Bemötande av stökiga elever väcker debatt

Skolpolitiker kräver redovisning av metoden Lågaffektivt bemötande.
Hur ska man bemöta elever som stör? Hur ser strategier för ett fungerande klassrumsklimat ut?

Nyligen gick Lärarnas Riksförbunds huvudskyddsombud och biträdande ombud i Stockholm, Irene Ziverts, ut och reagerade på att Hjulsta Grundskola på drygt ett halvår fått 43 anmälningar om hot och våld.

Incidenterna ska ha varit direkt kopplade till att personalen på skolan sade sig använda så kallat lågaffektivt bemötande när elever är stökiga. Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som syftar till att minimera konflikter och att inte omedvetet trappa upp konflikter. En av grundprinciperna är tanken om att affekt smittar – om personalen behåller lugnet så blir barnet lugnt.

Tidigare har personalen på Hjulstaskolan handlat direkt om en elev exempelvis har agerat hotfullt. Men med de nya rutinerna ska personalen undvika att ta någon konflikt – och i stället bara gå därifrån och be elevens mentor ringa hem till föräldrarna.

Men skolledningen har kritiserats för sin tillämpning av Lågaffektivt bemötande, en metod som bl.a. är särskilt användbar för barn med olika diagnoser som ADHD.

”Nu upplever eleverna att det inte händer någonting och då sprider oron sig. Våldet har exploderat och LR:s skyddsombud på skolan har påpekat våldsökningen redan under våren 2018 och säger att det inte fungerar – men rektorn vidhåller det här förhållningssättet som hon har infört”, säger Irene Ziverts till Skolvärlden.

Detta väckte en livlig och välbehövlig debatt och diskussion om hur oro och stök och elever som stör ska hanteras i skolan. Bland annat uppmärksammades Lågaffektivt bemötande i TV4 Nyhetsmorgon.

Idag går så Moderaternas nya skoltalesperson Kristina Axén Olin ut och kräver en redovisning av denna arbetsmetod.

”Jag tog upp problematiken med lågaffektivt bemötande som pedagogisk metod på utbildningsutskottet efter att ha läst om detta och blev förfärad över anmälningarna som inkommit på skolan”, säger Axén Olin till Dagens Nyheter.

Det klart att arbetsmetoden borde kunna användas i välfungerande skolor, men på skolor som redan är hårt drabbade av hot och våld är det oansvarigt att tillämpa metoden, säger Kristina Axén Olin, som framhåller att:

Det är många i skolvärlden som efterfrågar just arbetsmetoder för hur man ska bemöta elever både i klassrummet och utanför.”

Även Liberalernas skolpolitisk talesperson, Roger Haddad, som är vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott, tycker att frågan om studiero och stök i skolan är viktig. Han efterlyser nu en ordningskommission.

”För att få en nationell bedömning om situationen föreslår vi en nationell ordningskommission som specifikt tittar på frågor som studiero och ordning”, säger Roger Haddad, som tycker frågan om ordning och studiero i skolan bör diskuteras mer.

”Det som lärarfacket kommunicerat till mig är att hot och våld av olika karaktär ökar. Min rädsla är att vi har en lärarkår som inte vågar ingripa och upprätthålla ordningen i skolan. Vår upplevelse är att lärare är rädda för att bli anmälda av exempelvis en förälder om eleven blir kränkt av att bli tillrättavisad.”

En lärare som i höstas reagerade på metoden var språkläraren Sara Bruun som skrev ett inlägg i Skolvärlden där hon menade att lågaffektivt bemötande har kört i diket. Redan då var det en metod som en del såg som lösningen på alla problem. Sara Bruun skrev bland annat att lärare främst måste hjälpas åt och backa upp varandra.

”Man känner sig som den sämsta läraren i världen när det blir konflikter i klassrummet och du tappat humöret och blivit riktigt arg. Jag garanterar att du inte är ensam om att ha konflikt med just den eleven eller den klassen. Våga prata om det och öppna upp dörren till ditt klassrum. Du är absolut ingen dålig lärare för att du ibland ryter till och har tydliga gränser, däremot kan det kännas så då hypen just nu är att allt ska vara lågaffektivt och det är universallösningen på alla skolans problem.”

Hon påpekade att:

“För oss lärare är det viktigt att ha en chef som backar upp ordning och reda och inte viker sig så fort det ringer en upprörd förälder.

Eleverna behöver dock ingen lärare som är ilsk och tjatig hela tiden eller en som inte är tydlig alls. De behöver en lärare som ser dem, är tydlig med vad som förväntas av dem och så långt det går faktiskt försöker vara rättvis.”

Det har kommit en del reaktioner och en diskussioner om denna metod. Och den diskussionen kommer säkerligen att fortsätta. Nu har ju också politikerna vaknat och gett sig in i debatten. Det kanske de inte hade behövt?

Den som vill fördjupa sig i hur lärare kan se på budskapen från mannen bakom Lågaffektivt bemötande, psykologen Bo Hejlskov Elvén, kan med fördel läsa läraren Fredrik Anderssons blogginlägg från så tidigt som 2015, En mer korrekt bilverkstad.

Fredrik skrev bland annat:

”Jag är rädd för att min skolledning nu anser sig ha fått frikort från att någonsin behöva stötta lärare som hotats av sina elever. Jag är också rädd för att de ska anse sig slippa sätta in extraresurser till elever som är utåtagerande på ett sätt som stör undervisningen för alla andra.

Skolvärlden, har också följt upp med att skriva om Lågaffekivt bemötande idag. Man har talat med Johan Sander, förstelärare på Aggarpsskolan i Svedala, som använder metoden i sitt arbete. Han förstår att debatten har uppstått.

“Det är för att det är ett så stort vardagsproblem i skolan idag med elever som utagerar eller utmanar skolan. Det kan vara störande beteende eller slagsmål eller vad som helst – alla lärare kämpar frenetiskt med det, jag också. Just därför är det väldigt laddat, man känner sig bra eller dålig upplever jag”, säger Johan Sander.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)