Tankar om skolan i media

För den som intresserar sig för svenska utbildningspolitik och skoldebatt finns det en märklig tom fläck på kartan. Frågan är hur det kan komma sig att ett land som levt så högt på att satsa mycket på utbildning och kunskapstillväxt, har företrädare i ledande ställning inom forskning och lärarutbildningar som kan vara så avvisande till betyg för bedömning och uppföljning?

Där finns en professor i pedagogik som vill rensa bort allt i kunskapssynen sedan Platons dagar och där finns en docent i pedagogik som ställer motivation mot ”hotivation” där det sistnämnda ska följa av att kunskaper mäts med betyg(!).

Detta till skillnad mot när satsningar på folkbildningen lyfte Sverige i början av förra seklet. Då förde nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen fram sin ambition att genom kunskap och studier ge människor inte bara kunskap, utan också bildning för att kunna vara fria medborgare och ta sitt demokratiska ansvar. Betyg var en naturlig del i skolan då.

Den inställningen har inte det nätverk som läraren Johan Kant tar upp till granskning på sin blogg.

Han gör en folkbildningsinsats som bör lyftas fram. Det är många, lärare liksom andra, som inte har en aning om vad som pågått under lång tid.

Kant visar vad som i det tysta sker i svenska skolan och i de svenska pedagogiska nätverken. Denna insats har kunnat följas den senaste månaden på Johan Kants blogg. ”En blogg om skola, inlärning, betyg, läsning, skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag.”

Johan Kant har sedan serien startade i juletid gått igenom de som motarbetar Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet – Lpo 94 – och i synnerhet frågan om bedömning och betyg.

Nu i helgen kunde vi läsa det sista sammanfattande inlägget. Passa gärna på och läs alla de tolv inläggen på bloggen. Och det kan komma fler granskningar. Johan Kant skriver:

”Den här bloggserien har haft ett enda syfte, att synliggöra några av de dolda krafter som är reaktionära inom skolans värld. Att synligöra ett av de nätverk som finns och som jobbar emot fattade riksdagsbeslut, med en egen agenda att sabotera. Det finns flera nätverk och kanske kommer jag utforska dem, för jag känner till några och känner till namn inom dessa nätverk. Och det handlar om professorer och docenter i pedagogik. Men det beror på om jag har tid, för jag måste göra en del research. Och om jag har lust.”

Vi hoppas att Johan har både tid och lust.

Idag läser vi en intressant utbildningspolitisk kommentar i tidningen Flamman, ”Glöm inte de andra skolfrågorna”.

Där diskuterar Anne-Li Lehnberg om hur viktigt frågan om överklagande och omprövning av betyg egentligen är. Hon anser att rätten att få överklaga sitt betyg är viktig, men att man inte får glömma bort de verkliga utmaningarna i skolan.

Anne-Li Lehnberg skriver bland annat att om förslagen i utredningen ”Riktiga betyg är bättre än höga betyg”:

”Principiellt är det ett viktigt förslag, i synnerhet som betyg kan betraktas som myndighetsbeslut. Med tanke på att de dessutom påverkar ungas möjligheter till utbildning och yrkesval är det närmast absurt att de inte går att överklaga. I flera andra länder, däribland Finland vars skolsystem påminner om Sveriges, har möjligheten funnits länge.”

Samtidigt konstaterar hon att ”det är inte möjligheten att överklaga betyg som är nyckeln till bättre skolresultat för elever från studieovana hem. Det kommer inte heller att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildningar.

Anne-Li Lehnberg menar också att ”utredningen om betygsomprövning har också till viss del överskuggat en annan aktuell utredning: Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan, vars slutsatser kan sammanfattas med att jämställdheten i grund- och gymnasieskolan är en katastrof. För att komma till rätta med de problemen behövs andra åtgärder: fler lärare med bättre kompetens inte minst i genusfrågor, mindre elevgrupper och mer stöd åt ungdomar med särskilda behov.”