Arkiv för kategori ‘arbetstid’

« Äldre inlägg
måndag, 14 maj, 2012

Mer administration leder till stress och lägre produktivitet.

Så var det vetenskapligt bevisat, om nu någon tvivlat. Vetenskapsradion i Sveriges Radios P1 berättar att ”Pappersarbete och administration skapar stress”

Vi lyssnar och läser:

”Allt fler yrkesgrupper i Sverige får allt fler administrativa sysslor som de ska utföra vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter. Och även om tanken är att effektivisera och spara pengar så blir resultatet ofta det motsatta – stress och en försämrad produktivitet. Det visar en pågående forskningsstudie vid Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola.”

Nej, just det administration ökar inte effektivitet utan skapar stress. Det är något som de flesta lärare kan skriva under på. Anders Ivarsson Westerberg, en av forskarna bakom studien säger till Vetenskapsradion:
”Folk hinner inte med det de ska göra, för det är ju inte så att man tar bort motsvarande arbetsuppgifter när man lägger på administration, utan man förväntas klara av allting på samma arbetstid.”Det är den första sammanhängande studien över det fenomen som forskarna kallar för administrationssamhället. Samtidigt vet ingen egentligen vet vad administration är – det finns ingen allmängiltig definition. Det gör att forskarna inte kan säga exakt hur mycket den administrativa bördan har ökat. Men, säger Anders Ivarsson Westerberg, alla studier som de gått igenom visar att den har ökat.

Vetenskapsradion ställer det relevanta frågan och undrar:

”…kanske ligger det ett grundläggande tankefel bakom framväxten av administrationssamhället? Vi kanske inte ska styra mer om vi tror att något inte fungerar bra, utan tvärtom mindre, att helt enkelt minska administrationen och låta människor koncentrera sig på sina ordinarie arbetsuppgifter?”

Share

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, Okategoriserade | Inga kommentarer »

måndag, 14 maj, 2012

Lärare måste få mer tid till kärnuppdraget

Bloggen har missat en läsvärs artikel i som publicerades i Sydsvenskan i förra veckan. I ”Lärare tillbringar bara en tredjedel av tiden med eleverna” beskrivs bland annat hur lärare tvingas sitta i möten och göra annat än undervisa eleverna och förbereda samt efterarbeta lektionerna. Det som är lärarens kärnuppdrag.

Dessutom skriver artikelförfattaren professor Inger Enkvist att skoldebatten bör handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.

Enkvist har skrivit en rad böcker om utbildning och skola som är värda att läsa. I artikeln i Sydsvenskan påminner hon bland annat om att:

”Skoldebatten i Sverige förnekade under många år de problem som fanns i skolans värld. När det gick dåligt för svenska elever svarade till exempel Skolverket att svenska elever kunde andra saker än det som mättes i jämförelser.”

Minns ni det? Det var alls inte länge sedan.

Vidare skriver Enkvist:

”Läraryrket är inte vad det en gång var. Siffror visar att lärare numera bara tillbringar en tredjedel av sin arbetstid med eleverna. Övrig tid går åt till att skriva rapporter och sitta i sammanträde.

Tiden för att förbereda lektioner har minskat och många rektorer har dragit ner på lärarnas förtroendetid, det vill säga möjligheten att välja när och var lärarna vill utföra sitt förberedelse- och rättningsarbete. Den del av skolbudgeten som går till undervisning har minskat och svenska lärarlöner är låga i europeisk jämförelse.”

Enkvist gillar uppenbarligen de skolreformer som nu genomförs – och där ofta Lärarnas Riksförbund varit pådrivande. Enkvist skriver att det kommer att ta ytterligare flera år innan förbättringarna syns, men konstaterar att sättet att tala om utbildning är på väg att ändras i Sverige:

”På Lärarnas Riksförbunds nyligen avslutade kongress i Stockholm sade ett antal viktiga aktörer samma sak: Sverige måste prioritera skickliga lärare för att få upp kunskapsnivån och staten måste återta inflytandet över skolan. Det sade inte bara Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund som är ett av de två stora lärarfackförbunden, utan också utbildningsminister Jan Björklund, elevorganisationen SECO:s ordförande Samir El-Sabini samt socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven.

Och Enkvist avslutar med uppmaningen att:

”Skoldebatten bör nu handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.”

Hon får både medhåll och mothugg i kommentatorsfältet. Men låt oss citera särskilt ett inlägg från MG. Det är långt men värt att läsa för den som är intresserad av skolans problem:

”Jag räknade vid ett tillfälle förra året, under en femveckorsperiod (januari – februari), antalet olika arbetsuppgifter jag utförde (tiden räckte inte till att registrera hur länge varje uppgift tog). Antalet olika arbetsuppgifter var då 60. När jag i efterhand tittar på de 60 arbetsuppgifter är inte en majoritet av dem kopplade till undervisningen, tvärt om, det är en minoritet.

Sedan förra året har antalet arbetsuppgifter ökat i och med ny skollag, läroplan och kursplaner. Det har inte tilldelats mer tid utan det ska bara genomföras ändå. Det har inte tilldelats fler resurser vilket gör att kritiken är berättigad om att den nya skolreformen är underfinansierad. Resultatet blir en usel arbetsmiljö och utbildning.

Ett av de grundläggande problemen är just att skolan är kommunaliserad. Min käresta som är extremt skicklig controller kunde förklara sammanhanget med ett ord: Interndebitering. Kommunerna är duktiga på att dra resurser från skolan genom olika kreativa lösningar. Dessa lösningar är svåra att granska då de krävs ex högt utbildade ekonomer som kan förstå vad som händer.

I en glesbygdskommun, som ex, tar kommunen ut en hyra som i pris motsvarar vad affärerna i globen köpcenter får betala för sin verksamhet. Datoravtal som är långt över marknadspris till följd av att det är ett kommunalt bolag som interndebiterar verksamheten. Eller, generella sparkrav då kommunen inte klarar av att hantera ekonomin inom andra delar av kommunen. En skola jag arbetade på fick ett år ett sparkrav på sig om två miljoner kr trots att elevunderlaget inte hade minskat, det hade inte tillkommit några investeringsbehov etc i verksamheten. Däremot var det problem med ekonomin i en annan del av kommunen.

Resultatet bli att i slutänden handlar det inte om pedagogik, det handlar inte om utbildning, det handlar endast om, och endast, ekonomi. Det är i det sammanhanget begripligt att efter det att skolan blev kommunaliserad blev rektorernas roll som pedagogiska ledare i princip bortrationaliserad då det övergripande målet är, och förblir, ekonomi.

I det perspektivet är det föga förvånande att förvaltningschefen på ett möte ställer sig upp och säger att vi på skolan måste ”packa” våra klasser så att antalet elever uppgår till någonstans runt 34 – 38 elever. Har man erfarenhet att undervisa vissa klasser där problemen är stora vet man att resultatet av detta kommer att bli sparade pengar, sänkt utbildningsnivå och lärare som inte får möjlighet att göra ett bra arbete.

En annan aspekt av detta är att kommunerna inte har råd att betala den övertid som detta genererar. Det finns, på flera skolor, en tyst överenskommelse om att denna övertid kvittas om det någon gång skulle behövas gå en timme tidigare för ex läkarbesök eller dylikt. Detta innebär att den övertid som sker i skolan inte registreras vilket innebär att det merarbete som de facto sker inte syns. Detta medför två omedelbara konsekvenser.

Den ena är att kostnaden för skolan i vårt land är betydligt högre än vad den egentligen är samt att de som styr skolan men som aldrig är i kontakt med densamma, exempelvis nämndpolitiker, ekonomer med flera, tror sig se ett effektiviseringsutrymme som inte existerar. Resultatet blir att man lägger på skolan ytterligare arbetsuppgifter som det inte finns utrymme för och som förtar det som är skolans mål: Att utbilda elever! Resultatet blir att vi får sämre utbildade elever.”

Share

Postat i arbetstid, kommunaliseringen av skolan, lärare, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade, skolans finansiering | 3 kommentarer »

onsdag, 9 maj, 2012

Ilsken och uppgiven eller stridslysten

När vi läser i kommentarsfältet i Svenska Dagbladet i dag där man skriver om att lärarna lämnar skolan så ser vi flera inlägg som är såväl ilskan som uppgivna, eller stridslystna. Särskilt ett litet mer desillusionerat inlägg fastnar i minnet:

”Jag slutade som lärare för två år sedan, jag har under mitt trettio år långa arbetsliv i varierande branscher aldrig sett så uselt ledarskap som i grundskolan. De misslyckade lärarna som inte har ämneskunskaper eller undervisningsskicklighet får naturligtvis ingen respekt av eleverna och väljer istället att gå på de för tillfället politiskt korrekta fortbildningarna som t.e.x livskunskap. Dessa ursäkter till lärare, som för övrigt föredrar att kalla sig pedagoger, blir sedan biträdande rektorer. Resten är historia. Lycka till med en skola i världsklass!”

En anna lärare, Sorglig, skriver:

”Ärligt talat – ni har inte råd att INTE höja lärarlönerna – för min del är det för sent – så snart jag hittar något annat är jag också borta från den svenska skolan. Och det blir inte lätt för skolledningen att hitta en ersättare för mig som har läst engelska och tyska i fyra år i Lund plus den pedagogiska utbildningen. Fem av mina studiekamrater arbetar redan utomlands eller här hemma på olika företag. Vi som är kvar får utföra fler och fler administativa uppgifter samtidigt som skolledningen på min egen skola ökar på vår undervisningsskyldighet eftersom usken togs bort för ett antal år sedan och då finns det ingen övre gräns längre! Medarbetarsamtal är ett skämt – man får ingen uppskattning för det pedagogisa arbetet – det viktigaste är att marknadsföra skolan! Min enda tröst är att ingen av våra tre barn har valt läraryrket!”

Det vittnesmål som ”fd lärarinna” ger är också värt att citera i sin helhet:

” Jag var glad när jag var färdig lärare. Första jobbet, på en friskolekoncern så fick jag undervisa 30 timmar i veckan, vara med i obligatoriska personal och planeringsmöten 8 timmar i veckan. Dessutom fick vi höra att om dessa 2 kvarvarande timmar av vår semestertjänst inte räckte till för rättning, planering och elevmöten så var vi ineffektiva. Övertid var förbjudet. 5 veckors semester gällde, och när eleverna inte var där under sommaren så målade vi väggarna, städade och polerade golven, och skötte om gräsmattan. Allt för att skolan skulle kunna spara pengar. Lönen var 18500 kr i månaden och studielånen 300.000

Jag bytte arbetsplats, och försökte påverka min situation. Jag förstod att jag inte skulle orka i längden. Jag insåg att även här var bördan för hög, men ingen lyssnade. Ändringen av antalet kurser jag skulle undervisa i kom först när schemaansvarige protesterade. Han hade inte plats för alla mina kurser i schemat under elevernas ordinarie skoltid, ens om jag inte fick en enda lunchrast under veckan. Schemat var ett problem som måste lösas. Min arbetsbörda var inte något att bry sig om. Min lön var nu 20 500kr i månaden efter 6 års arbete som utbildad lärare, och jag hade blivit belönad för att vara en duktig lärare med en löneökning på 500 kr ett år, istället för de framförhandlade 150 kr i månaden.

Jag bytte skola igen, för tredje och sista gången. Jag stannade bara ett år till i läraryrket. Efter år inom den privata och kommunala verksamheten så orkade jag inte mer. Jag bytte yrke och ingenting kan få mig att vända tillbaka. Jag älskar fortfarande att undervisa, och jag vet att jag är en duktig lärare, saknad av eleverna för min förmåga att få dem att förstå och för att jag faktiskt brydde mig om dem.

Det talas så mycket bland kommentarerna här om elever med utländsk bakgrund, om föräldraansvar, och som lärare får vi höra att skolan måste effektiviseras av sittande skolminister. Elevers olika bakgrund och föräldrarna var aldrig ett stort problem, snarare en tillgång i de flesta fall. De stökigaste eleverna var svenska ungdomar som stökade för att vara coola, de duktigaste och flitigaste kom från andra länder.

Varför undviker man att tala om själva styrelseskicket av skolan, och det faktum att det inte finns något som reglerar hur många arbetsuppgifter och antalet undervisningstimmar en lärare ska ha? Eller att skolan är det som först sparas in på när kommunerna har ont om pengar, eller när friskolechefen vill kunna köpa sig en ny mercedes?”

Share

Postat i arbetstid, avtalsrörelsen, lärarlöner, Okategoriserade | Inga kommentarer »

onsdag, 9 maj, 2012

Löneutveckling och arbetstid bakom lärarflykt

Idag gick de båda lärarorganisationerna, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, ut och lyfte lärares arbetsmiljö och det faktum att många välutbildade och erfarna lärare väljer att lämna läraryrket.

Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner intervjuades i Ekot och varnade för lärarbrist.

Hon säger där  bland annat:

”Allt fler utbildade lärare väljer bort läraryrket, enligt nya siffror. Samtidigt pekar flera prognoser på en brist inom lärarkåren framöver. De lärare som till exempel provar på ett annat yrke en tid kommer sällan tillbaka till skolan.”

Förbundet ser allvarligt på de siffror från SCB som redovisas idag över hur många lärare som lämnat yrket.

”Sverige kan vara är på väg in i en akut lärarbrist, vilket riskerar drabba skolans verksamhet allvarligt”, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner i ett pressmeddelande.

16 procent av lärarkåren har lämnat yrket och skolan. Det är drygt 37 500 behöriga lärare.

I en tidigare undersökning från Lärarnas Riksförbund för några år sedan visade det sig att 32 000 lärare lämnat yrket. Den siffran ökar nu kraftigt. Nu är det 5 000 fler som lämnat yrket. Samtidigt beräknas det vara en brist på 46 500 behöriga lärare om åtta år.

”Det är lärarna i grund och gymnasieskolan som lämnar yrket. Vi är mitt i en avtalsrörelse. Nu har skolhuvudmän och arbetsgivare som Stockholms stad ett stort ansvar att visa vägen för högre löner”, säger Metta Fjelkner.

Även kollegan Lärarförbundet är, som sagt, ute i samma fråga. I Svenska Dagbladet säger Eva-Lis Sirén att:

”Vi har ett löneläge som är avrekryterande. Det är också så att man måste rensa bland lärares arbetsuppgifter, och låta lärarna ägna sig åt läraruppdraget, inte minst för elevernas skull.”

Givetvis är frågan om lärarflykten komplex. Den handlar om både lön och arbetsvillkor som anses för dåliga.  Just nu talas det mycket om lön.

Kravet om att lärarlönerna måste upp är viktigt i det yrkande för kommunal sektor som överlämnats till arbetsgivarsidan av Lärarnas Samverkansråd. Men också arbetsmiljön är central. Yrkandet tar upp både lön och arbetsvillkor. Läs mer om yrkandets huvudsakliga innehåll.

Dessutom finns det förhoppningsvis ett samspel mellan underskott och högre lärarlöner. I de flesta sektorer brukar utbud och efterfråga vara viktiga som styrande faktorer. Men ibland kan man undra om det finns en vilja att tävla om lärarna. Förhoppningsvi kan lärarlegitimationen förbättra situationen.

Share

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, avtalsrörelsen, lärare | 5 kommentarer »

tisdag, 1 maj, 2012

Regeringen backar om skolbyråkratin

Måmga lärare har vittnat om den stora arbetsbördan som de nya kraven på dokumentation har medfört. Detta är något SVT Rapport uppmärksammat under Valborg och på första maj.

Efter att Lärarnas Riksförbund krävt en snabbutredning av den alltmer omfattande dokumentationen som måste göras  – ofta utan att det finns resurser att sätta in när det visar sig att elever behöver extra stöd – backar nu regeringen och lovar en översyn av byråkratin i skolan.

Enligt Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, har det blivit för mycket.

”Det har blivit en administration som kanske inte gagnar syftet. Nu önskar vi att regeringen verkligen ser över och snabbt tar initiativ till en utredning där man verkligen går igenom vilken dokumentation som görs, vad görs parallellt, vad kan man minska ner på”, säger hon till Rapport.

Det behövs ett starkt fack som ligger på och företräder lärarna i grundskolan och gymnasiet.
Share

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, Lärarnas Riksförbund | 1 kommentar »

fredag, 24 februari, 2012

Raviolilektioner

I Nynäshamns Posten kunde vi den 21 februari läsa ett klargörande debattinlägg om undervisningskvalitet av Gill Lagerberg, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Nynäshamn. Efter att inlägget publicerats började lärarna i kommunen tala om ”Raviolilektioner” alltså lektioner utan för- och efterarbete…

I sin artikel ”Vi kämpar för kvalitén i skolan” (som tyvärr inte finns utlagd på nätet) skriver Gill följande:

”Att en fackförening kämpar för bättre arbetsvillkor som lön och arbetstid är naturligt, men nu är det tydligt att vi inom Lärarnas Riksförbund även måste kämpa för undervisningskvalitén i skolan. Detta som tidigare var arbetsgivarens främsta och viktigaste fråga! Att det är innehållet i lärarens undervisning som ger kvalitén är väl ganska självklart, eller hur?

Sämre förberedda lektioner ger en sämre kvalité på undervisningen. Men för- och efterarbete kräver också tid . En särskild tid som det borde finnas tillräckligt av inom arbetstiden. Men icke sa Nicke…

Om man som chef fördelar lärarens arbetstid så att schemalagda lektioner och möten utgör den största delen av arbetstiden måste man också vara medveten om att just det faktiskt kan göra det svårare för eleverna att nå målen i skolan.

Vi lärare vill ha mer tid för varje elev. Varje elev har olika behov av stöd och behöver undervisning efter just sin kunskapsnivå.

Att en lärare inte enbart kan ställa sig att undervisa i en klass, utan faktiskt behöver god tid att förbereda och efterarbeta lektionen är ju självklart anser vi. Och vi som har trott att det var självklart för arbetsgivaren också!

För att ni ska förstå kan vi jämföra med ett exempel som de flesta känner till, nämligen den totala tiden för middagen i familjen, där den gemensamma måltiden vid bordet är en fastställd tid. Tiden jag har kvar till att handla, laga maten och sedan diska och plocka undan påverkar mitt val av middagsmat.

Om det saknas tid till att för- och efterarbeta middagen så väljer jag en enkel lösning. Kanske en burk Ravioli? På papptallrikar i värsta fall. Inte så individualiserat, smakfullt och näringsriktigt kanske, men väldigt kostnadseffektivt! Det är billigt, familjen får mat, de blir mätta, och det går fort ! Sedan har vi ju i familjen även BBSM d.v.s Barn i Behov av Särskild Mat…

Ja, hade jag haft mer tid så hade de naturligtvis fått mat efter deras behov och önskemål, men nu har jag ju inte det, utan jag får tänka att jag nästa dag kanske kan micra en vegetarisk djupfryst pizza till alla, så jag tillgodoser vegetarianens behov i alla fall. Det lättar mitt samvete att tänka så, och så håller jag ändå matbudgeten förhoppningsvis. Jag gör detta fast jag är medveten om att middagskvalitén blir klart lidande och det blir svårt att nå upp till tallriksmodellens mål, och tillgodose alla vitaminbehov.

Om vi nu omvandlar detta till skolans värld så undrar vi i Lärarnas Riksförbund om det är enkla kostnadseffektiva ”Ravioli-lösningar” våra chefer vill ha? Varje klass och ämne kräver sin unika planering, dokumentation, bedömning, och olika tid för elev-och föräldrakontakter m.m. Istället för att få lärare som har en hög undervisningstid så behövs det verkligen fler lärare med lägre undervisningstid och som kan dela på alla uppgifter som förekommer i skolan idag.  Då kan vi börja prata om kvalité i skolan igen!

Hur konstigt det än låter så finns det faktiskt chefer idag som planerar att höja undervisningstiden ännu mer inom lärarnas totala arbetstid, vilket gör att det blir ännu färre minuter till elevanpassade lektioner . Dessa skolors chefer fördelar antalet klasser på färre lärare som då får undervisa fler elever och får då en högre undervisningstid av den totala arbetstiden. Kostnadseffektivt? Absolut! Men hur blir det med elevernas resultat?

Hur kan någon skolansvarig ställa sig frågande till varför måluppfyllelsen sjunker i svenska skolor, utan att förstå att de medverkar till det idag genom att tillåta den här modellen?

Vi lärare vill göra intressanta, lustfyllda lektioner som skapar ett intresse för att lära sig mer hos varje individ. Vi behöver en annan fördelning än idag av tiden för undervisning och för-och efterarbete, och flera lärare att dela alla uppgifterna med.

Skolan får den kvalité som motsvarar de förutsättningar som ges för att låta eleverna nå målen.

Att något så enkelt kan vara så svårt att förstå?

Gill Lagerberg”

***

Kanske någon ansvarig på SKL vill svara? 

Share

Postat i arbetstid, Lärarnas Riksförbund | 4 kommentarer »

fredag, 24 februari, 2012

Svar på tal

Ibland behöver debattörer och opinionsbildare som kan sitta i väl skyddade redaktionsrum möta svar från verkligheten. Idag läser vi ett utmärkt sådant svar eller debattinlägg från två  gymnasielärare, Sven Järgensted och Daniel Barker.

I ”Lärare undervisar gärna mer mot högre lön” replikerar de på en krönika av Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman som i ”Lärarnas lönekrav kostar 39 miljarder”, i korthet menar att lärarnas lönekrav är orealistiska och att lärarfacken inte vill följa med i utvecklingen. Och därtill att friskolor är ett föredöme för skolutveckling.

I sin debattartikel skriver de två gymnasielärarna:

”I Dagens samhälle nr 6/2012 raljerar chefredaktör Mats Edman i en krönika över lärarnas lönekrav. Han insinuerar att lärarna i årets lönerörelse gått ut med kravet på 10 000 kronor mer i lön, trots att den siffran inte alls finns nämnt i något yrkande. Att det sedan är ett långsiktigt krav som Lärarnas Riksförbund sedan ett par år driver (och numera även Lärarförbundet) är en annan sak.

Hur ska då lärarna få upp sina löner enligt Mats Edman? Jo, de ska undervisa mer och helst ska kommunerna säga upp 40 000 lärare. Vad säger man om det? Som lärare: Ja tack! Men vad säger alla andra?

Visst kan man för det första som Mats Edman jämföra med en del friskolor. Han tar Kunskapsskolan som ett exempel på en skola som har lägre lärartäthet än den kommunala skolan, enligt egen statistik. Men även om Kunskapsskolan lyckas är det väl inte givet att låg lärartäthet är det som alltid ger bäst resultat? Dessutom är lägre lärartäthet definitivt inte alltid lika med högre lärarlöner.

Edmans tes är att lärare inom den kommunala skolan borde vara mer med eleverna. Han kunde i den meningen även räkna in ganska många friskolor som har liknande lärartäthetsgrad. Enligt hans siffror lägger dessa lärare enbart 40 procent av sin tid på eleverna. Det är ett märkligt resonemang. Förberedelse och rättning/bedömning skulle alltså inte gynna eleverna?

För oss och många lärare är undervisningen i klassrummet det som ger mening i lärarjobbet. Att se elever lära sig, utvecklas och trivas i skolan är fantastiskt. Och faktiskt: Vi tror att det är ganska många lärare som skulle kunna tänka sig att undervisa mer. Möjligtvis får man först renodla undervisningsbiten och kanske fundera på om alla kringuppgifter är sådant som ska prioriteras. Men om det är vår chans att få en rejäl löneökning och arbetsgivaren tycker att Sveriges kommuner (och rimligtvis även en del friskolor) har 40 000 lärare för mycket? Då kör vi på det!”

Men på goda grunder ifrågasätter Järgenstedt/Barker SKL:s och Mats Edmans seriositet. De fortsätter:

”Nu misstänker vi emellertid att Mats Edman spelar poker. Han räknar ju med att “lärarfacket stannar kvar på perrongen och vinkar farväl när deras tåg mot framtiden går.” Men tänk om lärarfacken inte gör det? Tänk om de faktiskt synar Mats Edman, SKL och flera andra privata arbetstagarorganisationer? “Jo, mot högre lön är vi beredda till detta.” Kan då Mats Edman garantera att de pengarna och de lägre kostnaderna kommer lärarna till del? Eller går de bara rätt in i ett svart hål hos kommunerna eller används till utdelning för aktieägare?

Avslutningsvis undrar vi om människor i allmänhet tycker att den svenska skolans problem är att det finns 40 000 lärare för mycket? Är det dessutom den allmänna uppfattningen att lärare jobbar alldeles för lite? Vi är inte helt säker på att Mats Edman åsikt delas av de flesta. Och faktiskt inte heller att hans lösning på hur man ska betala lärare bättre är den allra bästa.”

***

Bloggen väntar med intresse på Edmans svar. För det kommer väl ett svar, Mats? 

Share

Postat i arbetstid, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, SKL, utveckla skolan | 1 kommentar »

fredag, 17 februari, 2012

Kvalitet eller kvantitet – Vilda Västern i skolan

Frågan är vad som ett land som Sverige bör satsa på. Kvalitet och innovationer, eller tidsstudier och industriell syn på kunskapsproduktion?

Idag ser vi att SKL går ut och slår på trummar för att man i 40 kommuner har gått med på att pröva införa lokala avtal om arbetstid.

”Från tre kommuner till över 40 på två år, det måste ses som en framgång, säger Agneta Jöhnk, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting.”

Det innebär att lärarna är mer tid på skolan och får lite högre lön som kompensation. Men när man studerar siffrorna ser man att det visar sig att det är enskilda skolor och enskilda arbetslag i bara 40-talet kommuner som har infört lokala avtal på detta område. Alltså inte 40 kommuner.

Intressant är att utöver de skolor som valt att teckna avtal om ändrad arbetstidsförläggning har dubbelt så många, alltså ett 80-tal av landets kommuner, med stöd av kollektivavtalet 2010 valt att arbeta med verksamhetsutveckling för en högre måluppfyllelse – utan att ändra arbetstidsförläggningen.

Samtidigt som SKL fortsätter hoppas på mer standardisering i skolan så går en profilerad skoldebattör ut i SKL:s husorgan Dagen Samhälle. Vi läser där en debattartikel av Widar Andersson som förespråkar mer av industritänk i friskolorna. Tidigare var han ordförande i Friskolornas Riksförbund och nu är han chefredaktör för Folkbladet Östergötland samt ordförande i Advisory Board AcadeMedia.

I ”Friskolorna formar en konkurrenskraftig utbildningsindustri” skriver han att:

”Något som kan kallas för en industrialisering inom den privata utbildningsbranschen pågår inom friskolevärlden. Det är en hoppingivande utveckling. Industriellt tänkande är det som har byggt ett starkt Sverige.”

I Widar Anderssons debattartikel glimtar det också till av klarsyn:

”Friskolereformen sammanföll dessutom med två andra betydelsefulla reformer. Dels kommunaliserades skolansvaret. Dels infördes det fria skolvalet. Under de första åren rådde ett slags vilda västern-stämning i skolsverige. Ovana kommuner skulle nu dels vara huvudman för sina egna skolor och dels vara ansvarig skolmyndighet för alla skolors ersättningar och övriga villkor. I snabb takt etablerades flera hundra nya friskolor som genomförde kampanjer för att få elever. De flesta av dessa skolor var bra och finns fortfarande kvar. En del var taffliga amatörer som aldrig borde ha fått tillstånd att starta. En del var rentav lycksökare som var ute efter snabba pengar.”

Men nu är det förstås bättre. Lycksökarna är borta och de ansvarsfulla industrialisterna är på väg…

Tänk om aktörer som Jöhnk och Andersson ville tala om kvaliteten i undervisningen istället för ändrad arbetstid och  industriellt tänk i skolan. Vad skulle vi kunna uppnå om kvalitet och kunskap var lysande ledstjärnor för skolans huvudmän, privata såväl som offentliga? Det kan man fundera över.

Under tiden fortsätter  lärarna bära skolan på sina axlar och leda sina elever framåt. Utan dem skulle hjulen sluta snurra.

Share

Postat i arbetstid, avtalsrörelsen, friskolor | Inga kommentarer »

torsdag, 16 februari, 2012

Lärarna pressas

Idag läser vi en ledare i Hudiksvalls Tidning som vågar tala klartext som lärarnas svåra situation. I ”Lärarna pressas mer än någonsin” skriver Lilian Sjölund om lärarnas arbetsmiljö.

Hon skriver om nya rapporter som tyder på att lärarkåren ”visar vissa sjukdomssymtom”.

”Larmen till Arbetsmiljöverket från landets skolor har fördubblats på fem år. Förutom att det klagas på den fysiska miljön, främst dålig ventilation i undermåligt underhålla skolor, så har lärarna överlag fått en orimligt hög arbetsbelastning. Skolorna är ofta felbemannade och lärarna får ägna allt mer tid åt allt annat än undervisning.”

Sjölund påpekar att alltfler lärare arbetar övertid.

”Andelen lärare som kan ha en flexibel arbetstid har halverats på tio år. Det har alltid annars setts som en av de stora fördelarna med läraryrket, att kunna styra sin arbetstid. Men med ökade, ibland orimliga krav på administration får kåren ägna kvällar och helger åt följande: mentorskap, elevdokumentation, institutionsansvar, ämnesansvar, konferenser, föräldrakontakter, skriftliga omdömen”.

Och vidare:

”Förutom att det är en varningsklocka som ringer allt högre om lärarnas hälsa, så går naturligtvis all administration de ska ägna sig åt, ut över undervisningen. Och då drabbar det eleverna. Till föräldrarnas och utbildningsministerns förtret.

Det är väl dags att lärarna själva protesterar. Byråkratin kan ingalunda bli så viktig att krutet inte läggs på lektionerna. Då har skolvärlden blivit alldeles upp och nervänd. Arbetsmiljön är förmodligen om inte viktigare, så lika viktig, som lönen.”

Ja, både arbetstid och lön är liksom i de flesta yrken av avgörande betydelse. Om ingetdera av dem är attraktiva så lär inte dagens ungdom vilja bli morgondagens lärare. Och vad gör vi då när det är tomt vid katedern?

Då har Sverige verkligen problem. Den tidpunkten närmar sig med större hastighet än vi kanske anar.

 

Share

Postat i arbetstid, avtalsrörelsen, lärarlöner | 4 kommentarer »

måndag, 12 december, 2011

Privatiseringen av skolan misslyckades

Det finns tydliga likheter mellan Caremaskandalen inom omsorgen och den misslyckade privatiseringsreformen i skolvärlden. Det skriver Metta Fjelkner på SVT Debatt, där hon bland annat lyfter fram att vinstintresset allt för ofta har tagit över från de småskaliga visionerna, att vinstutrymmet skapas genom att åka snålskjuts på kommunala bibliotek, rastgårdar, att man inte anställer behöriga lärare, att anställda inte har samma skydd som i kommunala skolor – samtidigt som de samhällsekonomiska vinsterna har uteblivit. Inte heller har privatiseringen bidragit till högre löner för lärare.

Samtidigt finns det något i grundtanken bakom friskolereformen som är värd att ta vara på. Så görs också på vissa friskolor. Framför allt handlar det om pedagogiskt nytänk – som även tvingar de kommunala skolorna att bli bättre på själva undervisningen.

Men tyvärr har mycket av denna grundtanke förfelats – som URs ”Världens bäst skitskola” visar. Kolla in det programmet! Indignations-TV när den är som bäst. Framför allt är det bra att det nu blir den ordentlig diskussion kring a) hur våra skattepengar används, och b) vilka effekter privatiseringen inom skolans område har haft på lärarnas situation, lön, arbetstid och arbetsuppgifter.

/Daniel

Share

Postat i arbetstid, friskolor, kunskapsresultat, läraryrket, utveckla skolan | 4 kommentarer »

« Äldre inlägg