I dagens Aftonbladet kan vi läsa en klok och tänkvärd artikel av Bert Stålhammar, professor emeritus i pedagogik och f.d. länsskolinspektör, som var den pedagogiska experten i ”Klass 9A”, det omtalade TV-programmet som visade att lärare med kunskapsfokus och tid kan lyfta en klass.
Han konstaterar det som kan tyckas självklart: Om skolorna ska kunna lära ut något till sina elever måste man först ta tag i ordningsproblemen. Självklart är en lugn och trivsam arbetsmiljö förutsättningen för dialog och kreativt tänkande.
Stålhammar, som under det gångna läsåret också varit rådgivare till de skolansvariga i en liten kommun i Mellansverige berättar att han såg att det:
”Bland både föräldrar och lärare fanns närmast en desperation över bristen på allmän hyfs hos många elever. De kom för sent och lämnade lektionen när det behagade dem. Kepsar, jackor, tuggummin, ipods och mobiltelefoner var som i många skolor ständiga irritationsmoment för lärarna att ta tag i. Knuffar, svordomar och ovårdat språk kännetecknade den psykiska miljön. Minieldsvådor i papperskorgar och på toaletter, slagsmål i korridorerna, allt medan de rädda och svaga eleverna trycker in sig i hörnen för att inte synas och bli mobbade.”
Stålhammar beskriver också den utveckling vi ser i dag där föräldrar som vill att deras barn skall gå i en lugn och bra skola med effektivt inlärningsklimat väljer bort den kommunala skolan och söker sig till en friskola. Skolan skiktas och klyftorna ökas än mer.
”De kommunala skolorna har svårt att konkurrera. I och med att kommunerna tog över ansvaret för skolan år 1991 försämrades också skolans möjligheter att utvecklas positivt. De statliga skolinstitutioner, länsskolnämnderna, som tidigare fanns i varje län för att inspektera, utveckla och stödja de skolor som behövde hjälp, avskaffades. ”
Bert Stålhammar skriver vidare att det vore bra:
”om de som motsätter sig alla åtgärder för en bättre ordning i skolan någon gång försökte tänka sig in i hur det kan se ut i ett alldeles vanligt klassrum. Skolan är för viktig för att förslag om förbättringar skall bemötas med intellektuellt slappa argument av typ straffskola, kaserngård och fiske i grumliga vatten.”
Man kan önska att fler av alla de som tror de vet hur skolan ska vara, så väl på lärarutbildningarna som annordstädes lyssnade mer till lärares beprövade erfarenhet, än till välmanande men idealiserade tankar om ”fritt” lärande.
Elever och lärare behöver lugn och arbetsro. En självklarhet som inte borde behöva debatteras.
Låt skolan bli lärarens och elevens skola!
Barnen och ungdomen är framtiden. Utbildningen är viktig. Den försiggår i skolan mellan läraren och eleven, men den styrs av politiker och en förväxt byråkrati – inte av dem som kan, vet och är involverade. Den fjärrstyrs av folk som ingenting kan och ingenting vet och som sitter långt borta från verkligheten utan att bry sig!
I skolagens paragraf 2 står att rektor som är pedagogisk ledare skall ha utbildning och praktisk erfarenhet av pedagogik. Det kan ingen rektor ha. Han basar över en skola med 20 olika ämnen och kan ha den utbildning och den erfarenhet som efterfrågas i ett eller möjligen två ämnen. Han/hon har 5% eller 10% av den kunskap som fordras!
Det står ingenstans att den pedagogiska ledaren skall utöva pedagogisk ledning genom att vara närvarande där utbildningen sker eller åtminstone diskutera pedagogik med alla de 40 á 60 lärare i olika ämnen som finns på skolan.
Dagens pedagogiska ledare behärskar inte den pedagogik han bör behärska och är inte närvarande där pedagogiken utövas eller påverkar pedagogiken på minsta sätt! Är det rätt?
Förr var det kunniga lektorer som var pedagogiska ledare i just det ämne han/hon behärskade och hade forskat på. Kollegiet styrde och rektor affektuerade vad kollegiet beslutat.
Hur ser en skolvecka ut för elever och lärare?
En elev har runt 17-20 olika ämnen var vecka. Eleven har 11-16 olika lärare varje vecka och springer med 40 minuters mellanrum från en lektion till nästa. Ibland har eleven håltimmar ibland två eller tre olika prov samma vecka eller i värsta fall samma dag. En del elever försöker göra sitt bästa medan andra gör vad de kan ör att sabotera. Ibland kan ingen verksamhet bedrivas under 10 á 15 minuter ibland inte alls.
Kort sagt: Skolan är en röra av olika aktiviteter som blandats och som stör varandra.
För lärarnas del gäller att de inte har det inflytande de behöver för att göra rätt för sig. de skall ila från plats till plats från klass till klass, från ämne till ämne med osorterade elever som befinner sig på helt olika förmågenivå. En del vill lära, andra vill inte. Han är bunden till
katederlektioner. Att lära elever jobba själva – planera, genomföra och utvärdera – eller att samarbeta, ibland planera för andra, leda verksamhet och utvärdera resultaten, är helt ogörligt.
Här är något litet av det som måste göras:
(1) Skolan skall ägas av lärare, elever och föräldrar. Det skall vara deras skola och de skall alla känna ansvar för den. Det finns en konstskola i Stockholm som ägs av eleverna. Någon reporter frågade om det förekom bråk eller förstörelse på skolan. Eleven som svarade såg ut som om hon tittade på en rymdvarelse. Sedan sa hon ”Det är vår skola – vi förstör inte vår skola!”
(2) Lärarna på skolan måste vara pedagogiska ledare. Byråkratin måste drastiskt bantas. Vi måste få bättre lärare och lärare inom samma ämnen som samverkar och ställer upp för varandra t ex om någon tvingas vara borta. Att en gymnastikläre tvingas undervisa i matte eller en svensklärare i slöjd får inte förekomma. Håltimmar får inte förekomma varken för lärare eller elever.
Därför och av andra skäl måste alla läsämnen koncentrationsläsas under omkring 7 veckor med ett eller två ämnen samtidigt. Det ger möjlighet till individualisering med mer hjälp åt behövande och möjligheter för intresserade att läsa kurserna snabbt och klara av de 12 åren på nio eller tio år. Det ger både större kunskapsdjup och bättre sammanhang.
(3) Alla prov och alla betyg (motsvarande) skall ges individuellt när en elev är mogen. I princip begår en elev prov vid vilken tidpunkt som helst som passar bäst. Proven finns i en databank och levereras per data och rättas i datorn eller av speciellt utsedda rättare.
Varje prov är direkt kopplat till ett eller flera mål. Alla mål skall testas, så att eleven nått alla mål. Att som nu bara pröva lätträttade och lättgvna mål är förkastligt. Centrala prov ges för att vara lätta att rätta, inte för att pröva kunskaper av alla slag.
Detta är några av många fler åtgärder som måste genomföras. Det behövs mer specialister i skolan och de bör arbeta över alla skolor. Övningsämnen måste på samma sätt stå fria från enskilda skolor och serva alla skolor i omgivningen samtidigt. ingen skola har råd med simbassäng, sporthall och välutrustade slöjd och tekniksalar.
Administrationen måste centraliseras – det kostar för mycket att ha dem ute på skolorna och de arbetar sämre där,
Hj h Göran