Om att förvanska verkligheten

I Haninge finns en skicklig och omtyckt lärare som heter Johan Kant och han har en blogg. Den är verkligen värd att följa för den skolintresserade.

Nyligen publicerade Johan ett tankeväckande blogginlägg ”Barnupprorets lögn”. Han gör där en intressant kommentar till en videoupptagning på Youtube där en av de mer profilerade pedagogiska förkunnarna,  Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads Universitet, under en dryg halvtimme talar om hur elever skadas av den skola som satsar på kunskap och resultat. 

Scherp har gjort sig känd som talesman för det Problem Baserade Lärandet, PBL. Scherps beskyddare och vägvisare är för övrigt Mats Ekholm, professor i pedagogik vid samma universitet och tidigare kritiserad chef för Skolverket. Ekholm är också mannen som på allvar säger att han vill rensa ut allt av de två tusen senaste åren i västvärldens skola och kunskapsarv.

Dessa två har startat ett ”Barnupprop” för att värna om barnens rätt. Videoklippet från Youtube som Johan Kant har lagt upp på sin blogg handlar om just detta upprop. 

Det är mycket intressant och se hur en forskare som Scherp kan välja att missförstå skolans ansvar för barnens lärande. Han är livrädd för att lyfta fram prestationer och krav. Han talar om ytlig kunskap och sätter det mot djupare förståelse.  Så skapar man en förvanskad bild av verkligheten – och så skapar man konstlade motsättningar i en skola som självklart  måste ha både lust och krav. 

Låt mig citera bara citera Johan Kants avslutande ord i sin kommentar till Scherps föreläsning.

”Vi ska givetvis ha lärare som brinner för sina jobb, men vi ska hela tiden följa upp resultaten, så att alla barn lär sig det de behöver kunna. Det är ORGANISATIONEN skola som ska utvärderas och som ska bli bättre. Kraven ska inte läggas på barnen, men det har Hans-Åke Scherp inte fattat än, eller också vill han inte fatta.”

Tipsa en vän Skriv ut

3 svar till “Om att förvanska verkligheten“

  1. Mikael Andersson skriver:

    Som lärare på en av Stockholms ”tuffaste” gymnasieskolor har jag sett det negativa med kunskapshets, eller snarare betyghets. Skolans lärare har här valt att istället tala om betygsmål, att diskutera mål och inte visa betyg direkt. Ett bra sätt tycker vissa, men skapar otrygghet tycker vissa. Så Scherp har en viss poäng i att fokus på kunskap och resultat kan vara negativt och det kanske hade varit bra att fokusera lite på processen också.

    Men jag tror det är mer rätt som Kant säger att det är organisationen so mska utvärderas och bli bättre, men jag tror även ett nytt fokus på processen till kunskap kommer fram. Inte så att det överskuggar, men att det faktiskt märks tydligare.

  2. zoran skriver:

    Hej Mikael!
    Det stora problemet med forskare av Scherps sort är att de under akademiens mantel och under skenet av vetenskaplighet bedriver politisk propaganda. Han bygger upp, förstorar och exploaterar en motsättning mellan betyg och utvärdering och kunskap. Fullkomligt befängt i det större perspektivet! Och där det är ett problem har ju lärarna och skolan brustit i att värna kunskapsuppdraget, vilket väl knappast ska vara normen. Ytlig kunskap är väl ingen kunskap eller vad menas egentligen med detta uttryck?
    Jag kan absolut inte begripa hur fokus på kunskap kan vara problem i en skola. Vad ska fokus annars vara i en skola? Och det är just kunskap de stökiga eleverna behöver. Sedan måste ju lärarna hitta vägar för att nå kunskapsmålen och då kanske de inte i första hand handlar om plugg, utan om att väcka intresset och förståelse varför detta är viktigt för den enskilde eleven.
    Jag antar också att det gäller att förhålla sig till betyg och utvärdering och inte se just det som problemet. Det är ett verktyg bland många som måste användas i skolan.

  3. Jan Lenander skriver:

    Forskarna är farligast när de får göra fria tolkningar av sin forskning och kan framföra helt tokiga åsikter som inte är styrkta i forskningsresultaten. Johan Kant lyckas demonstrera det på ett utmärkt sätt.

    Stötte återigen på myten om att det är bättre att undervisa grupper med elever som är mycket olika. Vi lärare hamnar i kläm när verkligheten visar att detta är mycket svårare och att våra resultat blir sämre. Bra om vi blir många som börjar säga ifrån i frågor där vi har erfarenhet så att vi inte ska vara syndabockar för andras misstag.

    http://janlenander.wordpress.com/2010/06/01/det-ar-lattare-att-undervisa-elever-pa-liknande-niva/

Lämna ett svar