Tankar om skolan i media

I söndagens Dagens Nyheter fanns en mycket intressant artikel att läsa om en lyckad matematikundervisning som bygger på en framgångsrik, och numera välkänd, japansk metod som lyfter elevers matteresultat. (Artikeln från söndagen finns tyvärr inte på nätet.)

I den berättas om Årstaskolans positiva erfarenheter som bygger på ett arbetssätt som japanska matematiklärare har många decenniers erfarenhet av.

Istället för självstudier och att eleven ska sitta och räkna tal i matematikboken och rådbråkas själv lyfts läraren fram. Det är läraren som ska undervisa matematik och tillsammans med eleverna lösa matteproblem. Eleverna engageras och målet är att de ska förstå matematiskt tänkande. Något som satsningar som ”Räkna med bråk” tyvärr aldrig lyckades med under min generation…

Idag skriver Johannes Åman i Dagens Nyheter under rubriken ”Skola: Förbättring i många små steg” om denna modell som kallas för lesson study. Han menar att den egentligen inte är en särskild matematikpedagogik:
”Det är en metod för att utveckla undervisningen som mycket väl skulle kunna leda till andra pedagogiska insikter och som skulle kunna tilllämpas även inom andra ämnen.”

Åman beskriver det som att kärnan i lesson study är att små grupper av lärare träffas för att tillsammans utforma en lektion som så väl som möjligt ska belysa ett begrepp eller en typ av problem. Genom praktiskt arbete utvecklas lektionen och sedan sprids erfarenheterna vidare.

Lite är det som att gå och hämta vatten över ån, för om jag förstått det rätt är också samtalet mellan lärare och klassen, mellan elev och elev, viktigt i denna modell. Men det centrala är att det är läraren som tydligt leder arbetet.

Det handlar alltså egentligen om den länge så förtalade katederundervisningen… Den som man lyckades förvränga och skapa misstroende kring. Här användes bland annat filmen ”Hets” av de som dagligdags kallats flumpedagoger, men bättre bör beskrivas som ensidiga pedagoger med ansåg sig behöv göra något slags fadersuppror mot skolans kunskapsarv…

Att svensk skola fortfarande lider av experimentens efterverkningar är uppenbart, eftersom sådana exempel som matematikundervisningen i Årstaskolan kan bli stort uppslagna artiklar i nyhetstidningar. Förklaringen kanske finns i att på lärarutbildningen har katederundervisning varit ett ”icke-ord”. Det är tragikomiskt att man där mycket systematiskt och envetetet tycks ha  jobbat emot all form av katederundervisning, som nu istället visar sig vara väldigt framgångsrikt.

Förhoppningsvis ser vi nu en ny, god, trend där fokus läggs på undervisning och på lärarens insats som just lärare. Alltså inte som pedagog, inte som relationsskapare med ett ”tredje ben…”, inte som fostrare, och inte som allkonstnär, utan som ämneskunnig och pedagogiskt skicklig just ”lärare”.

Kanske är det dags att lyfta fram de skickliga välutbildade ämneskunniga lärarna, som finns i alla skolor. Lärare som sätter resultaten i fokus – för elevernas skull.