Arkiv för februari, 2012

tisdag, 28 februari, 2012

Riskkapitalister i alla länder, förenen eder…

Idag läser vi i Dagens Nyheter en nyhetsartikel med rubriken ”Riskkapitalister: Låt oss behålla vårdvinsterna”.

Där framgår det att riskkapitalister och placerare nu kräver, i ett brev till finansminister Anders Borg, att inga speciella regler införs inom vård- och skolsektorn. Detta skulle strida mot grundlagen, menar de. Det är Svenska Riskkapitalföreningen som nu skriver till regeringen för att reglerna inte ska ändras för hur riskkapitalbolagens inblandning inom vård och skola ska se ut.

Bakgrunden är att efter den heta debatten om riskkapitalbolag i vården och skolan så har Anders Borg tidigare uttalat sig om att snabba ändringar avseende ränteavdragsbegränsningar kommer att krävas framöver. Dessa kan komma att bli verklighet i vissa sektorer, som inom skola och vård, där beskattningen av riskkapitalägda bolag kan komma att skärpas.

Lärarnas Riksförbund har tidigare i år gått ut i Ekot och pekat på att stora summor från skolan försvinner utomlands varje år. Enbart sex friskolebolag har fört ut över 125 miljoner i koncernbidrag eller motsvarande. Vinstmarginalerna är så höga som över 15 procent.

Enligt rapporten är också vinstmarginalen högre i skolbolag än i vårdbolag, och det är intressant eftersom det är mer riskfritt att vanvårda skolbolag. Vanvårdade elever med för lite kunskap ger inte samma upprörda reaktioner som vanvårdade liggsår.

Till Ekot sa förbundsordförande Metta Fjelkner då:

”Att skattemedel som går rakt ned i ägarnas fickor och som sen förs över till skatteparadis i stället för att komma skolorna till del, eleverna till del och lärarna till del, det är inte acceptabelt och det är ytterst regeringens ansvar att få stopp på detta.”

Vi noterar i DN-artikeln att Financial Times just idag berättar att de två huvudägarna bakom riskkapitalbolaget KKR, som deläger Carema, plockade tillsammans ut miljardbelopp förra året.

Slutligen kan man ju undra om Sverige behöver utländska investerar för offentliga verksamhet? Men det är ju en annan debatt.

 

Dela med andra:
måndag, 27 februari, 2012

Lärarnas Riksförbund i topp på sociala medier

Lärarnas Riksförbund ligger i toppen när det gäller fackförbunds närvaro i sociala medier. Exempelvis i förra veckan var de fem bästa fackförbunden i sociala medier, enligt Smixr index:

1. Kommunal 76
2. Lärarnas Riksförbund 73
3. Lärarförbundet 62
4. Unionen 60
5. Vårdförbundet 59

Smixr är ett index för sociala medier som startades i november förra året. Det är ett index som mäter hur framgångsrika svenska företag och organisationer är på att nå fram och interagera i sociala medier. Smixr handlar inte bara om vilka sidor som har flest fans på Facebook.

Indexet går från 0 till 100 och är relativt alla företag som indexeras. Det beräknas utifrån tolv olika parametrar, som total viral spridning, hur aktiv man är, hur många som kommenterar, gillar och delar information, hur många fans man har samt hur dess antal förändras över tid. Beräkningen görs en gång per dag, med en dags fördröjning samt med glidande medelvärde för de senaste sju dagarna. I dagläget är det dock endast närvaron på Facebook som indexeras.

Läs mer på Smixr:s hemsida.

Nämnas kan också att av de 100 mest framgångsrika företagen och organisationerna i Sverige inom sociala medier, så ligger Lärarnas Riksförbund på 50 plats och är det näst mest närvarande fackförbundet. Och detta är bara början…

Lärarnas Riksförbund hittar du bland annat på Facebook:
www.facebook.com/lararnas och på Twitter som @lararnas.

Följa gärna Lärarnas Riksförbunds bloggare på: lrbloggar.se.

 

 

 

 

Dela med andra:
måndag, 27 februari, 2012

Framtiden finns i Österled?

Skolans framtid finns kanske inte bara i Finland, utan också i - Kina!

De senaste åren har Finland lyfts upp som ett föredöme när det gäller skolan och kunskapsresultatens utveckling. Men kanske ska vi framöver lyfta fram ett annat (och mycket stort) land österut?

På Trelleborgs kommuns webbplats kan man nu läsa  en intressant och tänkvärd text om en studieresa till Kina av en av rektorerna i Trelleborg, Magnus Wikström, som numera är biträdande förvaltningschef. I höstas var han i Kina med en rektorsdelegation och nu har han alltså skrivit en resumé som lagts ut på Trelleborgs webbplats.

Vi läser och konstaterar att det görs några intressanta jämförelser och påpekanden:

 Ämneskonferenser med pedagogik och didaktik
”Förutom att lärarna som undervisar samma årskurs har arbetslagsmöten regelbundet är ämneskonferenser också schemalagda. På ämneskonferenser sker oftast erfarenhets utbyte i pedagogik och didaktik.”…

Karriärutveckling
”Lärare i Kina har karriärutvecklingsmöjligheter. Det finns en tydlig stege för lärare att klättra på beroende på både deras prestation i det pedagogiska och forskningsbaserade arbetet. Den högsta titeln man kan uppnå är ämnes specialistlärare. Löneökningen är direkt kopplad till var man befinner sig på stegen snarare än hur många år man har jobbat.”

Bra med tid till planering
” Lärares undervisningstid är 12 timmar i veckan. Detta gör att lärare har mer tid att arbeta med lektionsplaneringar och ge individuellt stöd åt enskilda elever”.
(Vi kan påminna oss att en högstadielärare undervisar minst 40 procent mer per vecka i Sverige, en låg- eller mellanstadielärare i regel 50 procent mer per vecka i Sverige - och här finns det ingen reglering…)

Lärare blir rektorer
”Kineserna har ingen rektorsutbildning. Rektor nomineras efter ett framgångsrikt arbete som lärare. Nomineringen sker av lärarna på skolan och sedan sker en omröstning. De flesta skolor för äldre elever har två rektorer – en akademisk rektor och en rektor som det kommunistiska partiet har utsett. Rektorn går i pension vid 51 års ålder och har mycket hög status i samhället”

Lärare tjänar lika mycket som ingernjörer
”Något måste vi ju göra rätt i den svenska skolan, men jag är avundsjuk på det kinesiska samhällets grundläggande inställning till utbildning. Dessutom tjänar de kinesiska lärarna lika mycket som landets ingenjörer.”

Utbildning värdesätts
”De duktigaste kinesiska studenterna väljer ofta läraryrket. I Sverige väljer de duktigaste studenterna oftast läkare eller ingenjörsyrken Den kinesiska familjens inställning att utbildning är den absolut viktigaste satsningen är nog trots allt det mest avgörande för den kinesiska framgången.”

Som sagt, tänkvärt.

Dela med andra:
fredag, 24 februari, 2012

Pröva läraryrket, Estelle!

Dagens namn är utan minsta tvekan Estelle Silvia Ewa Mary. Alltså namnen som kronprinsessan Victoria och prins Daniel valt till sitt förstfödda barn. Det är ett barn som har en utstakad livsbana och som, om allt går som Hovstaten planerar, en dag ska axla uppdraget som drottning för Sverige.

Men det kan ta tid. Det talas om uppåt ett halvsekel innan Estelle kan ta över som regent. Fram till dess vill vi gärna tipsa Estelle, och hennes föräldrar, om att läraryrket är sällsynt engagerande och inspirerande. Om än ej i plånboken.

Morfar, som höll ett mycket uppskattat öppningstal vid Lärarnas Riksförbunds kongress den 23 maj 2008, önskade faktiskt att även morgondagens ungdomar skulle vilja bli lärare:

”Förväntningarna på Er som lärare är stora. Jag önskade att ni kunde se det som ett uttryck för att ni är mycket betydelsefulla. Samtidigt är det viktigt att inte låta kraven bli orimligt stora, och att några ungdomar i varje årskull vill bli lärare. I annat fall är vi illa ute.”

Och med tanke på rapporten ”Läraryrkets attraktionskraft på fallrepet” som Lärarnas Riksförbund släppte på Estelles födelsedag,  och som visar att allt färre vill bli (allt sämre betalda) lärare så skulle det betyda mycket om den kommande tronarvingen ville arbeta som lärare. Vilken PR!

Man kan ju alltid hoppas. För landet Sverige är nog nu, som kungen varnade för i sitt tal, ”illa ute” när det gäller läraryrkets status och våra framtida möjligheter att konkurrera i en globaliserad värld om inte framtidens främsta också kan tänka sig välja läraryrket.

Dela med andra:
fredag, 24 februari, 2012

Raviolilektioner

I Nynäshamns Posten kunde vi den 21 februari läsa ett klargörande debattinlägg om undervisningskvalitet av Gill Lagerberg, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Nynäshamn. Efter att inlägget publicerats började lärarna i kommunen tala om ”Raviolilektioner” alltså lektioner utan för- och efterarbete…

I sin artikel ”Vi kämpar för kvalitén i skolan” (som tyvärr inte finns utlagd på nätet) skriver Gill följande:

”Att en fackförening kämpar för bättre arbetsvillkor som lön och arbetstid är naturligt, men nu är det tydligt att vi inom Lärarnas Riksförbund även måste kämpa för undervisningskvalitén i skolan. Detta som tidigare var arbetsgivarens främsta och viktigaste fråga! Att det är innehållet i lärarens undervisning som ger kvalitén är väl ganska självklart, eller hur?

Sämre förberedda lektioner ger en sämre kvalité på undervisningen. Men för- och efterarbete kräver också tid . En särskild tid som det borde finnas tillräckligt av inom arbetstiden. Men icke sa Nicke…

Om man som chef fördelar lärarens arbetstid så att schemalagda lektioner och möten utgör den största delen av arbetstiden måste man också vara medveten om att just det faktiskt kan göra det svårare för eleverna att nå målen i skolan.

Vi lärare vill ha mer tid för varje elev. Varje elev har olika behov av stöd och behöver undervisning efter just sin kunskapsnivå.

Att en lärare inte enbart kan ställa sig att undervisa i en klass, utan faktiskt behöver god tid att förbereda och efterarbeta lektionen är ju självklart anser vi. Och vi som har trott att det var självklart för arbetsgivaren också!

För att ni ska förstå kan vi jämföra med ett exempel som de flesta känner till, nämligen den totala tiden för middagen i familjen, där den gemensamma måltiden vid bordet är en fastställd tid. Tiden jag har kvar till att handla, laga maten och sedan diska och plocka undan påverkar mitt val av middagsmat.

Om det saknas tid till att för- och efterarbeta middagen så väljer jag en enkel lösning. Kanske en burk Ravioli? På papptallrikar i värsta fall. Inte så individualiserat, smakfullt och näringsriktigt kanske, men väldigt kostnadseffektivt! Det är billigt, familjen får mat, de blir mätta, och det går fort ! Sedan har vi ju i familjen även BBSM d.v.s Barn i Behov av Särskild Mat…

Ja, hade jag haft mer tid så hade de naturligtvis fått mat efter deras behov och önskemål, men nu har jag ju inte det, utan jag får tänka att jag nästa dag kanske kan micra en vegetarisk djupfryst pizza till alla, så jag tillgodoser vegetarianens behov i alla fall. Det lättar mitt samvete att tänka så, och så håller jag ändå matbudgeten förhoppningsvis. Jag gör detta fast jag är medveten om att middagskvalitén blir klart lidande och det blir svårt att nå upp till tallriksmodellens mål, och tillgodose alla vitaminbehov.

Om vi nu omvandlar detta till skolans värld så undrar vi i Lärarnas Riksförbund om det är enkla kostnadseffektiva ”Ravioli-lösningar” våra chefer vill ha? Varje klass och ämne kräver sin unika planering, dokumentation, bedömning, och olika tid för elev-och föräldrakontakter m.m. Istället för att få lärare som har en hög undervisningstid så behövs det verkligen fler lärare med lägre undervisningstid och som kan dela på alla uppgifter som förekommer i skolan idag.  Då kan vi börja prata om kvalité i skolan igen!

Hur konstigt det än låter så finns det faktiskt chefer idag som planerar att höja undervisningstiden ännu mer inom lärarnas totala arbetstid, vilket gör att det blir ännu färre minuter till elevanpassade lektioner . Dessa skolors chefer fördelar antalet klasser på färre lärare som då får undervisa fler elever och får då en högre undervisningstid av den totala arbetstiden. Kostnadseffektivt? Absolut! Men hur blir det med elevernas resultat?

Hur kan någon skolansvarig ställa sig frågande till varför måluppfyllelsen sjunker i svenska skolor, utan att förstå att de medverkar till det idag genom att tillåta den här modellen?

Vi lärare vill göra intressanta, lustfyllda lektioner som skapar ett intresse för att lära sig mer hos varje individ. Vi behöver en annan fördelning än idag av tiden för undervisning och för-och efterarbete, och flera lärare att dela alla uppgifterna med.

Skolan får den kvalité som motsvarar de förutsättningar som ges för att låta eleverna nå målen.

Att något så enkelt kan vara så svårt att förstå?

Gill Lagerberg

***

Kanske någon ansvarig på SKL vill svara? 

Dela med andra:
fredag, 24 februari, 2012

Svar på tal

Ibland behöver debattörer och opinionsbildare som kan sitta i väl skyddade redaktionsrum möta svar från verkligheten. Idag läser vi ett utmärkt sådant svar eller debattinlägg från två  gymnasielärare, Sven Järgensted och Daniel Barker.

I ”Lärare undervisar gärna mer mot högre lön” replikerar de på en krönika av Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman som i ”Lärarnas lönekrav kostar 39 miljarder”, i korthet menar att lärarnas lönekrav är orealistiska och att lärarfacken inte vill följa med i utvecklingen. Och därtill att friskolor är ett föredöme för skolutveckling.

I sin debattartikel skriver de två gymnasielärarna:

”I Dagens samhälle nr 6/2012 raljerar chefredaktör Mats Edman i en krönika över lärarnas lönekrav. Han insinuerar att lärarna i årets lönerörelse gått ut med kravet på 10 000 kronor mer i lön, trots att den siffran inte alls finns nämnt i något yrkande. Att det sedan är ett långsiktigt krav som Lärarnas Riksförbund sedan ett par år driver (och numera även Lärarförbundet) är en annan sak.

Hur ska då lärarna få upp sina löner enligt Mats Edman? Jo, de ska undervisa mer och helst ska kommunerna säga upp 40 000 lärare. Vad säger man om det? Som lärare: Ja tack! Men vad säger alla andra?

Visst kan man för det första som Mats Edman jämföra med en del friskolor. Han tar Kunskapsskolan som ett exempel på en skola som har lägre lärartäthet än den kommunala skolan, enligt egen statistik. Men även om Kunskapsskolan lyckas är det väl inte givet att låg lärartäthet är det som alltid ger bäst resultat? Dessutom är lägre lärartäthet definitivt inte alltid lika med högre lärarlöner.

Edmans tes är att lärare inom den kommunala skolan borde vara mer med eleverna. Han kunde i den meningen även räkna in ganska många friskolor som har liknande lärartäthetsgrad. Enligt hans siffror lägger dessa lärare enbart 40 procent av sin tid på eleverna. Det är ett märkligt resonemang. Förberedelse och rättning/bedömning skulle alltså inte gynna eleverna?

För oss och många lärare är undervisningen i klassrummet det som ger mening i lärarjobbet. Att se elever lära sig, utvecklas och trivas i skolan är fantastiskt. Och faktiskt: Vi tror att det är ganska många lärare som skulle kunna tänka sig att undervisa mer. Möjligtvis får man först renodla undervisningsbiten och kanske fundera på om alla kringuppgifter är sådant som ska prioriteras. Men om det är vår chans att få en rejäl löneökning och arbetsgivaren tycker att Sveriges kommuner (och rimligtvis även en del friskolor) har 40 000 lärare för mycket? Då kör vi på det!”

Men på goda grunder ifrågasätter Järgenstedt/Barker SKL:s och Mats Edmans seriositet. De fortsätter:

”Nu misstänker vi emellertid att Mats Edman spelar poker. Han räknar ju med att “lärarfacket stannar kvar på perrongen och vinkar farväl när deras tåg mot framtiden går.” Men tänk om lärarfacken inte gör det? Tänk om de faktiskt synar Mats Edman, SKL och flera andra privata arbetstagarorganisationer? “Jo, mot högre lön är vi beredda till detta.” Kan då Mats Edman garantera att de pengarna och de lägre kostnaderna kommer lärarna till del? Eller går de bara rätt in i ett svart hål hos kommunerna eller används till utdelning för aktieägare?

Avslutningsvis undrar vi om människor i allmänhet tycker att den svenska skolans problem är att det finns 40 000 lärare för mycket? Är det dessutom den allmänna uppfattningen att lärare jobbar alldeles för lite? Vi är inte helt säker på att Mats Edman åsikt delas av de flesta. Och faktiskt inte heller att hans lösning på hur man ska betala lärare bättre är den allra bästa.”

***

Bloggen väntar med intresse på Edmans svar. För det kommer väl ett svar, Mats? 

Dela med andra:
torsdag, 23 februari, 2012

Språkkonstnär och lärare väcker känslor

Det är roligt att se att en språkkonstnär som författaren och tidigare läraren Björn Ranelid engagerar så många i vårt land. Det har skrivits ytterligare spaltmeter i tidningarna den senaste tiden om denne författare som nu deklamerat sin dikt till musik. Bara det är ju fantastiskt!

Han väcker alltså starka känslor. Idag läser vi i Svenska Dagbladet att en skribent menar att ”Ranelid lyckades ta död på festen”. Men Ranelid tar knappast död på Melodifestivalen som han deltog i tillsammans med Sara Li – och där de till mångas förtret lyckades gå vidare till finalen i Globen… Det är ju SVT själva som vill fortsätta utveckla festivalen och göra den mer underhållande för större grupper. Och det lyckas de med.

I Dagens Nyheter läser vi idag att ”Björn Ranelid ska bli svensklärare i tv”. Det är välkända namn som står bakom produktionen. Programmen produceras av Lucas Moodysson (en av landets mest välkända regissörer) och Jesper Ganslandt (som gjort ”Farväl Falkenberg” och ”Apan”) tillsammans med Jesper Kurlandsky. Serien ska regisseras av Robert Ek.

Och denna i sann mening lärarserie får sin ”välsignelse” av Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner. Nyss gick hon förbi mitt rum och sa:

”Men vad kul! Med sin gedigna lärarbakgrund är Björn en utmärkt person som vågar föra fram behovet av ett begripligt och vackert språk som når fram. Under alla år som yrkesverksam lärare har han varit medlem i Lärarnas Riksförbund och idag tillhör han vår Utbildningsakademi. Det är uppfriskande med den debatt han väcker var han än går fram…”

Lärarnas Riksförbund delar sedan några år tillbaka ut Björn Raneli- priset. Den är en del av tävlingen KLOKA TANKAR, VACKRA ORD som vill inspirera lärare och elever att träna sig i konsten att skapa aforismer och metaforer för att uttrycka sina tankar och känslor.

Som det står skrivet:

”Det räcker inte alltid att bara kunna uttrycka sig i tal och skrift. Man måste också kunna uttrycka sig vackert. Den som kan uttrycka sig på ett vackert språk har alltid en fördel i sina relationer: hemma, på arbetsplatsen, i föreningslivet, i sitt samhällsengagemang. En aforism eller en metafor kan värma hjärtan, öppna dörrar, övertyga hjärnor och kittla sinnen. Den som kan krydda sitt tal eller sin skrift med en välvald aforism eller metafor skapar respekt och förtroende för sig själv, sin känsla och sin ståndpunkt.”

 

Nu kan man också tävla om Björn Ranelid-priset och få en bok som present.  Om du är med och tävlar innan den 15 mars så får du boken ”Kloka tankar, vackra ord” innehållande elevers egna aforismer och metaforer.

 

Dela med andra:
torsdag, 23 februari, 2012

Färre vill bli lärare – läraryrket måste uppvärderas

Idag har Lärarnas Riksförbunds rapport ”Läraryrkets attraktionskraft på fallrepet” presenterats i tidningen Skolvärlden, ”Allt färre vill bli lärare”.

Den berättar bland annat att söktrycket till lärarutbildningen sjunkit på ett dramatiskt sätt och är nu nere på rekordlåga nivåer. Det hotar i förlängningen kvaliteten i den svenska skolan. Det räcker inte med en bra och reformerad lärarutbildning för att öka intresset för läraryrket. Det krävs även en uppvärdering av lärarnas löner.

Vidare visar det sig tydligt att lärare i grund- och gymnasieskolan har haft en sämre löneutveckling än andra jämförbara yrkesgrupper. Till exempel har gymnasielärare i allmänna ämnen halkat efter betydligt i jämförelse med andra yrkesgrupper med akademisk utbildning inom den kommunala sektorn. Den genomsnittliga lönen för gymnasielärare har ökat med 54 procent under perioden 1995 — 2010, medan motsvarande ökning för sjuksköterskor har varit 87 procent. Gymnasielärarnas snittlön skulle idag ligga på 35 000 kronor om löneutvecklingen hade varit den samma som för sjuksköterskorna.

Lärarnas Riksförbund lägger fram fyra förslag på åtgärdermed anledning av rapporten

1. Lärarnas löner bör höjas med 10 000 kronor i dagens penningvärde
2. Inför tydliga karriärsteg för lärare
3. De utbildningspolitiska reformerna innebär ett ökat ansvar för lärarna. Detta måste innebära särskilda löneökningar
4. Överskott inom privat sektor måste komma eleverna och lärarna till del

Redan i går berättade TV4 om rapporten med hänvisning till Skolvärlden. I TV4:s kvällssändningar kunde vi se följande inslag: Färre vill bli lärare. Och i TV4 Umeå kunde vi se: ”Lärarnas löner nere på samma nivå som Grekland”.

* * *
Idag har också förbundsordförande Metta Fjelkner en replik till SKL:s Maria Stockhaus i Göteborgs-Posten. Stockhaus menar ju att vissa svartmålar skolan. I repliken ”Blunda inte för lärarnas krav” kan man läsa:

När Lärarnas Riksförbund lyfter problem i skolan är det för att vi vill skolan ska bli ännu bättre. Uppdraget från våra medlemmar är att föra ut vad de ser i skolan och vad de menar måste göras. Jag beklagar att SKL:s företrädare ser det som svartmålning. Att inte tala om problem är att be om mer problem. När vi nu talar om de problem som finns, så kan vi hitta lösningar för att göra skolan ännu bättre. Det är så utveckling sker.

Kan vara värt att påminna om när en del vill att man ska skönmåla. Visst är det bra och fint att uppmärksamma det som fungerar väl. Men det är ändå problemen och svårigheterna som bör uppmärksammas för att kunna rättas till.

Dela med andra:
tisdag, 21 februari, 2012

Fackförbundens medlemsutveckling

Det går bra för Lärarnas Riksförbund. I den statistik som Saco släppt ser vi att Saco ökar stadigt såväl som att Lärarnas Riksförbund går starkt framåt. Och utan medlemsförbund som går framåt, går givetvis inte heller Saco framåt.

Saco ökar med nära tre procent under 2011 och har nu 633 975 medlemmar. Lärarnas Riksförbund har nu över 85 00 medlemmar och närmar sig 90 000 medlemmar. Förbundet växte med 1700 medlemmar förra året.

Samtidigt ser vi att Dagens Opinion skriver om fackförbundens utveckling inom LO och TCO. Där ser vi att alla fackförbund inte har en lika positiv utveckling som Lärarnas Riksförbund.

 

Dela med andra:
tisdag, 21 februari, 2012

Mindre klasser är bättre

Den gamla sanningen som såväl föräldrar som elever som lärare känner väl, men som forskarna hittills inte riktigt vågat ställa sig bakom kommer till heders. Mindre klasser är bättre.

Nu visar IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering i en ny rapport att mindre klasser i skolan ger såväl bättre resultat som högre lön i slutändan. Elever som går i mindre klasser på mellanstadiet har bättre skolresultat än de som går i större. Skillnaderna i studieresultat håller i sig genom hela grundskolan och de som går i en mindre klass får också högre lön som vuxna.

Vad var det vi sa?, frestas man att säga. Den minnesgode och insatte vet att innan skolan kommunaliserades fanns det regler för högsta tillåtna klasstorlek. Det kanske var en poäng med det?

Om en stor eller liten klass spelar roll för elevernas inlärning är omdebatterat. Forskningen visar att mindre undervisningsgrupper förbättrar skolresultaten på kort sikt, men det har hittills varit oklart om effekterna håller i sig även på arbetsmarknaden.

Rapportförfattarna har undersökt elever födda 1967–82. Studien visar att de som gick i en mindre klass på mellanstadiet hade bättre resultat i årskurs 6 än elever i större klasser. Eleverna upplevde också att de hade bättre självförtroende och uthållighet. Skillnaden i skolresultat kvarstod under resten av grundskolan. Även sannolikheten att läsa på högskolan ökade för elever i mindre klasser, särskilt bland dem med högre familjeinkomst. De som gick i en mindre klass hade också högre lön som vuxna. En minskning av gruppstorleken med fem elever medförde en löneökning på drygt 3 procent.

Det är bara att instämma i det Björn Öckert, arbetsmarknads- och utbildningsforskare, och en av forskarna bakom rapporten, säger:

– Den högre lönen i vuxen ålder tyder på att de är mer produktiva och att samhället därmed får igen de kostnader som mindre klasser medför, säger. Resurser i skolan spelar roll inte bara för elevresultaten, vilket tidigare forskning visat, utan också för hur det går senare i livet.

Innan skolan kommunaliserades fanns det alltså regler för högsta tillåtna klasstorlek. På mellanstadiet fick antalet elever i en klass inte vara fler än 30. Om det fanns 31 elever i en årskurs på en skola, skulle de delas upp i två klasser. Som sagt, det kanske var en poäng med det?

Dela med andra: