Arkiv för kategori ‘Arbetsmiljö’

« Äldre inlägg
lördag, 23 mars, 2013

Mer om lärarnas stressade arbetssituation

I fredags kunde vi läsa mer om lärarnas pressade och stressade arbetssituation. Bland annat i ETC Örebro, ”Lärarna slår larm om jobbstressen”

Lärarnas tuffa arbetsmiljö och krav på förändringar uppmärksammades också i SVT:s Tvärsnytt, ”Lärare kräver mer tid”.

Det var Lärarnas Riksförbund i Örebro som uppmärksammade lärarnas tuffa arbetssituation och arbetsbelastning samt krav på förändringar.

LR i Örebro redovisade resultatet av den enkät som man skickat ut till sina medlemmar runtom på skolorna i Örebro.

Resultat är detsamma som från andra undersökningar: nio av tio lärare upplever att de har för hög arbetsbelastning vilket leder till stress.

”Förr kunde jag mer koncentrera mig på undervisningen medan det idag är mycket dokumentation och det tar tid från undervisningen”, säger läraren Ann-Sofi Arnström.

Nu kräver man förändring. Arbetsgivaren, Örebro kommun, måste peka på vilka arbetsuppgifter som lärarna ska prioritera.

”Det ska bli tydligt vad som ingår i lärarnas arbetsuppgifter och vad som ryms inom arbetstiden”, säger Carin Arnesson, huvudskyddsombud på Lärarnas Riksförbund.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, lärare, Lärarnas Riksförbund | 1 kommentar »

fredag, 22 februari, 2013

Fackliga segrar för lärarna

Denna vecka har varit en viktig och framgångsrik vecka för Lärarnas Riksförbund. Det har blivit tydligt vad det betyder att kunna fokusera på lärarnas och vägledarnas intressen.

Genom att just koncentrera sig på medlemmarnas problem med arbetsbelastning eller orättfärdig skattebeslut så har förbundets jurister och företrädare kunnat glädja sig åt två besked som kommer få betydelse.

Uppmärksammad seger om arbetsbelastningen
Den fråga som har störst nationella återverkningar är en uppmärksammad seger för Lärarnas Riksförbund mot Stockholms stad och som kommer minska lärarnas arbetsbörda.

Genom den fastslog Arbetsmiljöverket att lärarnas arbetsbelastning är för stor.

Lärarnas Riksförbund drev ensamt frågan mot stadens utbildningsförvaltning. Resultatet blev att Arbetsmiljöverket nu kräver att arbetsgivarna i Stockholm stad minskar lärarnas arbetsbelastning. Annars får de böta två miljoner kronor.
Se också pressmeddelandet.

Nyheten slog ner som en smärre ”bomb” i Kommun- och Skolsverige.

I  SVT ABC var det en toppnyhet.

Även Sveriges Radio Stockholm rapporterade.

I TV4 Nyheternas inslag lyftes frågans nationella betydelse fram. Nu måste alla  kommuner förhålla sig till Arbetsmiljöverkets besked. ”En milstolpe”, sa förbundsordförande Metta Fjelkner.
(Scrolla fram fem minuter in i nyhetssändningen.)

Och i morse kunde vi höra Metta Fjelkner i  P1-Morgon där hon underströk att arbetsmiljöverkets krav på Stockholms stad kan få konsekvenser för lärarnas arbetssituation i resten av landet.
Och dessförinnan samma morgon intervjuades Ragnar Sjölander, LR Stockholms ordförande och huvudskyddsombud, i Sveriges Radio Stockholms morgonprogram.

Ibland står det i blixtbelysning vad en stark facklig organisation betyder.

Bra att veta är att kollegorna i Lärarförbundet, Lf, givetvis inbjudits att vara med att driva  arbetsbelastningsfrågan gemensamt av LR Stockholm. Men av olika skäl valde man att avstå.

Det är viktigt att debatten fokuserar på vad utbildningsförvaltningen nu tvingas göra.  Och att se vad detta kan betyda för lärarna i hela landet. Detta sätte en stor press på alla kommuner att lysna på lärarna och inte lägga på fler nya arbetsuppgifter utan att ta bort andra.

Förlikning som gick lärarnas väg
På onsdagen kom beskedet att Lärarnas Rikförbunds medlemmar i Kungsbacka, som fått hjälp att driva en tvist till förlikning nu får en rejäl ersättning för att en beordrat arbetsresa hade förmånsbeskattats, trots att arbetsgivaren, kommunen tvingat lärarna att åka.

Bland andra Sveriges Radio Halland uppmärksammade frågan.

Också detta är en glädjande seger för Lärarnas Riksförbunds medlemmar. I denna tvist som pågått i flera år var Lärarnas Riksförbunds jurist drivande.

I Göteborgs-Posten läser vi mer om bakgrunden.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, lärare, Lärarnas Riksförbund, skolmiljö | 3 kommentarer »

torsdag, 24 januari, 2013

Lärarna hårt pressade

Lärare är hårt pressade idag. Det visar nu också en enkät genomförd av Lärarnas Riksförbund i Lund och som presenteras bland annat i Sydsvenskan i dag, ”Jag har aldrig sett så många slitna lärare”.

Resultaten stämmer väl med förbundets centralt genomförda arbetsmiljöundersökningar.

Bland annat visar det sig att stress och sömnproblem är vanliga bland lärare och studie- och yrkesvägledare. Lärarnas Riksförbunds företrädare i Lund säger att lärarna de två senaste åren varit trötta och stressade. Några siffror ur undersökningen:

* 72 % anser att de inte hinner med sina arbetsuppgifter (2011 var det 68 %).

* Cirka 70 % har funderat på att sluta arbeta som lärare eller vägledare och 30% har agerat aktivt för detta.

* 81 % anser det är svårt att kombinera alla de krav som ställd i arbetet från elever, föräldrar, skolledning mm. (2011 var det 75 %).

* 86 % har haft besvär av stress (2011 var det  77 %).

* 64 % har haft sömnproblem (2011 var det 54 %).

Lärarnas Riksförbund företrädare konstaterar lakoniskt att arbetsgivarna har ett stort förbättringsarbete framför sig…

Förslagen på vad som ska göras är konkreta och övervägda. Lärarna Riksförbund i Lund ser tre vägar framåt och ger följande förslag för en bättre arbetsmiljö:

1. Låt en grupp rätta nationella prov centralt, till exempel av pensionerade lärare.

2. Utvärdera Unikum, ett lokalt omdömessystem, och nyttan av det. Ta bort omdömena från åk 6 när det ändå delas ut betyg.

3. Anställ fler lärare per elev.

Samtidigt skriver tidningen Du & Jobbet att lärarnas arbetsbörda ökar kraftigt, ”Lärare har yrket där arbetsbördan ökat mest” . Mer än åtta av tio grundskollärare säger att arbetsbelastningen har ökat de senaste fem åren. Det gör lärarna till den grupp där belastningen ökat mest.

Nyligen gick Lärarnas Riksförbunds förste vice ordförande Bo Jansson ut och krävde att de skrifliga omdömena i år 6-9 ska avskaffas eftersom det sätts betyg då:

”Alltfler partier och politiker börjar inse det ohållbara med lärarnas ökande administrationsbörda. Lärare måste få fokusera på undervisningsuppdraget. Det är helt avgörande om vi ska kunna vända på kunskapstappet i svensk skola”, sa Bo Jansson.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, lärare, Lärarnas Riksförbund, läraryrket, skolmiljö, utveckla skolan | 1 kommentar »

torsdag, 17 januari, 2013

SKL tycker vi är för hårda

Innan jul hade Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner en debattartikel i Dagen Samhälle. I artikeln ”Ungdomar väljer bort yrken i offentlig sektor” vände hon sig bland annat mot att SKL väljer att klumpa samman läraryrket och med omsorgsyrken inom den nya gruppen ”välfärdsyrken”. Dessutom menade hon att SKL förminskade de problem som ungdomarna ser i läraryrket, med dåliga karriärmöjligheter och svag löneutveckling och istället sågs ungdomars attityder vara byggda på felaktiga uppfattningar.

Metta Fjelkner skrev bland annat:

”Jag menar att en del av skolans problem har sin grund i de kommunala arbetsgivarnas inställning till skola och utbildning, som alltför länge setts som huvudsakligen handla om omsorg. Visserligen är det av omsorg om både elever och samhälle som skolan utbildar uppväxande släkten. Men det är inte omsorgen som är uppdraget i läraryrket.

De kommunala huvudmännen har på olika sätt under 90-talet också eftersträvat en ”enhetslärare”, lätt att placera in var som helst mellan den omsorgstunga förskolan och den utbildningstunga gymnasieskolan. Något som framöver är omöjligt då lärare måste vara behöriga för skolform och ämne – samt vara legitimerade. Utbildningsuppdraget är i fokus och eleverna ska både trivas och få användbara kunskaper.”

Detta har nu fått SKL:s VD Håkan Sörman att reagera. Han skriver i en replik med rubriken ”Sluta angripa skolan och slå vakt om det som är bra istället” i Dagens Samhälle i dag att Fjelkners ”hårda tonläge främjar inte det samarbete vi så väl behöver”. Lärarnas Riksförbunds är för hårda i sin kritik, alltså.

Vi ska alltså tala om det som är bra istället, tycker Håkan Sörman:

”Hur skulle det istället vara om vi tillsammans slår vakt om det som är bra för att skapa kraft och energi för att komma tillrätta med bristerna i skolan?”

Noterbart är att Sörman också anser sig vara felciterad av Fjelkner. Låt oss då citera honom ordagrant i denna fråga:

”Jag har aldrig påstått att ungdomar har felaktiga uppfattningar. Jag har sagt att attityderna ibland kan bygga på felaktiga uppfattningar/…/”

Ja, vidare kommentarer tycks här överflödiga.

I en slutreplik som finns på nätet i dag, och förhoppningsvis även i en version i papperstidningen nästa vecka, skriver Metta Fjelkner under rubriken ”Betona lärarnas kunskapsuppdrag” bland annat att:

”Med det nya läraravtalet har SKL och kommunerna fått en sista chans att visa att man menar allvar med att satsa på lärarna. Avgörandet finns ute i kommunerna. Nu kan de visa om de vill ansvara för skolan och lärarnas arbetsvillkor.”

Hon förklarar också:

”Håkan Sörman tycker mitt tonläge är hårt och menar att jag angriper istället för att berömma det som fungerar i svensk skola. Men poängen är att när LR kritiserar kommuner och huvudmän så är det inte skolan som kritiseras. Kritiken avser sättet att värdera lärarnas insatser – inte minst lönemässigt. Och där har såväl SKL som kommunpolitikerna ett stort ansvar.

Jag vill understryka SKL är vår motpart i avtalsrörelsen. Inte motståndare. Men det betyder inte att vi tiger eller sopar problem under mattan – vi nämner dem vid deras rätta namn. Den decentraliserade skolan har lett till en oacceptabel brist på likvärdighet. Sverige förtjänar bättre!

Lärarnas Riksförbund kämpar för elevers rätt till likvärdig skola som ger alla elever möjlighet att nå målen, och för lärares rätt att få utföra sitt viktiga uppdrag. Varje dag utför lärare stordåd tillsammans med sina elever i den svenska skolan.”

Kanske är det snarare så att ett tydligt meningsutbyte och en ökad medvetenhet om att man faktiskt har olika roller, snarare än att försvåra ett samarbete, istället gynnar det och möjliggör ett framgångsrikt arbete för en skola som bättre klarar att ge alla elever den skolgång de enligt lagen har rätt till?

Om SKL och kommunerna nu förväntar sig beröm och klappar på axeln, ska de kanske istället mer fundera på hur de hanterar det uppdrag de fått?

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, avtalsrörelsen, kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, SKL, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

tisdag, 15 januari, 2013

Starkt stöd för minskad administration för lärare

Miljöpartiets förslag på hur lärarna ska få ägna sig åt att undervisa i stället för att fylla i papper har fallit i god jord. Under rubriken ”Lärarna måste få undervisa” läser vi på Aftonbladets ledarsida:

”Sunt förnuft, utbrister nog de flesta. Det gäller inte minst den lärarkår som håller på att drunkna i administration. Under Björklunds år som utbildningsminister har pappersarbetet blivit mer och mer betungande.”

Ledarskribenten Ingvar Persson, som vanligtvis bevakar fackliga frågor skriver vidare – intressant nog – att han ser andra sammanhang som lyfter fram fördelen med en statlig centralstyrning av vissa delar av skolan:

”Ändå går alltså utvecklingen åt rakt motsatt håll, och det är inte ­säkert att det bara beror på Jan Björklunds ­personliga entusiasm för betygsättning och sanktionssystem.

En del av lärarnas växande pappers­arbete kan oväntat nog bero på att ­skolan är mindre centralstyrd.

Eftersom kravet på nationella politiker och myndigheter är att alla barn ska ha rätt till en likvärdig utbildning innebär både kommunaliseringen och friskolorna att behovet att kontrollera bara växer. Och när utbildningskvalitet dessutom ska användas som medel

i kampen om skolpengen blir doku­mentationen en resurs i konkurrensen.

De sakerna brukar Miljöpartiet inte vilja ändra på.

Ambitionen att minska skolkrånglet är utmärkt. Risken är bara att det kommer att visa sig svårare än det låter.

Då borde frågan om specialpedagoger och andra vuxna vara lättare. Den ­handlar nämligen bara om pengar.” 

Även Dagens Nyheters ledarsida är positiv till att politiker försöker se på skolans arbete ut ett lärarperspektiv.

Den skolintresserade ledarskribenten Johannes Åman skriver under rubriken ”Politisk övning i att se skolan i klassrumsperspektiv” bland annat:

”Byråkrati är allt det där som ligger vid sidan av det egentliga jobbet. Småföretagare vill utveckla sin verksamhet – inte ägna dagarna åt pappersarbete. Lärare vill undervisa och satsa sina krafter på eleverna – inte på en massa dokumentation som de påtvingats uppifrån.”

Och han fortsätter längre fram:

”…även om det hittills mest varit prat om byråkratin är det nya intresset positivt. Detta blir om inte annat en övning i att tänka som lärare. Ett perspektiv läggs på skolan som handlar inte om vad beslutsfattarna vill utan om vad som faktiskt blir reformernas sammantagna effekt.

Om lärare till exempel uppfattar fler nationella prov och nya regler om skriftliga omdömen som försämringar av arbetsförhållandena behöver slutsatsen inte nödvändigtvis bli att förändringarna var dåliga. Men politiker som försvarar sådana reformer kan inte slå sig till ro med att dessa har gjorts i syfte att eleverna ska lära sig mer. De måste ta bort något annat så att utrymme skapas för de nya arbetsuppgifterna.

Annars blir effekten att lärare ägnar mindre tid åt det allra viktigaste: att förbereda lektioner och ge eleverna genomtänkt återkoppling.”

Lärarnas Riksförbunds förste vice ordförande Bo Jansson var positiv till miljöpartiets förslag på måndagen. Han ville dock att man redan nu ska avskaffa de skriftliga omdömena i år 6-9 där det nu införts en mer detaljerad betygsskala. Läs mer om det här.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, betyg, Lärarnas Riksförbund, läraryrket, Skriftliga omdömen | Inga kommentarer »

torsdag, 25 oktober, 2012

Rätt trädgårdsmästare?

Arbetsbördan för lärarna i Stockholms stad har ökat så mycket att Lärarnas Riksförbund anmält utbildningsförvaltningen till Arbetsmiljöverket. Tidigare i veckan kunde vi höra nyheten i Ekot, ”Lärare går på knäna – facket anmäler staden”.

I inslaget intervjuades bland andra  Bo Fransson, lärare på Gubbängsskolan i södra Stockholm som känt av den ökade arbetsbelastningen.

”För fem år sedan valde jag att gå ner, jobba deltid, och jobbat mellan 60-80 procent sedan 2008. Det är för att orka med: det känns lite märkligt att behöva jobba deltid för att orka med ett jobb, som jag måste bekosta på egen hand”, sa Bo Fransson.

Särskilt har arbetsbörda ökat rejält efter den nya grundskole- och gymnasiereformen som infördes hösten 2011.
Det handlar om mer administrativt jobb, bland annat mer dokumentation om elevernas prestationer, planering och möten, administration som ofta utförs på fritiden och utan betalt, och som tar viktig tid ifrån elevernas undervisning.

I Lärarnas Riksförbunds senaste arbetsmiljöundersökning visar det sig också att det är en kraftig ökning av administrativa uppgifter – utan att andra arbetsuppgifter försvinner. Det är tydligt att arbetssituationen försämrats och att bristfälliga rutiner försvårar lärarnas arbete. Lärare väljer också att vara i skolan när de är sjuka eftersom det inte sätts in vikarier.

Undersökningen av arbetsmiljön visar bland annat:

  • Drygt var tredje lärare — 36 procent — uppger att deras arbetssituation har försämrats det senaste året.
  • 90 procent uppger att de administrativa uppgifterna har ökat de senast fem åren – utan att andra arbetsuppgifter försvinner.
  • Varannan lärare i undersökningen får inte den ro och avskildhet som de behöver för att förbereda lektioner och ta del av, bedöma och ge respons på elevuppgifter.
  • 60 procent av lärarna uppger att de har sömnsvårigheter på grund av sin arbetssituation.

I veckan kom så regeringens besked om att en utredning ska tillsättas för att finna en lösning på situationen. Ett mycket välkommet besked för landets alla lärare i grundskola och gymnasiet.

Utbildningsministern tillsätter alltså en utredare som ska se över hur lärarnas administrativa arbete kan minskas och förenklas. Uppdraget ges till Thomas Persson, utbildningsdirektör i Stockholms stad. Alltså just den stad som nu anmälts av Lärarnas Riksförbund för att försämra arbetsmiljön alltför mycket. Det blev ju lite bakvänt det där…

Men utbildningsminister Jan Björklund har onekligen rätt när han säger att: ”Lärarnas huvuduppgift ska vara att undervisa. Sammantaget har administrationen nu blivit en för tung börda.”

Utredaren ska ”kartlägga lärares samlade administrativa börda. Utredaren ska också se över vilket administrativt stöd lärare har tillgång till och ge goda exempel på skolhuvudmän som jobbar effektivt med de administrativa bitarna av läraryrket.”

I Skolvärden kunde vi dock snart läsa om reaktionerna från LR Stockholms ordförande Ragnar Sjölander som utryckte förvåning över valet av utredare. Persson är alltså chef för just den förvaltning, som Lärarnas Riksförbund anmält till Arbetsmiljöverket – på grund av för hög arbetsbelastning.

”Som förvaltningsdirektör har han inte visat någon större vilja att åtgärda de här problemen på ett systematiskt sätt”, sa Ragnar Sjölander.

”Vi tycker att det är lite problematiskt eftersom han är huvudansvarig för arbetsmiljöarbetet i rollen som förvaltningsdirektör. Han motsatte sig 2010 att förvaltningen skulle införa ett system som en arbetsgrupp då presenterade för att minska de administrativa arbetsuppgifterna”, förklarade Ragnar Sjölander vidare.

Om det är rätt trädgårdsmästare som regeringen satt att sköta denna fråga får vi se nästa år. Resultatet av uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2013.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid | 1 kommentar »

onsdag, 24 oktober, 2012

Mer stök ger flum i skolan

I dagens Aftonbladet skriver sportjournalisten och kolumnisten Jennifer Wegerup en tänkvärd text med ett – förmodar jag – starkt föräldraperspektiv. Hon vill värna elevernas rätt till en bra skolgång och hon reagerar bland annat på stöket i skolan som i fredags uppmärksammades i Dagens Nyheter.

Där berättades att:

• I Malmö anger drygt hälften av eleverna som är 12, 14 och 16 år gamla att de aldrig, sällan eller ibland har den arbetsro de behöver i skolan.
• I Stockholms stad anger 46 procent av eleverna i årskurs 8 att de kan arbeta i lugn och ro på lektionerna och 63 procent av femteklassarna.
• I Göteborg anger 19 procent av åttorna att man helt och hållet har möjlighet till studiero i skolan. 27 procent anser inte alls att de har det eller att påståendet att de skulle ha studiero stämmer ganska dåligt.

I ”Alla har rätt till en skola utan FLUM” skriver Jennifer Wegerup att hon inte förvånas över resultaten i enkäterna som gjorts vid samtliga skolor i de tre storstäderna. Hon menar att :

”Den nedmontering som skett av den svenska skolan under många årtionden är en av de mest allvarliga frågorna för vårt lands framtid.
Och det värsta är att den inte kan förklaras enbart med resursbrist. Den främsta orsaken skrivs med fyra bokstäver på svarta tavlans skamvrå: FLUM.
Kanske välment men ändå helt förödande.
Det är fint med elevdemokrati, barn och unga ska få göra sig hörda och kunna påverka.
Ingen vill återfå en skola med kadaverdisciplin, rotting (för övrigt olagligt) och barn som skräms till tystnad.
Men från det till lärarlösa lektioner, en skola där hemuppgifter och betyg ses som något fult och där de vuxna inte har mandat att säga ifrån, dit är steget långt.”

Wegerup efterlyser en skola där de vuxna bestämmer och det finns regler och krav. Hon påpekar att det också krävs ett arbetsklimat, och löner, för lärarna ”som gör att vettiga människor vill jobba i vår skola”.

”Det mest sorgliga, och för mig obegripliga, är att det ofta är de som politiskt säger sig vilja värna om de svagaste som förespråkar en kravlös skola.
Alla vet att barn från välmående hem med studietradition ändå klarar sig bra. Det är i stället de barn som bor i hem utan böcker och som inte får hjälp med läxorna som drabbas hårdast när skolan sviker.”

Värt att notera är den siffra som Jennifer Wegerup lyfter fram, nämligen att 75 miljoner barn världen över saknar möjlighet till utbildning. Alla borde vi, såväl ansvariga skolhuvudmän, elever och föräldrar, betänka vad det betyder – och vilket ansvar det lägger på de som har en skola att sköta och en skola att gå till eller låta sina barn gå i.

Det förpliktigar. Och då hör vare sig stök eller flum hemma i skolan.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, elever, lärare, läraryrket, ledarskap, skolmiljö | Inga kommentarer »

fredag, 21 september, 2012

Hur man sviker eleverna genom att inte stå upp för lärarna

Idag tar vi upp en känslig fråga och det är föräldrainflytande och förldrastyrning av skolan. Hur långt kan den gå?

Men vid första anblicken verkar det ”bara” handla om en konflikt mellan lärare och elev. Även om vi snabbt anar att det finns föräldrar bakom som inte gillar en enskild lärare. Och i förlängningen handlar det om hur man sviker eleverna genom att inte stå upp för läraren.

I det här fallet heter hon Margaretha Almefjord och hon får inte längre vara klassföreståndare.

Det är i Expressen/GT som vi läser om Margarethas fall under rubriken” Stoppade klotter – tvingades sluta”. Det är en märklig historia där BEO, Barn- och Elevombudsmannen, drogs in men inte såg någon anledning att agera. Däremot svek kommun och skolledning Margaretha, som har jobbat som lärare i 40 år i samma skola i Ljungskile och under 35 år av den tiden har hon varit klassföreståndare.

När man läser om hur denna erfarna lärare behandlats av sin arbetsgivaren så blir orsaken till en del av svenska skolans problem uppenbara. Och Margarethas två slutsatser av det hon upplevt blir just nedslående:

”Det ena är att det är bekymrande att en skolförvaltning inte kan stå upp för sin personal mot ett föräldratryck. Det andra är att föräldrar i allt högre grad börjat ta över skolorna. Det är inte föräldrar utan pedagogiska proffs som ska avgöra hur en skola organiseras.”

Margaretha Almefjords sak ska nu drivas av Lärarnas Riksförbund.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, lärare, läraryrket | 9 kommentarer »

fredag, 15 juni, 2012

Öppet brev till skolans huvudmän

I går sa Lärarnas Riksförbund genom Lärarnas Samverkansråd nej till budet från Sveriges Kommuner och Landsting. Ett bud som inte alls beaktar lärarnas arbetsituation och där SKL knappt ansträngde sig för att ge lärarna starten för en verklig uppvärdering av läraryrket.

Med detta Öppna brev till er i SKL och till andra skolhuvudmän, både i friskolor och kommunala skolor, hoppas vi på en något större förståelse inför lärarnas verklighet. Läs och ta ert ansvar. Det är ni som kan lyfta svenska skola genom att ge lärare en drägligare arbetssituation.

Så här skrev en nyutbildad lärare, vi kan kalla henne Angelica, sent i natt till oss. Hon är en av många många lärare som vittnar om en ohållbar arbetssituation.

”Först måste jag säga att jag följer avtalskampen och är mycket glad över att LR tackat nej till det senaste skambudet!

Jag har nu efter 5 års studier också tillryggalagt mig ett år som högstadielärare i en friskola i Stockholm. ALDRIG hade jag trott att läraryrket innebar så mycket arbete och slit som det gjort, – och för en undermålig lön dessutom. Jag gick in på 24 000 kronor, hela ett tusen lägre än övriga nyexaminerade  i åldersspannet 30-35 i kommunen. Desperat som jag var tackade jag hastigt ja till till jobbet eftersom avtalet och lönen redan var förtryckt på papper och rektorn inte gav något utrymme till förhandling, trots min förfrågan. Dumma, naiva och desperata jag. Ett år efter inser jag mitt misstag och är fast, liksom övriga kollegor, i fällan att vill man ha högre lön är det arbetsplatsbyte som gäller.

Mitt år har inneburit många timmars obetald övertid och under sportLOVET hade jag med mig 400 prov hem, – skidåkningen var att glömma och ett mindre sammanbrott vid middagen hemma hos föräldrarna var ett faktum. Mamma rådde mig sjukskrivning och byte av yrke när hon såg mig sliten och rödgråten ständigt sitta med rättning men inte följde jag rådet, för visst biter man ihop? Visst vill man visa sig duktig, – speciellt under sitt första yrkesverksamma år.

Under utbildningar i LRs regi och Lärarutbildningen sades man få en mentor när man som nykläckt gjorde sitt första år, – det så kallade introduktionsåret. Detta bland annat, enligt Skolverket, är föreskrifterna:

- Rektorn alternativt förskolechefen ska också se till att det finns en plan för introduktionsperioden.

- Man får inte sätta betyg ensam, utan tillsammans med sin mentor.

- Skolverket föreskriver däremot att förskolechefen alternativt rektorn ska sätta av tid för introduktionsperiodens genomförande för sig själv, mentorn och förskolläraren alternativt läraren.

- Mentorn ska finnas som ett bollplank och vägleda den nyutbildade så denne kan vidareutveckla sin förmåga att möta elever, sitt ledarskap och sin samverkan med andra i rollen som lärare.

källa:

http://www.skolverket.seHYPERLINK ”http://www.skolverket.se/fortbildning-och-bidrag/lararlegitimation/2.2822/introduktionsperiod-1.128291″/fortbildning-och-bidrag/lararlegitimation/2.2822/introduktionsperiod-1.128291, 2012-06-15, 02:29

Under mitt första år:

- har det inte funnits någon plan för mitt så kallade ”introduktionsår”

- jag har satt betyg, enligt de nya kunskapskraven (Lgr11),  i ett kärnämne för 120 elever samt i ett ämne som jag ej är behörig i, – 60 elever

- jag har mycket lite extra tid med min så kallade mentor för ”vägledning” eller ”bollplank”

Jag är behörig lärare i grundskolans senare år i ett kärnämne samt ett annat ämne men tackade ja till ett arbete som innebar 75% i mitt kärnämne 25%  i ett ämne jag inte är behörig i. Jag insåg inte då hur mycket tid och slit det skulle innebära med att ha ett ämne jag var obehörig i som dessutom i sig var uppdelad i ytterligare ämnen. På hösten, inför utvecklingssamtalen 180 omdömen, sedan till julen 180 betyg, – ensam. På våren detsamma, – ensam igen. Jag lämnades ensam att utforma betygsdokument för elevernas allra första betyg och hade ingen aning om jag gjorde rätt, – ingen kontrollerade heller.

Till detta kom det nationella provet på vårterminen, – hela ansvaret lades på mig, – från planering till rättning med undantaget att en tjänstledig lärare tog sig an ett av de FEM delproven. Annars var det tänkt att jag skulle ta hand om de 500 andra. Några veckor innan sportlovet började jag räkna på antalet prov jag skulle rätta och kom fram till siffran 500 inklusive ett ytterligare prov i det andra ämnet för en klass samt en uppsättning av 120 texter. Det gick runt för mig och jag förstod inte för en sekund hur det var tänkt att jag skulle klara detta. Min så kallade mentor förstod min situation men sa bestämt ifrån om att inte fråga ämneskollegorna eftersom de inte planerat in denna rättning i sin planering. Ingen informerade mig att det nationella provet skulle innebära 600 prov och jag hade heller inte planerat in detta! På måndagen efter kom mentorn och snäste till om att ämneskollegorna ändå skulle ta en varsin klass rättning. Nu var jag nere i 440 prov, – det såg lite bättre ut. Eftersom det nationella provet i svenska för år 6, 2011, INTE fick vara omdömesgrundande var jag tvungen att, förutan nationella provet, samla in ytterligare underlag, med tillkommande rättning förstås.

Min så kallade mentor satte tidigt ribban för vår relation när denne i enrum talade om för mig att jag inte skulle vara så aggressiv på arbetslagsmötena. Jag blev förvånad och illa till mods och frågade vad denne menade varpå denne sa att jag rent allmänt tagit saker för personligt och att även andra tyckte lika men dessa ”andra” ville mentorn inte avslöja. Jag kände mig sårad, mycket illa till mods och var i totalt underläge. På mötena framöver vaktade jag min tunga mycket noga.

Arbetstidslagen anger i §5 att en heltid högst får vara 40 timmar ordinarie arbetstid per vecka. Vi lärare har ju även förtroendetid vilken är 5,5 timmar per vecka utöver en heltid, – vilket retroaktivt blir till vårt sommarlov. Under höstterminen åkte jag mycket sällan från jobbet innan sju på kvällen samt arbetade helger och lov. På en vecka kunde jag arbeta 50-60 timmar, och jag vet att många av mina kurskompisar som arbetar på andra skolor fått ihop liknande timantal. Jag inser att vara ny i yrket på många arbetsplatser just innebär ett antal fler arbetstimmar, 　men vart går gränsen? Skämtsamt och medlidande säger äldre kollegor ”Det första året ÄR verkligen ett hundår!”, ”Ta det lugnt, du ska hålla i 30 år!” medan jag tänker att jag kanske inte håller året ut.

För en tid sedan satt jag på ett fik och råkade höra ett samtal från bordet bredvid om just yrkesvalet lärare. De diskuterade kring löneläget och menade att för vilken annan lika lång utbildning som helst var lönen minst 10 000 kronor högre, – så hur dum kunde man vara att välja ett sådant yrke, menade dom. Man väljer ju själv. Och där satt jag bredvid och kände mig skamsen, 　och frustrerad. Med facit i hand, – hade jag valt lärarutbildningen om jag fått välja om?

Jag kan förstå om man sliter för karriärstegen, att komma uppåt och utvecklas, att få befordran, att få högre lön, att bli bekräftad. Men vad sliter jag för? Mitt kall? Min roll som altruistisk samarit? För att betala av akademikerskatten? För en blomma och chokladask på avslutningar?

GE MIG EN ANLEDNING ATT STANNA I YRKET!!!”

Så, skolhuvudmän, hur ska vi kunna motivera Angelica och alla andra lärare – erfarna som nyutexaninerade – som nu känner att måttet är rågat?

Vi väntar på ert svar. Varför inte börja med ett seriös bud som gör allvar av de vackra orden om läraryrkets betydelse?

För så som det nu ser ut i landets skolor i klassrum och lärarrum, så kan det inte fortsätta, Och det är ni som har möjligheterna att vända och sätta ut en ny kurs. Ta den möjligheten och ta ert ansvar på allvar.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, avtalsrörelsen, lärare | Inga kommentarer »

tisdag, 5 juni, 2012

Det har gått långt

Det har gått långt när en enskild förälders försvar för lärarkåren upplevs som en välsignelse. Det har gått ännu längre när samma förälders konsterande att lärare tvingas ägna sig åt så mycket annat än att undervisa eleverna, förbigås med tystnad av ansvariga politiker och tjänstemän.

I helgen kunde vi läsa ännu en insiktsfull och klok artikel om lärare och skola. De kommer allt tätare nu och ska nog ses som ett tydligt tecken för makthavarna och ansvariga på SKL.

Denna gång är det den kloka och självständiga journalisten Annika Lindqvist som fått nog och känner att hon måste upphäva sin röst till lärarnas försvar i sin krönika i Värmlands Folkblad. I ”Tusen tack, alla lärare” skriver hon självklarheter. Självklarheter som tyvärr måste upprepas eftersom DBS ”de som bestämmer” inte lyssnat. Och hon skriver dem med en stark känsla och tacksamhet för sina barns räkning. Och hon skriver med en oro för Sveriges framtid.

Många har säket redan läst den eftersom den (givetvis) har cirkulerat på Facebook och spridits  i sociala medier. Men här kommer några citat som vi hoppas fortsätter spridas. Först av allt tackas alla lärare och all personal i dagis och skola för sin omsorg om barnen och eleverna och Lindqvist fortsätter:

”Tack till er som har kraft att engagera er, till er som tänker till och lyckas väcka elevers intresse för ämnen som de inte på förhand visste att de gillade.

Alldeles särskilt till er som förmår ta er extra mycket tid och lägga ytterligare omsorg på de barn som behöver det bäst. Barnen som inte lär sig så snabbt och där det krävs skickliga lärare som letar länge och ömsint efter de nycklar som kan öppna vägen till verklig kunskap. Barnen som behöver vuxnas stöd mer än andra för att deras föräldrar inte riktigt orkar med att vara föräldrar och de truliga, stökiga ungarna som det vore så lätt att bara snäsa åt och sedan sucka över på lärarrummet.”

Annika Lindqvist bekymras över att så få vill bli lärare i dag. Ja, hon tycker det är ”katastrofalt”. 

”På vissa högskolor och universitet står mer än hälften av platserna på lärarutbildningen tomma i höst. Särskilt få är det som vill arbeta på högstadiet och alldeles extra illa är det i de naturvetenskapliga ämnena.

Svenska elevers kunskaper i matte och fysik är redan nu uppseendeväckande dåliga jämfört med många andra länder, det brukar invandrade elever från någorlunda studievana hem snabbt konstatera när de kommer hit.

Hur illa ska det inte bli om några år när det inte finns några behöriga lärare kvar?

De klassklyftor som redan gapar mot oss kommer att vidgas ännu mer, och om den politiska majoriteten struntar i det så kan de kanske fundera över vad det kommer att innebära för Sveriges framtida konkurrenskraft att ungarna inte kan räkna.”

Hon konstaterar:

”Det finns många skäl till att lärarjobbet inte är attraktivt. Ett är förstås lönen. Det är inte konstigt om den som råkar tillhöra den alltmer exklusiva minoritet som begriper matte och fysik hellre väljer att bli ingenjör i privata näringslivet. Månadslönerna kan vara tiotusentals kronor högre än vad en grundskola kan erbjuda.

Ett annat är arbetsmiljön. Alltför många skolor har alltför stora klasser och komplexa sociala problem som en lärare förväntas hantera på egen hand i klassrummet.

Men jag undrar om det inte finns ytterligare ett skäl som det inte pratas så ofta om:

Arbetets minskade frihet.

I generationer har skolpolitiker misstänkt att lärarna inte jobbar tillräckligt mycket utanför lektionstid. De som bestämmer över skolan har ägnat mycket kraft åt att styra den tid det tar att förbereda lektioner och rätta prov, så att jobbet i högre grad ska likna ett kontorsjobb eller fabriksjobb.

Och i takt med att svenska studieresultat generellt försämras i de internationella mätningarna så har det hysteriska kravet på dokumentation ökat.

Materialet som skickats ut inför utvecklingssamtalen har fått mig att baxna.

Tjocka pappersbuntar med bedömningsmatriser som innehåller tjugofyra olika kategorier med fyra svarsalternativ för varje kategori, bara för ett enda ämne. Allt för att läraren ska kunna ringa in exakt och byråkratiskt var telningen befinner sig.

Som förälder blir jag yr.

Vore jag lärare skulle jag bli förtvivlad över att tvingas lägga så mycket tid på att dokumentera istället för att undervisa.

Samt känna mig satt under förmyndare. Som om myndigheterna inte litade på att jag kunde bedöma kunskaperna utan de där fyrkantiga matriserna.”

Och hon avslutar sin text, som vi nu nästan citerat allt ur, med:

”Så heja lärare! Ni är värda ett varmt tack.
Samt högre lön, bättre arbetsmiljö, mera frihet i jobbet och många hängivna framtida arbetskamrater.”

Visst kan man glädjas å en hårt pressad yrkeskårs vägnar för sådana starka tillrop. Samtidigt är det djupt bekymmersamt att det gått så långt att föräldrar och andra känner att de måste uttrycka sig på detta vis. Under den gånga helgen räknade vi till tre krönikor av journalister, som Jan Guillou och Jenny Strömstedt på liknande teman. 

Frågan måste också ställas hur långt det måste gå innan ansvariga skolhuvudmän och politiker lyssnar. Vill man alls lyssna? Förstår de vad som kan hända om de inte lyssnar? Förstår de sitt ansvar? 

Ett ansvar och ett förtroende kan nämligen snabbt tas ifrån den som folket inte anser klarar det. Det är något som SKL och landets kommunpolitiker, som fått förtroendet att ha ansvaret för skolan i tjugo år nu, noga bör tänka på i dessa avtalstider. De har chansen att visa att de lyssnar och förstår. Frågan är om de tar den?

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, avtalsrörelsen, lärare, lärarlöner, likvärdighet, SKL, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

« Äldre inlägg