Tankar om skolan i media

Lärarnas Riksförbunds undersökning ”Rika barn lära bäst?”, som presentarerades under årets politikervecka i Almedalen,  fortsätter väcka  uppmärksamhet och diskuteras. Undersökningen visar att föräldrars inkomst blivit allt viktigare som förklaring till betygsklyftorna i svenska grundskola under 90-talet och framåt. 

Idag är det författaren Jan Guillou som sett ljuset, och som referarar till undersökningen i sin krönika i Aftonbladet, ”Klassamhället förstärks utan betyg i skolan”. Man måste ändå ge honom cred för att han skriver  följande kloka rader:

”Rika barn får i allmänhet bättre betyg i skolan än fattiga barn. Så har det alltid varit och orsakerna är lätta att se. I rika hem är utbildningsnivån högre än i fattiga hem och rika föräldrar är inriktade på att barnen skall göra karriär i samhället genom högre utbildning. I rika hem finns inget behov av att ha självförsörjande barn och det är inget problem att barnen studerar några år utan att bidra till försörjningen
Det handlar inte om begåvning (även om många rika vill tro det) och alltså är det en fråga om en orättvis ordning och ett lika logiskt som klart uttryck för klassamhället.
På 60-talet beslöt sig Socialdemokraterna för att göra någonting åt denna orättvisa. Men eftersom det skulle vara alltför långtgående att avskaffa klassamhället bestämde man sig för att i stället avskaffa betygen. Logiken var enkel. Om man avskaffar betygen kan rika barn inte få bättre betyg än fattiga barn.”

Guillou skriver skarpt om problemen för den rödgröna alliansen i skolpolitiken. Problem som man ändå tycks kunna manövrera sig igenom efter det nyligen gjorda gemensamma skolutspelet om tidigare betyg – ochdärtill en utvärdering av 90-talets skolreformer, som så många ser som en viktig orsak till svenska skolas kräftgång. 

Han beskriver socialdemokraternas position med följande bild:

”Vänsterpartiet vill inte ha betyg i skolan. Miljöpartiet vill ha privatskolor. Mitt emellan dessa åsnor står Socialdemokraterna, som tydligen finner husfriden viktigare än orättvisorna i skolan.”

Men då har Guilloi valt att bortse från de utvärdering och utredning av skolreformerna som ska genomföras om de rödgröna vinner valet. Den kan komma att ställa mycket på ända och betyda att skolpoltiken kommer fokusera på elevernas rätt till kunskap under sin skolgång…

Det visar sig också att Jan Guillou stå på Lärarnas sida när det gäller frågan om ökat statligt ansvar för skolan. Han skriver:

”För övrigt anser jag liksom 80 procent av landets lärare och elever, att skolan bör förstatligas. Lika undervisning för alla, oavsett var man bor och oavsett klasstillhörighet.”

Hur ska invandrarbarn få en bättre undervisning i svenska? Är det översättningmaskiner eller mämniksor som gäller – eller både och? I Aftonbladet kunde vi i veckan läsa om att man i Storbritanninen prövat en elektronisk maskin som tolkar, ”Översättningsmaskin ska hjälpa i skolan”. I Sverige är man mer försiktig.

Miljöpartiet är ett parti som kan unna sig lyxen att ha två företrädare, partiledare, eller språkrör som de heter. I Peter Erikssons tal under Almedalsveckan berördes skolan.

”Det är en del som undrar varför vi i mp är med och inför betyg från sjuan istället för från åttan. Men det är en liten förändring. Det som kommer att förändra skolan i grunden och i det långa loppet är vårt beslut om att genomföra ett helt nytt system för mer utförliga skriftliga omdömen från lärare till föräldrar och elever, redan från första klass.

Det är en kvalitativ förändring som kommer att driva på för att steg för steg höja kunskapsnivån och göra att färre slinker förbi utan ha hängt med på lektionerna. Vi ska ha kriterier i de nya skriftliga omdömena som gör att vi kan få en likvärdighet i hela landet. Jag tror att detta kan bli den viktigaste pedagogiska reformen i skolan i modern tid. Forskningen talar tydligt för det. De gamla och trubbigare betygen kommer så småningom att framstå som alltmer otidsenliga och mossiga.”

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand ägnade allt utrymme i sitt tal i Almedalen på lördagen åt miljön. Eftersom det är den sista dagen på Almedalsveckan så var det mindre åhörare än tidigare i veckan. Dock var vädret vackert som tidigare. Läs hela Maria Wetterstrands tal här.

Skolan har blivit ett högprioriterat område i valrörelsen, vilket är bra. Båda de politiska blocken hade stora skolpolitiska utspel under Almedalsveckan. De rödgröna på tisdagen och allianspartierna på torsdagen.

I fredagens Dagens Nyheter kunde vi läsa att skolan har blivit den stora stridsfrågan i Almedalen. Den tar stor plats i båda blockens politik.

Många har också noterat att Lärarnas Riksförbunds rapport om de ökande betygsklyftorna uppmärksammats mycket och blev en snackis på Visbys gator. Att klass- och inkomstklyftorna får allt större genomslag på betygen i den svenska skolan upprörde.

Läs mer om det stora genomslaget i media här.

Enligt flera initierade kommentarer bidrog Lärarnas Riksförbunds utspel också till att den rödgröna oppositionen bestämde sig för att utreda de stora skolreformerna från 90-talet.

Kristdemokraternas partiledare och socialminister Göran Hägglund lyfte välfärden i sitt tal i Almedalen på fredagen.

Skolan nämndes flera gånger, men fokus låg på vård och omsorg. Läs Göran Hägglunds tal här.

Under torsdagenskvällens Almedalstal gjorde oppositionsledaren Mona Sahlin en bred genomgång av välfärden och varför den måste värnas. Hon talade efter artisten Moneybrother, pengabrodern Anders Wendin.
Sahlin lyfte flera gånger särskilt fram förskolan men sa också bland annat att det behövs fler lärare i skolan.

Det var inte ett skol- och utbildningstal, utan mer ett traditionellt socialdemokratiskt Almedalstal.

Läs hela talet här.

Under sitt tal i Almedalen på onsdagen var centerpartiets ledare och tillika näringsministern Maud Olofsson väldigt sparsam med utrymmet för skola och utbildningspolitik.

Skolan nämndes bara en enda gång och för den utbildningsintresserade var centerns budskap ganska nedslående. Det som istället lyftes fram genom de exempel som återgavs var att den enskilde individen – eller kanske Sverige? -kan lyckas trots skolans påverkan…

Läs hela talet här.

Med förundran blickar bloggen bakåt mot gårdagens historiska skolpolitiska utspel där den rödgröna oppositionen presenterade en skolpolitisk överenskommelse.

Om de rödgröna vinner valet så ska betyg ska ges ett år tidigare än i dag, från sjunde klass. Och skriftliga omdömen ska ges redan från första klass.

Bland annat ska fler behöriga lärare anställas och det ska finnas minst nio lärare per hundra elever, en tioprocentig ökning..

För Lärarnas Riksförbund var det dock det allra viktigaste beskedet i går att de rödgröna också ska utvärdera de stora reformer som gjorts på skolans område de senaste 20 åren.

Därmed finns det en majoritet i riksdagen för att genomföra en utredning. En utredning har Lärarnas krävt sedan 2008 års kongress. 

Enligt de rödgröna kommer utvärderingen ligga till grund för förslag som stärker likvärdigheten i utbildningen, stärker kvaliteten och den sammanhållna skolan.

Nu ska det bli intressant hur alliansregeringen ska svara på detta utspel och besked från oppositionen. Kanske blir detta startpunkten för mer blocköverskridande initiativ i skolpolitiken? Det vore bra för skolan. Givetvis förutsatt att man enas om bra saker… 

Läs mer i pressmeddelandet från Lärarnas Riksförbund.

En intressant uppgift som sprids nu i Almdalen är att utan Lärarnas Riksförbunds rapport, ”Rika barn lära bäst?”, som fick mycket stort genomslag i början av veckan, hade inte oppositionens utspel kommit!

Den ska ha fått många tveksamma bland de rödgröna att inse att skolreformerna från 90-talet måste utredas och korrigeras. Fakta sparkar och denna rapport är omskakande för den som vill arbeta för en likvärdig och rättvis skola med kunskap i fokus.

Under tisdagens tal i Almedalen fortsatte utbildningsministern och folkpartiledaren Jan Björklund att värna skolan och lyfta lärarna.

Nästan tjugo minuter av det trekvart långa talet ägnades åt just skola och utbildning. Absolut rekord hittills, och troligen för resten av veckan.

Dock gav inte Björklund något besked angående vallöftet att utreda 90-talets reformer, exempelvis kommunaliseringen och friskolereformen.

Däremot förklarade han sina egna drivkrafter för att ägna sig så mycket åt skolpolitiken:

”Jag är född i ett textilarbetarhem i ett litet industrisamhälle i Västergötland. Mina föräldrar hade sju års folkskola. Jag kan inte erinra mig en enda vuxen som under min uppväxt satte sin fot i vårt kök som hade mer än sju års folkskola. Den äldre generationen i vårt samhälle ansåg att vi gick i skolan för att även vi skulle bli textilarbetare i Wäfveribolaget. Jag är den förste i min släkt som studerat längre än vad man är tvungen att göra.

Jag hade inte stått här i dag utan lärare med höga ambitioner och högre krav. Jag hade inte stått här idag utan lärare som ibland också sade ifrån och satte gränser när vi betedde oss illa. Jag tror att jag vet något om skolans betydelse.”

Bloggen citerar ännu ett centralt stycke ut talet:

”Det största sveket ett samhälle kan göra mot elever som inte har krav på sig hemifrån, är att tro att man är snäll mot de barnen om också skolan är kravlös.

Skolan ska lyfta eleverna. Skolan ska vara en hävstång att lyfta sig uppåt för de elever som har fått en sämre start i livet. Om eleverna själva ska bestämma i skolan kommer de ju att bestämma att den ska utgå från det de redan känner till. Om undervisningen ska utgå från föräldrarnas sociala situation åstadkoms inga klassresor. Så skapas inga jämlika förutsättningar. Med den synen bevaras det sociala arvet. Skolan ska utmana dem som inte får utmaningar hemma. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva.”