Bilden av svensk skola i utlandet

Vilken bild förmedlas av den svenska skolan i utlandet? I en uppmärksammad artikel i The Economist i början av november ges en ledtråd. Där tas det beklagliga faktum upp att svenska elever har halkat efter sina internationella kamrater. I “Fixing Sweden’s schools” ges en bild av dagens svenska skola. En bild som alltså finns i utlandet. En bekymmersam bild.

Tidningen konstaterar att nästa internationella jämförelse av kunskapsresultaten i PISA snart kommer att landa hos beslutsfattare runt om i världen.
Den kommer att läsas uppmärksamt av politiska ledare i många länder. Även i Sverige där utbildningsminister Jan Björklund troligen är beredd på fortsatt svag utveckling.

I den kommande studien mäts läsning, matematik och naturvetenskapliga färdigheter hos 15-åringar. I den första studien, som kom år 2000, hade svenska elever mycket bättre resultat än de flesta andra länder. Men under 2009 föll Sveriges totala poäng under OECD-genomsnittet. Andra jämförelser har visat en liknande trend, påminner The Economist bistert.

“Jag antar att resultaten kommer att fortsätta falla. Det kommer att ta flera år innan de positiva effekterna av vår politik börjar att visa sig”, citeras Jan Björklund. Sedan han och kollegorna i Alliansen kom till makten 2006, har ju den borgerliga koalitionsregeringen infört många reformer. Och The Economist skriver att “herr Björklund, som är chef för det liberala partiet, är övertygad om han kan vända nedgången. Men hat väljarna tålamod att är frågan tidningen ställer…

“När universiten klagar på att eleverna är oförberedda och när företagen oroas för att Sverige förlorar i konmkurrensen till andra länder så finns en känsla av brådska i luften. Utbildning kommer att vara viktigt i valet nästa år”, spår The Economist föga förvånande.

Sedan frågar man sig vad som gick fel, och tycker sig kunna slå fast att pengar inte kan vara problemet. Gratis utbildning från grundskola till universitet har länge varit en stöttepelare för Sveriges välfärdssystem, och offentliga utgifterna för utbildning är bland världens högsta, enligt OECD. Invandring är vosserliogen relativt hög, men den har enligt Skolverket endast haft marginell påverkan på de övergripande resultaten.

Tidningen noterar att utbildningsministern länge skyllt skolans dåliga resultat på perioden när socialdemokraterna styrde landet och skolan. Samt att dåligt betalda lärare är en annan orsak som förs fram. Det svaga söktrycket till lärarutbildmingarna en tredje. En växande klyfta mellan skolor är en fjärde anledning. Tidnineg konstaterar något förvånat att Sverige nu är en av de få länderna i världen som visar både sämre resultat och mer ojämlikhet.

Även det fria skolavalet anger The Economist som en bidragande faktor. Man skriver att systemet, vars syfte när det infördes för 20 år sedan, var att öka kvaliteten genom konkurrens, har lett till de bästa studenterna flockas till samma skolor.

Många oroa dig att skolan ojämlikhet kommer att öka segregation. Extra resurser för skolor med svagare elever skulle kunna vara en lösning, men att avskaffa friskolor är ingen beredd att göra slår tidningen fast och fortsätter med att berätta att i kölvattnet av att flera skolbolag konkursat, har regeringen nu mer än antytt att private equity fonder, med riskkapital, inte längre är välkomna ägare.

Avslutningsvis noterar The Economist att s
venska studenter nog är bra på socialvetenskap, historia och svenska, samt demokratiska värden och jämställdhet, som genomsyrar läroplanen. Allt absolut viktigt, men en klen tröst när vårt exportberoende land är i skriande behov av fler duktiga ingenjörer.

Det känns väl ändå inte som att utlänningarna får en alldeles felaktig bild av den svenska skolan idag.

Kommentarer (5)

  1. Pär Engström skriver:

    Frågor som Economist inte utreder är relationen mellan en stats ekonomiska tillväxt och resultaten i PISA. Sverige har under de senaste decennierna haft en stark ekonomisk tillväxt, mestasdels i form av exportintäkter, samtidigt som vi haft sjunkande kunskapsresultat.

    Samtidigt som Sverige har haft en hög ekonomisk tillväxt sedan 1990-talet har den ekonomiska ojämlikheten ökat. Dvs företagens vinst har ökat mer än lönerna. Företagens vinst har i sin tur investerats i bankernas lånegivningar varvid hushållens skulder har ökat.

    Enligt Human Development Report 2012 har den ekonomiska ojämlikheten ökat i de flesta regioner och stater, medan en utbildningsmässig utjämning håller på att ske.

    Så frågan är då vilken betydelse som utbildning har i relation till ekonomisk tillväxt.

    Utbildningsresultat, liksom ekonomi, kan mätas på olika sätt. I absoluta tal eller i relativa tal. The Economist betonar den relativa försämringen för Sverige i jämförelse med andra. Detta är i sin tur beroende av hur andra länder presterar I PISA. Eftersom alla länder inte kan ha rankingplats 1 kan denna mätning leda till kapprustning av kunskap, ungefär på samma sätt som ekonomisk tillväxt idag förväntas ske genom konkurrens.

    Ett möjligt problem med kapprustning i såväl ekonomisk tillväxt som i kunskap är just de värden som The Economist menar att Sverige är eller kan vara bra på, t.ex. demokrati, socialvetenskap etc. Sverige har lyckats balansera en kraftig ekonomisk omfördelningspolitik (av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar) under den senaste 20-årsperioden med en fortsatt demokratisk retorik. Individuell frihet och individuellt ansvar har varit ledstjärnor. Dock förutsätter denna individualism ett starkt samhälle för att samhällsutvecklingen i det långa loppet ska bli ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart.

    Att individen förutsätts ta ett ökat eget ansar efter skolan har smittats av sig i skolan så tillvida att skolans demokratiska uppdrag har ändrats från en kollektiv angelägenhet till individens val och individuella utveckling. Att eget arbete sedan 1990-talet har ökat i t.ex. matematik är således i grunden ingen pedagogisk ideologi utan en ekonomisk ideologi. Denna ekonomiska ideologi kan antas bidra till sämre kunskapsresultat i PISA vad gäller matematik, hur den påverkar framtida demokratiska samhällsutveckling är en empirisk fråga.

  2. Pär Engström skriver:

    Det bör kanske nämnas att ekonomin har förändrats mer än utbildning under de senaste decennierna. Trots att vi mäter en stats BNP så sker mycket av de ekonomiska transaktionerna mellan organisationer, t.ex., transnationella företag, som inte är bundna till en stat – snarare agerar inom och mellan regioner. Och kan dessutom flytta sin produktion till en annan region snabbare än vad arbetskraften vanligtvis förflyttar sig.

    Utbildning är visserligen påverkade av mellanstatliga organ som t.ex. FN och EU (överstatligt!?) men har en större förankring inom en stats politiska förvaltning än vad världens ekonomi har.

    Medan kapitalet och eliter inom olika sociala fält kan röra sig globalt så brukar massutbildning, t.ex. en obligatorisk grundskola, en utbyggd gymnasieskola och dito vad gäller universitet, vara dels mer geografiskt beroende (än kapitalet), dels mer politiskt styrt (än kapitalet).

    Det som har skett sedan 1971, då informationssamhället såg sin grynig (Castells 1998) är att kunskap och ekonomi alltmer har vävts samman. Denna kunskap utvecklas bl.a. inom det som Castells benämner nätverksföretag.

    Den kunskap som utvecklas/förmedlas inom skola/universitet förutsätts vara både global och lokal. Det globala kan t.ex, utgöras av internationella kunskapsmätningar eller den s.k. Bolognaprocessen där universiteten i de deltagande staterna förutsätts ha samma struktur vad gäller poäng, betyg etc. Det lokala kan t.ex. vara att elever undersöker/lär sig först om lokalsamhället eller att universiteten förutsätts ta ett lokalt eller regionalt samhällsansvar och samverka med sin omgivning.

    Detta kan jämföras med den kunskap som alstras inom nätverksföretagen som samverkar med ett globalt ekonomiskt system.

  3. Pär Engström skriver:

    Som jag ser det kan relationen mellan ekonomi och utbildning/lärande ses på tre sätt.

    Sätt 1: Ekonomi och utbildning/lärande kopplas ifrån varandra. Detta möjliggör exempelvis Humboldts gamla bildningsideal, detta möjliggör människors personliga, kognitiva och sociala växande utan att det värderas i ekonomiska termer. Det vill säga helt motsatt var det är idag, där utbildning är en ekonomisk investering för både individer och för samhället.

    Sätt 2: Utbildning är en förutsättning för ekonomin och för ekonomisk tillväxt. Ungefär dagens syn på dagens utbildningssystem. Utbildning räknas som en kapitalform.

    Sätt 3: Ekonomi i dess vidare perspektiv villkorar lärandet. Exempelvis om samhället ska bli ekologiskt hållbart krävs en annan livsstil än vad vi har idag, återanvändning och även delat ägande av t.ex. vissa nyttosaker, lokalt producerade förnödenheter etc. Ett sådant lärande är inte knutet till ett utbildningssystem utan kan förekomma där villkoren finns, t.ex. i en del kollektiv i samhällen som har en ekonomisk kris, bl.a. i Grekland. Men även i samhällen där den ekonomiska tillväxten är hög. Det som värderas här är inte ökad konsumtion, status, egen framgång etc. utan en hållbar livsstil utifrån vetskapen om sin och andra människors begränsade resurser.

    En potentiell konflikt, såväl ekonomisk som pedagogisk/utbildningsmässig tolkar jag finns mellan alla dessa tre sätt att se på relationen mellan ekonomi och utbildning/lärande.

  4. Sören skriver:

    Men det ständiga tjatet om utbildningsministerns tillkortakommanden blir inte riktigare för att det upprepas om och om igen. Det viktigaste – menar även jag – är reformeringen av lärarutbildningen och självklart ligger de sk ledtiderna utblidningsreformer på minst fem a´tio år. Dessutom förvånas jag fortsatt av att även mängder av lärare klankar på skolministern. Felen ligger i kommunerna.

  5. Pär Engström skriver:

    Till Sören!

    Jag håller med dig. Att klanka på Jan Björklund leder ingen vart. Men i varje TV-debatt eller enskild intervju där Jan Björklund medverkar klankar han på alltifrån socialdemokrater till lärarutbildningar etc. Under snart 20 år har Jan Björklund klankat. Men nu ser jag att detta klankande från Jan Björklund håller på att ebba ut.

    I en debatt i TVs Aktuellt för cirka två veckor sedan, angående att antalet avhopp från den nya lärarutbildningen ökar, var Jan Björklund väldigt nöjd med denna utbildning och andra reformer som regeringen har gjort. Avhoppen menade Björklund var ett tecken på att han har gjort rätt. Jan Björklund fortsatte dock i TV-debatten att klanka på socialdemokraterna som tidigare hade gjort fel. Den andre deltagaren i TV-debatten, socialdemokraten Baylan, tog upp andras klankande på dagens skola, t.ex. lärarstudenter, och menade att Björklund borde lyssna på dessa. etc etc.

    Någon distans till det som händer tycks inte dagens politiska skolelit ha. Det märkliga är att skolans mål inte berörs trots att vi har en målstyrd skola. Inte kan väl skolans mål vara att Sverige ska ligga på första plats i PISA?

    Skolans mål bör väl vara att förbereda eleverna så att de kan förändra samhällsutvecklingen till att bli socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar. För dagens generation i vår globala värld tycks misslyckas med detta uppdrag, t.ex. har världens toppolitiker, med höga kunskapsresultat i bakfickan, ännu inte lyckas komma fram till ett hållbart klimatavtal.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)