Tankar om skolan i media

På torsdagen offentliggjorde tidningen Resumé vilka som tävlar om utmärkelsen ”Årets lobbyist 2010”. Lärarnas är nominerade för andra gången. Priset delas ut under Almedalsveckan som pågår från den 4/7 till den 10/7.

För fjortonde året delar Resumé ut utmärkelsen Årets lobbyist. Vem det blir avgörs av en namnkunnig jury, med bred erfarenhet från politikens och påtryckarnas värld.

Lärarnas Riksförbund nomineras alltså för andra gången. Denna gång tillsammans med Lärarförbundet. Nomineringen lyder:

”Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, som bl.a fått igenom en helt ny lärarutbildning, lärarleg och krav på behöriga lärare. Lärarfackens hela handlingsprogram håller på att genomföras under nuvarande regering. ”

Den insatte vet att de exempel som anförs är framförallt Lärarnas Riksförbunds hjärtefrågor. Det var Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner som först tog sin hand från den misslyckade lärarutbildningen som infördes 2001. Sedan början av 2000-talet har man arbetat för att få till stånd en bättre utbildning för morgondagens lärare.

En lärarlegitimation har förbundet arbetat för sedan ett kongressbeslutet 1992, och kravet och målet att det i framtiden endast ska bli behöriga lärare som ska få fastanställas är naturligt för det enda förbund där medlemmarna måste vara behöriga utbildade lärare, yrkesvägledare, eller lärarstudenter.

Förra gången nominerades förbundet 2008. Då var det bland annat den framgångsrikt genomförda kongressen som gjorde att debatten om lärarnas betydelse höjdes till nya nivåer. Vid kongressen talade såväl kung Carl XIV Gustaf, statsminister Fredrik Reinfeldt, utbildningsminister Jan Björklund och oppositionsledaren Mona Sahlin. Aldrig tidigare – eller senare – har det skett en sådan uppställning från det offentliga Sverige för en yrkesgrupp.

Även om Lärarnas inte skulle utses till Årets Lobbyist denna gång, så är det ingen tvekan om att förbundet har förändrat bilden av skolan och lyft fram lärarna på ett framgångsrikt sätt. Det är få politiker och makthavare som inte vet Lärarnas agenda och förbundets profilerade ordförande Metta Fjelkner är också välkänd bland allmänheten.

I Dagens Nyheter har vi denna vecka kunnat läsa intressanta artiklar om synen på kondomanvändning och om förekomsten av könsjukdomar.

I går kunde vi läsa ”Kondom mer tabu än sex”. Där konstateras att dagens unga har fler partner och mer tillfälligt sex. Samtidigt som sexvanor har ändrats har könssjukdomarna ökat kraftigt i samma grupp.

”P-piller, berusning och osäkerhet kan vara orsaker till att unga inte skyddar sig”, säger Livia, 19 och Julia, 18 till tidningen.

Enligt Claes Herlitz på Socialstyrelsen,  kan en faktor bakom ett ökat riskbeteende vara att oron för hiv har minskat sedan 1990-talet. Experten: ”Det sexuella risk­beteendet har ökat”.

”Vi har fått bromsmediciner, hiv är inte längre en dödlig sjukdom på samma sätt. Risken för hivsmitta har hamnat i bakgrunden, fast den finns ju fortfarande.”

”Dessutom har attityderna till tillfälliga sexuella kontakter ändrats, de har blivit mycket mer tillåtande. Förändringen har skett successivt, allra mest hos de unga kvinnorna. Numera ser man ingen skillnad när det gäller tjejer och killar där”, säger Claes Herlitz.

Viveca Urwitz, chef för enheten för hiv-prevention vid Socialstyrelsen, säger att anser att det krävs systematiska åtgärder för att minska spridningen av sexuellt överförda infektioner i Sverige.

”Sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna behöver bli bättre. Och så behöver hälso- och sjukvården bli bättre på metoder för individuell rådgivning”, säger Urwitz

”Kvaliteten är väldigt skiftande, både när det gäller skolundervisningen och rådgivning i vården. På vissa ställen är det bra, men det hänger för mycket på individerna.”

 I dagens DN kan vi läsa om Patrick, 22, som i artikeln ”Man känner sig omanlig och mesig” berättar varför han tror många unga struntar i att använda kondom och förtränger riskerna. Han säger att det knappast är informationen om smittorisken som brister.

”Jag har vuxit upp med en skola där vi hade sex- och samlevnadsundervisning för jämnan. Man fick höra om risker för sjukdomar, inte minst hiv, om oönskade graviditeter. Problemet är inte för lite upplysning,  utan att man tar risker trots att vet vad det kan innebära. Samtidigt vet vi ju faktiskt inte hur det hade varit om inte all undervisning och kampanjer hade funnits, det hade kanske varit mycket värre då.”

I detta sammanhang framstår Lärarnas Riksförbunds Kunskapsstipendium där alla Sveriges gymnasieskolor och niondeklassare inbjuds att tävla, som ett viktigt sätt att öka kunskapen kring denna sexuellt överförbara sjukdom. Den kan också leda till att insikten om behovet av säker sex  ökar.

Stipendiet går till de klasser som gjort det bästa specialarbetet om hiv och aids. De 50 första klasser som anmäler sig får ett exemplar av boken ”Som en osynlig sten i mitt hjärta – om hiv och aids i Sverige och världen”, samt en studiehandledning som som Lärarnas Riksförbund står bakom.

Boken porträtterar i bild och text människor och kulturer från 20 olika länder. I studiehandledningen och boken kan elever och lärare hitta uppslag till olika specialarbeten inom hiv och aids.

Syftet med Kunskapsstipendiet är att öka kunskaperna om hiv och aids och medvetenheten om smittrisken bland skolelever. Det är också viktigt att veta hur hiv inte smittar, för att motverka fördomarna och diskrimineringen av de som är bärare av viruset. Stipendiet är inrättat av Lärarnas Riksförbund, Röda Korset och läkemedelsbolaget MSD.

Genom att integrera sexualundervisningen och koppla den till annan ämnesundervisning kommer kunskaperna öka. Och det är den naturliga kopplingen till lärarnas uppdrag att förmedla viktiga ämneskunskaper och insikter till eleverna.

Skolan är den tredje viktigaste frågan för väljarna, enligt en opinionsundersökning som Synovate gjort för Dagens Nyheter. 

Synovate har ställt frågan: Vilka samhällsfrågor är viktigast för dig när du väljer parti?

Läs mer i artikeln ”Här är frågorna som avgör valet”.

Efter Arbetslösheten/Sysselsättningen (30%) och Sjukvården (26%) är det Skolan (24%) som väljarna anser är den viktigaste frågan i årets valrörelse.

Treenigheten består alltså: Skola, vård och omsorg är det väljarna bryr sig mest om.  Var fjärde väljare vill prioritera skolan. Men att skolan är mycket viktig för väljarna, det visste vi ju. Väljarna är oftast klokast och bör bli lyssnade på av våra politiker.  

- Men det räcker inte att prata om de här frågorna, det krävs också att partierna har idéer som går hem i folkdjupet för att det ska få någon effekt, säger Nicklas Källebring, opinionsanlytiker på Synovate, till Dagens Nyheter.

Opinionsundersökningen bekräftar att väljarna gör samma prioritering som inför valet 2006, vilket bör betyda att vi får se skolan spela en viktig roll även inför årets val. Det skulle inte förvåna om enskilda partier i de båda blocken kommer göra olika skolutspel för att prioritera skolpolitiken.

Hos alliansen har ju Folkpartiet tillåtits hålla i taktpinnen. Men vi kan nog gissa att såväl Centern som Kristdemokraterna kanske vill slänga in något flammande utspel om ordning eller förbättrade resultat. För att inte tala om Moderaterna som kommer lyfta fram av det behövs trygghet och stöd till eleverna, som är utsatta för ett hårt tryck idag. Det är frågor som vi  vant oss att Socialdemokraterna värnar, men med tanke på att de nya moderaterna lägger sig nära den socialdemokratiska retoriken så kan man förvänta sig något liknande. 

Likaså kan vi anta att vi från de rödgröna få profilerade utspel, särskilt från Vänstern, som vill ha skolan som ett område för egna profileringar. Vi kan gissa att det kommer handla om betyg, ordning och trygghet samt resurser i skolan.

Och Miljöpartiet har ju lyfts upp av särskilt av utbildningsminstern som en viktig motståndare i skolpoltiken. Men det kan mycket väl ha varit ett försök att destabilisera Socialdemokraterna som arbetat hårt för att förändra sin skolpolitik med ökat fokus på resultat och kunskapsuppdraget.

Vad man än kan tycka om politik, så lär inte skolpolitiken i valrörelsen bli tråkig. Den är alldeles för viktig för väljarna – och därmed måste politikerna också bry sig…

I senaste numret av Dagens Samhälle finns en intressant debattartikel av Karl-Yngve Åkerström, f d länsskolpsykolog och universitetslärare i arbetsvetenskap. I artikeln ”Centralt minska stressen i skolan” skriver han att lärarna behöver mer andrum i vardagen för att det ska kunna orka längre och för att fler unga ska våga välja yrket.

Karl-Yngve Åkerström, som har lång erfarenhet av att stödja skolpersonal, ger en bekymmersam lägesbild:

”Larmrapporterna om arbetsmiljön i skolan duggar tätt. Särskilt äldre lärare är stressade. Långtidssjukskrivningar och olika typer av förtida pension är toppen på isberget. Samtidigt ålderspensioneras många lärare snart. Behöriga ersättare saknas. Yrket har förlorat attraktionskraft hos unga.” 

Han menar för att kunna bromsa den förtida utslagningen av lärare måste konkreta arbetsmiljöåtgärder genomföras. Dagens situation med ”höga krav, låg egenkontroll och ringa stöd är mycket farligt för hälsan”.

Åkerström påpekar att tidigare kunde arbetsformer och planering läggas upp relativt fritt inom ramen för läroplan och budget. Dessutom understryker han att på senare år har konkret pedagogisk ledning saknats i många skolor.

”Lärare förväntas inte bara fullgöra lektioner, som fordrar anspänning för att man ska kunna vara lyhörd och föra dialog samt mobilisera sina ämneskunskaper. När lektionerna är över kan man inte unna sig att gå ner i varv. Då väntar samarbete med kolleger, samtal med elever och föräldrar samt lektionsförberedelser. Ostörda arbetsrum saknas ofta.”

Karl-Yngve Åkerström konstaterar dessutom att: ”En maskin som ständigt går på högvarv slits ned, det är likadant med människor.”

Han menar att samarbete i grupp, under vissa omständigheter, kan vara effektivt och minska stress. Men han påpekar att betslag inte får bli ett självändamål.

”Det finns sällan enkla lösningar på komplicerade problem. God pedagogik fordrar också god arbetsmiljö. Det verkar svårt att på kort sikt få gehör för att kraven i skolan läggs på en nivå som bättre stämmer med de verkliga förutsättningarna. Snarare tycks utvecklingen peka åt motsatt håll. Det beklagar jag.
Däremot tror jag att det inom ramen för läroplanerna vore möjligt att återskapa en del av det andrum som lärare så väl behöver, genom att förstärka graden av egenkontroll över arbetssituationen. Då kanske det till och med så småningom kommer att finnas ork att bry sig om hur kollegerna har det.
Når vi därhän kanske våra ungdomar återigen vågar satsa på läraryrket. Och vi får en skola som blir ett föredöme för det övriga arbetslivet när det gäller arbetsmiljö, i stället för ett avskräckande exempel.”

Låt oss för skolans och lärarnas skull hoppas att ansvariga politiker och skolledningar lyssnar på dessa kloka ord, som manar till mer andrum för lärarna. Eller, med andra ord, mer tid för för och efterarbete, tid för reflektion, utvärdering och inte minst påfyllning.  

Uploppen i Rinkeby de senaste dagarna har kulminerat med attdelar av stadsdelens  stolthet, Rinkebyakademien, brann ner på tisdagkväll.

Det uppges att den våldsamma utvecklingen börjat med en konflikt vid en större fest under måndagskvällen då några ungdomar inte fick komma in. Och polis kallades till platsen.

Organisationen startade 2008 och arbetar med olika mentorsprogram, för  att ”guida ungdomar in i vuxenvärldens arbetsplatser och lära de dem koder, regler och sociala färdigheter de behöver i framtiden som arbetstagare/arbetsgivare”. Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner är mentor åt två elever sedan i vår.

Initiativtagaren till Rinkebyakademien, matematikläraren Stavros Luca, säger till media i dag att han i dag inte vill tänka några destruktiva tankar. Under onsdagskvällen medverkade han i SVT:s Aktuellt och sa bland annat:

”Byggnaden är förstörd men vår vision finns kvar. Vi kommer att resa oss ur askan.

I ett Rapportinslag förklarade han att två års jobb och dokumentation har gått förlorade.

”Men det är materiella ting, livet går vidare. Vi kan inte ändra historien.”

”Man ska inte ge upp för de onda krafterna. Det är väldigt viktigt att alltid ha en vision, även om vi stöter på hinder på vägen. Vi kommer att ha en Rinkebyakademie som är ännu bättre nästa år.”

Stockholms stads politiker lovar att akademien ska återuppbyggas.

Rinkebyskolans rektor Börje Ehrstrand påpekar i en artikel i Dagens Nyheter ”Nya upplopp i Rinkeby”att det inte är skolans huvudbyggnad som brunnit, utan den fristående lokal som disponeras av Rinkebyakademien.

”Nio tiondelar av Rinkebyskolan är intakt. Det som hänt passerar inte obemärkt, men det stärker oss i vårt arbete för förståelse och respekt.”

Tre ministrar — Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Mats Odell — besökte Rinkebyskolan på onsdagen. Susanne Tengberg, chef för förebyggande ungdomsinsatser i Rinkeby-Kista, säger till DN att det finns många ungdomar i stadsdelen som inte har jobb, inte studerar och inte har någon vettig sysselsättning.

Vi har skrivit om det tidigare, om bloggen minns rätt, men vi gör det så gärna igen…

Idag skriver branschtidningen för reklam och PR, Resumé, om en lyckad reklamsatsning för utbildning och skola. I ”Här är byrån som suddar bort reklam” berättas om kommunikationsbyrån Eight i Malmö som fick FC Rosengårds sponsorer att ta bort sina loggor från lagets tröjor. Istället skänktes hela utrymmet till kampanjen ”Skolan är viktig”.

”Alla gick med på det här med det samma. FC Rosengårds sponsorer har väldigt stort hjärta”, säger Klas Tjebbes, som är vd på kommunikationsbyrån.

Hittills har laget spelat en match i sina nya tröjor.

”Vi har fått mycket respons från människor i Rosengård. Inte minst lärarna där. Det är ett erkännande för dem”.

Nedan en bild på tröjorna och spelarna: 

Fotbollsklubben FC Rosengård är känd för att Zlatan Ibrahimovic började sin karriär där. Nu vill man hjälpa fler ungdomar till en ljus framtid genom att vara en av de drivande krafterna bakom kampanjen ”Skolan är viktig”.
Målet är att få fler unga i Rosengård att satsa på utbildning och ta sig in på arbetsmarknaden.

Vi önskar dem lycka till och stödjer kampanjen helhjärtat.

Svenska Dagbladet publicerar i dag artikeln ”Statistik döljer betygsskillnader” som visar att skillnaderna i betyg mellan ­olika grupper av utlandsfödda elever är större än mellan elever med svensk bakgrund.

Det visar sig att gymnasiebehörigheten är mycket låg bland utlandsfödda av vissa nationaliteter, exempelvis är tre av fyra barn födda i Somalia inte behöriga­ att söka gymnasiet efter ­nian.

Elever med ”utländsk bakgrund” får sämre betyg än jämnåriga med svensk bakgrund. Och flickor med invandrarbakgrund lyckas bättre än svenska pojkar.

Idag har Expressen ett helt uppslag där man berättar om vilka betyg som våra partiledare hade när de lämnade gymnasieskolan.

I ”Långt ifrån skolans ljus” ställer Expressen som man uttrycker det, partiledarna till svars för sina gymnasiebetyg. Samtliga partiledarna fick sina betyg under det relativa betygssystemets dagar.

Nå, vilka betyg hade då våra politiker? Ja, rätt medelmåttiga, eller varför inte ordinära?

De rödgröna har högre snittbetyg än de borgerliga. Högsta betygsnittet har miljöpartiets Maria Wetterstrand; 4,3. Därefter kommer vänsterns Lars Ohly på 3,9, sedan miljöpartiets Peter Eriksson med 3,7 och sedan Mona Sahlin med 3,3.

Alliansens – och alla partiledares – lägsta betygssnitt hade Maud Olofsson med 3,0. Följd av Göran Hägglund på 3,3 och Jan Björklund på 3,5. Högst snitt hade Fredrik Reinfeldt i alliansen med 3,6.

Hägglund var den ende som gick två årig social linje. Björklund och Olofsson, samt Eriksson och Sahlin valde samhällsvetenskaplig linje. Reinfeldt och Wetterstrand gick naturvetenskaplig linje. Och Lars Ohly är den ende som gått humanistisk linje. 

Omtyckta ämnen var föga förvånande samhällskunskap och svenska språket. 

Och vad lär vi  då av detta? Kanske att politiker är som folk är mest? Och att man inte behöver gilla betyg för att få hyfsade sådana…

I Sydsvenska Dagbladet kan vi läsa en intressant text på söndagen. I nyhetsartikeln ”Sen skolstart bakom sämre testresultat” kan vi läsa om att en av förklaringarna till att svenska elever sackar efter i internationella kunskapsmätningar kan vara att svenskarna gått kortare tid i skolan.

”Man bör korrigera för att det ska bli en rättvis jämförelse”, säger Christina Cliffordson, professor i pedagogik, till tidningen.

På självaste nationaldagen kan vi läsa en krönika i Expressen som är en fantastisk läsning. Det är Liza Marklund som i ”Rädda skolan – nu” skriver en text som jag gissar hade kunnat antas av Lärarnas Riksförbunds kongress, med acklamation.

Låt mig citera rikligt ur hennes text. Marklund menar att skolan inte fungerade särskilt bra för henne, eller för hennes barn:

”Att det, trots allt, blev folk av oss allihop beror uteslutande på de fantastiska lärare vi hade, både jag och ungarna. Om det finns några människor som borde få bragdmedaljer i dagens Sverige så är det den samlade lärarkåren.”

Marklund tycker det behövs några ”rejäla reformer för att rädda det sjunkande, svenska skolskeppet” och kommer med fem konkreta förslag. Jag tror de flesta lärare skriver under på allihop.

1) Höj lärarlönerna.
”Först och främst borde alla lärare få lönen fördubblad. I går.
Det skulle ge läraryrket den status och den attraktionskraft det förtjänar.”

2) Mindre klasser.
”Ingen klass borde få bestå av fler än 10, eller högst 15, elever.
Det skulle ge läraren tid och möjlighet att se och hjälpa alla.”

3) Nivågruppering av elever i skolan.
”Kunskapsrelaterade nivåer i skolan är inte ett straff, utan en möjlighet. Argumentet att ‘svaga’ elever skulle må dåligt av att placeras i en ‘lägre’ grupp är inte verklighetsförankrat. Den ‘svaga’ eleven mår garanterat mycket sämre av att gå i en jätteklass där han eller hon inte hänger med, och – framför allt! – inte lär sig någonting.”

4) Skoluniformer för rättvisa.
”Skoluniformer borde införas från sexårsverksamheten och upp genom hela gymnasiet.
Det är inte ett fascistiskt högerargument, utan tvärtom.
Skoluniformer suddar ut klass och bakgrund och ger alla elever likvärdiga förutsättningar. Fokus läggs på vem man är i stället för hur dyra kläder ens föräldrar har haft råd att köpa åt en.”

5) Betyg för alla elever.
”Mycket krut läggs i dag på att diskutera om, när eller hur svenska elever ska få betyg – en diskussion som är fullkomligt irrelevant sedan vi gjorde om skolan till en kapitalistisk industri. Betygssystemet har blivit helt urholkat.”/…/”Men hela frågeställningen skulle självdö om skolan fungerade som den skulle.
Det finns nämligen inga ”dåliga” eller ”svaga” elever.
Det finns bara ungar med olika förutsättningar.
I en fungerande skola får alla barn bra betyg. Undantagslöst.”

”Ett motargument mot mina förslag är att de kostar pengar.
Javisst, initialt – men de kommer garanterat att gå med vinst i längden.
Med en fungerande skola som tar tillvara alla barns unika förutsättningar skulle kostnaderna för kriminalvården sjunka drastiskt, liksom utgifterna för polis, rättsväsende, socialtjänst, sjukvård, a-kassa och försäkringskassa.
Vi skulle få ett starkare näringsliv, fler företag, bättre forskning, högre BNP, en lyckligare befolkning och en bättre miljö.”

Som sagt, en fantastisk krönika.