I söndagens Expressen pläderar ledarskribenten Karin Olsson för bonusar för lärare i sin krönika ”Skolans hjältar bör få bonusar”.
Hon skriver bland annat :
”För att lyfta skolan är en extra slant eller lönetrappor kopplade till konkreta kunskapsresultat viktiga verktyg. Duktiga lärare och rektorer gör hela skillnaden. Egentligen förtjänar de världens bästa bonusar.”
Visst låter det bra? Men samtidigt vet skribenten att bonussystem inte har någon förankring bland medborgarna. Alltför många feta direktörsbonusar har förstört detta så kallade ”incitamentinstrument”. Ändå pågår flera försök att hitta kopplingar mellan kunskapautveckling och lärarlöner.
Givetvis lyfter Olsson fram den så omtalade McKinseyrapporten, som visat att den viktigaste faktorn för att elever ska nå goda resultat är den enskilde lärare.
Då är det är lite underligt att ett beprövat system, som använts tidigare inom skolan, inte föreslås. Tidigare kunde nämligen den lärare som ville ta extra undervisningstid, extra timmar, få extra betalt. Liksom i alla andra yrken belönades en extra insats.
Så är de märkligt nog inte i dag. Istället lägger arbetsgivaren in allmer uppgifter som ska klaras av på samma tid som tidigare. Mer möten, mer utvärderingar, men inte mer lön är verkligheten för dagens lärare.
Kanske behövs det istället mindre tal om hjältar och mer om att läraren ska få rimlig ersättning för sin arbetstinsats?
