Arkiv för april, 2010

fredag, 16 april, 2010

Tålamodet börjar tryta

Fredagen var dagen då moderaternas rikskonferens inleddes. Det var också dagen då det blev tydligt att lärarnas tålamod börjar tryta.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner intervjuades på morgonen i SVT Rapport om angreppen mot lärarna från SKL. Hon kritiserade hur såväl M som S i SKL fallit i varandras armarna när det gäller att driva en lärarfientlig linje.

I en debattartikel på fredagen i Aftonbladet,”Lärarlegen hotas av splittrade moderater”, lyfts den motstridiga linjen hos moderaterna fram.

I regeringen genomför partiet tillsammans med folkpartiet flera bra reformer för skola, nu senast införandet av lärarlegitimation. Medan man i SKL  istället motarbetar lärarna och riskerar flera viktiga skolreformer.

torsdag, 15 april, 2010

Den nya alliansen…

Bloggen vill inte undanhålla alla besökare en text som mejlades till oss från en arg men ändå humoristisk lärare. Den är onekligen rolig och träffsäker. Men för den som är lärare (eller bryr sig om skolan och elevernas rätt till bra utbildning) stelnar nog leendet snabbt.   

”Den nya alliansen…

De är:
inte överens om socialpolitiken
inte överens om ”jobbpolitiken”
inte överens om energipolitiken
inte överens om försvarspolitiken
inte överens om utrikespolitiken
inte överens om biståndspolitiken
inte överens om skattepolitiken
inte överens om kommunalpolitiken
inte överens om miljöpolitiken
inte överens om arbetsmarknadspolitiken

- men i frontalattacken på svensk lärararkår är moderater och socialdemokrater i SKL rörande eninga.

SKL:s nya mantra:
Hej å hå, röda och blå,
låt oss nu på lärarna slå!”

torsdag, 15 april, 2010

Alltfler avvikande röster i arbetstidsfrågan

Nu börjar det komma fram alltfler avvikande röster från de politiska partierna, som börjar oroa sig för vad SKL:s konfrontativa inriktning i årets avtalsrörelse mot just lärarkåren kan leda till.

Vi kan notera att denna avtalsrörelse i stor utsträckning för SKL:s del hittills förts i media. Förutom på debattplats uppmärksammas frågan om lärarnas arbetstid på landets ledar- och insändarsidor, och inte minst på nyhetsplats. 

I gårdagens Blekinge Läns Tidning svarar två moderata politiker på en insändare från Lärarnas Riksförbund som vänder sig mot SKL:s krav. I sin insändare ställer sig de två moderaterna på lärarnas sida och menar att arbetsgivarnas förslag skulle gå ut över undervisningskvaliteten.

Carl-Eric Birgersson, kommunfullmäktigeledamot Karlshamn (m) och Gustav Nilsson, riksdagsledamot för Blekinge (m) är starkt kritiska mot den egna moderata majoritetens inriktning med Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) förslag om reglerad 40-timmarsvecka.I insändaren menar de att förtroendearbetstiden måste behållas och att lärare ska även fortsättningsvis ha möjligheten att under denna tid sköta arbetet hemifrån. Ett av argumenten de ger är avsaknaden av acceptabla arbetsrum med datorer och skrivbord, vilket gör det svårt för lärarna att få arbetsro.

”Vi förstår lärarnas oro. Det basala för att få bra undervisning är att lärarna ges acceptabelt utrymme för att förbereda lektioner. Annars kommer självklart undervisningens kvalitet att sjunka”, skriver de båda insändarskribenterna, som avslutar sin text med följande:

”Avtalsbudet till lärarna är inte bra. Vi är övertygade om att om det blir verklighet  så kommer den totala arbetsbördan att öka. Budet till lärarna kan innebära sämre kvalitet på undervisnnigen. Nuvarande ordning bör behållas.”

Det är sånt som kallas klarspråk!

onsdag, 14 april, 2010

Skolhuvudmannen tar inte sitt ansvar

Återigen får vi i dag läsa om hur skolhuvudmannen, Sveriges kommuner, inte förmår ta sitt ansvar för kunskapsuppdraget och kvalitén i skolan.

Det är Teknikdelegationens ordförande Leif Johansson och delegationens sekreterare Teresa Jonek som kritiserar landets kommuner i en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt,  ”Svårt för lärare att utvecklas”.

Att kommunerna inte klarar att tillgodose att lärarna får den kompetensutveckling och fortbildning de har rätt till är tyvärr välkänt. Teknikdelagationen visar nu också att fyra av tio kommuner saknar riktlinjer för kompetensutveckling av lärare.

Bland annat ser man att i många kommuner brister samordningen mellan ledningsnivåerna, och skolledning och skolpolitiker har skilda verklighetsbeskrivningar.

Vidare understryker artikelförfattarna att rad undersökningar pekar på att ämneskompetensen inom lärarkåren är bristande inom matematik, naturvetenskap och teknik.

Man skriver också att: ”Resultatet bekräftar att begreppet lärarbehörighet tolkas olika, och att det på många håll saknas både styrning och politisk förankring av frågan. Med skilda krav på vad behörighet innebär är risken stor att eleverna får olika tillgång till ämneskompetenta lärare beroende på var de bor – och därigenom olika förutsättningar att tillgodogöra sig kunskaper.”

Återigen får vi nya bevis och exempel på att kommunerna brister i sitt ansvar för svensk skola. Hur många larmrapporter och hur stort kunskapstapp behövs det innan ansvariga politiker reagerar?

Svenska folket vet vi vill ha en mer statligt styrd skola, men ansvariga på nationell nivå väljer att huka för den kommunala politiska nivån. Svansen tillåts styra huvudet. Hur länge till är frågan?

tisdag, 13 april, 2010

Upprepat stöd för lärarna

Idag går Jonas Hellberg (en av de nio socialdemokratiska kommunpolitiker som gick ut på DN Debatt för en tid sedan, ”Eleverna är viktigare än att strida om arbetstider”) ut i en debattartikel till försvar för Sveriges lärarkår, för elevernas skull.

I debattartikeln, ”Försämra inte lärarnas arbetstider” i tidningen Östran uppmanar han ännu en gång den egna förhandlingsparten att släppa kravet på att förändra lärarnas arbetstider.

”I ett läge då många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg är det fel att ta denna strid. Istället borde vi arbetsgivare inom skolområdet driva frågan hur vi gemensamt kan kraftsamla för att förbättra elevernas kunskapsresultat.”

Jonas skriver vidare:

”Många enskilda lärare har också hört av sig för att berätta om sin arbetssituation. Flera har uttryckt att avtalskravet känns som en ”missförtroendeförklaring” och att arbetsgivarna tycks tro ‘att vi inte gör vårt jobb’.”

Han tycker att det ska vara elevernas lärande som ska vara utgångspunkten för varje förändring i skolan och avslutar sin debattartikel:

”Framtidens skola formas i en konstruktiv dialog mellan politiker, skolhuvudmän och lärare – inte genom att driva olika maktkamper mot varandra. Jag står därför fast vid kravet mot våra egna förhandlare inom SKL: Släpp idén att försämra lärarnas arbetstider!

måndag, 12 april, 2010

Lärarlegitimation införs

Det tog 20 år, men nu är det verkligen på väg. Enligt vad regeringen berättar på DN Debatt idag i artikeln, ”Vi inför yrkeslegitimation för alla Sveriges lärare 2012” , som undertecknats av alla fyra borgerliga partiledare ska en ny lärarlegitimation införas om två år.

Därmed kan Lärarnas Riksförbund pricka av ett av förbundets viktigaste frågor sedan kongressbeslutet 1992 om att förbundet ska arbeta för att en legitimation införs i det svenska skolsystemet. Nu är den kampen krönt med framgång.

Förbundet har idag också fått gratulationer bland annat från Polisförbundet som själva arbetar för en polislegitimation, som förvånande nog inte finns. Många andra är nog imponerade av hur denna fråga, som bara för några år sedan var helt död, målmedvetet har utvecklats.

Under lång tid var Lärarnas Riksförbund ensamt om att driva detta krav, men sedan några år tillbaka är tanken väl förankrad såväl i regeringen som hos oppositionen. Det var också den förra regeringens skolminister Ibrahim Baylan som tillsatte en utredning om en lärarlegitimation som den nuvarande skol- och utbildningsministern Jan Björklund förtjänstfullt  har lett i mål.

Kommentarerna är mycket positiva från de allra flesta håll bland bloggare och andra.

Moderaternas Mats Gerdau är mycket nöjd och bemöter i sitt inlägg  Leg lärare är bra en farhåga som förs fram:
”Är det risk att skråväsendet gör entré? Nej, jag tror inte det. Det blir flera ingångar i läraryrket än lärarhögskolan och det finns ingen etableringskontroll som i de gamla skråerna. Här handlar det uteslutande om kvalitetskontroll. Lärarna ska vara välutbildade och kompetenta och det tryggar vi bättre nu.”

Den kloka läraren Helena von Schantz skriver i Med lärarlegitimation får många rektorer tänka om:
”Obehöriga lärar är billigare än behöriga. Obehöriga lärare sätter högre betyg än behöriga, Obehöriga lärare är i allmänhet mer fogliga och flexibla än behöriga. Men vem tror att det är ett plus för likvärdighet, inlärning och måluppfyllelse att vem som helst kan kliva in från gatan och sätta sig bakom en kateder?
Men i vårt bristfälligt kontrollerade skolsystem är ekonomi, konkurrenskraft och en flexibel organisation både viktigare och lättare att bedöma än kunskapsinhämtning , rättvis bedömning och undervisningskvalitet. Därför finns det ett antal rektorer som hellre anställer obehöriga än behöriga lärare. Av samma skäl anställer många hellre en billig nyutexaminerad lärare än en mer erfaren, renommerad och dyr sådan. Det är hög tid att det oskicket får ett slut.”

Den socialdemokratiska bloggaren Viktor Tullgren skriver i Bra förslag, men saknas inte 500 miljoner kr? att:
”En legitimering, med tillhörande kontroll, kan leda till en välbehövlig statushöjning för läraryrket. Vilket i förlängningen förhoppningsvis leder till att få upp lönen för lärarna, något som jag tror är viktigt för att förbättra kvalitén i skolan.”

Men även om han är positiv till förslaget så oroas han över att regeringen tycks underfinansiera reformen:
” Enligt lärarutredningen skulle de förslag som ingår i utredningen kosta ungefär 782 miljoner kronor per år under de första åtta åren. Bara kostnaden för provåret beräknas kosta ca 407 miljoner per år. Eftersom den reform som regeringen nu pressenterar tycks vara mer eller mindre identisk med lärarutredningens förslag blir jag något förvånad över att regeringen bara avsätter 260 miljoner per år för reformen. Frågan som uppkommer är vart de övriga 522 miljoner kronorna tog vägen?”

En av kritikerna är Svenska Dagbladets annars så kloke ledarskribent och chef för ledarredaktionen, PJ Anders Linder. Han skriver i sitt blogginlägg Legitimation till alla lärarutbildade, bra som dåliga att det är ett problem att de som genomgått den så hårt kriserade nya (snart gamla) lärarutbildningen från 2001 också ska bli legitimerade.

Den invändningen kan man förstå. Samtidigt måste uppryckningen börja någonstans, någon gång.

lördag, 10 april, 2010

Hur ser kommunala arbetsgivarna på lärarna, egentligen?

Idag kan vi läsa ännu en artikel om lärarnas avtalsrörelse. I Trelleborgs Allehanda skriver politiske redaktören Mattias Karlsson en klok och resonerande krönika, ”Lärarnas tuffa situation”, där han frågar sig vem vill bli lärare idag och utbilda framtidens medborgare?

Denna verkligen läsvärda text förtjänar att citeras i sin helhet, men vi nöjer oss med ett centralt stycke här:

”I de avtals förhandlingar som nu förs känns det som att SKL behandlar lärarkåren som boskap. Lärarna ska minsann in i fållan med 40-timmarsvecka, kosta vad det kosta vill, är arbetsgivarens hållning. Det är också märkligt att SKL tror på högre kvalitet genom att dra ner på antalet timmar från 45 till 40 timmar. Det är den magiska ekvationen som man tror ska lösa skolans problem.”

Mattias Karlsson har som sagt en nyanserad hållning, men ser ändå de stora problemen som kommunalsieringden av skolan medfört. Denna text förtjänar verkligen många läsare. Gå in och kopiera och skicka den till så många som möjligt!

Vi kan ändå inte låta bli att också citera avslutningen:

”Elevernas allt sämre resultat är ett stort problem i dagens skola. Men tyvärr hyser jag inget större hopp om att SKL kan vända på den trenden. Det behövs en långsiktighet och stabilitet som kommunerna tyvärr inte har i dag. Därför borde man så snart som möjligt se över formerna för hur skolan ska organiseras i framtiden. Det kan i sin tur leda till att lärarnas situation förbättras och att fler vill utbilda framtidens medborgare.”

fredag, 9 april, 2010

Politiker i SKL:s styrelse kritiska till egna linjen i avtalsrörelsen

Det är anmärkningsvärt att flera bloggande politiker som sitter i Sveriges Kommuner och Landstings styrelse, och alltså ska skriva under lärarnas avtal småningom, går tvärs emot den hårda och konfrontativa linjen som SKL:s Förhandlingsdelagation driver gentemot lärarnas i årets avtalsrörelse.

Emil Broberg, som sitter för vänstepartiet  i SKLs styrelse skriver i inlägget ”SKL Väljer fel väg för kvalitet i skolan”:

”Jag, som vänsterpartiets representant i SKL:s styrelse, har vissa invändningar mot förbundets agerande och utspel.”

Sedan listar Broberg tre tunga invändningar där han förordar att lokala avtal ska liksom i dag kunna slutas, samt  att mer tid mellan lärare och elever inte ska bygga på  mer pressade arbetsscheman för lärarna. Slutligen påpekar han att mer än lärarnas avtal som påverkar kvaliteten i skolan. Han nämner särskilt problemet med att statsbidragen till kommunerna sänks nästa år.

Daniel Helldén, som sitter för miljöpartiet som ersättare i SKLs styrelse förordar lokala avtal om arbetstiden i ett inlägg den 7 april, ””Lärarnas arbetstider en knivig fråga”, som avslutas med konstaterandet:

”Från vår sida står vi vid att låta den lokala nivån arbeta med frågan. Lärarnas arbetssituation är en extremt komplex fråga. Vi ska inte i SKL styra upp den.”

Tamara Spiric, är vänsterpartiets ersättare i SKLs styrelse och hon talar klarspråk i sitt blogginlägg ”Lärarna arbetar redan 45 timmars vecka, vilka står näst på tur att utpekas som lata?” . Tamara skriver bland annat:

”Jag har hållit på med skolpolitik i 7 år nu. Min bestämda uppfattning är att det inte finns särskild många lärare som slappar sig igenom tillvaron. Istället sliter de och ändå alldeles för många gången känner att de inte hinner göra allt de skulle kunna för de barn de har ansvar att utbilda och stödja.”

Även Lennart Gabrielsson,  folkpartiets vice ordförande i SKL:s styrelse, som lämnat förhandlingarna i SKL när det gäller lärarnas avtal, torgför kritik på sin blogg:  

”Vårt bestämda råd är att genomföra ett avtal som inte innehåller arbetstidsomläggning och efter avtalets tecknande aktivt arbeta för att återskapa förtroende parterna emellan.”

Glädjande nog har också moderata politiker, om än utanför moderatstyrda SKL,  börjat svänga när det gäller synen på  SKL:s linje i förhandlingarna med lärarna. Nu är även den moderate riksdagsledamöten Mats Gerdau mycket kritisk i sitt senaste blogginlägg, Vad pysslar SKL med? där han skriver:

 ”SKL:s utspel uppfattas som ett slag i ansiktet av många lärare. Rätt eller fel, men så är det. Om friheten uppfattas som ett stort plus för lärarna, så är det kanske inte just det man ska ge sig på. Jag har förut skrivit om de djupa motsättningarna mellan parterna och att det är skadligt för skolan. Det blev inte bättre nu. Jag tror att man måste jobba mer med uppmuntran och morötter. Jag kan förstå om SKL vill att lärarna ska vara mer med sina elever, men då borde man ju gå ut med att begränsa allt det andra lärarna tvingas göra. Så kanske SKL tänkte också, men så fel det blev i media i alla fall.”

Liksom vi tidigare uppmärksammat har moderaten Lars Björndahl också kritiserat SKL. I sitt blogginlägg SKLs oklara tankar om lärarnas arbetstid konstaterar han:

”Nej, SKLs politiska ledning har rört till det rejält.”

Och det kan man bara hålla med om efter att ha läst alla ledarskribenter och bloggare som riktar så hård kritik mot SKL. Vad händer egentligen på SKL på Hornsgatan? Håller man på att bli omsprungen av verkligheten?

torsdag, 8 april, 2010

Debatt om lärares arbetstid i Aktuellt

I går glömde vi tyvärr att kommentera ett lysande inslag i Aktuellts 21-sändning på onsdagskvällen.

Om du missade inslaget i SVT:s Aktuellt den 7 april så kan du gå in och se det på SVT Play där det finns tillgängligt till den 14 april.

I Aktuelltstudion möter du den engagerade och tydliga Gisela Hök-Ternström, musiklärare och medlem i Lärarnas Riksförbund,  som på ett lysande sätt förklarar hur lärarna ser på SKL:s krav.

Efter Giselas medverkan förstår man inte vad SKL ska kunna komma med. Den visserligen trevliga skolchefen från Värmdö, Maria Ljungkvist, hade inte mycket att sätta emot när Giselas med engagemang om sina elever sa bestämt nej till att försämra kvalitén, som SKL:s krav skulle leda till.

torsdag, 8 april, 2010

Elevernas lärande måste vara utgångspunkten

En strid om arbetstiden mot lärarnas fackliga organisationer löser inte den svenska skolans problem. Tvärtom, skriver Mats Öhlin, skolchef i Haninge i en debattartikel i SKL:s tidning Dagens Samhälle, ”Onödigt strida om arbetstider”. En liknande artikel hade han nyligen i Skolvärlden. Men argumenten tål onekligen att upprepas.

Öhlin börjar med att konstatera att vi kan i dag blicka tillbaka på 20 års reformer av skolväsendet som lett fel. Varje rapport om svenska elevers kunskaper visar entydigt att elever kan mindre i dag än elever i motsvarande åldrar kunde för 15–20 år sedan. Och Öhlin påpakar att en förändring av arbetstiden inte är det trollspö som kan löser den svenska skolans problem.

Mats Öhlin stödde därför inte de 198 skolchefernas som på DN Debatt krävde att få bestämma mer över lärarnas arbetstider. Han skriver:

”Elevernas lärande måste vara utgångspunkten för varje förändring i skolan. Det stora problemet är inte att ‘rektor inte får tillgång till 10 timmar av lärarens veckoarbetstid’. Problemet är vilken tid eleverna får tillsammans med sina lärare och framförallt kvaliteten i detta möte.”

Haninge kommun kan skatta sig lycklig som har en så klok skolchef som Mats Öhlin.