Det är med respekt man läser Bengt Silfverstrands debattartikel i Aftonbladet idag, ”Förlåt, lärare – jag gjorde fel”.
Bengt Silfverstrand från Höganäs satt som riksdagsledamot för socialdemokraterna 1976-2002 och var ledamot i utbildningsutskottet 1988-1998, under den period som skolan kommunaliserades.
Nu menar han att det var fel beslut som fattades då. Han skriver rakt och ärligt:
”Jag deltog i beslutet att kommunalisera lärartjänsterna och skolan. De argument för saken som då framfördes fann jag rimliga och relevanta. Men i perspektivet av vad vi därefter upplevt så tycker jag att beslutet var felaktigt. Jag erkänner, utan att känna prestige, att jag som politiker hade fel.”
Och artikeln avslutas lika rakt och öppenhjärtigt:
”Utan utredning eller närmare granskning rusade vi i väg och skadade svensk skolan på ett olyckligt vis. Det är hög tid för politisk självrannsakan och omprövning av en ‘reform’ som uppenbarligen grovt missade målet. Om lärarna vill ha en uttrycklig bekräftelse på att kommunaliseringen av skolan var ett misstag bör vi som var med om beslutet bjuda på en sådan.
Jag hoppas att vi kan reparera förtroendet mellan politiker och den yrkeskår som sveks på ett så fatalt vis. Det är nödvändigt att stödet till lärarna byggs upp igen. För elevernas och vårt lands skull.”
Bengt Silfverstrand är en politiker med civilkurage som man kan hoppas inspirerar fler socialdemokrater att våga följa sitt hjärtas mening och inte stå fast vid en dogm. Fler partier bör följa efter. Folkpartiet har redan tagit ställning för en statlig skola. Även Vänsterpartiet är inne på samma spår.
Silfverstrand är också en av författarna i antologin ”Kommunaliseringen av skola. Vem vann – egentligen?” som ges ut av Ekerlids förlag i samarbete med Lärarnas Riksförbund. Redaktör är journalisten Christer Isaksson.
"Kommunaliseringen av skolan. Vem vann — egentligen?"
Tisdagen den 15 mars anordnas ett seminarium om boken vid Lärarnas Riksförbunds kansli på Sveavägen i Stockholm. Namnkunniga företrädare som tidigare finansministern Kjell- Olof Feldt (S) och tidigare ordföranden i utbildningsutskottet Ann-Cathrine Haglund (M) samt nuvarande riksdagsledamoten Rosanna Dinamarca (V) deltar.
Seminariet leds av Christer Isaksson och webbsänds från klockan elva i morgon. Gå in på denna länk.
Jag uppskattar Silfverstrands artikel och den här ursäkten. Han har givetvis helt rätt när han talar om den yrkeskår som ”sveks på ett så fatalt vis.” Andra som sveks elever i den svenska skolan under ett antal decennier.
Kommunaliseringen bygger på ett makalöst feltänkande. Kommunerna är inte väl lämpade att ha ett utbildningsansvar. Vilka är som regel mer högutbildade – politiker i kommunfullmäktige eller lärare i högre årskurser i skolan?
[...] jo, det kan man ju säga. Det var rätt många som sa det då också, men inte med tillräcklig tydlighet och tillräckligt övertygande [...]
[...] föreläsning är det inget svårt att förstå varför pojkar blir skoltrötta och underpresterar. Politikern Bengt Silfverstrand ber om ursäkt för kommunaliseringen av skolan. PM Nilsson framför teorin att pojkarna utsätts för sexistiska fördomar i skolan. ”Livet [...]
Jag har svårt att försåt varför det skulle innebära civilkurage att nu när i stort alla är eniga om skolpolitikens misslyckande säga att det var fel att kommunalisera. Jag känner några som är lärare, dessa sa redan på 90-talet att kommunaliseringen gjort skolan sämre och på dem verkade det som det var en allmän uppfattning.
Nu när det i omgångar kommit svart på vitt om att det inte varit bra går det bra med lite pliktskyldig ånger som mer liknar politisk taktik än något annat.
Civilkurage betyder att hävda sin egen ståndpunkt mot överheten trots att det medför risk för repressalier, att kalla det här för civilkurage är att förvanska betydelsen. Kommunaliseringen av skolan handlade om att spara på skolan inte ett försök att göra den bättre. Att ha gått emot Persson och partiledningen då hade varit civilkurage, även att på 90-talet som riksdagsledamot under S-regeringar upphävt sin röst mot detta dåliga beslut hade kunnat räknas som civilkurage. Men knappast att göra det nu-
”Utan utredning eller närmare granskning rusade vi i väg och skadade svensk skolan”
”De argument för saken som då framfördes fann jag rimliga och relevanta.”
Ovanstående talar för sig själv.