Tankar om skolan i media

Vänsterpartiets, eller för dagen Välfärdspartiets, ordförande Lars Ohly ägnade en viktig del av sitt tal i Almedalen på måndagen åt skola och utbildning. Han slog fast att lärare måste vara behöriga och att det krävs stora satsningar på mer lärare i välfärdssektorn, inbegripet skolan.

I övrigt var talet tydligt kampinriktat, ett traditionellt Almedalen-tal.
Läs hela talet här.

Söndagens tal av moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt berörde ytterst kort skolan.

Något besked om en utredning av likvärdigheten i skolan och utfallet av skolreformer som kommunaliseringen och friskolereformen gavs inte alls.

Istället lyfte Reinfeldt fram att alltför mångfa elever inte går ut skolan med betyg i alla ämnen och att alltför många lämnar gymnasiet utan högskolebehörighet.

I övrigt var detta Almedalental främst riktat till de egna angängarna. Dock noterades att Reinfeldts ambition var att driva gäcka med de politiska motståndarna i den rödgröna oppositionen.

Idag drar den officiella politikerveckan i Visby i gång. Almedalsveckan börjar med kvällens tal av moderate partiledaren Fredrik Reinfeldt. Men hela dagen finns mängder av seminarier att besöka. Runtom i staden kan vi följa politiska utspel och debatter.

Lärarnas budskap är ”Ge alla elever samma chans!” och där vi lyfter den ökande orättvisan i skolan. Alltfler tecken visar nämligen att skolan inte är likvärdig.  Istället vill vi lyfta den goda skolan och ge våra lösningar för att frigöra skolans möjligheter. Och höja både elevernas resultat och kvaliteten i undervisningen.

Det Lärarnas kommer att bevaka särskilt denna vecka är vilka politiker och partier som kommer stå fast vid de löften vi kunde läsa på bland annat Makthavare.se och i DN gavs under Almedalsveckan 2008. Då lovade flera politiska företrädare från socialdemokraterna, folkpartiet, vänsterpartiet, miljöpartiet och moderaterna att de skulle arbeta för en utvärdering, en utredning om de stora skolreformerna i Sverige som kommunaliseringen och friskolereformen. Hur har dessa påverkat svenska skolans resultat?

Vad blev resultatet av försäkringarna som cirka 200 personer åhörde i sal E22 i Visby bliotek? Ja, efter 2008 har det varit mycket tyst om detta. 

Folkpartiets Jan Björklund har inte fått med dig sina allianskollegor på sitt krav. Inte heller tycks socialdemokraternas Mona Sahlin få stöd i sina egna led för en grundlig utredning av de stora och unika förändringarna som genomförts de senaste årtiondena i den svenska skolan.

Visserligen är politikers minne kort, men Lärarnas tänker påminna dem om vad de sagt!

Följ med under denna vecka när vi lyfter skolans bristande likvärdighet och debatterar vad som måste ske för att fler elever ska få den skolgång de har rätt till – oavsett om de har rika föräldrar eller ej!

I krönikan Krigsidrott och kön skriver Lena Anderson en mycket intressant text på Dagens Nyheters ledarsida i helgen. Hon tar upp frågan om lagidrottens antifeminism, men också reser frågan om bildningen och utbildningens roll.

Lena Andersson skriver:

”Världsfotbollen måste vara arbetarklassens största revansch på orättvisor, utsugning och obemärkthet. Under VM når revanschen sin kulmen då hela länder och människor ur alla skikt – statsministrar, kapitalister, Nobelpristagare – anpassar tider och planering efter det kroppsarbete som utförs av arbetares och lägre tjänstemäns söner.

Överklassen och den bildade borgerligheten skulle aldrig få för sig att låta sina barn få benen avsparkade och korsbanden söndertrasade i det lotteri som sållar spelare till världseliten. De spelar lite på skoj i sin ungdom innan de börjar studera och skaffar ett yrke. Generellt satsar man inte på elitidrott, i varje fall inte lagidrott, om man har påtagliga möjligheter till en stimulerande civil karriär. De flesta inom de övre samhällsskikten är tidigt varse att de har det.

Eftersom elitidrotten som tv-under­hållning lockar så många tror en del riktiga idrottsälskare att alla egentligen skulle vilja ägna sig åt hundrameterslöpning på toppnivå om de bara var snabba nog och spela världsfotboll om de bara hade bollsinne. De föreställer sig att de stackars glasögonprydda läxläsarna, de från sin kropp förfrämligade med teoretiska specialintressen, blir forskare, läkare, konstnärer, politiker och ingenjörer för att de inte dög som elitidrottare.

Men nej, det är tvärtom. Idrotten är på många sätt desperationens väg. Den är vägen för dem på vilka väntar tunga, monotona, lågbetalda, otacksamma kroppsarbeten. Jo, undantagen är många och det är inte bara arbetarklassen som idrottar. Men icke desto mindre tar elitträning enormt mycket tid som otaliga arbetarbarn borde lägga på studier i stället.”

Säkerligen regarera många idrottsfans på detta. En del av dem skriver på nätet. En intressant pendang till Lena Anderssons text kan man få om man läser ledarbloggen Den förskräckliga fotbollen i Helsingborgs Dagblad. Där ges en intressant bild av fotbollen, fast från ett helt annat håll.

En del  retar sig också  på kritiken mot ojämställda strukturer i fotbollens värld. Bloggen Godhetskampen som kanske är representativ för en del åsiktsströmningar, skriver:

”Historier om riddare och prinsessor är viktiga för oss. De ger tillvaron en lyster, kopplar den till något fantasifullt högre som helt uteblir i feministernas önskevärld.”

Riddare och prinsessor eller kunskap och bildning, ja det är frågan…