När Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner nyligen debatterade och kritiserade betyg på lärare i Aktuellt sade hon vid något tillfälle ordet ”dagis”. (Inslaget ligger tyvärr inte ute längre.) Det ledde till att det kom protester från några förskollärare som kände sig nedvärderade. Man påpekade att det numera ska heta ”förskola”.
Men frågan är hur de nu reagerar när socialdemokraternas ordförande i Stockholm, Mikael Damberg, som också sitter i rikdagens utbildningsutskott, på Svenska Dagbladets Brännpunkt använder det förbjudna ordet? Tillsammans med SKTF:s ordförande Eva Nordmark skriver han att skatteavdraget för hushållsnära tjänster bör behållas och istället för att avvecklas bör modellen reformeras.
Bland annat skriver de:
”Ser man till småbarnsföräldrars situation är det lätt att förstå den ständiga stressen: upp tidigt, laga frukost åt familjen, klä på barnen, lämna på dagis för att sedan ta sig till jobbet, skynda tillbaka hem till hämtning på dagis och barnens fritidsaktiviteter eller stöd och hjälp i skolarbetet.”
Bakgrunden till användningen av den så populära beteckningen dagis är att barnpassning skedde i barnstugor eller barnträdgårdar (en direkt översättning av det tyska ordet kindergarten) och så småningom i daghem som blev dagis i folkmun.
Dock har jag svårt att tro att de som använder ordet dagis vill nedvärdera svensk förskola. Det är nog så att dagis fångar vad föräldrar anser de lämnar barnen till: Daghemsverksamhet med såväl omsorg om barnen som pedagogiska ambitioner.
Vill man göra sig förstådd hos alla så är fortfarande dagis enklast att använda i dagligt tal.
Jag reagerar likadant som när Metta använde det, med en suck över att människor på ledande positioner inte bemödar sig att använda korrekta benämningar på det de pratar/skriver om. Jag kallar inte lärarna i år 1-3 småskollärare, vilket var en korrekt benämning för ett antal år sedan, och har heller inga problem med att förstå, eller ta till mig den nya terminologin som används i skolan…men jag tillhör kanske en minoritet???
Begreppen barnstuga och barnträdgård har inte använts på många år, så svenska folket har ju ett antal gånger lyckats klara av att ändra terminologi när det gäller verksamheten för våra yngsta barn, så hoppet finns att det går att genomföra igen!
Man kan ju fråga sig varför en person ”ingift ” i LF (som Mikael Damberg är med en fru på central position i förbundet för dagis- och förskolepersonalen) använder ordet dagis?
Kanske därför att han som föräldrer tycker ordet dagis passar den omsorgsverksamhet som vi har våra barn på när vi arbetar. Den pedagogiska ambitionen är mycket bra, men omsorgsuppdraget är överordnat för de allra flesta föräldrar.
Ninni, jag tror att du hör till en minoritet. Fram till dess att språkbruket eventuellt förändras vore det trevligt om vi som säger dagis slipper få en tillrättavisning. Låt orden dagis och förskola leva sida vid sida.
Jag förstår inte riktigt varför folk ska lägga värderingar i en mängd termer? Ska jag blir upprörd om någon kallar mig för ”adjunkt”, när jag enligt examensbeviset är ”4-9lärare med behörighet mot gymnasiet”, eller ”senarelärare” som det idag heter?
För mig påverkar detta inte min identitet alls…
Tyvärr så ligger det inte för mig att inte korrigera felsägningar, och att låta felaktiga benämningar fortsätta att cirkulera skapar den förvirring som råder.
Mitt intresse av att förskolan benämns korrekt har ingenting att göra med min identitet, jag är fullkomligt trygg i den!
men som sagt, bolla frågan tillbaka till lärarna i de yngre skolåren och hör vad de har att säga om yrkesbenämningen småskollärare
Vi kan ju slänga ut frågan om småskollärare. Samtidigt är ju frågan om man får säga lågstadielärare, även om termen väl återinförs nu. Under en tid var den också icke lämplig…
Bra att du inte verkar brinna för att korrigera det som du finner vara ”felsägningar”.
Jag säger som kunniga språkmänniskor brukar säga: Språket styrs av de som använder det. Regler och nya ord vinner endast om folk gillar dem och använder dem. Det går inte att kommendera fram, även vissa gärna försöker göra just det…. Och detta förklarar nog min fascinationen inför upprördeheten från vissa.
Men handlar inte det här i grunden om respekt? Jag lägger personligen ingen värdering i begreppet ”dagis”, men om nu en stor del av dem som arbetar inom den verksamheten föredrar de korrekta begreppen ”förskola” resp. ”förskollärare” så är det väl bara att respektera det?
Det handlar lite om rätten att få definiera sin egen yrkesroll, på samma sätt som en rad medlemmar i båda förbunden (Lärarförbundet och LR) säkert föredrar beteckningen ”Lärare i engelska” framför ”engelskfröken” eller ”textillärare” framför ”syslöjdsfröken”….
Så tänker jag…
F.ö., Zoran, har Lärarförbundet ingen förkortning ”LF” existerar inte, återigen en fråga om respekt…
mvh
Janne A, medlem i Lärarförbundet, Karlstad
Tack för din kommentar, Janne!
Det är väl känt att just LF vill att förskollärare ska vara den enda beteckningen, men om det nu är så att föräldrar, far/morföräldrar, andra anhöriga och inte minst media föredrar ordet ”dagis”, men givetvis även använder det mer formella förskolelärare, så får man någonstans bestämma sig om kartan eller verkligheten ska gälla.
Dessutom noterar jag att min yngste kallar sina båda manliga dagisfröknar för just det. Dagisfröknar. Tycker det är gulligt. Samtidigt noterar jag att alltfler i förskolan föredrar att kalla sig bara för pedagoger. Vad det är ett uttryck för vet jag inte, men kanske man kan se en ”finhetskurva”, eller förmärkvärdigande, från dagisfröken till förskollärare till pedagog. Som om det ena är finare än det andra.
För mig som dagisbarn och senare förälder till tre barn, så ser jag ingen avgörande praktisk skillnad i vad som utförs. Bra omsorg om barn har sett likadan ut väldigt länge. Skillnaden är väl att man har satt fina namn på olika saker. Men det viktiga för mig är att man ger barnen bra omsorg och kärlek. Det är där fokus ska ligga.
Angående att jag nu skriver LF så har jag valt att alternera mellan förkortningen och hela ordet på de två förbunden som organiserar de som arbetar som lärare i skolan. Det avser jag fortsätta med ett tag till i alla fall.
Jag kan hålla med dig om att den beteckning man använder på en yrkeskategori sannolikt påverkar kvaliteten i det arbete som utförs i mycket liten grad. Arbetet blir inte bättre gjort för att man använder rätt beteckning. Å andra sidan blir det inte heller sämre av det.
När det gäller förskollärare är såväl kartan som verkligheten glasklara. Det står ”Förskollärare” på deras utbildningsbevis och pedagoger är de. Än tydligare kommer det att bli då den nya skollagen implementeras.
Att lekmän använder andra begrepp ibland får vi kanske leva med. Men att förvänta sig du som presschef för en organisation som säger sig företräda pedagoger (Låt vara den betydligt mindre av dem!) skall använda rätt termer anser jag av mycket rimligt.
Självklart kan bara du välja ditt språkbruk. Bara du kan avgöra om du vill fortsätta att använda påhittade förkortningar som ”LF” och småbarnsuttryck som ”Dagisfröken”. Men om du framhärdar i att göra det funderar jag om det inte är så att du egentligen har en dold agenda.
”Ordet dagis känsligt” är rubriken för ditt blogginlägg. Jag undrar, Zoran, om det inte är i stället så att det är ”förskollärare” som är känsligt? Känsligt inom vissa kretsar i LR. Är det helt enkelt så att ditt inlägg är ett led i den positionering gentemot de pedagoger som handleder små barns lärande som Metta inledde för ett par år sedan genom en rad märkliga och mindre genomtänkta uttalanden?
Jag bara undrar, Zoran…
En skön helg önskar jag dig!
/Janne A
Hej Janne!
Jag måste säga att jag har mycket svårt för den som påstår att Lärarnas Riksförbund, LR, är den ”betydligt mindre” organisationen som företräder pedagoger.
För det första: Pedagoger är ett ord som tydligen kan används om de mest skilda områden. Jag väljer att tala om lärare. Lärare som är utbildade för ämne och skolform, alltså inte en allmän ”pedagog” som kan stoppas in varhelst skolhuvudmannen finner lämpligt; dagis/förskola, grundskolans tidiga år/lågtstadiet, grundskolans senare år/högstadiet eller rentav i gymnasiet.
Det finns ett värde i skillnaden och att värdesätta de olika inriktningar som olika lärare har. Se i ”Vem blir vad – och varför”, en mycket intressant undersökning som visar att det finns olika drivkrafter för olika lärargrupper.
Länk till undersökningen kommer här.
För det andra: Jag tycker det är märkligt när en organisation väljer att så uppenbart förvanska verkligheten. Likt en hjärntvättad kommunist låter man kartan gälla och låtsas att saker och ting är vad de inte är.
Således menar jag att enligt kongressbeslut från 2007 säga att alla medlemmar i Lärarförbundet, LF, är lärare är märkligt, rentav djupt ohederligt. Att kalla en kantor eller vaktmästare för lärare är löjeväckande. Och att kalla en rektor för lärare, trots att denne kanske aldrig satt foten i ett klassrum efter avslutad egen skolgång, är ett hån mot ett av världens äldsta och viktigaste yrken. Det bidrar till en nivellering och ett intellektuellt moras.
Men på så vis kunde man börja kalla sig för ”Sveriges största lärarorganisation”, vilket väl var själva poängen får man förmoda. I verkligheten är man i bästa fall jämnstor med Lärarnas Riksförbund när det gäller medlemmar som arbetar som lärare i grundskolan.
Min högst privata syn är att det vore en välgärning för lärarna om vi fick en tydlig specialisering och renodling i exempelvis ett stort Förskollärarförbund och ett Lärarnas Riksförbund som fokuserat kan företräder respektive grupper. Någon jag tror även förskollärarna skulle uppskatta.
Om man är trygg i sin yrkesroll så borde man kunna acceptera användningen av både dagis och förskola. Rubriken kommer sig av att några förskollärare var upprörda över att ordet dagis yttrades i Aktuellt i en debatt där Metta Fjelkner deltog. För mig är inte ordet förskola något problem. Som sagt se verkligheten och bli inte upprörd om inte alla använder de ord som stadsfästs i det egna skrået.
Hälsningar Zoran