Arbetsgivarna till rakning

Läraren och rektorn Johan Kant fortsätter sin bloggserie “En skola åt helvete”. Idag läser vi den senaste inlägget, “En skola åt helvete, del 3: Arbetsgivarna” som lades upp för ett par dagar sedan.

Låt oss citera lite bara som ett smakprov:

“Jag får ständigt nya mail om vittnesmål där det inte alls fungerar i skolan, både när det gäller resultatuppföljning, fokus på rätt saker, prioritering, tokiga påhitt på kommunnivå och så vidare. Kommunerna som satsar på skolprojekt som inte kommer att leda någonstans och det vet lärarkåren redan från början, eller också kommuner där tiden stått still de senaste 50 åren och där ingenting nydanade händer när det gäller pedagogik och då menar jag inte massa pedagogiska flugor.

Men det är framför allt SKL som varit mest skadlig för lärarkårens status. De första 15 åren med kommunal huvudman jobbade SKL intensivt med att montera ner lärares status, trycka ner kårens självförtroende och motarbeta alla former av lärarens speciella roll. Man insåg inte läraryrkets komplexitet och heller inte hur viktigt läraryrket är, inte bara för den enskilda skolan, utan även för hela samhället. Lärare likställdes med alla andra kommunala yrkesgrupper, utan att inse det unika i läraryrket. Jag anser personligen att det är direkt avgörande för samhället att ha bra lärare, som är självständiga och inte nertryckta i skoskaften. Den åsikten hade inte SKL och uppenbarligen inte idag heller, eftersom man fortsätter förhala en bra löneutveckling.”

Johan Kant spaltar föredömligt upp vad som egentligen hände i skolan efter jkommunaliseringen och som också ledde fram till den situation vi befinner oss i idag:

  • Skolan hade fått en ny läroplan som lärarna inte fått någon fortbildning kring
  • Lärarkåren hade blivit tvångskommunaliserade.
  • Lärarfacken hade blivit lurade och överkörda.
  • Lärarkårens motstånd var nerbrutet och lärarnas självförtroende på botten.
  • Skolverket var de första åren passivt och det bildades ett vakuum av osäkerhet i kommunerna – vad göra? Sedan basunerade man ut Problembaserat Lärande (PBL)
  • SKL hängde på, lärare skulle vara handledare och inte lärare. Undervisning skulle undvikas.
  • Politiker och tjänstemän i kommunerna hade noll koll på vad läraryrket innebar och den komplexitet skolan stod för. Fokus lades på omsorg.

Läs också den korrekta, och upprörande, historien om hur skolan kommunaliserades genom svek och simpel kohandel utan en tanke på skolans bästa och elevernas väl. Vi har varit inne på det i denna blogg också. Se här.

Sprid gärna Kants inlägg vidare. För Johan Kants historierskrivning är tyvärr den riktiga…  

Lämna en kommentar

  • (will not be published)