I Nynäshamns Posten kunde vi den 21 februari läsa ett klargörande debattinlägg om undervisningskvalitet av Gill Lagerberg, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Nynäshamn. Efter att inlägget publicerats började lärarna i kommunen tala om ”Raviolilektioner” alltså lektioner utan för- och efterarbete…
I sin artikel ”Vi kämpar för kvalitén i skolan” (som tyvärr inte finns utlagd på nätet) skriver Gill följande:
”Att en fackförening kämpar för bättre arbetsvillkor som lön och arbetstid är naturligt, men nu är det tydligt att vi inom Lärarnas Riksförbund även måste kämpa för undervisningskvalitén i skolan. Detta som tidigare var arbetsgivarens främsta och viktigaste fråga! Att det är innehållet i lärarens undervisning som ger kvalitén är väl ganska självklart, eller hur?
Sämre förberedda lektioner ger en sämre kvalité på undervisningen. Men för- och efterarbete kräver också tid . En särskild tid som det borde finnas tillräckligt av inom arbetstiden. Men icke sa Nicke…
Om man som chef fördelar lärarens arbetstid så att schemalagda lektioner och möten utgör den största delen av arbetstiden måste man också vara medveten om att just det faktiskt kan göra det svårare för eleverna att nå målen i skolan.
Vi lärare vill ha mer tid för varje elev. Varje elev har olika behov av stöd och behöver undervisning efter just sin kunskapsnivå.
Att en lärare inte enbart kan ställa sig att undervisa i en klass, utan faktiskt behöver god tid att förbereda och efterarbeta lektionen är ju självklart anser vi. Och vi som har trott att det var självklart för arbetsgivaren också!
För att ni ska förstå kan vi jämföra med ett exempel som de flesta känner till, nämligen den totala tiden för middagen i familjen, där den gemensamma måltiden vid bordet är en fastställd tid. Tiden jag har kvar till att handla, laga maten och sedan diska och plocka undan påverkar mitt val av middagsmat.
Om det saknas tid till att för- och efterarbeta middagen så väljer jag en enkel lösning. Kanske en burk Ravioli? På papptallrikar i värsta fall. Inte så individualiserat, smakfullt och näringsriktigt kanske, men väldigt kostnadseffektivt! Det är billigt, familjen får mat, de blir mätta, och det går fort ! Sedan har vi ju i familjen även BBSM d.v.s Barn i Behov av Särskild Mat…
Ja, hade jag haft mer tid så hade de naturligtvis fått mat efter deras behov och önskemål, men nu har jag ju inte det, utan jag får tänka att jag nästa dag kanske kan micra en vegetarisk djupfryst pizza till alla, så jag tillgodoser vegetarianens behov i alla fall. Det lättar mitt samvete att tänka så, och så håller jag ändå matbudgeten förhoppningsvis. Jag gör detta fast jag är medveten om att middagskvalitén blir klart lidande och det blir svårt att nå upp till tallriksmodellens mål, och tillgodose alla vitaminbehov.
Om vi nu omvandlar detta till skolans värld så undrar vi i Lärarnas Riksförbund om det är enkla kostnadseffektiva ”Ravioli-lösningar” våra chefer vill ha? Varje klass och ämne kräver sin unika planering, dokumentation, bedömning, och olika tid för elev-och föräldrakontakter m.m. Istället för att få lärare som har en hög undervisningstid så behövs det verkligen fler lärare med lägre undervisningstid och som kan dela på alla uppgifter som förekommer i skolan idag. Då kan vi börja prata om kvalité i skolan igen!
Hur konstigt det än låter så finns det faktiskt chefer idag som planerar att höja undervisningstiden ännu mer inom lärarnas totala arbetstid, vilket gör att det blir ännu färre minuter till elevanpassade lektioner . Dessa skolors chefer fördelar antalet klasser på färre lärare som då får undervisa fler elever och får då en högre undervisningstid av den totala arbetstiden. Kostnadseffektivt? Absolut! Men hur blir det med elevernas resultat?
Hur kan någon skolansvarig ställa sig frågande till varför måluppfyllelsen sjunker i svenska skolor, utan att förstå att de medverkar till det idag genom att tillåta den här modellen?
Vi lärare vill göra intressanta, lustfyllda lektioner som skapar ett intresse för att lära sig mer hos varje individ. Vi behöver en annan fördelning än idag av tiden för undervisning och för-och efterarbete, och flera lärare att dela alla uppgifterna med.
Skolan får den kvalité som motsvarar de förutsättningar som ges för att låta eleverna nå målen.
Att något så enkelt kan vara så svårt att förstå?
Gill Lagerberg”
***
Kanske någon ansvarig på SKL vill svara?
Dela med andra:
