Det är anmärkningsvärt att flera bloggande politiker som sitter i Sveriges Kommuner och Landstings styrelse, och alltså ska skriva under lärarnas avtal småningom, går tvärs emot den hårda och konfrontativa linjen som SKL:s Förhandlingsdelagation driver gentemot lärarnas i årets avtalsrörelse.
Emil Broberg, som sitter för vänstepartiet i SKLs styrelse skriver i inlägget ”SKL Väljer fel väg för kvalitet i skolan”:
”Jag, som vänsterpartiets representant i SKL:s styrelse, har vissa invändningar mot förbundets agerande och utspel.”
Sedan listar Broberg tre tunga invändningar där han förordar att lokala avtal ska liksom i dag kunna slutas, samt att mer tid mellan lärare och elever inte ska bygga på mer pressade arbetsscheman för lärarna. Slutligen påpekar han att mer än lärarnas avtal som påverkar kvaliteten i skolan. Han nämner särskilt problemet med att statsbidragen till kommunerna sänks nästa år.
Daniel Helldén, som sitter för miljöpartiet som ersättare i SKLs styrelse förordar lokala avtal om arbetstiden i ett inlägg den 7 april, ””Lärarnas arbetstider en knivig fråga”, som avslutas med konstaterandet:
”Från vår sida står vi vid att låta den lokala nivån arbeta med frågan. Lärarnas arbetssituation är en extremt komplex fråga. Vi ska inte i SKL styra upp den.”
Tamara Spiric, är vänsterpartiets ersättare i SKLs styrelse och hon talar klarspråk i sitt blogginlägg ”Lärarna arbetar redan 45 timmars vecka, vilka står näst på tur att utpekas som lata?” . Tamara skriver bland annat:
”Jag har hållit på med skolpolitik i 7 år nu. Min bestämda uppfattning är att det inte finns särskild många lärare som slappar sig igenom tillvaron. Istället sliter de och ändå alldeles för många gången känner att de inte hinner göra allt de skulle kunna för de barn de har ansvar att utbilda och stödja.”
Även Lennart Gabrielsson, folkpartiets vice ordförande i SKL:s styrelse, som lämnat förhandlingarna i SKL när det gäller lärarnas avtal, torgför kritik på sin blogg:
”Vårt bestämda råd är att genomföra ett avtal som inte innehåller arbetstidsomläggning och efter avtalets tecknande aktivt arbeta för att återskapa förtroende parterna emellan.”
Glädjande nog har också moderata politiker, om än utanför moderatstyrda SKL, börjat svänga när det gäller synen på SKL:s linje i förhandlingarna med lärarna. Nu är även den moderate riksdagsledamöten Mats Gerdau mycket kritisk i sitt senaste blogginlägg, Vad pysslar SKL med? där han skriver:
”SKL:s utspel uppfattas som ett slag i ansiktet av många lärare. Rätt eller fel, men så är det. Om friheten uppfattas som ett stort plus för lärarna, så är det kanske inte just det man ska ge sig på. Jag har förut skrivit om de djupa motsättningarna mellan parterna och att det är skadligt för skolan. Det blev inte bättre nu. Jag tror att man måste jobba mer med uppmuntran och morötter. Jag kan förstå om SKL vill att lärarna ska vara mer med sina elever, men då borde man ju gå ut med att begränsa allt det andra lärarna tvingas göra. Så kanske SKL tänkte också, men så fel det blev i media i alla fall.”
Liksom vi tidigare uppmärksammat har moderaten Lars Björndahl också kritiserat SKL. I sitt blogginlägg SKLs oklara tankar om lärarnas arbetstid konstaterar han:
”Nej, SKLs politiska ledning har rört till det rejält.”
Och det kan man bara hålla med om efter att ha läst alla ledarskribenter och bloggare som riktar så hård kritik mot SKL. Vad händer egentligen på SKL på Hornsgatan? Håller man på att bli omsprungen av verkligheten?
