I dagens Helsingborgs Dagblad läser vi en intressant artikel på kultursidan av skribenten Jenny Maria Nilsson.
Texten, som getts rubriken ”Kanonmat för kapitalismen”, ger en dyster, men samtidigt nyktert saklig bild av svenskt skolväsende och synen på elevernas kunskapsinhämtning. Detta utifrån Nilssons egna erfarenheter som vikarierande gymnasielärare.
Hon ser den svenska skolans största brist vara oförmågan att överföra och värdera kunskap. Onekligen omskakande kritik. Flera exempel ges på hur dagens elever ”blivit det som kritiskt tänkande ska råda bot på – lättmanipulerade”.
Vi citerar:
”Kritiskt tänkande, kreativitet och entreprenöriellt lärande är modeord inom pedagogiken, i inledningen av den gällande läroplanen står: ”Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.”
Det låter bra, men fungerar det?
Kunskapsförfall, charlataner med vinstintressen, marknadsanpassning där studenter kallas kunder och skolors namn varumärken, coachifiering, misslyckad experimentell pedagogik, dåliga löner och onödig administration som gett läraryrket låg status; skolan har många problem men man kan samla dem under en diagnos: skolan har avintellektualiserats och det finns en misstro mot det som måste vara varje god utbildnings motor – kunskap.”
Det mest intrerssata i artikeln är det tydliga försvaret för hårda kunskaper som ett sätt att stoppa byggandet av det nya klassamhället. Oförväget avslutar Nilsson sin text med följande:
”Kritiskt tänkande utan kunskaper är i bästa fall meningslöst och i värsta fall farligt. Vi måste börja intressera oss för hästen och påintellektualisera skolan igen.
Varje gång man argumenterar för kunskap så invänder några att det är mossigt och nu är det framtid och marknadsanpassning som gäller. Men medan teknologi och entreprenöriellt lärande blir omodernt snabbt, blir riktigt god läsförståelse det aldrig.
Kunskapen bör ges med god vilja och som en frikostig gåva till alla individer i varje uppväxande generation. Att se utbildning som en arena för kortsiktiga, politiska och kapitalistiska styrmedel är egocentriskt.
Det fria samhällets attityd borde vara: varsågod unga människa, ta all vår kunskap och låt oss se vad du kan göra av den!
Fokus ska ligga på att överföra hardcore-kunskaper, inte på att begära kreativitet – så låter vi hästen dra oss mot en bättre skola.”
Onekligen tänkvärt.
* Efter Jenys inlägg har jag också ändrat rubriken från inlägg från ”Satsa på hardcore-kunskaper” istället för kreativitet till ”Satsa på hardcore-kunskaper för att få kreativitet”.
Håller med om att det är bättre.
tivitet.
Zoran.
Det här är ännu en av dessa konservativa traditionalisterna som inte vill se utveckling av den svenska skolan utan som hellre ser att vi ska återgå till någon form av traditionellt klassrum istället för att utveckla undervisningsmetodiken och ta vara på möjligheterna som bland annat den digitala tekniken medfört. I USA har man testat att ha det extrema fokus som denna verkar vilja ha på läsa, skriva och räkna med fullkomligt katastrofala resultat. Om du sedan lägger till standardiserade tester så har du orsaken till varför USA fullkomligt kört sitt utbildningssystem rakt ner i skiten. Det har havererat enkelt uttryckt.
De som inte betonar viktiga förmågor för det 21:a århundradet som kreativitet, som förmåga att kunna samarbeta, förmågan till kritiskt tänkande, digital kompetens och så vidare kommer att snabbt hamna efter nu. Den digitala revolutionen kommer att komma in i den svenska skolan vare sig skolan vill det eller inte. Tekniken kommer inte ersätta lärare, men de lärare som använder den digitala tekniken kommer ersätta de som inte gör det. Entreprenöriellt lärande behövs därför att den ger de kompetenser som krävs för ett samhälle som förändras i ett rasande tempo och som kännetecknas av osäkerhet.
Fredrik
Hej,
Jenny Maria Nilsson här, jag vill påpeka att mina erfarenheter som vikarie är relativt ringa. Min sambo arbetar visserligen som lärare och jag har också många vänner som gör det men mest erfarenhet från skolan har jag som förälder, mitt äldsta barn började skolan år 2000.
Jag menar inte att vi ska satsa på kunskaper i stället för kreativitet, jag tror att människans natur är att vara kreativ och att en skapande kreativitet uppstår när den kombineras med kunskaper och behärskning. En bättre rubrik på ditt inlägg vore alltså: ”Satsa på hardcore-kunskaper för att få kreativitet.
Fredrik, jag såg också din kommentar och inget av det du skriver om mig och vad jag menar stämmer. Jag hinner inte skriva ett längre svar till dig, jag är översköljd av respons, speciellt från lärare, alla positiva som menar att jag lyckats definiera problemet. Och jag är upptagen med att skriva tillbaka.
Men här är ännu ett citat ur min text: ”Skadliga myter som bygger på falska dikotomier repeteras: bättre att kunna analysera än att bära stum kunskap, bättre att vara kreativ än att bara upprepa saker och eftersom vi inte vet vilka kunskaper framtiden kräver bör vi lära oss flexibilitet hellre än fakta. Men allt det som önskas går inte att direkt lära ut och kunskap står inte i motsättning till uppfinningsrikedom, skapande och ett kritiskt sinne utan är en förutsättning för att det alls ska uppstå.”
Jag tycker inte att det räcker att formulera: ”Vi ska har kritiskt tänkande!” utan vi måste hitta ett sätt att verkligen få det.
Vi är efter nu och det är hjärtlöst att fortsätta arbeta på ett sätt där många elever aldrig får en chans i livet för att de passerat grundskolan utan grundläggande kunskaper. Du ondgör dig över USA:s misslyckanden, ta då också de svenska på allvar.
Kreativitet är ett överutnyttjat ord som kommit att stå för mycket som anses gott inom den entreprenöriella världen. Om man granskar anhängarna av digital teknik och entreprenörskap finner man att de ofta är samma personer. De seglar fram på en uppsjö av märkvärdifierande och odefinierade ord som demokratuppdraget och digital kompetens. I verkligheten för de fram det gamla progressiva tankarna om eleven i centrum, elevinflytande och eget lärande. Det avstånd man tar från baskunskaperna i svenska och matematik är betecknande.
I alla tider har det funnits människor som tycker att just deras tid är speciellt och fordrar en omläggning av hela system.Man behöver nog ha en mer balanserad syn på sin egen tid. Det som behövs nu är en återgång till det svensk skola en gång stod för; gedigna baskunskaper, kritiskt tänkande och kunniga och engagerade lärare.
Notera gärna, Fredrik, att varken artikeln eller Zoran nämner standardiserade tester, det är du som drar upp det. Inte heller nämns fokus på läsa, skriva och räkna annat än i din kommentar.
Artikeln talar om kunskaper som grund för kreativitet, om den styrka som ligger i att kunna hantera de verktyg som behövs för att komma vidare i sin kunskapinhämtning och med sin kreativitet, inte bara hjälpligt utan med finess.
Helt enkelt de kunskaper utan vilka kritiskt tänkande riskerar bli blind tro på konspirationsteorier, digiltal kompetens riskerar bli trollande och kreativitet ta sig destruktiva utlopp.
Morrica,
Det man får intrycket av i den här artikeln är att man ska sätta fokus på det som är lätt att mäta endast och att de som vill arbeta med kreativitet, entreprenöriellt lärande och IKT inte ska kunna göra detta med eleverna. Ett exempel på detta är: ”Men medan teknologi och entreprenöriellt lärande blir omodernt snabbt, blir riktigt god läsförståelse det aldrig”. Ett annat exempel är: ”Fokus ska ligga på att överföra hardcore-kunskaper, inte på att begära kreativitet – så låter vi hästen dra oss mot en bättre skola”. Detta sistnämnda citat är ett typexempel på hur man i förtäckta ordalag försöker begränsa våran utveckling av nya sätt att tänka och arbeta på i skolan.
Jag tror knappast att entreprenöriellt lärande är något som kommer att bli omodernt snabbt. Detta är något som flera lärare runt om i landet har arbetat med i flera år redan och när det nu kommer in detta med entreprenörskap i våra styrdokument bör vi dra lärdom av dem som låg före sin tid och redan arbetat med detta. Förhoppningsvis kommer Helsingborgs Dagblad också att inse att deras artikel stinker traditionalism och förtydliga sitt budskap så att tidningen inte tar ställning mot utveckling. För det är i alla fall den känsla som jag får för närvarande av den här artikeln. /Fredrik
Månne läste vi olika artikel, eller så var det bara så att någon av oss så förtvivlat gärna ville se något speciellt i den att h*n upptäckte det? Jag har nämligen ett helt annat intryck än du har.
‘att inte begära kreativitet’ tycks mig betyda att acceptera att kreativitet kommer som en följd, och att försöka tvinga fram den, eller placera den i fokus, kan bli rent kontraproduktivt, skapa låsningar och stoppa upp just den kreativa processen genom att inte ge de kunskaper som kan utveckla den vidare.
Att du tror att entreprenöriellt lärande kommer att bestå är behjärtansvärt, men hur mycket entreprenör kan den bli som saknar tillräckliga kunskaper om hur samhället och världen där entreprenörskapet skall äga rum är beskaffat? Risken att bli både utnyttjad och lurad ökar mångfaldigt för den som saknar tillräckliga kunskaper, hur entreprenöriellt denne än tänker.
Jag tycker inte att artikeln andas ett enda ljud om att vi ska använda gamla undervisningsmetoder. Kanske tolkar jag det så för att för mig är aldrig kunskap bara information och fakta. Kunskap innefattar alltid mönster och förståelse. Den övas genom eget problemlösande.
Artikeln varnar i och för sig det lättsinniga användandet av nytt och trendiga metoder som leder bort från innehållet. Den varnar för om man använder en term från spelifierad undervisning: ABOUTATIS! Fokuserar man däremot på innehållet och med den utgångspunkten provar sig fram till bästa metod, då kan man inte hamna så snett.
Fredrik, du skriver trams och osanningar. Jag har ingen dold agenda, allt jag argumenterar för står direkt utskrivet i texten. Jag har ingen åsikt om exakt hur lärare ska undervisa. Det är upp till varje enskild lärare att avgöra hur han eller hon tycker det är bäst att lägga upp undervisningen helt praktiskt. Jag har definitivt inget emot datorer i undervisningen, datorn har en självklar plats, som ännu ett verktyg i undervisningen, i skolan.
Dina kunskaper om media är också skrämmande dåliga och ett tecken på den avintellektualisering jag skriver om. Min essä är inte HD:s officiella hållning i frågan. I en dagstidning ska alla möjliga åsikter rymmas. Det här är en skribents uppfattning som de publicerar, de kan, och har, publicerat andra förhållningssätt.
Du ger uttryck för en dogmatisk och odemokratisk syn när du förklarar att en tidning ska tycka som du, för det är det enda rätta. Det verkar mer viktigt för dig att få genomdriva ditt eget synsätt än att ta ansvar för vissa elevers dåliga resultat. Dina fina ord, på din blogg, om yttrandefrihet och demokrati framstår som enbart en pose.
Man blir glad i sinnet när man läser inlägg som Jenny Maria Nilssons.
Den antiintellektuella och kunskapsdiffusa atmosfär som sprids från bl.a. skolforskningsfältet och lärarutbildningarna måste stoppas. Signaturen Frekar06 är blott en obetydlig representant för den sk progressiva pedagogiken, där oklart definierad kreativitet och bristande verklighetsförankring är några av målen och symptomen. Frekar06 brukar i sin blogg plädera för demokratiuppdragets vikt i skolan. Här lever han knappast som han lär.
Jenny,
Jag har aldrig försökt att påföra min åsikt på Helsingborgs Dagblad eller någon annan medieredaktion för den delen heller. Och det kommer heller inte att ske i framtiden. Ditt påstående i denna del är en grav feltolkning av vad som står i min artikel. Du klarar inte av ovan att föra en konstruktiv diskussion utan försöker istället att avvisa kritiken bara med att det är trams. Så argumenterar endast de som inte kan belägga sina slutsatser med fakta och därmed inte kan debattera sakfrågorna.
I min blogg är det endast och endast min åsikt som framförs. Den kan inte tillskrivas någon annan än mig. Den som vill hålla med kan göra det och den som inte vill hålla med kan göra det. Mitt fält för kommentarer är helt öppet och vem som helst kan skriva där både under eget namn och anonymt. Vem som helst som vill kan alltså bemöta mina åsikter. Detta är att ta ansvar för yttrande- och tryckfriheten och åsiktsfriheten i det här landet. På HD har man istället valt att begränsa möjligheterna att kommentera med moderering (vilket ni i och för sig inte är ensamma om). Ni borde kanske städa framför egen dörr innan du anklagar mig för att inte vara trovärdig i frågor som rör yttrande- och tryckfrihet. /Fredrik
Bertil Törestad är en av de här som vill återinföra det traditionalistiska klassrummet och som uppenbarligen har väldiga problem med att acceptera skolutveckling. Att anklaga mig för att ha en bristande verklighetsuppfattning när det är traditionalister som Törestad som vill återinföra 60-tals skolan med traditionell katederundervisning framstår bara som tröttsamt. /Fredrik
http://lrbloggar.se/christoffersaar/2012/08/28/en-manniska-kan-veta-sa-pass-lite-att-hon-darigenom-har-formagan-att-manipulerar-sig-sjalv/