För några veckor sedan utbröt en ganska animerad debatt då utbildningsminister Jan Björklund lyfte fram katederundervisningen i en debattartikel som berättade det glädjande faktum att elever skulle ha rätt till mer lärarledd undervisning.
Den som minns hur kommuner på 90-talet försökte etablera lärarlösa lektioner som term tycker kanske att den efterföljande debatten och kritiken var befängd. Hur kan man invända mot att en skol- och utbildningsminister vill se att lärare leder och undervisar eleverna?
Och även om ministern själv talade väl om det som kallas för katederundervisning, som visat sig ha stark förankring både hos elever och lärare som en bra metod, kan man tycka att debatten blev lite… huvudlös. Här invändes mot att ministern lade sig i HUR:et (antagligen modern skolska, eller pedagogska, för en metodikdiskussion) i skolans arbete.
Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner valde att se välvilligt på att lärarrollen och även katederundervisningen uppgaderades efter att under många år varit nedvärderad och satt i skuggan av filmen Hets och av inriktning på ”skolutveckling” utan fokus på resultaten. Se gärna henne i videoklipp om frågan, här och här. Och läs hennes krönika här.
Nu läser vi ett mycket bra blogginlägg av gymnasieläraren Jan Lenander, ”Varför blev katederundervisning så hett?” som summerar och analyserar katederdebatten.
Låt oss bara citera ett viktigt avsnitt i blogginlägget:
”Det är inte nog med att genomgångar är särklassigt effektivaste sätt att förklara något om man tar utgångspunkten begränsad lärartid, det är också så att genomgångar är något som verkligen avslöjar behovet av ämneskompetens. Jag har träffat på många elever som verkligen tycker att genomgångar är den särklassigt bästa delen av undervisningen men det hänger förstås alltid ihop med en engagerad lärare med djup ämneskompetens. Jag hyser förståelse för de som tycker att ekonomiska begränsningar kring undervisningsformer känns svårt och jag kan även ha viss förståelse för att det är svårt att ta till sig att lärare behöver ha en ämneskompetens som kanske inte är alla förunnat att uppnå. Jag välkomnar dock debatten för vi måste ha de effektivaste lärarna och undervisningsformerna när skolans budget inte kommer att ökas genom ett trollslag.”
Jan Lenander var också en av de medverkande i Skolministeriets summering av den livliga, men numera något avsomnade, katederdebatten på Twitter. Den andra medverkande var grundskolläraren Anna Kaya. Läs och lyssna på programmet här.
Båda landade i att det stora problemet är att kommunerna inte vill satsa mer och tillräckliga resurser på skolan. Lärares arbetsbelastning och kraven på att lärare ska göra annat än undervisa och planera är ett stort problem.
Konstateras kan att katederdebatten ledde till att alla till slut förklarade att det behövs mer strukturerad undervisning. Och att ljuset ska riktas mot de som försöker få det till att resurser inte är viktiga för resultaten, som Sveriges Kommuner och Landsting ibland för fram.
Och en annan lärdom av katederdebatten kanske ska vara att vill man missförstå så gör man det.
[...] Zoran har proklamerat att #merkatederdebatten har somnat in (fast bara ”något” i en senare version) och då är väl allting frid och fröjd. Jag misstänker att en del av oss kommer att fortsätta diskussionen och rekommenderar alla att hänga med! [...]
Märkte nu att jag kommenterade detta blogginlägg på newsdesk i stället för här så jag väljer att kopiera in min kommentar även här.
Jag håller med om att det är bra att debatten har lyft frågan om vikten av lärarledd undervisning men jag tycker Jan Lenander och LR har missat det som många av oss andra tycker är debattens kärna. Jag kopierar in det svar jag gav Jan Lenander i hans blogg:
”Jag håller, som du kanske förstår, inte riktigt med om dina tre anledningar till att ”katederdebatten” blev så het.
För mig har debatten aldrig handlat om lärarledd undervisning vs att lämna eleverna ensamma i sitt lärande. För mig har debatten handlat om
1. politiker som lägger sig i och uttalar sig om saker de inte riktigt har rätt att uttala sig om.
2. varför man medvetet väljer att uppröra så många människor med att använda ett så förlegat och negativt värdeladdat begrepp som katederundervisning när man egentligen menar lärarledd undervisning
Jag kopierar in ett svar jag skrev till Jan Lenander när debatten började:
(från: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2011/03/alla-dammiga-katedrar-gor-mig-allergisk.html)
”Det jag, och många med mig, reagerar mot är att Björklund väljer att medvetet provocera genom att använda begreppet ”katederundervisning”. Det är ett värdeladdat ord som för tankarna mot en skola från förr, en skola där man hade en helt annan elev- och kunskapssyn än idag. En skola där läraren mässar, predikar och föreläser och där eleverna sitter passiva och inväntar kunskap.
Katederundervisning för mig är håglösa elever som är rädda för att säga fel saker, att skriva fel på ett prov eller svara fel på en fråga. Det innebär en undervisning där läraren besitter alla rätta svar och där eleverna måste tycka och tänka som läraren för att lyckas i skolan.
Katederundervisning, för mig, signalerar bakåtsträvande och att ”det var bättre förr”. Det signalerar allt det som jag inte vill att svenska skolan ska bestå av. Och ändå tror jag mig ha en liknande syn på lärarledd undervisning som du har.
Jag retar upp mig på att en skolmininster idag vill få oss att se en bild av framtidens skola genom att väckas bilder av hur skolan såg ut igår. Det var inte bättre förr. Skolan var inte bättre. Eleverna mådde inte bättre. Eleverna var inte kreativare. Eleverna var inte mer självständiga och självgående. (Jo, det är det vi måste få våra elever att bli för att lyckas i livet!) Resultaten kanske var bättre men det handlar mer om hur och vad man mäter.
Det är inte bara i mina öron katederundervisning klingar illa. Jag är långtifrån ensam. Och jag tycker att det är tragiskt att en skolminister ska vinna billiga PR-poäng för att slänga sig med sådana uttryck när det tar fokus på vad han egentligen vill ha sagt.”
Katederundervisning och genomgångar kan vara lika förödande för elevers kunskapsutveckling som att lämna eleverna ensamma i sitt lärande. Det handlar ju, som alltid, om lärarens kompetens.
Sedan tror ju jag, som också framgick i Skolministeriet, att det är ett högst medvetet val att använda begreppet katederundervisning just för att väcka debatt om lärarens roll i stället för att debattera andra, enligt mig, viktigare aspekter av svenska skolans resultat; nedskärningarna på 90-talet, fria skolvalet, kommunaliseringen, den segregerade skolan, lärarnas arbetsbelastning, alla reformer etc etc.
Björklund valde att använda begreppet katederundervisning med citationstecken, det som förvärrade hela debatten var att LR och Metta Fjelkner valde att ta bort citationstecknen och prata om katederundervisning som om det faktiskt är något eftersträvansvärt. Vilket det kanske är för henne och LR men inte för många av oss verksamma lärare. Jag föredrar begreppet lärarledd undervisning, det räcker. Vi behöver inte återuppta begreppet katederundervisning.
Anna Kaya som motdebattör förhöjde debatten och lyfte den en nivå och det hon säger är allt ytterst relevant och något som LR bör väga in i sin hållning i denna fråga. Den enda punkt där vi skiljer oss tydligt är HUR.et som jag hoppas du inte ska raljera för mycket över Zoran.
Jag upplever det som att kommuner och SKL varit långt inne och petat på HUR vi lärare ska arbeta och Tolvåkerskolan är där bara ett exempel på många. Då blir Björklunds utspel bara en motvikt och ett förtydligande av att vi ska få använda vår kompetens mot bästa möjliga resultat.
Tack för intressant kommentar. Vi får hoppas att många lärare läser och funderar över detta.
Anna, Tack för ytterligare ett klargörande inlägg. Jag tror nog inte lärares syn skiljer sig så mycket, men jag tror det är bra att konkretisera och lyfta fram lärares arbetssätt. Då blir det tydligt att det är meningslöst att använda vissa ord som invektiv och framställa en central och normal del i undervisningen som förlegad. Tycker det är sorgligt att lärare låter andra mutas mer ord och förvanska dem i politiska syften. Lärare borde vara värn mot att vissa ord i slvärlden kidnappad, såsom katederundervisning. Strävan måste vara att desarmera dem och använda dem neutralt och utan negativ laddning.
Lyssna och läs Mettas ord om katederundervisning så ser du att hennes syn inte skiljer sig från din – förutom att hon inte är rädd för k-ordet. Ett ord som också lyfter fram lärarens aktivitet i centrum.
Jan: Jag uppfattade det som att både du och Anna hade mycket intressanta synpunkter som jag hoppas och tror att LR ”tar till sig” som du skriver. Men jag tror nog att LR redan har dessa hos sig. Som sagt ser jag hur mycket som förenar lärare. Men fortfarande förundras jag, som varande icke-lärare över att så många (?) i denna yrkeskår låter andra värdeladda ord som kateder som negativt, då det är lärarens fasta punkt – och kan se ut hur som helst i dagens skola. Allt handlar nog om förhållningssätt och vilken trygghet man känner i sitt yrke, tror jag.
Jag har besvarat Anna Kayas kommentar mycket utförligare på min blogg. Den är värd en djupare analys.
Jag håller med dig Zoran om att det är sorgligt att vi tillåter andra att ge en negativ värdeladdning åt ett föremål i våra klassrum men har nog bestämt mig för att lämna uttrycket ”katederundervisning” bakom mig och funderar just nu kring ett ”Manifest för storgruppsgenomgångar” för att lyfta fram hur det kan vara en suverän undervisningsmetod.
Diskussionen om att andra lägger sig i undervisningens HUR kan breddas utanför Björklund och jag tycker att LR gärna kan påpeka tillfällen när SKL och kommunerna gör grova övertramp när det gäller detta. Den nya skollagen ger mycket mandat för att lärare ska kunna använda sin kompetens på bästa sätt och är den som har utbildning och kompetens för undervisningsuppdraget.
Zoran, hur jag än vänder och vrider på begreppet katederundervisning så kan jag inte se att det begreppet är något som vi låtit någon ”ta ifrån” oss eller ”kidnappat” och gett en negativ laddning. Det är snarare tvärtom, att vi medvetet har valt att lämna det begreppet bakom oss just för att det är vi lärare som inte längre tycker att vi står för den kunskaps- och elevsyn som begreppet katederundervisning signalerar.
Det som Metta Fjelkner och Björklund menar när de säger ”katederundervisning” kallar vi andra för undervisning, eller möjligtvis lärarledd undervisning och vi vill inte ta tillbaka ett begrepp vi för länge sedan lagt bakom oss. När sedan en politiker kommer och tycker att vi ska göra det blir ju situationen absurd.
Jag kommer aldrig strida för att neutralisera begreppet katederundervisning. Jag tycker inte vi behöver det uttrycket. Det hör till en svunnen tid och jag tycker begreppet kan stanna där.
Det som vi lärare verkligen ska strida för är att ta tillbaka makten över vår profession. Varför ska du, Zoran, Björklund, journalister och andra ”icke-lärare” tycka och tänka mer om skolan, och således höras mer i media och debatter, än vi lärare? Det är vi lärare som måste beskriva och sätta ord på vad vi gör, inte vår skolminister. Vi lärare måste höja våra röster mer. Alla ska självklart kunna tycka och tänka om skolan, jag menar inte att lärare ska ha tolkningsföreträde, jag menar bara att vi varit för tysta, för länge.
Johan Groth ställer en del frågor till Zoran, LR och Björklund och det är ju runt dessa frågor #merkateder-diskussionen ska hållas, inte om vi ska bygga upp ett nytt ”varumärke” med positiva värderingar till begreppet katederundervisning. Låt gärna det begreppet somna in, somna av eller hur du nu uttryckte det, men låt debatten om skolans framtid växa allt starkare och starkare!
Joahn Groths frågor:
vilken vision har Zoran Alagic, LR och Jan Björklund för framtidens skolan?
vilken verklighet möter våra barn om 10-20 år?
vilka är de nödvändiga framtidskompetenser våra barn måste lära sig?
hur ska skolan utformas i en värld som har ändrats oerhört de senaste 10-20 åren?
hur kan skolans organisation och arbetsformer förändras?
hur ska skolan styras i framtiden?
hur kan lärarutbildningen förändras?
hur kan vi mäta och säkra skolans resultat, kunskapsmässigt och verksamhetsmässigt?
Mina tankar kring framtidens skola finner du bl a här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2011/03/vikten-av-lararens-kompetens.html
Glömde länken till Johan Groths frågor: http://www.gogab.se/2011/dag-27-med-merkateder-vad-vill-zoranalagic
Till Jan Lenander vill jag säga tack för att du också bestämt dig för att lämna begreppet katederundervisning bakom dig. Tack även för att du tycker att mitt debatterande förhöjde nivån en smula, det var en av mina målsättningar.
Anna: jag håller verkligen med dig:
”Det som vi lärare verkligen ska strida för är att ta tillbaka makten över vår profession. Varför ska du, Zoran, Björklund, journalister och andra ”icke-lärare” tycka och tänka mer om skolan, och således höras mer i media och debatter, än vi lärare? Det är vi lärare som måste beskriva och sätta ord på vad vi gör, inte vår skolminister. Vi lärare måste höja våra röster mer. Alla ska självklart kunna tycka och tänka om skolan, jag menar inte att lärare ska ha tolkningsföreträde, jag menar bara att vi varit för tysta, för länge.”
Så är det verkligen! Dock är jag inte ute i debatten i media. Min roll är att arbeta för att LR:s talespersoner kommer ut i media. Vad gäller Twitte har jag gjort ett undantag och varit personlig i viss mån.
Bloggen är just ett forum för att lyfta fram skildringar och debatt om skolan i media och även uppmuntra till debatt och inlägg från lärare som du själv. Varje inlägg och kommentar från lärare på denna blogg gör mig väldigt glad – inklusive dina inlägg!”
Som jag ofta påpekar är jag inte lärare och jag avhåller mig i görilgaste mån från att debattera. Men ibland kan det hända att gränsen är svår att se. Däremot lyfter jag fram LR.s talespersoners hållning.
Groths ska får svar, jag har inte sett frågorna förrän i dag.