När Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner nyligen debatterade och kritiserade betyg på lärare i Aktuellt sade hon vid något tillfälle ordet ”dagis”. (Inslaget ligger tyvärr inte ute längre.) Det ledde till att det kom protester från några förskollärare som kände sig nedvärderade. Man påpekade att det numera ska heta ”förskola”.
Men frågan är hur de nu reagerar när socialdemokraternas ordförande i Stockholm, Mikael Damberg, som också sitter i rikdagens utbildningsutskott, på Svenska Dagbladets Brännpunkt använder det förbjudna ordet? Tillsammans med SKTF:s ordförande Eva Nordmark skriver han att skatteavdraget för hushållsnära tjänster bör behållas och istället för att avvecklas bör modellen reformeras.
Bland annat skriver de:
”Ser man till småbarnsföräldrars situation är det lätt att förstå den ständiga stressen: upp tidigt, laga frukost åt familjen, klä på barnen, lämna på dagis för att sedan ta sig till jobbet, skynda tillbaka hem till hämtning på dagis och barnens fritidsaktiviteter eller stöd och hjälp i skolarbetet.”
Bakgrunden till användningen av den så populära beteckningen dagis är att barnpassning skedde i barnstugor eller barnträdgårdar (en direkt översättning av det tyska ordet kindergarten) och så småningom i daghem som blev dagis i folkmun.
Dock har jag svårt att tro att de som använder ordet dagis vill nedvärdera svensk förskola. Det är nog så att dagis fångar vad föräldrar anser de lämnar barnen till: Daghemsverksamhet med såväl omsorg om barnen som pedagogiska ambitioner.
Vill man göra sig förstådd hos alla så är fortfarande dagis enklast att använda i dagligt tal.
