Arkiv för 7 februari, 2011

måndag, 7 februari, 2011

Lärare reagerar på ”Klass 9A”

Är det så att många lärare känner sig utpekade och påhoppade av SVT:s nya omgång av serien ”Klass 9A”? Det är knapast otroligt då programmets bild av klassen i Mikaelskolan får bli bilden av läget svensk skola.

I måndagens Rapport 19.30 kunde vi se och höra hur några lärare ser på programmet och på bilden av lärarkåren som SVT ger. Bland kommentarerna från lärarrummet på Fjällenskolan i Järfälla hörde vi bland annat:

”Det känns inte som de kan skicka ut superpedagoger som ska fixa allt i varje skola…”

”En populistisk lösning…”

”Jag tycker inte att man utvecklar en lärare genom att visa upp den för svenska folket så här.”

”Som yrkeskår känns det verkligen inte roligt. Om det här är vad som sänds ut och folk tror det är vad som händer i svenska skola och i lektionssalar blir jag oroad och nedslagen…”

”De flesta vill gärna att någon kommer in och har synpunkter på undervisningen, men det är ingen som har tid att komma hit…”

”Det är Inte ett dugg farligt att öppna dörrarna till klassrummen, men då ska dörrarna öppnas till alla klassrum…”

(Inslaget ”Debatt efter Klass 9A” börjar cirka 15.30 in i sändningen.)

Mikaelskolan finns i en miljö som inte är särskilt gynnsam. Den är långtifrån ensam om det. Men samtidigt finns mängder av skolor där studiemiljön är betydligt mer stimulerande.

Egentligen är det ju detta som borde vara debattämnet i kölvattnet av serien! Att svenska skola är så olikvärdig och inte håller samma höga standard överallt.

Det finns skolor med lärare som kan koncentrera sig på att undervisa och ge elever med studievana goda kunskaper. I andra skolor i utsatta områden är situationen den motsatta och där får inte eleverna de kunskaper de har rätt till.  

Vi vet att skolan tyvärr blivit alltmer styrd av klass och föräldrars socioekonomiska bakgrund. Läs gärna Lärarnas Riksförbunds rapport ”Rika barn lära bäst? Om klyftorna i den svenska skolan” som väckte stor uppmärksamhet under Almedalsveckan 2010.

Dela med andra:

Postat i läraryrket, ledarskap, skolmiljö, utveckla skolan | 1 kommentar »

måndag, 7 februari, 2011

Viktigt stå upp för lärarkåren

Journalisten Malin Siwe är alltid intressant att läsa. Slagkraftig, fräck och rolig. Och med ett svavelosande språk när hon blir arg – och det blir hon gärna. Nu är hon kritisk till att Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner försvarar lärarkåren och inte hukar när fördömande kommer. Vi tål det. Och det Malin Siwe bland annat vill se är just en bättre lärarutbildning, vilket LR länge kämpat för.

Läs hennes inlägg i Fokus här.

Det finns alltså två lärarfack som ser lite olika på vad som är bäst för svensk skola. Tydligast syntes skillnaden mellan lärarfacken den 1 november förra året. Då kunde många lärare som valt att vara kvar i LF, Lärarförbundet, förvånat läsa att deras åsikter inte var vatten värda. Läs debattartikel från LF här och debattartikel från LR här. Jämför sedan. Budskapen är helt olika och ett väckte stor upprördhet i lärarkåren, som inte kände igen sig i hur en undersökning presenterades.

Om någon varit ”abderitiska/debila/imbecilla” (som Siwe så målande skriver) så inte är det Lärarnas Riksförbund, där man alltid kämpat för undervisningen och stått på de välutbildade behöriga lärarnas sida.

Det var förbundet länge rätt ensam om. Det har varit tufft, särskit då tidsandan menat att omsorgen var det viktiga och kunskapen kunde komma i andra hand. Då var det inte lätt att stå upp för kunskap och kvalitet, inte ens på det lärarfack som fanns inom den akademiskas Saco-sfären. Ännu mindre gjordes det på andra håll.

Nu har dock tidsandan vänt och mycket av det som sker inom skolan har efterfrågats och understötts av Lärarnas Riksförbund. Det som återstår är att lärarna uppgraderas och ges förutsättningar att verkligen ta allt det ansvar de har. Hittills har de tagit detta ansvar trots allt sämre villkor. Men det underlättar om lärare har rätt förutsättningar och inte främst antas vara administratörer och ”vuxna förebilder”. Lärare ska lära ut, öppna vägarna till nya kunskaper och vara den ledare som eleverna behöver i sin egen utveckling till välutbildade och medvetna samhällsmedborgare.

För övrigt noterar vi i kommentatorsfältet till Siwes artikel att LF fortsätter påstå att man organiserar 75 procent av alla lärare. Det stämmer inte. Endast cirka 30 procent av medlemmarna är lärare i grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Alltså där de som i dagligt tal benämns lärare arbetar.
En stor andel medlemmar i LF är ”övriga” som kantorer, elevassistenter, måltidspersonal osv. Däremot kallas alla medlemmar i Lärarförbundet för lärare. Men det är en helt annan sak…

Läs mer om LF:s sammansättning i ett tidigare blogginlägg här.

Dela med andra:

Postat i Lärarnas Riksförbund, läraryrket | 3 kommentarer »

måndag, 7 februari, 2011

Alla är lärare?

Vem är lärare? Den frågan ställs ibland eftersom det länge pågått en utvidgning av begreppet lärare. Ska alla i skolan kallas för lärare? Det tycker inte Lärarnas Riksförbund. Istället menar förbundet att alla olika yrkens särart och företräden bör respekteras. Men det är inte en given ståndpunkt.

Bloggen har några gånger refererat till Lärarförbundets, LF:s, kongressbeslut från 2007 om att alla förbundets medlemmar ska benämnas ”lärare”. Vilket har ifrågasatts av de som inte känner till förbundets nomenklatura. Därför vill vi sprida informationen, så att man inte misstror bloggen.

I ”Den skola vi vill skapa. Lärarförbundets program för yrke och villkor” från 2007 står det tydligt att Lärarförbundets medlemmar ”innefattar alla lärarkategorier från förskolan till högskolan, skolledare och studie- och yrkesvägledare samt lärarstudenter”.

Att förbundet också organiserar exempelvis kantorer, elevassistenter, fritidsledare  och måltidspersonal nämns dock inte. Men alla dessa medlemmar bör alltså benämnas ”lärare”. Vi citerar ur programmet:

”Istället för att upprepa alla lärarkategorier i programmet, vilket skulle bli språkligt svårhanterligt, har vi valt ett enhetligt språkbruk: Begreppet lärare får stå för alla de olika yrkesinriktningar som finns representerade inom förbundet.”

Och man bestämde sig för att även kalla sådant som inte är skola enligt lagen för just skola:

”Även om inte förskolan, fritidshemmen, musik- och kul­turskolan är skolform enligt skollagen har Lärarförbundet ändå valt att konsekvent tala om dessa som skolformer. Anledningen är att vi vill markera och politiskt flytta fram positionerna för dessa skolverksamheter.”

Av LF:s medlemmar är över en tredjedel förskollärare och fritidspedagoger, bara en tredjedel är grundskollärare, gymnasielärare och komvuxlärare, var femte är lärarstudent eller pensionerad, 2% är skolledare och hela 12 % betecknas som ”övriga” och där ingår allehanda kommunala befattningshavare som skolmåltidspersonal, personliga assistenter, kyrkomusiker och så vidare.

Lärarnas Riksförbunds medlemmar däremot är så gott som uteslutande lärare och vägledare i det som kallas ungdomsskolan, alltså grundskolan och gymnasieskolan, samt vuxenutbilning, en del är är också verksamma i högskolan. Tanken att förbundet plötsligt skulle kalla de medlemmar som är studie- och yrkesvägledare för lärare, är främmande. Vi vet att de är stolta över sitt yrke som är viktigt i skolan. De är just studie- och yrkesvägledare och har blivit allt viktigare i skolan där valen är alltfler.

Det är bra att veta hur verkligheten ser ut, annars kan någon förvränga den utan att vi vet om det.

Dela med andra:

Postat i Lärarnas Riksförbund, läraryrket | 2 kommentarer »

måndag, 7 februari, 2011

Lärarnas ansvar på agendan

Klass 9A och kvalitén på lärarna togs upp i SVT:s Agenda på söndagen. Det var Lärarnas Riksförbund ordförande Metta Fjelkner och ”superpedagogen” Gunilla Hammar Säfström som diskuterade svenska skolans problem och lärarnas ansvar i Agenda i går kväll. Utgångspunkten var den nya omgången av serien ”Klass 9A” som utspelar sig i Mikaealskolan i Örebro.

Metta Fjelkner menade att när en skolledning – det finns flera exempel runtom i landet – låter en klass fortsätta fram till år nio utan att få tillräckliga kunskaper, måste det utkrävas ansvar.

”Så här ska elever inte ha det. Och inte lärare heller. Det finns många klassrum där det tyvärr ser ut så här. Jag undrar varför inte skolledare och rektorer tidigt gör något?, sa Metta Fjelkner.

Metta och Gunilla var eniga om att det finns många orsaker till situationen i dag, bland annat att lärarutbildning varit alltför undermålig och att fortbildningen brister alldeles oerhört i kommunerna.

”Problemet är att lärarna inte är rustade för det här uppdraget”, menade Gunilla Hammar Säfström.
”Problemet är ju att eleverna har tagit över mycket utav rymden i klasssrummet. Och lärarna är inte rustade i att ta ett ledarskap i klassrummet.”

Metta Fjelkner påpekade att diskussionen om lärarkvaliteten bör handla om att det finns lärare som behöver extra stöd – eller som kanske inte passar för yrket. Debatten får inte bli att alla lärare har problem, det handlar inte om alla lärare.

Båda var också överens om att läraryrket och lärarkåren har avprofessionaliserats under de senaste årtiondena. Det syns bland annat i att lärare åläggs att göra så mycket annat än att  undervisa. Det är uppgifter som andra yrkesgrupper kan göra.

De menade att det har varit alldeles för lite fokus på undervisningen och alltför mycket har handlat om skolans omsorgsuppdrag.

Metta Fjelkner påpekade att  det tidigare inte spelade någon roll om man var utbildad i ämne och skolform. Det har funnits stora brister i professionaliteten. Det som har glömts bort är vikten av lärares beprövade erfarenhet.

Både Gunilla Hammar Säfström och Metta Fjelkner var ense om att det finns stora brister i dagens lärarutbildning som inte lär ut och lyfter fram ledarskapets betydelse tillräckligt. Båda var också övererens om att lärarna har ett stort ansvar.

”Vi har som främsta uppdrag att se till att eleverna klarar sin skolgång. Självklar har vi lärare ett enormt ansvar”, sa Metta Fjelkner.

Men det finns en grupp som det talas för lite om. Skolledarna. Om det hade varit ett VD i ett företag som tillåter att 25- 30 procent inte når målet med verksamheten, ja då hade den personen fått gå för länge sedan. Men i skolan har det kunnat fortgå i flera årtionden. Rektorn är som verkställande direktör för skolorna och borde sparkas om det inte fungerar, menade Fjelkner.

Läs mer om Agenda på LR:s hemsida här. Du kan också direkt här se debatten om Klass 9A i SVT Play (32 minuter in i sändningen)

Dela med andra:

Postat i Lärarnas Riksförbund, lärarutbildning, ledarskap, skolpolitik | 2 kommentarer »