Tunga röster för ny styrning av skolan

En rad tecken finns på att vändpunkten är nådd för dagens styrning av skolan. Inte bara OECD har sett hur diffust och oklart ansvaret för den svenska skolan är. Och inte bara Skolkommissionen förbereder att staten ska ta ett starkare grepp om skolan.

Inga bevis för att 90-talsprojektet lyckats
En del av bakgrunden till omsvängningen ges i en mycket intressant text i Expressen av politikjournalisten Torbjörn Nilsson. I ”Doldisen som drog igång välfärdsbråket laddar om”, berättar han om Laura Hartmans ”återkomst”.

Hartman var den som vid ett SNS-seminarium 2011 först pekade på att ”vi nästan inte vet någonting om hur Sverige har påverkats av de stora privatiseringsreformerna. Hon sa att det inte finns några bevis för att effektiviteten blivit bättre och att tillsynen är bristfällig.”

Det Hartman med kollegor skrev var att man utifrån forskningen inte kan dra slutsatsen att det blivit entydigt bättre efter konkurrensutsättningen. Hon ville lyfta frågan om styrningskedjan.

”Hur ser kedjan ut från ett riksdagsbeslut ner till en enskild läkare, lärare eller socialsekreterare som möter brukaren? Det är i de frågorna mycket att kvaliteten avgörs.”

Protester från professionerna
Vi påminner här om att två år senare, våren 2013, gick Lärarnas Riksförbund, Läkarförbundet och Polisförbundet ut och larmade i en debattartikel, ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller”.

Det som också kallas New Public Management (NPM) hade gått för långt: ”Att mäta tillsammans med professionen är bra, men utvärderingen har kidnappats av ekonomer och administratörer. Samhället måste lita till kunskapen hos de i verksamheten – en ödesfråga för välfärden.

De tre fackförbunden arrangerade samma år ett proppfullt seminarium i ett sommarfagert Almedalen. Det var som om korken flög ur flaskan; alla vittnade om hur NPM hade skapat förvandlats från nödvändig kontroll till skapare av byråkrati och ineffektivitet.

På hösten samma år gick Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven ut på DN Debatt och stödde lärarna, läkarna och poliserna. I ”Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter” skrev han att avprofessionaliseringen i välfärden måste stoppas.

”Människor som arbetar i välfärden har gått från att vara självständiga professionella till att vara detaljstyrda utförare. Vi vill etablera en ny syn där de får större frihet och kan utnyttja sin yrkeskompetens. Samtidigt vill vi ställa större krav på ansvar för utveckling och etik”

Regeringen vill reformera styrningen
Regeringen har som uttalat mål att förändra och förbättra styrningen av välfärden. Torbjörn Nilsson tar som exempel att regeringen låtit Ilmar Reepalu utreda ”marknadiseringen” och att Laura Hartman går igenom utreda ”företagiseringen”. Idag leder Hartman Tillitsdelegationen.

”Vartefter kommer Laura Hartman, hon som drog i gång debatten om vinsterna, leverera ny ammunition till Ardalan Shekarabi och regeringen. Lagom till valrörelsen faktiskt. Och det – en civilminister laddad med argument som det kan gå att bygga breda uppgörelser kring, skulle ju vara närmast revolutionerande.

Tänk om Shekarabi faktiskt kan få igenom något.”

Välgörande klarspråk i ESO-rapport
Samtidigt har Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO), som ligger under Finansdepartementet, släppt en ny rapport med sprängstoff som fått märkligt lite uppmärksamhet.

Rapportens författare Per Molander är ett mycket tungt namn. Han är teknologie doktor och har under många år arbetat med frågor som rör styrning av offentlig verksamhet, senast som generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen. Han var arkitekt bakom reformeringen av den statliga budgetprocessen under 1990-talet och har varit huvudsekreterare i bland annat Ekonomikommissionen.

”Erfarenheterna av de genomförda förändringarna är ofta negativa. Bland annat beror det på att privat och offentlig sektor skiljer sig åt i en rad viktiga avseenden, något som inte beaktats i tillräckligt hög grad.”

I rapporten diskuteras erfarenheterna från bland annat skolans, sjukvårdens och socialförsäkringens områden. Molander menar att de NPM-inspirerade reformerna inte har infriat vad de lovat. Därför är det är dags att ompröva de genomförda förändringarna.

Molanders slutsatser är att skolan bör förstatligas och att de privata skolorna och skolvalet avskaffas. Han konstaterar att:

Privatiseringarna inom offentlig sektor har gett blandat resultat, men generellt inte lett till de effekter som har eftersträvats. Inte heller har de näringslivsinspirerade styrningsmetoderna som tillämpas inom offentlig verksamhet (NPM) levererat förväntat resultat.

På väg mot ökad statlig styrning av skolan

Idag har regeringen fattat beslut om att tillsätta en utredning om hur skolmyndigheterna ska vara mer regionalt representerade. Man kan se det som ett direkt svar på Lärarnas Riksförbunds utspel i helgen när en stor undersökning presenterades i SVT.

Ingen logik
Den visade att det finns mycket stora brister i hur kommunerna fördelar pengar till enskilda skolor. Ja, den visade helt enkelt att det inte finns någon logik alls i hur pengarna fördelas. Det skrev Lärarnas Riksförbund ordförande Åsa Fahlén i en debattartikel på SVT Opinion.

Utbildningsminister Gustav Fridolin kom till SVT Agenda och förklarade tydligt: ”Det här är det största systemfel vi har – ojämlikheten i skolan. Vi tillför tio nya miljarder till skolan, och att då höra att rektor Ulla behöver skära ner fyra miljoner på en skola som verkligen behöver de här resurserna visar precis hur stort systemfelet är. Lagen är helt otillräcklig.”

Den som vill kan se hela inslaget i Agenda här  och scrolla drygt 18 minuter in i sändningen.

I Ekot idag säger utbildningsministern Gustav Fridolin att regeringen nu gör ”en bred myndighetsöversyn för att vi ser att staten inte i tillräcklig mån kommer in och jobbar på de skolor som har de tuffaste utmaningarna.”

Och han förtydligar att skolan måste få hjälp av staten. Även om det redan nu finns vissa möjligheter att få direkthjälp från staten med utvecklingsarbetet så vill nu regeringen utöka det statliga ansvaret och vara närmare skolorna så att fler skolor kan få del av de stöd som finns.

Ökad statlig styrning av skolan.
Den minnesgode vet att innan kommunaliseringen av skolan 1991 fanns så kallade länsskolnämnder. Även om beslutet inte ska ses som ett steg tillbaka till tiden när skolan i större utsträckning var statligt styrd så kommer tyngdpunkten kraftig förskjutas mot ett statligt nationellt ansvar.

Gustav Fridolin talar öppet om att detta innebär en ökad statlig styrning av skolan. Han understryker att det som tappades bort med de nya kommunala skolhuvudmännen på 90-talet var det nationella, statliga, ansvaret för likvärdigheten. ”Där behövs ett statligt ansvar och det här är en del av det.”

Samtidigt som alla tecken förebådar ett ökat statligt inflytande i och ansvar för skolan så går ett pressat SKL idag ut på debattplats i Svenska Dagbladet.

Man vill få uppmärksamhet för det arbete man gör med goda exempel och försök till uppmuntran av de kommuner som gör rätt.  Sanningen är ju att det tyvärr inte har räckt, utan alltfler ser de stora problemen med styrningen och finansieringen av den svenska skolan.

Men man kämpar emot intill slutet. Till förfång för skolans elever som i slutändan drabbas av svårigheterna att styra och leda skolan rätt.

Frågan SKL borde ställa sin innan man skriver ännu en artikel där man bönar om att få behålla ansvaret för skolan är att fråga sig: ”Vad har vi gjort för fel under de gånga årtiondena och hur skulle vi kunna få hjälp av staten för att lyfta skolan?”

Kanske skulle det vara bäst om kommunerna får sköta andra delar av skolan än de man ansvarar för idag? Kanske vore det bästa för alla om man tar ett litet steg tillbaka från klassrummen och ägnar sig åt att sköta andra viktiga delar i skolan?

Snart kommer Skolkommissionens slutbetänkande och då får vi se om det blir som SKL anar, att man föreslår en ökad statlig styrning av skolan. Och då kan SKL:s tal om fördelar med förankring i lokalsamhället ersättas med tal om fördelar för eleverna och kunskapsresultaten.

För det är väl ändå därför som vi satsar så mycket på skolan? Den bygger landets kunskapsgrund. Inte kommunpolitikers maktbas.

Källkritikens dag

Den 13 mars är det Källkritikens dag. Det är en dag som både är ett Facebook-event som vem som helst kan delta i och ett arrangemang på Kulturhuset i Stockholm, som har ett digert kvällsprogram med talare som på olika sätt har med källkritik att göra.

Bland annat medverkar professorer, folklivsforskare, psykologer och journalister och talar om konspirationsteorier och propaganda, bluffar och fejkade nyheter, myter och missuppfattningar.

Men framförallt är det en dag då man förhoppningsvis talar om källkritik på landets alla skolor.

Många medier uppmärksammar Källkritikens dag (fattas bara annat!).

Lärarnas Riksförbund ordförande Åsa Fahlén har en debattartikel på i Nyheter24 där hon påminner om att lärare behöver en fortbildning värd namnet: ”så att de själva får möjlighet att slipa sin förmåga att stå emot de nya hoten mot de solida kunskaper som de unga så väl behöver.

Kunniga lärare kan ge perspektiv och rusta eleverna. Ingen elev ska få gå ut skolan utan att ha fått ett källkritiskt sinnelag och kunskap om hur information kan manipuleras och hur rykten kan spridas.”

Åsa Fahlén medverkade också i ett samtal om skolans roll för att öka kunskapen om källkritik i Gomorron Sverige. (Inslaget efter ca 12 min.)
Hon deltog även i ett samtal om källkritik i Aftonbladet TV.

Dagens Nyheter har en intressant huvudledare idag, där man påminner om att det krävs kunskaper i grunden för att kunna vara kritisk.

”Som didaktiklektorn Thomas Nygren konstaterar (Lärarnas tidning 2/3) måste man känna till världen och förstå hur saker och ting hänger ihop för att över huvud taget kunna aktivera den kritiska blicken: ’Eleverna kan till exempel inte se om något är högerextremt om de inte vet hur högerextremism ser ut.’”

Och Svenska Dagbladet berättar i en nyhetsartikel om en satsning på Möllevångsskolan i Malmö på kritisk granskning från första skoldagen.

Metros Viralgranskaren har tagit täten i arbetet för att lyfta fram vikten av källkritik. Tillsammans med Internetstiftelsen i Sverige har man haft en aktiv roll bakom Källkritikens dag. Och på Metro.se kan man göra flera olika uppgifter som Viralgranskaren har konstruerat för att öva sig i förmågan att du att granska uppgifter på nätet. Metro har också tagit fram en lärarhandledning.

Den kan komplettera ett mycket användbart digitalt utbildningsmaterial i medie- och informationskunnighet som Statens medieråd tagit fram.

 

 

Mer källkritik efterfrågas

Källkritik är allt viktigare idag. Inte minst i en tid när sociala medier formar mer och mer av vår världsbild blir det nödvändigt att kunna värdera det man ser och läser. Lärarnas Riksförbunds företrädare har lyft fram hur viktig skolans och lärarnas roll är i detta.

Statliga utredningar har också tagit upp frågan. Framtidskommissionen menade att medie- och ­informationskunnighet och förmågan att navigera i medielandskapet är avgörande för medborgarnas möjligheter att tillvarata sina rättigheter och utöva sina skyldigheter i ett demokratiskt samhälle. Medie­utredningen förklarade att källkritik har kommit att bli en avgörande kunskap i samhället. Den sistnämnda utredningen menade att styrdokumenten för lärarutbildningen bör uppdateras och menade att kritisk granskning och källkritik ska ingå i det nationella skolutvecklingsprogrammet.

Idag ser vi att företrädare för nätverket Svensk lokalmedia tycker att källkritik ska vara ett eget ämne i grundskolan. Men frågan är om man kan bryta ut källkritik till ett eget ämne? Snarare måste väl källkritik ingå och genomsyra alla ämnen i skolan. Och det gäller att börja tidigt. Idag har elever redan från F-klass tillgång till iPads osv och läser och tittar på saker på nätet.

I helgen kunde vi läsa en artikel på DN Debatt från företrädare för Skolverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens medieråd, som just tog upp behovet av källkritik i skolan och att elever måste få bättre utbildning i detta.  Men de föreslog inte att källkritik ska bli ett eget ämne. De uppmanade istället ”rektorer, kommuner och ansvariga för fristående skolor att ge lärarna förutsättningar att utveckla sin kompetens och därmed förbättra undervisningen i källkritik.

Och de skrev vidare:
”Undervisningen i källkritik behöver ges större utrymme i skolan och unga behöver ges möjlighet att utveckla sin medie- och informationskunnighet. Det är mycket angeläget att det görs. Faktum är att det aldrig tidigare varit så angeläget som nu.”

Hur en lärare kan arbeta med källkritik kan vi läsa om i Skolvärlden. De har talat med Cecilia Jalkebo på Skogstorpsskolan i Eskilstuna som ser nätkritik som en självklar del av undervisningen.

Lärarnas Riksförbunds ämnesspanare Mikael Bruér, legitimerad högstadielärare i geografi, historia, religion och samhällskunskap, skriver och delar material om källkritik på bloggen.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén har skrivit om källkritik och om den kompensatoriska skolan som: ”…en plattform och en mötesplats grundad i faktabaserad kunskap och relevans. Kunniga lärare kan ge perspektiv och rusta eleverna./…/ Skolans roll är grundläggande också nu när vi utsätts för informationskrigföring och desinformationsaktioner. Ingen elev ska få gå ut skolan utan att ha fått ett källkritiskt sinnelag och kunskap om hur information kan manipuleras och hur rykten kan spridas.”

Åsa Fahlén skrev nyligen i en debattartikel om skolans betydelse för att sanning och fakta ska värnas i tider när lögner och ”alternativa sanningar” sprider sig.

”Eleverna letar efter fasta punkter i flödet, efter en bas att stå på.

Därför är lärarna och skolan så viktig i dag när vi står på randen till att lögner och osanningar styr världen. Undervisning i det digitala samhället ställer krav på hur lärare själva hanterar det nästintill obegränsade informationsflödet, men framför allt på att elever tränas i källkritik och värdering av information.

Lärarnas uppgift är att stå upp för kunskap och värden och därmed för frihet och demokrati varje dag, för varje elev, i varje klassrum, i varje skola.”

Statens medieråd har tagit fram digitalt undervisningsmaterial i media- och informationskunnighet.

Dagsheta skoldebatter

Man kan inte klaga på att skoldebatten är loj. Ständigt kommer det utspel från olika håll, och det finns otaliga debatter att följa. Ett axplock en vanlig dag: Vinster, religiösa friskolor, könsuppdelad undervisning och ansvaret för flumskolan.

Frågan om vinster i välfärden och i skolan är exempelvis ständigt aktuell. Idag skriver civilminister Ardalan Shekarabi i Expressen om Sverigedemokraternas häftiga omsvängning i den frågan.

I dag är också kollegan, utbildningsminister Gustav Fridolin ute Aftonbladet och vill ha hårdare kontroll av religiösa friskolor.
Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén var positiv till förslaget.

­”Jag tror att det med religiösa friskolor finns en överhängande risk att minderåriga utsätts för otillbörlig religiös påverkan. All sådan påverkan är oacceptabel inom ramen för det offentliga skolväsendet. Det gäller framför allt undervisningen, men även resten av skoldagen. Allt religiöst måste vara frivilligt och det finns en uppenbar risk att det inte alltid blir så, precis som ministern säger.”

Tidigare i helgen var Fridolin ute i Sveriges Radio där han sa sig vilja förbjuda könsuppdelade klasser där pojkar och flickor får sin undervisning skilda från varandra.

Han sa att: ”Alla skolor i Sverige ska jobba aktivt med jämställdhet och att pojkar och flickor möts i respekt för varandra. Man ska inte kunna undvika det jobbet genom att helt enkelt skilja pojkar och flickor åt i undervisningen.”

Fridolin har dock fått mothugg av exempelvis krönikören Alex Schulman som tycker det handlar om biologi och skriver att det finns mycket att göra för en jämställd regering. Men:Regeringens fokus är i stället riktat mot en handfull muslimska skolor som låter tjejerna slippa spela fotboll med killarna.

Men Shulman har själv fått mothugg av Sakine Madon på Vestmanlands Läns Tidnings ledarsida. Hon menar att det inte handlar om könsseparation utan  själva verket om samhället ska godta religion och kultur som argument för att separera barn.

”Schulman och Ung vänster är fria att applådera religiös konservatism. Skolministern agerar tack och lov klokare än så.”

Vi kan också notera att Expressens ledarsida tar idag upp frågan om det politiska ansvaret för skolans problem.

Expressen skriver:
”Det är ert fel! Nej, det är ert fel! Så brukar det låta när alliansen och de rödgröna ska debattera den svenska skolans många problem. Båda har rätt. Såväl borgerligheten som socialdemokratin har bidragit till att skapa det Jan Björklund (L) brukar kalla för flumskolan.”

Man har inspirerats av skolforskaren Johan Wennström som i senaste numret av Fokus gör en genomgång vad olika regeringar gjort och konstaterar att även de borgerliga partierna har ett mycket stort stort ansvar. Alla är lika goda kålsupare blir slutsatsen.

Men Wennström uttrycker det förstås lite elegantare. Han går först går igenom de borgerliga regeringarnas införande av konkurrens- och valfrihetsreformer, och så för säkerhets skulle en  decentraliserad betygsreform som underlättade betygsinflation.
Han konstaterar att bristerna i betygsystemet utan koppling till centrala prov kunde ha rättats till när Socialdemokraterna kom tillbaka till regeringsmakten 1994.
Men: ”I stället begränsade de den nya betygstrappan från sex till tre steg, för att garantera att betyg enbart blev ett urvalsinstrument för högre studier och inte en belöning för hårt arbete. På så sätt blev betygen bara ett slags valuta för att ta sig vidare i utbildningssystemet, vilket ytterligare stärkte skolornas drivkrafter att konkurrera med betyg snarare än med kunskaper.
Trots tolv år i regeringsställning gjorde Socialdemokraterna i praktiken ingenting för att förbättra skolkonkurrensen i detta avseende.”

Wennström påpekar att inte heller senare borgerliga regeringar försäkrade skolvalet mot fusk och missbruk.

”Betyg, kunskapsorientering, auktoriteterna i skolsamhället. Det var vänsterns hatobjekt. Med friskolereformen gav sig även den borgerliga regeringen på just de institutionerna. Oavsiktligt, men effektivt.”

Likvärdighetsagenda behövs för att nå en nationell kunskapsskola

Svenska skola har stora problem med likvärdigheten. Idag fördes den så kallade Likvärdighetsagendan fram på DN Debatt, ”Slopa köerna till friskolorna för att minska segregationen”.

Det fleråriga samarbetet mellan Sveriges två lärarfack och Landsorganisationen har varit en stor framgång och i dag presenterade de tre fackliga organisationerna 25 förslag som samlats under namnet Likvärdighetsagendan. Den kan läsas i sin helhet här.

Rapporten överlämnades till inte mindre än två statsråd idag; utbildningsministern Gustav Fridolin (MP) och gymnasieministern Anna Ekström (S), som sa sig vara mycket positiva till budskapet om starkare statlig styrning av skolans finansiering och även till förslagen om hur man skulle kunna minska segregationen i skolan.

I debattartikeln beskrivs tre övergripande förslag mer utförligt. Dessa är:
1. Skolvalssystemet behöver justeras, 2. Finansiering och styrning för ökad likvärdighet och 3. Insatser för skolor med särskilda utmaningar.

Lärarna anser att skolan behöver lyftas mot större likvärdighet och LO inser att det är deras medlemmars barn som missgynnas av att föräldrarnas utbildningsbakgrund och inkomst styr utbildningen och avgör skolgången. Segregationen måste motverkas och det duger inte att vänta till dess att boendesegregationen ska ändras.

Det är för att komma till rätta med de brister i likvärdighet som präglar dagens svenska skola som LO, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet sedan 2014 drivit det gemensamma samarbetsprojektet Ge alla elever samma chans!.

Man anser att de insatser som kan ha störst påverkan på likvärdigheten i skolan är att komma till rätta med de negativa effekterna av skolvalssystemet, att få en finansiering och resursfördelning av skolan som ger alla elever samma möjligheter att nå kunskapsmålen, och att skapa bättre förutsättningar för skolor med särskilda utmaningar.

Media har skrivit om rapporten och utspelet och det finns mycket att ta del av. Se bland annat dagens Studio Ett 17-timmen där LO:s förste vice förbundsordförande Terese Gouvelin möter vd:n för Friskolornas Riksförbund Ulla Hamilton.

Media har bevakat nyheten ordentligt och i Skolvärlden finns en bra sammanfattning.

Det finns de som reagerar över att bland annat det tydligt opolitiska Sacoförbundet Lärarnas Riksförbund samarbetar med LO. Men det är naturligt och nödvändigt att fackliga organisationer samverkar och samarbetar kring frågor som berör deras medlemmar. Skolan är onekligen ett sådant område.

En av svensk skolas stora problem, eller ”utmaningar” på nysvenska, är att likvärdigheten försämrats kraftigt, vilket bland annat OECD påpekat i deras utvärdering av det svenska skolsystemet. Från att ha varit i topp vad gäller likvärdighet har vi nu halkat ner och är ett mediokert land i detta hänseende. Och det oroande är att vi fortsätter minska i likvärdighet även när vi förbättrar resultaten som i TIMSS och PISA. Skolkommissionen har uppdraget att leverera lösningar som har ett brett stöd.

Vi väntar nu på debatt och diskussion. Friskoleföreträdarna kan välja att känna sig utpekade eller delta och ta sin del av ansvaret. Det behövs ett seriöst samtal och ärlig diskussion om vi ska kunna nå framåt och nå bättre resultat – för alla.

Tyvärr väljer ovannämnda Ula Hamilton att gå till angrepp på lärarna. Hon säger:

”Jag tycker att det är anmärkningsvärt att lärarfacken skyller ifrån sig och inte tittar på vad som händer i klassrummet. De borde ta detta på större allvar och titta på hur deras medlemmar jobbar. Men det andas de inte ett ord om.”

Det är vare sig klädsamt eller klokt. Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén kommenterar ovanstående påståenden från Hamilton:

”Klart att vi som lärarkår tar ansvar för vår undervisning. Får vi goda förutsättningar kan man absolut ställa krav på lärarna. Det är jag inte alls främmande för, men det är inte det som är problemet med svensk skola.”

Att som Svenskt Näringslivs Tobias Krantz välja att se en ”en extrem vänsteragenda”  är heller ingen framkomlig väg. Krantz har dock rätt när han idag skriver att:

”Skolan behöver långsiktiga blocköverskridande överenskommelser. Uppslutningen i samhället kring lösningarna måste vara bred. Det gäller inte minst en så viktig fråga som en mer jämlik skola.”

Men då behöver alla kasta sina ideologiska skygglappar. Skolan behöver mer av samverkan och samförstånd för att nå en verkligt nationell kunskapsskola på stark och statligt grund.

Svensk skola måste ge alla elever bättre förutsättningarna. Det är målet med dagens utspel.

Brister i digital källkritik gör skolan och lärarna ännu viktigare

Just nu sänder SVT den norska succéserien ”Skam” som visar hur viktiga sociala medier är för dagens ungdomar. Skam är en webbaserad dramaserie som handlar om några vänner på Hartvig Nissens videregående skola i Oslo.

Serien skapas och lever i samklang med digitala och sociala medier. Den har sms- och facebookchattar mellan de olika figurerna, och Instagrambilder laddas upp på figurernas egna Instagramkonton. Tittarna och fansen debatterar med de fiktiva figurerna om deras beteende, som om de vore verkliga. Skam belyser vilken sprängkraft de nya sociala medierna har och hur fiktion och verklighet kan glida ihop. Man har också fått upp ögonen för Skam i USA som kommer göra en amerikansk version.

Det finns en konflikt mellan det digitala livet och verkligheten. Nyligen kunde vi i Wall Street Journal läsa om en ny studie från Stanford University som visar att det finns stor brist på digital källkritik bland unga.
Vi har väl sett unga och tonåringar som digitalt bevandrade, fullfjädrade sociala medie-experter. Kanske mer engagerade i den digitala tillvaron än i det verkliga livet. Men enligt forskning verkar de sakna ett kritiskt förhållningssätt. Kanske särskilt när det gäller medier och information.

Det visar sig att de flesta tonåringar inte förmår göra skillnad mellan sponsrat innehåll och redaktionellt innehåll. Enligt studien kunde 82 procent av ungdomar i åldersgruppen 10 till 14 år inte urskilja vad som var en sponsrad nyhet och en verklig nyhet, på en hemsida.
Studien från Stanford University visar också att de unga, liksom förmodligen de äldre, fastnar alltmer i den digitala online-världen med video, bilder och korta texter. En fragmenterad kommunikation för en fragmenterad tid.

I sin ledare i Skolvärlden skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén om just den digitala världens faktaresistens och filterbubblor, de personligt anpassade resultaten då vi använder en sökmotor på Internet där en algoritm anpassar träfflistan beroende på vilka uppgifter den har om oss.

Åsa Fahlén skriver:

Skolans roll är grundläggande också nu när vi utsätts för informationskrigföring och desinformationsaktioner. Ingen elev ska få gå ut skolan utan att ha fått ett källkritiskt sinnelag och kunskap om hur information kan manipuleras och hur rykten kan spridas.

Det svenska samhället är öppet. Det kan utnyttjas. Men öppenheten kan användas också för att stärka oss. Allra viktigast tror jag är att skola och fria medier ger medborgarna egna verktyg för att fullgöra sin plikt som medborgare. Därför är skolan så viktig!

Vi tror att de unga som lever sina liv på nätet också är de som bäst vet vad de navigerar i. Men bara för att miljön är en annan än den var tidigare, bara för att tekniken är ny, så gäller fortfarande att de unga behöver undervisning och utbildning.

Forskningen från Stanford visar att skolan och undervisningen har en stor uppgift med det uppväxande släktet – och kanske inte bara det. Många behöver ta del av undervisning och kunskap från utbildade behöriga lärare.

Lärare och skolan skyddar mot ignoransen. Våra ungdomar behöver mer traditionell undervisning av lärare och mer tid och tillgång till bibliotekarier och solida fakta för att ha en stadig grund att stå på.

Idag har Metro också tillkännagivit att de instiftar en Källkritikens dag som kommer äga rum i mars. Metro har ju gjort en viktig insats med sin Viralgranskaren, som är ett projekt som pågått sedan 2014, där man granskar påståenden som fått stor spridning och jobbar för mer källkritiskt tänkande i samhället. Det är ett bra initiativ, men källkritik behövs mer än bara på nätet.

 

 

Välkommet uppvaknande

Nu har också Svenskt Näringsliv upptäckt att den svenska skolan är ojämlik. Nyligen har man uppmärksammat att rapporten, Mer än tur i struktur – en ESO-rapport om kommunal effektivitet” från Studier i Offentlig ekonomi, visar att effektiviseringar i skolan kan spara miljarder.

Svenskt Näringsliv vill delta i diskussionen om hur de stora resurser som tillförs skolan ska kunna användas på bästa sätt. Man påpekar att Sverige tillhör de länder som lägger mest pengar i världen på skolan, men det är stora skillnader på hur mycket skolelever kostar. I vissa kommuner är kostnaden dubbelt så hög som i andra kommuner.

Denna diskussion lyfte Lärarnas Riksförbund redan för sex år sedan i den uppmärksammade rapporten ”Från byråkrati till undervisning”. Den presenterades också på DN Debatt.

Budskapet var, och är, att Sverige behöver en ny modell för finansiering av skolan. Genom att skära ned på byråkratin och satsa på undervisning – skolans kärnverksamhet – så skulle eleverna kunna få mer specialundervisning och framför allt mer tid med väl förberedda lärare. Lärarnas Riksförbunds rapport visade att om man skulle arbeta effektivare och bara skära ned på kommunernas skolbyråkrati så fanns det redan då nära 5 miljarder kronor som kunde läggas på undervisningen.

I den nya ESO-rapporten pekar författarna på att landets kommuner har olika förutsättningar att uppfylla kraven på en likvärdig skola. Man ser att det bland annat med benchmarking mellan kommuner finns möjligheter till effektiviseringar på 8 miljarder kronor.

Men att bara skjuta till mer pengar är inte lösningen på sikt. Vi måste också se till att pengarna används rätt, alltså till att ge alla elever undervisning av hög kvalitet. Vi kan inte fortsätta med dagens skolsystem där resultaten sjunker. I rapporten från 2010 föreslog därför förbundet följande:

  •  Begränsa skoladministrationen. Ansvariga politiker har ett direkt ansvar att begränsa byråkratin och övriga resurskrävande kringuppgifter för skolan.
  •  Prioritera undervisningen, skolans kärnverksamhet. Skolverket och Skolinspektionen bör regelbundet belysa hur skattebetalarnas resurser används i skolan.
  •  Flytta finansieringsansvaret för skolan från kommuner till stat. Överflyttningen ska ske via en skatteväxling, förslagsvis genom förändringar i det kommunala utjämningssystemet.

Lärarnas Riksförbund menar att de kommunala skolorna och friskolorna ska ha samma villkor med en resursfördelning som är jämlik och även medför samma skyldighet att ta emot elever. Ett första steg är att man fördelar resurserna på ett klokare sätt. Finansieringsansvaret för skolan bör flyttas från kommunerna till staten.

Här är Svenskt Näringsliv välkomna som en medspelare i den förändring som är nödvändig.

 

Är aktiebolagen problemet i välfärden och skolan?

Debatten om vinster i välfärden har rasat intensivt inför ett utredningsförslag som kommer snart . Där ingår också frågan om det verkligen är bra eller dåligt att Sverige som enda land tillåter aktiebolag i skolan? Men den frågan har regeringen valt att inte röra i.

Regeringens särskilde utredare Ilmar Reepalu kommer om några veckor lämna sitt förslag på hur vinster i välfärdsbolagen ska begränsas. Det som läckt ut från utredningen har gjort att Svenskt Näringsliv och företrädare för företagar-Sverige rasar.

Den intresserade rekommenderas följa debatten i DN efter Reepalus första debattartikel i våras. Där diskuteras synen på vinster och driftsformer från olika håll.

Nyligen publicerades dock ett synnerligen intressant inlägg, ”Problemet är aktiebolagens närvaro”, i Sydsvenskan/HD av den före detta moderata riksdagspolitikern och nationalekonomen Anne-Marie Pålsson.(Läs förresten gärna henne uppmärksammade uppgörelse med rikspolitiken i boken ”Knapptryckarkompaniet : rapport från Sveriges riksdag”.)

Aktiebolagsformen problematisk
I sin krönika menar Pålsson att problemet visserligen inte är vinsten i sig:

”Vinster kan uppstå i alla organisationer av en slump eller som följd av en medveten plan. Problemet är aktiebolagens närvaro.”

Förvånande nog har detta inlägg inte diskuterats eller debatterats alls. Det är märkligt eftersom vi nog behöver mer samtal och dialog mellan de olika lägren i denna fråga, och mindre av fundamentalistiskt övertygelse utan vilja till dialog.

Anne-Marie Pålsson är mycket tydlig i sin hållning:

Logiken för aktiebolaget är marknadens: bara lönsamma kunder är intressanta, resten sorteras bort. Så måste bolagen agera, eftersom aktiebolagslagen kräver att de ska ha som enda syfte att bereda ägarna vinst. Och det är just kravet på vinstmaximering som är oförenligt med produktion av välfärdstjänster.
Utmärkande för välfärdstjänsterna är nämligen att de ska vara tillgängliga för alla på samma grunder. Ingen får exkluderas!”

Svårt att se resultat i verksamheten kopplat till vinsten
Pålsson menar också att vinsten är ett dåligt mått på effektiviteten i verksamheten och hon lyfter svårigheten i att mäta output. ”Kunderna” efterfrågar ju inte alltid det som är själva beställningen från riksdag och regering och exempel ges från skolans värld.

”I frånvaron av objektiva och nationella instrument för att mäta elevers kunskaper säger betygen inget om skolans prestation eller elevens, möjligen bara något om skolans betygspolicy.”

Och hon avslutar uppfordrande:

”Den som på allvar vill ta itu med problemen i välfärdssektorn ska alltså sätta stopp för de bolag som har vinsten som enda mål för verksamheten. Inte så att de måste upphöra med sin verksamhet, bara att de måste driva den i någon annan driftsform, kanske som stiftelse eller kooperativ.
Och de som inte vill det får vackert underkasta sig vinstrestriktioner precis som de tvingas till i alla andra länder. Det skulle göra Sverige till ett land som alla andra och inte till en reminiscens från Sovjettiden, som näringslivet söker skrämmas med.”

Få motinlägg från näringslivet
Vårdföretagarna har gått ut och svarat detta inlägg. ”Nej, Anne-Marie. Aktiebolagen är inte problemet.” De tillbakavisar Pålssons inlägg helt och listar olika argument och fakta och menar att huvudorsaken till att nästan alla väljer driftsformen aktiebolag är att det ”helt enkelt en tryggare och säkrare bolagsform, det gäller i denna bransch som i alla andra”.

Några andra invändningar eller motinlägg från exempelvis Svenskt Näringsliv eller Friskolornas Riksförbund har ännu inte dykt upp.

Arbetsmiljö med hot och våld ökar lärarbristen

I Gefle Dagblad kan vi i dag läsa en dyster historia om en lärarkandidat som lämnar yrket efter att ha misshandlats av en elev.

Lärarkandidaten Alexander var nästan klar med lärarutbildningen. Han arbetade deltid på en gymnasieskola i Gävle, anställd via ett bemanningsföretag. En dag blev han misshandlad av en elev. Händelsen polisanmäldes, och det slutade med att eleven dömdes för misshandel. Men Alexander tyckte sig inte ha fått tillräckligt stöd från skolledningen och valde att lämna läraryrket.

Vi läser att det senaste året har sju procent av utbildningsförvaltningens personal i Gävle blivit utsatta för våld på jobbet, och knappt sex procent har blivit hotade, enligt årets medarbetarundersökning.

– Det är inte acceptabelt, siffrorna är för höga, säger Lena Orest Fröjd, huvudskyddsombud på Lärarnas Riksförbund i Gävle till tidningen.

Tidningen sätter frågan om hot och våld mot lärare i ett större sammanhang när man också granskar lärarbristen ur ett lokalt perspektiv.

För att fler ska välja att utbilda sig till lärare eller återvända till läraryrket behöver det ske förbättringar i arbetsmiljön med mindre stress och rimligare arbetsbörda. Men också en nolltolerans mot hot och våld på jobbet måste till. Detta är arbetsmiljöproblem som gör att människor väljer bort läraryrket.

Lärarnas Riksförbund har granskat förekomsten av bland annat hot och våld i sina återkommande arbetsmiljöundersökningar. Läs mer här.

Se också denna video på Gefle Dagblads hemsida som går igenom lärarbristen och den allvarliga situationen för skolan för Gävleborg, men läget är detsamma i hela landet.