Tankar om skolan i media

Idag kan man läsa följande i Länstidningen Södertälje:

”Tack, facket
Dagens ros och ett stort tack vill jag ge Eva Dekany-Ström och Mattias Thorell.
I Lärarnas riksförbund i Södertälje, för ert ovärderliga stöd och hjälp.
Tacksam LR-medlem”

”För att undervisningen med eleverna ska kunna fungera behöver jag lägga ner mycket tid på för- och efterarbete. Som guldkant i min lärarvardag ser jag faktiskt de gånger jag får gå och undervisa i just mitt klassrum. ”

Hämtat ur en lärarintervju i Niklas Gustafsons avhandling ”Lärare i ny tid – Om grundskollärares förhandlingar av professionella identiteter”, maj 2010, sidan 120.

”Jag är övertygad om att det inte spelar någon roll vilka fina konstruktioner man bygger med ett arbetslag, med mentorskap och att läraren och eleven ska jobba nära varandra. Kärnan är fortfarande läraren i undervisningen. Det är den enskilde läraren som gör jobbet. Lärarens kunskaper och förmåga att förmedla kunskaper och färdigheter – det är det som är hela kvaliteten på allt. Samtidigt är ju läraren bara människa. Allmänheten verkar förvänta sig enorma saker av skolan och av läraren. Och inställningen till skolan och läraren tycker jag ofta är negativ. Jag undrar om det är den så kallade flumgenerationen som idag är föräldrar och kommer ihåg sina egna lärare och agerar utifrån detta.”

”Lärare i ny tid – Om grundskollärares förhandlingar av professionella identiteter”, maj 2010, sidan 122.

Vilken skolpolitik är flummig? I gårdagens Agenda kunde vi se en rapp skoldebatt mellan Folkpartiets utbildningsminister Jan Björklund (FP) och  Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.

Björklund stod upp för ordning och reda och tidigare betyg, medan Wetterstrand lyfte behovet av dialog, kreativitet och  fritt tänkande i skolan. Det sistnämnda kan man ju hålla med om behövs, men frågan är om det står i motsatsställning till fokus på kunskap och resultat i skolan?

Maria Wetterstrand anklagade regeringen för att nu skapa en (ny) flumskola. Det är ett elegant och effektivt retoriskt grepp, men frågan är också på vilket sätt mer ordning och reda är att betrakta som flum?
Samtidigt ger miljlpartisten Wetterstrand folkpartietsne Björklund rätt i kritik av den svenska alkoholpotliken de senaste årtiondena.

Förutom om flum handlade debatten (givetvis) om betyg som stämplingsinstrument eller som utvärdering och information om resultaten i skolan.

Detta var en debatt som gav mersmak. Hoppas vi kan få fler liknande debatter om skolan i valrörelsen.

SVT Rapport uppmärksammar att folkpartiledaren och tillika utbildningsministern Jan Björklund idag går ut och säger att regeringen tänker satsa på lärlingsutbildningar.

I nyhetsinslaget ”FP vill ha lärlingsmiljard” berättas att lärlingsplatserna på de praktiska gymnasieutbildningarna ska utökas till 40 000 om regeingen får fortsatta förtroende från väljarna.

Satsningen på lärlingsplatser  kommer, enligt folkpartiet, bli en del av regeringens gemensamma valmanifest. Kostnaden beräknas till en miljard kronor.

”Alla ungdomar vill inte gå på universitet, en del tonåringar är trötta på att gå i skolan”, säger Björklund till Rapport.

Målet är att upp till var femte elev på en praktisk utbildning ska kunna bli lärling istället. Men det blir upp till kommunerna att hitta arbetsplatser som vill ha lärlingarna. Folkpartiet vill också att lärlingar ska kunna bli anställda medan dom studerar, fast med lägre anställningsskydd och med lägre lön.

Vällovligt tycker Lärarnas
Lärarna Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner kommenterar utspelet i Rapport.

”Det är vällovligt, men jag hade velat se en utvärdering av försöksverksamheten innan man sätter igång ett så här stort projekt. Det finns mycket viktigt i det här som är värt att ta hand om, men man ska inte glömma bort att det också finns andra delar av skolan att ta hand om”, säger Metta Fjelkner.

Lärarnas Riksförbund varnar också för att blanda samman utbildning och arbete.

”Det finns en fara när det gäller lärlingsutbildningar, med alltför låga löner och med arbetsgivare som utnyttjar lärlingar genom att använda dem på ett oseriöst sätt”, säger Metta Fjelkner.

Idag kan vi läsa ett välgörande inlägg på Johan Kants blogg,”Betygsmotstånd på agenda” , som svarar på en debattartikel i Dagens Nyheter om betyg, ”Ännu en gång fuskar regeringen i betygsfrågan”som vi kunde läsa i tisdags.

Debattartikeln i DN har inte uppmärksammats av denna blogg eftersom det som beskrevs som ”predagogisk expertis”, visade sig vara två forskare som är betygsmotståndare av ideologiska skäl, om än i forskarkläder. Deras inlägg är den pedagogiska maffians sista strid. Men det kanske ändå kan vara värt att lyfta fram att de är en rest av en kunskapsrelativiserande tid.

Denna trend har ju påverkat mycket av svenska skolas utveckling de senaste tjugo åren, men dess företrädare finner nu att alla politiker vänder dem ryggen. Nu vill de flesta politiker ha en skola som sätter kunskap främst och som inte bara har huvudet i det blå.

Dessa forskare för vidare en trend som överlevt sig själv. Deras bästa tid har varit, vilket Kants och Magnussons debattsvar tydligt visar med all önskvärd tydlighet…

Bloggen ser att debatten om föräldranärvaro i skolan och förskolan fortsätter. Både på olika bloggar och på debattsajten Newsmill. Detta är en fråga som berör.

Häromdagen uppmärksammade vi Helene Sifridssons debattinlägg på debattsajten Newsmill. Och på Newsmill kan vi nu läsa Erik Helmersons mycket skarpa och välformulerade inlägg ”Hur har du mage, Mats Gerdau? Hur fan har du mage?”.

Det är ord och inga visor som i ett försvar för Sigfridsson, riktas mot den moderate riksdagsledamoten – och förälderns – Mats Gerdaus inlägg som kritiserade Sigfridsson, ”Det kallas att vara föräldrer”.

Dessa artiklar om kraven på föräldranärvaro engagerar och mängder av inlägg finns på nätet nu. Detta visar att problemet finns och upplevs som viktigt.

Bland annat skriver Erik Helmerson, och andra fyller i och vittnar om samma sak, att:

”Det är helt uppenbart att skola och dagis har svällt över alla bräddar. När jag var liten gick mina föräldrar på ett föräldramöte per termin – på kvällstid, givetvis – och var kanske vakter på något skoldisco en fredag om året där insatsen bestod i att titta på en samling sockerspeedade elvaåringar som dansade tryckare till ‘Ti amo’.
En generation senare förväntas föräldrar komma på utvecklingssamtal slumpmässiga tisdagar klockan 14.30, besöka skolbasarer, ta ledigt för ett batteri planeringsdagar då skolan är tvärstängd, pynta skolgården inför avslutningen, ordna skolans traditionella valborgsfirande, se dansshower och teaterföreställningar, lämna gamla trädgårdsmöbler till vårloppisen och baka en evig räcka bullar till utflykter där ‘det vore bra om minst en förälder kunde medverka mellan 8.30 och 14, tack för hjälpen ☺ ‘.” 

Återigen visar det på  att försöken att få in allt skolrelaterat arbete för skolans personal på en 40-timmarsvecka har klara nackdelar. Därför är det obegripligt att SKL och kommunpolitiker så hårt driver kraven på att läraryrket  ska bli ett vanligt tjänstemannayrke där allt engagemang lämnas på skolan klockan fyra eller fem på eftermiddagen. ”Piip.”

Den livliga och tidvis upprörda bloggdebatt som nu kan följas visar att de som ivrar för 40-timmarsveckan som den ”moderna” och rätta modellen för alla lärare bör besinna sig.
Det kan komma som ovälkommen rekyl och slå dem rakt i bakhuvudet att föräldrar förväntar sig att dagis och förskola ska ta hand om barnen när föräldrarna arbetar (utan att ha ständiga planeringsdagar där dagis är stängt). Likaså ska skolan sköta sitt kunskapsuppdrag utan att behöva dra in föräldrar på arbetstid.

Men för att detta ska fungera  krävs det givetvis mer resurser. Och framförallt krävs det att lärare har sin professionell frihet att göra en del av jobbet när det behövs, exempelvis på kvällar och helger då utvecklingssamtal och möten/aktiviteter bör hållas.

Denna heta debatt visar att föräldrar vill ha lärare och dagsipersonal som har en arbetstid anpassad till uppdraget – inte anpassad till skolbyråkraters idéer.

I en debattartikel på debattsajten Newsmill, ”Skolans krav på föräldranärvaro knäcker oss yrkeskvinnor”, anser Helene Sigfridsson, generalsekreterare för Makalösa Föräldrar samt kandidat för miljöpartiet till landsting och riksdag, att det är  dags för Skolinspektionen att granska skolor och framförallt förskolors krav på föräldramedverkan i den utsträckning som sker idag.

Hon påpekar att det i skollagen står att förskoleverksamhet och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier.

”Det står alltså inte att vi föräldrar får passa på att hinna arbeta när vi fullgjort våra plikter gentemot skola och förskola.”

Helene Sigfridsson beskriver de allt större kraven från förskola och skola att föräldrar ska engagera sig på dagtid, det vill säga vad som i normala fall är arbetstid.

 Under dagens seminarium, som moderaterna höll i Stockholm under rubriken ”Föregångslandet Sverige” – och som var ett politiskt mobiliseringsmöte för att formulera argumenten som ska föras fram i valrörelsen från moderaterna – talade bland andra partiledaren Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg.

Reinfeldt ägnade stort utrymme åt skolans utmaningar. Han prisade, föga förvånande - utförligt regeringens krishantering som han menade var välbalanserad och som hushöll med skattebetalarnas pengar.  Men sedan övergick han till att tala om skola och utbildning där lyfte han först fram en positiv sak:

”Aldrig har vi haft så många studenter på högskolor och universitet.”

Men Fredrik Reinfeldt menade sedan att den stora utmaningen inför framtiden är att alltför många ungdomar inte går ut skolan med betyg i alla ämnen och att alltför många lämnar gymnasiet utan högskolebehörighet. Dessutom är den psykiska ohälsan och ett hårt klimat för ungdomarna uppenbar.

”Idag mår ungdomar dåligt, de har dålig självkänsla och tror inte att någon är intresserad av dem på arbetsmarknaden. Vi måste få upp självkänslan hos dessa ungdomar, få dem att vilja utbilda sig vidare och därmed kunna få jobb.”

”Detta är den allvarligaste frågan för Sverige idag! Vi måste läka ett Sverige, en skola, med dessa problem”, sa Reinfeldt och påpekade samtidigt att en förändring av skolan tar tid att genomföra.

Moderaternas skolpolitiska talesperson Margareta Pålsson förde senare fram regeringens satsning på kunskap under rubriken ”Så blir alla skolor bra skolor” och hävdade att satsningen på ökat kunskapsfokus också leder till rättvisa.

Svaret på hur detta ska gå till att få alla skolor att bli bra skolor är att regeringens skolpolitik ska få fortsätta. En ökad kunskap är nödvändig för att klara Sverige i en global konkurrens, men också en förutsättning för att klara den egna framtiden och få vidare utbildning och livsmöjligheter.

Pålsson lyfte också fram att inspirerade lärare som tror på alla sina elever, på att de kan nå målen, är mycket viktigt.

”Alla elever kan lyftas, sa en övertygad Pålsson.

Några konkreta besked om vad som ska göras för att nå dessa mål gavs dock inte, förutom att man med regeringens politik ska nå dit. Kanske överlåts detta åt Jan Björklund att formulera i regeringskretsen?

Men med tanke på hur mycket moderaterna nu talar om skolan tyder det på att partiet ändå har ambitionen att ändå vilja profilera sig inom skolpolitiken. Det ska bli spännande att följa valrörelsen.

I Haninge finns en skicklig och omtyckt lärare som heter Johan Kant och han har en blogg. Den är verkligen värd att följa för den skolintresserade.

Nyligen publicerade Johan ett tankeväckande blogginlägg ”Barnupprorets lögn”. Han gör där en intressant kommentar till en videoupptagning på Youtube där en av de mer profilerade pedagogiska förkunnarna,  Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads Universitet, under en dryg halvtimme talar om hur elever skadas av den skola som satsar på kunskap och resultat. 

Scherp har gjort sig känd som talesman för det Problem Baserade Lärandet, PBL. Scherps beskyddare och vägvisare är för övrigt Mats Ekholm, professor i pedagogik vid samma universitet och tidigare kritiserad chef för Skolverket. Ekholm är också mannen som på allvar säger att han vill rensa ut allt av de två tusen senaste åren i västvärldens skola och kunskapsarv.

Dessa två har startat ett ”Barnupprop” för att värna om barnens rätt. Videoklippet från Youtube som Johan Kant har lagt upp på sin blogg handlar om just detta upprop. 

Det är mycket intressant och se hur en forskare som Scherp kan välja att missförstå skolans ansvar för barnens lärande. Han är livrädd för att lyfta fram prestationer och krav. Han talar om ytlig kunskap och sätter det mot djupare förståelse.  Så skapar man en förvanskad bild av verkligheten – och så skapar man konstlade motsättningar i en skola som självklart  måste ha både lust och krav. 

Låt mig citera bara citera Johan Kants avslutande ord i sin kommentar till Scherps föreläsning.

”Vi ska givetvis ha lärare som brinner för sina jobb, men vi ska hela tiden följa upp resultaten, så att alla barn lär sig det de behöver kunna. Det är ORGANISATIONEN skola som ska utvärderas och som ska bli bättre. Kraven ska inte läggas på barnen, men det har Hans-Åke Scherp inte fattat än, eller också vill han inte fatta.”