Lärarlegitimationen fungerar

Syftet med lärarlegitimationen är främst att lyfta kraven på lärarkompetensen. Därför beslutade Riksdagen för sju år sedan att införa krav på lärarlegitimation tillsammans med skärpta behörighetsregler.

Lärarlegitimationen innebär ett starkare personligt yrkesansvar, vilket bland annat innebär att en lärare kan få sin legitimation indragen, alternativ bli varnad, ifall denne brustit i sin yrkesutövning.

Sedan den 1 december 2013 krävs lärarlegitimation för att tillsvidareanställas, undervisa och sätta betyg inom så gott som hela det offentliga svenska skolväsendet.

Skolans huvudmän måste ta sitt ansvar
De skärpta behörighetskraven signalerar även vikten av lärares ämneskunskaper, vilket flera studier visar är en av de en av de enskilt viktigaste faktorerna för vad som utmärker god undervisning.

Med legitimationsreformen blottades bristen på utbildade lärare som funnits i flera decennier. Skolans huvudmän har misskött den centrala uppgiften – nu kan de inte det längre. Det ska vara höga krav för att vara lärare.

”Lärare som kränkt eller begått brott mot elever kan få behålla sin lärarlegitimation”, rapporterar Ekot i Sveriges Radio. Det kan verka upprörande i det enskilda fallet, men på en systemnivå har lärarlegitimationen lyft fram lärarnas ansvar och gett en väg att hantera lärare som brister allvarligt i sin yrkesutövning.

Påpekas bör att detta endast gäller legitimerade lärare. De obehöriga som finns i skolan och arbetar som lärare har man mindre koll på – där är det helt upp till arbetsgivaren att ta sitt ansvar.  Genom legitimationen har arbetsgivarna, huvudmännen, fått en hjälp, men det fråntar dem inte från ansvar.

Lärarlegitimationen kan återkallas
När en lärare anmäls kan Skolinspektionen yrka på att lärarlegitimationen ska återkallas eller att personen ska få en varning. Det är Lärarnas Ansvarsnämnd, LAN, som fattar det beslutet. Ekot har granskat samtliga av nämndens beslut gällande lärarlegitimationer fram till slutet av 2017. Av nästan 900 anmälningar mot legitimerade lärare har legitimationen återkallats tio gånger. Betydligt vanligare, cirka 50 gånger, är att läraren får en varning.

Sara Svanlund, andre vice ordförande i Lärarnas Riksförbund, medverkade i P1-Morgon på tisdagen och kommenterade frågan om lärarlegitimationer som dras in.

Hon slog fast att: ”Är man inte lämplig ska man inte arbeta i skolan” och fortsatte:

”I en del av fallen har man fått en påföljd, en varning och det är en ganska allvarlig påföljd. Men vi vill inte ha sådana här situationer där det kan uppstå kränkande behandling eller andra situationer, både mot elever och lärare.”

Sara Svanlund menade också att:
”Det gäller att arbeta med förutsättningar. Vi lärare vill arbeta med undervisning, vi vill ha förutsättningar att göra ett bra jobb. Det viktiga är att vi inte får sådana här situationer i skolan. Vi måste arbeta med förutsättningarna, så att vi har fler vuxna i skolan och att vi får tid till för- och efterarbete så att vi kan undervisa. Det är klart, vi ska inte ha olämpliga personer i skolan. Sådana här saker ska inte få hända!”

Sara Svanlund påpekade att det är Lärarnas Ansvarsnämnd som gör bedömningen av de anmälningar som kommer in.

Borde regelverket se annorlunda ut?, frågade programledaren Anna Hernek.

”Det får man titta närmare på. Vilka beslut har fattats och vilka konsekvenser får det?”

Ett sätt att ta mer ansvar
”Lärarlegitimationen är i grunden bra genom att kunna ha en legitimation som kan återkallas så tar vi lärare ett större ansvar för undervisningssituationerna. Det är inte ett mål att bli av med legitimationen, utan det är en konsekvens av ett handlande.

”Lärarlegitimation är ytterligare ett ansvar, en lärarexamen kan man inte bli av med. Men om man tar en legitimation så är det ett sätt att visa ett ansvar för yrket.”

Programledaren undrade också om det inte varit för mycket fokus på ämnesbehörighet och för lite på lämplighet och bemötande av elever.

”Våra yrkesetiska principer, läraretiken, är viktigt som komplement till kraven på ämneskunskaper. De säger vilka relationer vi ska ha och hur vi ska ha relationer till både elever och föräldrar. Vi behöver ha ämneskunniga lärare. Vi vet att den starkaste framgångsfaktorn för eleverna är behöriga lärare med ämneskunskaper. Vi behöver fokus på båda sakerna”, förklarade Sara Svanlund.

Skolsegregationen i Sverige

I veckan arrangerades ett viktigt seminarium om skolsegregationen i Sverige. Det bekräftade vad Lärarnas Riksförbund fört fram länge och arbetat med inom ramen för exempelvis Likvärdighetsagendan.

Det påpekades att skolsegregationen syntes redan i Skolverkets första rapport om detta 1993. Man såg då att elever med liknande socioekonomisk bakgrund samlas i samma skolor.

Detta har alltså fortsatt och en ny rapport, ”Ett söndrat land – Skolval och segregation i Sverige” har satt nytt ljus på frågan. Seminariet utgick från denna rapport och anordnades av Arena Idé.

Rapportförfattarna German Bender och Per Kornhall presenterade sina resultat. Något de också gjort på DN Debatt, ”Skolsegregationen har spritt sig i hela landet”.

Övriga medverkande som diskuterade var professorn i nationalekonomi vid Stockholms universitet Jonas Vlachos, ordföranden för kommunstyrelsen i Södertälje Boel Godner (S),  samt Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén.

Arena Idés nya rapport visar att skolsegregationen är utbredd över hela landet. Av 30 granskade kommuner fanns segregation i 28. Och kommunerna kan inte själva avskaffa segregationen. Så länge skolvalsystemet är utformat som det är måste kommunerna se på medan ojämlikheten ökar.  Två parallella skolsystem har vuxit fram, där välutbildade och svenskfödda familjer väljer bort skolor med barn till lågutbildade och familjer med invandrarbakgrund.

”Svensk skola sorterar våra barn”, konstaterade German Bender inledningsvis och lyfte fram följande faktorer som påverkar: skolvalet, etableringsrätten, skolpengen och det obegränsat vinstuttaget i aktiebolagen i skolan. Han förde fram fyra punkter när han kort presenterade rapporten:

1 Etnisk och socioekonomisk segregation är väl belagd i forskningen.
2 Svenska skolan motverkar inte detta.
3 Den negativa effekterna förstärks istället av det svenska skolsystemet
4 Segregationen har flera andra negativa effekter – förutom på kunskapsnivån och utbildningen.

Segregation negativ för landet
Ökad segregation påverkar bland annat vilka yrkesval man gör och leder till att människor av olika bakgrund möts i allt mindre utsträckning, vilket skapar färre möjligheter till utvecklande samarbeten och förståelse för varandra. Dessutom leder det till kriminalitet, utslagning och arbetslöshet.

Rapporten visar som sagt det Lärarnas Riksförbund har sagt länge, nämligen att den svenska skolans kompensatoriska uppdrag motverkas och att skillnader inte utjämnas utan förstärks.

Detta måste motverkas. Förutom samarbetet i Likvärdighetsagendan har Lärarnas Riksförbund har bland annat fört fram förslag på en ny finansiering av skolan i rapporten ”Från byråkrati till undervisning”.

Lärarnas Riksförbund anser som bekant att finansieringsansvaret för skolan på sikt bör flyttas från kommunerna till staten. Sverige behöver en skola på stark och statlig grund. I en rapport som förbundet presenterat för några år sedan visades att kunskapsklyftorna ökade i svenska skolan. Skillnaderna mellan de svagaste och starkaste har ökat med trettio procent under en tioårsperiod. Skillnaderna mellan hur kommunerna lyckas är dessutom stora.

Södertälje kommuns erfarenheter – satsa på lärarna
”Vi vet att föräldrar väljer vilka barn som egna barnet ska umgås med, vilket inte är konstigt”, konstaterade Boel Godner och lade till att: Sverige måste bestämma sig vilket samhälle vi vill ha – ett samhälle som segregerar, eller inte.”

Insikten från Södertäljes kommunalråd var befriande, då hon sa att det som gjort verklig skillnad var när kommunen satsade på lärarna.

”I skolan finns vår möjlighet att skapa likvärdighet för våra kommuninvånare. Vi har prövat allt tidigare, men nu har vi satsat på våra lärare. De ska vara bra och behöriga och se alla barn. Och det har lyckats väldigt bra!

Professionellt friutrymme

Åsa Fahlén beskrev en väldig tuff situation idag för förbundets medlemmar i landets skolor.

“Segregationen gör skolsituationen i visa skolor näst intill omöjlig. Det är blir en övermäktig frustration – man orkar inte jobba i utsatta skolor.”

Vi måste få en mer likvärdig skola för lärarnas och elevernas skull – och för Sveriges skull. Man måste ha en plan på både lång och kort sikt. Det handlar om både lön och arbetsmiljö.

“För att locka fler till läraryrket måste vi få en mer likvärdig skola.”

”Vi lärare behöver ett professionellt friutrymme. Vi behöver möjlighet för att ge välstrukturerad och väl förberedd undervisning. Det gynnar framförallt de elever som inte har de bästa förutsättningar. Kvalitet i undervisningen kräver också tid till att förbereda och efterarbete undervisningen.”

Åsa Fahlén menade att vi behöver göra tre saker: Ändra finansieringen samt justera skolvalssystemet och etableringsrätten. Hon förklarade att skolan har en särskild roll i vårt land. Vi har både en rätt och en plikt att gå i skolan. Våra lagstiftare har slagit fast att skolan ska vara likvärdig.

Det är alldeles riktigt som Per Kornhall sa: ”Det handlar om det demokratiska fundamentet för ett samhälle att medborgarna blandas. Det offentliga ska vara tillgängligt för alla.”

Gå gärna in på sidan om Likvärdig skola på LR.se. Där kan du bland annat läsa om Lärarnas Riksförbunds modell för ett ökat statligt ansvarstagande för grund- och gymnasieskolan. Den innebär att staten finansierar och fördelar resurserna till landets samtliga skolor. Där kan man också läsa “10 svar om Framtidens skola”.

Skolvärlden har skrivit om seminariet.

Hela seminariet kan ses på Facebook.

Höjda betyg ger högre lön?

I dag läser vi om ett häpnadsväckande fall där frågor väcks om det kan förekomma koppling mellan lön och betygsättning i svensk skola.

Det är tidningen Skolvärlden som berättar om att läraren Christian Jensen i Ljusdal efter sitt medarbetarsamtal fick ett mejl från sin rektor som kopplade hans betygssättning till löneförhöjning.

Under höstterminen 2017 hade Christian Jensen, lärare i Ljusdal, ett medarbetarsamtal med sin rektor. Det ledde inte till det lönepåslag som han hade hoppats och Christian bad om en motivering.

Så här skrev rektorn i mejl till Christian Jensen där han motiverar den nya lönen:

”När jag bedömde din prestation fram tills dess, så lade jag stor vikt vid en sak vi pratat om hösten 2017. Då både utmanade jag och uppdrog jag dig att utveckla slöjdämnet för att dels få fler elever att klara grundläggande kunskaper och dels fler elever att nå högre betyg. Vi pratade om vikten av att skapa motivation och intresse, om ökad variation på arbetsuppgifterna och lyhördhet för elevernas idéer. Min bedömning är att det sammantaget inte blev tillräcklig förbättring och därmed ett lägre lönepåslag än det annars skulle ha blivit.”

Förvånad och uppgiven
Christian Jensen understryker att hur väl han lyckas med att ge eleverna kunskaper är en diskussionen han inte har något problem att föra med sina chefer.

“Men jag har problem med en diskussion om hur jag sätter betyg, för att det är jag och ingen annan som gör det. Inte någon rektor. Det blir helt fel om betygen ska dikteras uppifrån./…/”Jag blev förvånad och uppgiven att det kom från just rektorshåll. Men man blir ju faktiskt lite luttrad eftersom att jag i mitt fackliga uppdrag som kommun- och huvudskyddsombud för LR har tagit del av hur det är för andra lärarkollegor”
, säger Christian Jensen till Skolvärlden

Tidigare har Skolvärlden berättat att en majoritet av lärarna är missnöjda med hur rektorerna utövar sitt pedagogiska ledarskap och hur den lokala lönesättningen går till.

Skolvärlden har bett Per Måhl, lärare och betygsexpert kommentera fallet.

”Den här rektorn har handlat på ett sätt som jag uppfattar som regelvidrigt. Om det här förekommer oftare än vad vi vet så är det klart att det är ett stort problem. Det är en sorts korruption, för det handlar ju om att betala för en myndighetsutövning som är juridiskt reglerat.”

Nyligen publicerade ekonomiprofessor Jonas Vlachos en studie som visar att friskolor sätter glädjebetyg i högre utsträckning än kommunala skolor. Kanske har vi här fått bevis för att problemet också finns i den kommunala skolan?

Tidigare i år konstaterade Skolverket att friskolelever får högre betyg – men klarar sig sämre på högskolan.

Rektorer som agerar som i Ljusdal skadar förtroendet för skolsystemet och även mot hela lärarkåren. Det enda som lärare kan göra är att agera som Christian Jensen och lyfta detta offentligt och sätta ansvariga vid skampålen.

Undervisning i källkritik granskad

Skolinspektionen menar att undervisning i källkritik är otillräcklig på flera skolor i landet. En ny granskning presenterades i förra veckan där man tittade närmare på 30 skolor i årkurs 7–9 och hur undervisningen kring digital källkritik fungerar. Läs hela rapporten ”Undervisning om källkritiskt förhållningssätt i svenska och samhällskunskap Årskurs 7-9.”


Roger Thuring
från Skolinspektionen är projektledare för granskningen. Det finns olika bilder av hur bra elever är på att själva kunna avgöra vad som kan betraktas som trovärdiga digitala källor, berättar han för Skolvärlden.

”I våras kom en rapport som tydde på att elever i stor utsträckning läser nyheter från etablerade nyhetssidor, vilket får ses som positivt. Samtidigt framkommer det i andra rapporter att många elever har svårt att veta och se skillnad på en vanlig artikel och en reklamartikel.
Konsekvenserna av att inte veta vad som kan betraktas som en pålitlig källa är att man riskerar att oreflekterat konsumerar alternativa medier och därigenom får ett begränsat, och i värsta fall felaktigt, perspektiv på omvärlden.” 

I en debattartikel i Dagens Samhälle menar Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, och Roger Thuring, att elever måste lära sig bättre källkritik. De skriver att en välutvecklad undervisning i källkritik rör i dag inte bara text utan även bilder.

Att utveckla undervisningen i källkritik är inte något som lärare bör lämnas ensamma i. Tvärtom är det centralt att huvudmän och rektorer ger rätt förutsättningar för kompetensutveckling och lokal utveckling. Flera statliga myndigheter har också ett viktigt ansvar att ge vägledning. Däribland Skolinspektionen genom att vi belyser utvecklingsområden och även positiva exempel. Vi vill även hänvisa till Skolverket som på flera sätt ger stöd, information och vägledning. 

Att utveckla förståelse för det som följer i spåren av ett förändrat medie- och informationslandskap är nödvändigt. Om undervisningen i källkritik inte är tillräckligt uppdaterad finns risk att elever tar del av vinklad information utan redskap att stanna upp och reflektera. Vi vill därför i dag – utifrån vår rapport – lyfta den nyckelroll som skolan har och vikten av bredd, aktualitet och en gedigen utveckling i arbetet med källkritik.”

Även Åsa Wikforss, som är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och skrivit boken ”Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender” anser att svenska skolor måste bli bättre på att jobba med hur fejkade nyheter och tvivelaktiga källor ser ut, och inte bara reflektera kring den källa man har använt.

“Reflektion är ett bra första steg, men det räcker inte för att klara av att avgöra om en källa är helt opålitlig. Elever skattar sig själva högt men är inte särskilt bra på det”,
säger hon till SVT.

Åsa Wikforss pekar på att man hittills har fokuserat för mycket på att hitta eventuella motiv och politiska färgningar hos källan. Att vara medveten om att vissa medier har en politisk agenda är en sak, men att i största allmänhet lära eleverna att vara skeptiska till vad som står i dagstidningar eller det som forskare presenterar är ingen bra idé, anser hon.

”Det föder den här misstron mot etablerade kunskapsinstitutioner som populismen lever av. Jag är väldigt kritisk mot det sättet att lära ut källkritik och det finns i skolan, det är ingen tvekan. ”

Hon anser att alla måste lära sig att använda etablerade källor. Det vill säga att hålla sig till seriösa nyhetskanaler och dagstidningar:

”Så fort man är ute själv och försöker hitta alternativa källor, då är det riskabelt och mycket svårt att avgöra vad som är pålitligt. I etablerade medier blir det fel ibland, men det finns inget medvetet fejkade nyheter och det är den stora skillnaden.

Det är viktigt att träna på att känna igen fejkade nyheter. Och det finns vissa egenskaper som fejkade nyheter har som jag tycker att man ska lära alla i elever.”

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén, som också är samhällskunskapslärare, har flera gånger lyft betydelsen av källkritiken i skolan. I en debattartikel som hon skrivit med Ola Rosling och andra från Gapminder, ”Skolans källkritik bör utökas med självkritik”, påpekas just att skolan är den givna platsen för att träna vanan att ödmjukt ställa källkritiska frågor som: ”Stämmer det? Hur vet vi det?” Och till detta självkritiska frågor som till exempel: ”Varför tenderar jag att tro på ett påstående men inte på ett annat?”

Man skriver vidare:

”Elever i svenska skolan bör lära sig att värdesätta slutsatser som bygger på fakta. De bör lära sig de viktigaste globala proportionerna och långsamma trenderna som aldrig nämns i medier. De bör lära sig att utgå ifrån att fakta ofta är en färskvara i en föränderlig värld och att en faktabaserad världsbild ständigt måste uppdateras.

De bör förstås också lära sig att skilja på känslor, åsikter och fakta. Känslor och åsikter är som de är. Fakta är påståenden som låter sig granskas.”

I en annan artikel, ”Skolan måste stå upp för demokratin”, skriver Åsa Fahlén:

”Det är viktigare än någonsin att skolan ger unga människor verktyg för att förstå och hantera såväl fakta som känslomässiga argument. Kritiskt tänkande och källkritik har sedan länge en central roll i skolans arbete. Det är helt avgörande för att bygga en beredskap för att stå emot extrema och hatiska budskap.”

Ja, de finns mycket att göra för skolan inom detta område, som blir allt viktigare för alla i det alltmer digitaliserade mediesamhället där informationen finns en knapptryckning eller en fingersvepning bort.

 

 

Missförstånden fortsätter om PISA

Idag ser vi att den statistikintresserade managementkonsulten och läkaren Lars-Bertil Arvidsson skriver om PISA-undersökningarna i debattinlägget ”Ska Excel bestämma den svenska skolans utveckling?” på Dagens Arena.

Där ifrågasätts om Sveriges fall i PISA verkligen var så allvarligt. Efter att ha gjort en hemmasnickrad analys konstaterar skribenten att ”Raset visar sig alltså vara en liten krusning på ytan men leder till krav på stora förändringar i skolan.”

Vad ska man säga om detta? Kanske påminna om vad som skrivits för att bemöta dessa felaktigheter?

I Pontus Bäckströms blogg om svensk skola i forskning, utredning och debatt bemöttes redan 2013 sådana invändningar och talet om att tappet kanske inte var så oroväckande.

Han går i blogginlägget ”Om PISA-resultat, betyg och raka felaktigheter” igenom och förklarar grundläggande varför invändningar likt de som Lars-Bertil Arvidsson för fram är felaktiga. Gå in och läs! Pontus Bäckström avslutar sitt inlägg med följande tänkvärda ord:

 ”I grund och botten är väl detta en fråga om tycke och smak. Sifforna är vad de är, oavsett i vilken form de visas. Det viktiga enligt min åsikt är dock att vi inte förminskar innebörden av den resultatnedgång som syns för svensk del, samt att vi förstår den i rätt perspektiv. Inget annat land uppvisar en lika negativ trend som Sverige över tid och det är en viktig indikation på att något inte står rätt till i det svenska skolsystemet.”

 

 

Olika syn på Skolverkets nya råd om betygssättning

Under veckan har man kunnat följa hur Skolverkets nya allmänna råd om betyg och betygssättning har tagits emot. Det är det första sammanhängande förtydligande som verket gjort kring betygsättning. De kan beskrivas som att man vill att lärarnas egen yrkeskunskap ska väga tyngre när betygen sätts och överdriven dokumentation kan rensas bort.

Men Skolverkets nya råd delar betygsexperterna och skoldebattörerna.

Å ena sidan finns skeptiska reaktioner från ledande betygsexperter som Per Måhl som tycker att ”Råden är väldigt allmänt hållna, man blir inte mycket klokare av dem”.

Men Per Måhl gillar ändå det som skrivs om dokumentation och att lärare ska slippa lägga för mycket tid och kraft på den.

Å andra sidan finns mycket uppskattande kommentarer från läroplanshistorikern Christian Lundahl, som tycker att nu får lärare mer att hålla sig i.

”Det blir tydligare hur man ska tänka kring B- och D-betygen och att man ska vara holistisk i tänkandet kring sin betygsättning. Tidigare har det upplevts stressande för lärarna att elever kan straffas hårt för sin sämsta prestation. Här ges läraren större frihet att använda sitt omdöme och uppmuntras att tänka lite bredare”, säger Christian Lundahl till Lärarnas Tidning.

En annan mycket positiv reaktion kommer från den bloggande läraren Nicklas Mörk, som skriver på sin blogg:

”Med de nya allmänna rådens skrivningar och Skolverket i ryggen startar revolutionen mot överdokumentation och icke ändamålsenliga arbetsuppgifter. Allmänna råden har alla möjligheter i världen att främja lärares arbetsmiljö och även gynna eleverna då deras lärare kan ägna tiden till att förklara ett kunskapsinnehåll istället för att klicka i matriser. Låt oss ta den chansen, tillsammans! ”

I Skolvärlden intervjuas Niklas Mörk som utvecklar varför han tycker det är ett steg i rätt riktning:

”Det här ger läraren mandat att stå upp för sitt yrke, tror jag. Ett allmänt råd är ändå ett råd för att följa lagar, förordningar och så vidare. Följer man de allmänna råden har man gjort rätt. Det här gör det lättare för lärare att ha råg i ryggen och säga att man har gjort rätt.”

En betydligt mer kritisk inställning har Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi med stort intresse för skolan. Han menar att Skolverkets nya råd inte kommer att leda till ökad likvärdighet i betygssättningen.

”Det stora likvärdighetsproblemen är dels att det är väldigt svårt för lärare att veta hur bra deras elever förhåller sig i förhållande till några kunskapskrav, därför att kunskapskrav efter sin natur är väldigt svåra att förhålla sig till. Lärare vet vad som är ganska bra och ganska dåligt, men det är i förhållande till någon allmän bild av hur det kan se ut. Det går inte att sätta på pränt på ett sätt som gör att alla lärare kommer att förhålla sig lika till det. Det är omöjligt.”

En annan mycket kritisk röst är Johan Kant, den bloggande rektorn, skoldebattören och deckarförfattaren. Han skriver i ett blogginlägg:

Skolverket uttrycker att skolsverige ska lita på lärarkåren, men det har Skolverket uttryckt många gånger, inte minst generaldirektör (GD) Peter Fredriksson sedan har tillträdde. Men det är en sak att säga och en annan sak att göra. Ord betyder inte så mycket om handlingen innebär något annat. Sett till Skolverkets historia har verket i sina handlingar inte visat sig tycka att skolsverige ska lita på lärarkåren.”

Det är onekligen intressant att höra hur flera engagerade och kunniga personer landar i så olika slutsatser. Eller kanske har det mer olika tyngdpunkter i frågan?

Läs och döm själv. Den intresserade rekommenderas särskilt att läsa Mörks och Kants två blogginlägg.

Läs också Lärarnas Riksförbunds remissvar över Skolverkets nya råd. Man välkomnar att Skolverket tagit fram nya råd och tar ett samlat grepp kring betyg och bedömningsfrågor, som ju till största del är gemensamma för alla skolformer.

Men förbundet understryker vikten av att den av Skolverket nyligen beslutade översynen av kursplanerna i grund­skolan som ska komma under 2019 verkligen leder till positiva förbättringar för lärarkåren. Inte minst krävs ett rejält omtag kring kunskapskravens utformning.
Man trycker också på att det krävs förutsättningar för samråd mellan lärare kring betyg och betygssättning.

Lärarnas Riksförbund påpekar att verket inte tagit hänsyn att det på många skolor finns lärare som är ensamma i sina ämnen och att det på vissa små skolor finns få lärare generellt, vilket försvårar eller omöjlig­gör samråd. Dessutom saknas ofta de tidsmässiga förut­sättningarna då många lärare redan har en väldigt ansträngd arbetssituation och har svårt att hinna med planering, genomförande och efterarbete av den egna undervisningen.

Därför menar man att ”det måste föras in allmänna råd som markerar att rektor och huvudman måste ge lärare de praktiska förutsättningar som krävs för att samråd ska kunna genomföras utan att det går ut över lärares befintliga arbets­belastning. Många mindre huvudmän saknar i dag de resurser som krävs för att möjliggöra detta, vilket kräver samarbete mellan huvudmän och att staten tar ansvar för att tillföra de ekonomiska resurser som krävs. Annars riskerar de allmänna råden i dessa delar bli verkningslösa”

Pressade lärare hinner inte ta rast

I dag uppmärksammar Sydsvenskan lärarnas pressade arbetssituation i flera artiklar. Det visar sig att lärarnas klagomål på scheman har ökat drastiskt. Ibland finns ingen tid alls mellan att en lektion slutar och nästa börjar.

Problemen finns i hela Skåne, liksom i hela landet, kan man förmoda. Båda lärarnas organisationer Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet har gjort egna lokala undersökningar i en rad skånska kommu­ner. Under två veckors tid noterade hundratals lärare om de tog ut sin lagstadga­de rast. Om man inte gjor­de det skulle man skriva varför.

I Malmö har klagomålen på lärarnas scheman ökat kraftigt.

”Vi har en drös hemska scheman som medlemmar hör av sig med. De kommer från hela staden”, säger Johan Åström, ombud för Lärarnas Riksförbund i Malmö till Sydsvenskans reporter Emma Leijsne.

Lektionerna ligger så tätt att det inte finns någon luft för oförutsedda händelser som kan kräva samtal med elever eller att skriva tillbudsrapporter. Lektionerna ligger tätt hela dagen, och när det finns luft i schemat för läraren så är elevernas skoldag slut.

”Om det händer nåt med eleverna så har lärarna inte tid att reda ut det, om de inte tar av sin lektionstid”, säger Johan Åström, som har gått igenom scheman på 40 skolor och på 35 av dem så ser han att det finns ett eller fler scheman med direkta brott mot Arbetstidslagen.

Den här hösten har lärarnas klagomål på scheman ökat drastiskt. Dels har anmälningarna kommit direkt när terminen började, dels har lärare hört av sig från flera skolor i västra Malmö där det inte varit problem tidigare.

Det är lärarbristen som slår igenom. Eftersom bara behöriga lärare får ansvara för undervisningen så läggs mer undervisning ut på de behöriga lärarna. Snabbt ökande lärarlöner gör också att skolorna har färre behöriga lärare anställda. Ju lägre andelen behöriga lärare är på en skola, desto större blir trycket.

”Vi vet att lärarnas arbetsbelastning ökat rejält de senaste åren. Men det som markant ökat nu är hur schemaläggning gör så att lärarna varken hinner ta raster eller luncher. Planering, förberedelse och efterarbete i samband med lektioner saknas på oroväckande många scheman i grundskolan”, säger Johan Åström till tidningen.

Skolbränder ett fortsatt samhällsproblem

Skolbränder har fått en hel del utrymme i media under den senaste tiden. Efter den uppmärksammade anlagda branden på Gottsundaskolan i Uppsala som ödelades för en vecka sedan är två tonårsflickor misstänkta för grov mordbrand.

I dag hade Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, en debattartikel i Aftonbladet, ”När våra skolor brinner måste vuxna säga ifrån”. Hon skriver:

Nästan varje dag brinner det i svenska skolor. De många skolbränderna väcker såväl frustration som sorg och ilska hos elever, lärare och föräldrar. Dessa bränder är ett samhällsproblem.”

Vidare menar hon att för att skolan bättre ska kunna möta såväl skolbränder som bristande studiero med hot, våld och skadegörelse behövs:

”* Tydliga rutiner på varje skola där oacceptabelt beteende medför konsekvenser, sk ”konsekvenstrappor”.

* Helhetsgrepp hos huvudmannen för hur konsekvenser av ekonomisk art hanteras.

Ska vi kunna motverka denna utveckling måste skolans personal ha tid att möta eleverna. Det krävs tid för att kunna skapa de förtroendefulla relationer mellan vuxna och elever i skolan som krävs. Alla elever måste bli sedda och känna att de är viktiga.

Men samtidigt måste faktiskt föräldrar och vuxenvärld visa vad som gäller. Både hemma och i skolan. Det handlar också om hur vi ser på skola och utbildning i samhället. Att vi talar om att det är viktigt och att vi alla i praktisk handling demonstrerar det.”

Åsa Fahlén medverkade också förra veckan i TV4 Nyhetsmorgon och talade om de många skolbränderna.

Juridikprofessorn Mårten Schultz påminde i en krönika, ”Ett enda felsteg kan förfölja ditt barn genom livet”, att föräldrar visserligen genom en förhållandevis ny regel i lagen har ett visst ansvar för de skador som deras barn orsakar genom brott. Han underströk att när det gäller små barn som orsakat skador faller kostnaden ofta på familjens hemförsäkring, som innehåller en ansvarsförsäkring. Men Schultz påpekade att:

”När det gäller tonåringar ligger saken annorlunda till. Ungdomar i åldrarna 15-18 behandlas i skadeståndsrättsligt sammanhang på det hela taget som vuxna – och om de orsakar skadorna genom brott så täcks det vanligtvis inte av försäkring. Det kan med andra ord bli dyrt.

Det finns säkerhetsventiler. Högsta domstolen har gjort klart att skadeståndsansvaret för unga lagöverträdare kan jämkas, sättas ned, om en skuldbörda skulle allvarligt försämra de ungas möjlighet till återanpassning.

Men det innebär inte att ungdomar som bränner ned skolor kommer undan med en smäll på fingrarna. Även jämkade skadestånd landar i dessa situationer ofta på hundratusentals kronor.”

I SvD skrev Per Gudmundson en ledartext som tog ett lite bredare grepp om skolbränderna och plockade in förortsproblematiken:

För skolbarnen i Gottsunda vore det antagligen bra att spridas ut. Och det är inte osannolikt att Uppsalas skolor med bättre förutsättningar kan absorbera eleverna, om det sker frivilligt och några i taget så att det inte uppfattas som en alltför stor ansträngning.

Det betyder dock inte att vi har hittat någon universallösning. Vad skulle hända om också eleverna från Björkvalla-, Gränby- och Ärentunaskolorna, som alla brottas med låga resultat, skulle bussas in? Rimligen skulle den positiva effekten avta med den inbussade gruppens storlek. Och vissa föräldrar skulle antagligen ta sin bokstavliga Mats ur skolan.

Problemen lär inte kunna lösas någon annanstans än i lokalsamhället. Och det är svårt att tänka sig ett fungerande lokalsamhälle utan skola.”

Liv Beckström, tf chefredaktör på Dagens Arena skriver idag, ”Brinner skolorna så brinner det i demokratin”, och menar att ”de brinnande skolorna är en temperaturmätare på samhällsklimatet, där liberalismen är tändvätskan och segregationen bränslet.”

Hon skriver om vikten av jämlika skolor och vänder sig mot dagens system:

”Skolan speglar samhället men bygger också det nya samhället. Om de politiska partierna verkligen vill förbättra skolresultaten borde de snarast återinföra skrivningen om att skolan ska verka för att eleverna grupperas så att en allsidig social sammansättning uppnås.

Integration kan inte bara bygga på tomma ord om tolerans, utan på en genuin vilja att vi verkligen ska mötas. Allt annat är hyckleri. Rätt att välja kan inte vara skolpolitikens enda mål.”

Diskussionen och debatten om skolbränderna i Sverige kommer fortsätta. Bland annat eftersom de är så många.

Brandskyddsföreningens generalsekreterare Anders Bergqvist sa nyligen i en intervju med TT att:

”Det är bara en tidsfråga innan det sker en dödsbrand. Enligt de uppgifter vi fått har Sverige den största andelen anlagda skolbränder i världen.”

Skolor finns för att vi ska lära oss, få kunskap, och göra världen bättre.  Det är  dags att vi alla visar att skolan är viktig och inte något man sätter eld på. 

 

Hot och övergrepp i skolans värld

Senaste veckan har det kommit många oroande nyheter om övergrepp och våldtäkter i skolan. Både mot elever och mot lärare.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén medverkade på fredagen i SVT:s Morgonstudion och talade om att förekomsten av hot och våld och sexuella trakasserier ökar i skolan. Anmälningarna till Arbetsmiljöverket om hot och fysiskt våld har fördubblats de senaste fyra åren.

Elever drabbas av kränkande behandling, trakasserier med hot och våld, men också lärare utsätt allt oftare.

Åsa Fahlén var tydlig:

“Det här är en ledningsfråga. Det här måste vara ett systematiskt arbete på hela arbetsplatsen. Och det har skolledningen ansvar för.”

Ska vi kunna minska och komma tillrätta med detta problem krävs det en insats från hela samhället. Våldet och trakasserier i skolan är inte bara skolans problem. Men skolan och framförallt skolledningar kan göra mycket mer än i dag för att minska förekomsten av hot och våld och trakasserier.I Morgonstudion lyfte Åsa Fahlén att i MeToo-rörelsens efterdyningar kan inte skolledningar längre soppa detta under mattan. Det är också en arbetsmiljöfråga både för elever och för lärare.

Tidigare i år hade Åsa Fahlén en debattartikel i Dagen Samhälle där hon krävde att straffen för hot och våld mot lärare ska skärpas.

Hon har också varit ute i SVT och talat om att det blir allt vanligare att föräldrar kommer till skolan och hotar lärare:

”De signaler vi får är att det är ett tuffare klimat, säger Åsa Fahlén, som är förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund.

Ny problematik

Hon lyfter fram att det inte bara är elever och lärare som det handlar om.

– Det kan också vara föräldrar som kommer till skolan och hotar lärare, säger Åsa Fahlén och menar att det är en relativt ny problematik.

Det viktiga är att skolorna har rutiner för hur de ska agera när det uppstår olika våldsamheter. Åsa Fahlén tycker att skolorna ska ha bättre samarbete med polis och andra myndigheter, alla incidenter ska anmälas.

– Vi märker att det finns skolor som inte anmäler hot och våld, för att de inte vill att skolan ska få en dålig stämpel, säger Åsa Fahlén.”

Sveriges betygssystem och vägen dit

Betygsfrågan har länge varit inflammerad i Sverige, till skillnad mot många andra länder i vår omvärld. Debattens vågor har gått höga och involverat inte bara lärare utan också forskare, elever, föräldrar, skolmyndighetsföreträdare och politiker.

Nu har Vetenskapsradion gjort en serie om bakgrunden till dagens skolbetygssystem där flera av de involverade aktörerna på vägen mot dagens system kommer till tals. Vägen till ett betygssystem ingen gillar har gjorts av reportern Lotta Nylander och har tre delar. Första delen sändes i fredags i P1 och del två och tre sänds måndag och onsdag denna vecka, och finns tillgängliga på sajten och i appen Sveriges Radio Play.

Del 1: Kritiken är hård mot dagens betygssystem. Varken elever, lärare, föräldrar eller forskare beskriver skalan A-F med sina betygskriterier som välfungerande. Men hur hamnade vi i det?

I den första delen rör vi oss från 70-talets betygsprotester till 90-talets kommunalisering av skolan.

Vi möter Magnus Hultén, biträdande professor i naturvetenskapens didaktik Linköpings universitet, Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Örebro universitet, Pär Widén, universitetslektor i pedagogik vid Malmö Högskola och Per Måhl, betygsexpert.

Del 2: På 1990-talet gör skolans kommunalisering och det fria skolvalet att det gamla relativa betygssystemet med skalan 1-5 behöver göras om. Ett målrelaterat betygssystem får vi 1994. Då omfattar skalan betygen godkänd, väl godkänd och mycket väl godkänd och på gymnasiet också även icke godkänd. Samtidigt införs det fria skolvalet och skolan öppnas för fler aktörer.

I programmet hör vi Magnus Hultén, biträdande professor i naturvetenskapens didaktik, Linköpings universitet, Christian Lundahl, professor i pedagogik, Örebro universitet, Ninni Wahlström, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet, Helena Holmlund, docent i nationalekonomi IFAU, Ulf P Lundgren, senior professor pedagogik Uppsala universitet och Per Måhl, betygsexpert.

Del 3: Orättvist, stressande och obegripligt – kritiken mot det betygssystem vi har nu har varit förödande. Men så var det aldrig tänkt att bli. Varken forskare, de som utredde 2011 års betygssystem eller ansvariga på Skolverket hade räknat med att systemet skulle ge de negativa effekter som det nu anklagas för. Men det fanns de som höjde varnande röster redan från början.

I programmet möter vi Leif Davidsson, statlig utredare, Ulrika Lundkvist på Skolverket, Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Örebro universitet, Anders Jönsson, professor i naturvetenskapens didaktik vid Högskolan Kristianstad, Kristian Ramstedt, statlig utredare och Kajsa Borg, f.d docent i pedagogiskt arbete.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén har tidigare varit ute i Sveriges Radio om denna fråga. Dagens kunskapskrav för de olika betygsstegen i grundskolan är för högt ställda, inte minst när det gäller att kunna analysera. Istället bör det vara ett större fokus på faktakunskaper och att kraven på att kunna analysera och dra egna slutsatser kommer in senare och anpassas bättre till elevernas mognadsnivå, anser Lärarnas Riksförbund. Förbundet vill att Skolverket gör en översyn av kunskapskraven för betyg. Det har hörsammats av Skolverket som kommer att se över och göra förändringar av kursplaner och kunskapskrav, meddelade verkets GD innan sommaren.

Åsa Fahlén menar att det elever ska kunna i till exempel samhällskunskap i årskurs 6 påminner om de krav som ställs på studenter till universiteten. Då förstår man att det inte fungerar för eleverna i grundskolan.

”Här måste man backa bandet och se till att det blir mer fokus på undervisning som exempelvis fakta i samhällskunskap och om olika samhällsfenomen. Det skulle hjälpa elever att sedan kunna ställa frågor och tala om dessa ämnen.”

Lärarnas Riksförbund vill alltså att kunskapskraven för dagens skolbetyg förändras och anpassas bättre till vad som är rimligt att kräva utifrån elevernas mognadsnivå.

”Om skolan har för högt ställda förväntningar och krav på eleverna då kommer väldigt många elever att misslyckas. Det är inte en bra grogrund för dem om de ska lyckas att gå vidare i skolsystemet”, menar Åsa Fahlén.