Det finns de som idag tycker att mycket gott kommit av kommunaliseringen av skolan. Det är givetvis en mediahändelse som måste uppmärksammas här.
Det är i en debattartikel som publiceras på flera håll som LF:s, Lärarförbundets, företrädare skriver att det kommit mycket positivt med kommunaliseringen. Vi läser den text som återfinns i Blekinge Läns Tidning i dag, ”Staten måste öka sitt ansvar för skolan”.
Jämfört med rubriken har dock artikeln ett något motsatt budskap. LF tycker att det behövs bara finjusteringar av dagens modell. Man påpekar till och med att:
”Med kommunaliseringen i början på 1990-talet togs flera positiva steg, bland annat finns förutsättningar för flexiblare lösningar på problem och möjligheter till kortare beslutsvägar.”
Bloggen konstaterar att inkompetensen på många håll, som i exemplet Tolvåkerskolan i Kävlinge kommun alltså ska ingå i paketet, eller? Vi läser vidare:
”Ett viktigt skäl bakom kommunaliseringen var att staten hade misslyckats med att individualisera undervisningen och ge elever i behov av särskilt stöd fungerande hjälp.”
Vi noterar att det knappast fungerat med det särskilda stödet under kommunalt styre heller. Sedan fastläggs att:
”Inget system har hittills klarat en rättvis resursfördelning, varken staten på sin tid eller kommunerna nu.”
Vi påminner oss om att Lärarnas Riksförbund tidigare i år lagt fram en modell för hur en statlig finansiering av undervisningsresurserna skulle kunna se ut. En hanterlig modell som ökar kompetensen när det gäller resursfördelning och finansieringen av skolan.
Slutligen tycker Lärarförbundet att:
”Det är synd att Lärarnas Riksförbund nu söker strid, när de kräver ett förstatligande som ett av sina viktigaste krav. Höjd kvalitet och ökad likvärdighet når vi inte genom att återgå till en hård statlig regelstyrning. Krav på förstatligande bygger mer på drömmar om en svunnen tid och inte på en grundlig analys av dagen problem. Vrid inte tillbaka klockan!”
Men Lärarnas Riksförbund vill inte vrida någon klocka tillbaka. Lärarna inser att de stora problem som svensk skola har kräver krafttag. Något som framstår som självklart efter veckans presentation av Pisa 2009 och de svenska elevernas fortsatta kunskapstapp.
LF tycker alltså att tonläget är ”uppskruvat” efter ett klargörande att LR arbetar för ökat statligt ansvar för skolan, alltså ökad statlig finansiering med sikte på ett statligt huvudmannaskap.
Att LF har en något speciell syn på vilken slags debatt som kan godtas känner för övrigt bloggen väl till. Läs här. Vi menar dock att en fri debatt med klarspråk och högt i tak gynnar såväl lärarna som skolan.
För den som vill veta vad väldigt många lärare egentligen tycker om frågan om ökat statligt ansvar och ökad statlig styrning av skolan så rekommenderas blogginlägget ”Staten måste öka sitt ansvar”– vad betyder det?. Där kan vi läsa vad lärare och ombud i LF själva skriver i frågan.
Lärarnas Riksförbund förklarar för övrigt tydligt vad man vill i en debattartikel från Blekinge Läns Tidning, ”Lärarnas Riksförbund kräver att staten betalar för skolan” den 2 december:
”Staten ska formulera tydliga mål och därefter utvärdera skolans resultat, men för att målen ska kunna förverkligas måste staten, i konsekvensens namn, också finansiera undervisningen för vilken målen gäller.”
Och artikelns slutkläm är värd att citera:
”Vårt mål är att våra medlemmar inom såväl kommunala och privata skolor ska uppfatta det förändrade huvudmannaskapet med statlig finansiering som något positivt. Vi blickar framåt och vill finna vägar för ett modernt och nytt huvudmannaskap för skolan, där staten formulerar mål, finansierar och utvärderar undervisningen.
Vi skiljer oss alltså från Lärarförbundet genom vårt krav på statlig finansiering för en nationellt likvärdig skola. Låt oss tala tydligt om detta. En tystare skoldebatt gagnar vare sig svensk skola eller lärarnas arbetsvillkor.
Undfallenhet, uppgörelser bakom dörrar eller ”tyst diplomati” har inte gagnat svensk skola under de senaste tjugo åren.
Vi vill ha en tydlig debatt och tydliga krav på politikerna och huvudmännen för svensk skola.”
Ja, så talar det ”stora” lärarfacket till det lilla. Helena von Schantz har en snygg bild för situationen:
”SKL är en auktoritär och sträng förälder som förväntar sig att barnen utför många hushållssysslor mot en minimal fickpeng. Som så många dylika föräldrar ökar denna tveksamma förälder sin makt genom att spela ut syskonen mot varandra. När så storasyster Eva-Lis Sirén kryper upp i famnen och piper fy vad lillayster är dum är det ett omoraliskt men bekant handlingsmönster”
Heja LR, ni får göra som Avis gjorde en gång och använda ”Vi anstränger oss mer” (än det stora ….). LF anstränger sig inte speciellt mycket för lärarkåren kan man lugnt påstå.