Det brukar sägas att: ”Förtroenden tar lång tid att bygga upp, men kan raseras väldigt fort!”
Så är det också för den svenska skolan. Tankarna väcks av en signerad ledartext i Dagens Nyheter idag. Den skol- och utbildningsintresserade Johannes Åman skriver under rubriken ”Finska undret: Skola byggd på förtroende” om en del av hemligheten med finska skolans framgångar när det gäller kunskapsresultaten och med skolans och lärarnas status i samhället.
Åman påpekar att:
Det från svensk horisont mest annorlunda med Finland är ändå just det Pasi Sahlberg pekade på: förtroendet. I svensk skoldebatt är konfliktnivån hög. Gemensamt för alla som diskuterar den är egentligen bara missnöjet, övertygelsen att något i grunden är fel.”
Men tänk om något i grunden är fel, vill man då viska i Åmans öra. Det är frågan om skolan styrs på bästa sätt och med kunskapsuppdraget i fokus, för eleverna skull?
Han fortsätter:
”Självklart är det inte fel att debattera skolan. Den självkritiska fråga vi borde ställa oss i Sverige är ändå om inte kritiken av skolan alltför ofta gått över respektlöshetens gräns. Den har underminerat lärarnas ställning och därmed sannolikt bidragit till flykten från yrket.”
Slutsatsen som måste dras av detta är att det är allas ansvar att åter höja läraryrket för att kunna höja eleverna och även oss själva som en kunskapsnation och ett land med en bildningstradition. Dels genom höjda löner, så att yrket kommer i alla fall jämnhöjd med andra jämförbara yrken, men också med bättre arbetsvillkor. Och då krävs det att arbetsgivarna samtidigt gör läraryrket till det attraktiva yrke det är, men än mer borde vara.
Johannes Åman avslutar sin ledartext:
”I Finland står studenter med toppresultat på kö för att bli lärare. Inte för att yrket är välbetalt i förhållande till andra de skulle kunna välja. Lönen är medelmåttig. Förklaringen får i stället sökas i känslan av mening. Studenterna vet att uppgiften är viktig – och att de har föräldrars och politikers uppbackning.”
Slutligen ska vi påminna om en annan bra sentens. ”Respekt får man inte, det förtjänar man.”
Lärarna i grundskolan och gymnasiet kan man tycka har förtjänat sin respekt med råge. Men de behöver allas stöd och även föräldrars och allmänhetens bekräftelse. Alla har vi ansvar för att bygga förtroendet för skolan och lärarna.
”Respekt får man inte, det förtjänar man” får i mina ögon en mycket olustig klang, då den på något sätt hävdar att lärare har förtjänat sina decennier av sjunkande status och minskad respekt.
Lärare åtnjuter normalt hög respekt från eleverna och förtjänar respekt varje dag. Däremot när det gäller respekt från grupper som lärare inte kan påverka eller gör något att förtjäna respekt från är det ofta därifrån problemen uppstår. Det fanns ytterst obetydliga problem med felaktigt mobiltelefonanvändande men så var det några som började tala om elevernas rättigheter och att lärare INTE fick beslagta mobiltelefoner och plötsligt var det många ungdomar som ville testa gränser och utmana lärarens auktoritet.
De ständiga angreppen från SKL, huvudman, lärarutbildare, forskare, skolfrälsare och alla möjliga vet bäst människor har gravt urholkat respekten för lärarkåren. Eftersom lärare är en så viktig del av skolan får det genast effekten att förtroendet för hela skolan sjunker.
Åman verkar ta upp en central fråga för skolan men egentligen så är de problem som någon kan göra något åt mer grundläggande och hans artikel blir därför ett slag i luften.