Idag läser vi i Dagens Nyheter en nyhetsartikel med rubriken ”Riskkapitalister: Låt oss behålla vårdvinsterna”.
Där framgår det att riskkapitalister och placerare nu kräver, i ett brev till finansminister Anders Borg, att inga speciella regler införs inom vård- och skolsektorn. Detta skulle strida mot grundlagen, menar de. Det är Svenska Riskkapitalföreningen som nu skriver till regeringen för att reglerna inte ska ändras för hur riskkapitalbolagens inblandning inom vård och skola ska se ut.
Bakgrunden är att efter den heta debatten om riskkapitalbolag i vården och skolan så har Anders Borg tidigare uttalat sig om att snabba ändringar avseende ränteavdragsbegränsningar kommer att krävas framöver. Dessa kan komma att bli verklighet i vissa sektorer, som inom skola och vård, där beskattningen av riskkapitalägda bolag kan komma att skärpas.
Lärarnas Riksförbund har tidigare i år gått ut i Ekot och pekat på att stora summor från skolan försvinner utomlands varje år. Enbart sex friskolebolag har fört ut över 125 miljoner i koncernbidrag eller motsvarande. Vinstmarginalerna är så höga som över 15 procent.
Enligt rapporten är också vinstmarginalen högre i skolbolag än i vårdbolag, och det är intressant eftersom det är mer riskfritt att vanvårda skolbolag. Vanvårdade elever med för lite kunskap ger inte samma upprörda reaktioner som vanvårdade liggsår.
Till Ekot sa förbundsordförande Metta Fjelkner då:
”Att skattemedel som går rakt ned i ägarnas fickor och som sen förs över till skatteparadis i stället för att komma skolorna till del, eleverna till del och lärarna till del, det är inte acceptabelt och det är ytterst regeringens ansvar att få stopp på detta.”
Vi noterar i DN-artikeln att Financial Times just idag berättar att de två huvudägarna bakom riskkapitalbolaget KKR, som deläger Carema, plockade tillsammans ut miljardbelopp förra året.
Slutligen kan man ju undra om Sverige behöver utländska investerar för offentliga verksamhet? Men det är ju en annan debatt.
Det finns de som vill hävda att invändningar mot riskkapitalbolagen i offentliga uppdrag skulle vara en vänsteråsikt och ett politiskt ställningstagande facket inte borde göra men jag hävdar att det handlar om krav på att staten ska vara en professionell beställare med resultatkontroll. Något som lika väl kan komma långt från höger.
Jag hävdar fortsatt att ägarformen har mindre betydelse än innehållet. Därför hät några punkter från en som hela sitt yrkesverksamma liv (nästan) varit ”löneslav” i offentlig sektor.
1. En skola eller annan offentlig tjänst kan egentligen inte göra ”vinst” däremot kan den generera ett övreskott genom att använda en mindre del än 100 procent av tilldelade medel.
2. ”Riskkapital” heter så för att det är en RISK att investera kapitalet. (Mot att man vid positivt utfall räknar hem en större vinst än vid en tryggare placering/investering av kapitalet; alla som sparar i fonder bör i alla fall k’änna till detta med risk mot trygghet)
3. Frågan som bör ställas är, igen, snarare hur det kommer sig att ett friskola med samma skolpeng som en motsvarande kommunal skola kan generera ett rejält överskott på den insatta skolpengen samtidigt som den kommunala skolan knappt håller näsan över vattnet ellet går med förlust – dvs gör av med mer pengar per elev än skolpengen.
4. Punkt tre givet – och det är faktiskt normen och inte undantaget* – att övriga parametrar är (ungefär) lika. Skolorna har likartat söktryck och popularitet, de har likaratad lärartäthet och kompetens samt generera likartade resultat i nationella prov och utvärderingar.
5. Var ligger alltså kapitalutflödet? Hos friskolor som generar ”vinst” eller hos kommunalla skolor som går med förlust? Som skatte betalare och medborgare har jag ett svar.
* Hund biter man är ingen nyhet. man biter hund är en nyhet. uttryckte Mark Twain det. ”Vårdskandaler” och fuskgymnasier har alltså nyhetsvärde större än fungerande vård och skola – oavsett driftsform! ..