Idag gör miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ett utspel i Skolvärlden med sin krönika om lärarlöner. I ”Koppla riksdagsarvodet till lärarlönen” skriver det föräldralediga språkröret och folkhögskoleläraren bland annat om sin väg mellan deltidsjobbet som lärare och det arvoderade uppdraget som politiker:
”Det är en vandring mellan de skilda världar som är Sverige idag. Mellan den del av den skattefinansierade offentligheten där man får vara tacksam om man slipper betala för jullunchen, och den del av den skattefinansierade offentligheten där dekoren till firmafesten bränner iväg på sisådär en halv miljon.
Det är klart att det är en vandring där man hinner ställa sig en del frågor. Som: Hur blev det så här? Och då tänker jag inte på de skandalomsusade festerna hos några myndigheter och departement. Dålig styrning, bristande kontroll och en och annan som förlorat en liten del av sitt omdöme för varje ny befordran tills ingenting var kvar – det kan göra en förbannad, men det är ju förhållandevis lätt att göra något åt. Utkräv ansvar, städa upp, öppna upp, inför regler och se till att följa dem.
Skillnaderna i hur man själv och andra ser på sin roll, sitt ansvar och sitt värde är svårare att förändra. Hur kan vi ha hamnat där att det anses viktigare att ta hand om våra pengar än våra barn? En gång i tiden tjänade ju en riksdagsledamot och en lärare ungefär lika mycket.”
Gustav Fridolin plockar alltså upp det som Lärarnas Riksförbund talat om länge, nämligen att fram till 1967 tjänade en riksdagsledamot lika mycket som en läraradjunkt.*) Det säger något om såväl skolan som synen på läraryrket och på värderingen av kunskap och bildning.
Utspelet har också plockats upp av Expressen, ”Gustav Fridolin: Riksdagspolitiker borde ha lärarlön”.
”Det finns en hel del politiker som tjänar alldeles för mycket, och det finns definitivt många lärare som sliter med det som på många sätt är världens viktigaste jobb och tjänar alldeles för lite”, säger Gustav Fridolin till Expressen.
*) I dag tjänar en riksdagsledamot över 58 000 kronor i månaden. Ingångslönen för lärare är under 25 000 kronor i månaden – och slutlönen i bästa fall kring 30 000 kronor.
Skolan är ett sakta men säkert sjunkande skepp som redan törnat i många ”isberg” de senaste 40 åren. Skrovet läcker, vatten strömmar in!
Lärarnas utförsbacke vad gäller löneutvecklingen relativt andra yrkesgrupper har pågått sedan 70-talet. I början hölls ”ångan” och kvaliteten uppe ”av bara farten”. Men under de senaste 10 åren sjunker ”skeppet” i en allt snabbare takt. De senaste 5 åren har inneburit en fullständig kollaps vad gäller nyrekryteringen av ny högkompetent ”besättning”. Inom en 10-årsperiod kommer en mycket stor andel av lärarkåren (30%?) att gå i pension. Ytterligare 1000-tals lärare kommer att lämna yrket. SCB har beräknat att det inom 8-10 år kan saknas ca 45 000 lärare. Till detta ska läggas att det kommer att saknas lärare med rätt behörighet. Förra året utexaminerades en handfull NO-lärare i olika ämneskombinationer i hela landet. Ja, de går att räkna på fingrarna! Ena handens i vissa fall.
Att utbilda sig till lärare innebär en livslöneförlust på ca 5 miljoner kronor jämfört med en medelakademikers livslön. Det är t.o.m. en förlust (ca 1-2 miljoner minus) jämfört med att bara läst gymnasiets S- eller N-program och sedan gå ut i arbetslivet utan högskoleutbildning (se SACOs livslönerapporter). Förutom sjunkande relativlöner så har yrket drabbats av allt sämre arbetsvillkor. Mer och mer reglering, mer och mer administrativt arbete, högre och högre krav men mindre och mindre tid till att arbeta med kärnan i verksamheten, undervisningen. I t.ex. Finland råder helt andra förhållanden för lärarna och där vet vi ju att skolan ligger i världstoppen! All forskning visar att en av de mest avgörande faktorerna för ett bra utbildningsresultat är att man har duktiga, kompetenta och engagerade lärare. Forskning som verkar fullständigt främmande för de lönesättande politikerna. Ja, några få undantag finns. Fridolin t.ex. men han sätter ju inga lärarlöner.
Årets avtalsrörelse innebar en mycket begränsad dämpning av den relativa lönesvackan. Inte en tiondel av gapet som vissa påstår. Lärarna fick några hundralappar (3-4-5) mer än övriga grupper. Det var max. en tjugondel av gapet som täpptes igen. Skulle denna takt hållas i alla avtal framöver så är det lönetapp som drabbat lärarkåren sedan 70-talet alltså någorlunda återställt år 2032 eller kanske 2035. Med tanke på skrivningen om nästa år då bara ”märket” nämns så tippar jag att det lär dröja ännu längre om det ens någonsin sker.
Jag undrar verkligen om ”skeppet” kommer att vara flytande så länge till! Jag tänker mönstra av senast 2023 och tidigare om möjlighet gives! Flytvästen har jag redan på mig! Man kanske skulle simma till Finland?
….
Jag är väl medveten om att de flesta som läser här redan är ”frälsta” i betydelsen inser vikten av välavlönade lärare som fortsatt uppmuntras hålla eller höja skolans kvalitet. Ovanstående inlägg lade jag därför först som kommentar i Expressen! För övrigt är ju vi lärare långt ifrån ”frälsta”! Flytväst på! /GW