Pressade kommuner och tystade lärare på Världslärardagen

I dag är det Världslärardagen och Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén har skrivit om denna dag på Sanningar om skolan. Hon lyfter att det finns problem med att kunna höja sin stämma för lärare i svenska skolor idag

”De rättigheter vi kämpat oss till i Sverige är inte självklara ute i världen. Men jag ser också att det finns tecken även i vårt land att våra rättigheter begränsas där exempelvis lärares rätt att tala med media inskränks av okunniga arbetsgivare som hotar med repressalier. Detta trots att lagstiftaren försöker stärka meddelarfriheten.

I våra egna undersökningar där medlemmar i både den privata och offentliga sektorn besvarat frågor om deras inställning till att offentligt kritisera den skola de arbetar på så menade majoriteten av lärarna att de skulle utsättas för påföljder. Nästan 70 procent av de friskoleanställda och 53 procent av de kommunala lärarna skulle inte våga uttala sig offentligt i media om de var missnöjda med sin arbetsgivare eller skola. Det är förskräckande siffror.

Men vi får aldrig låta lärare tystas. Den dagen vi tystnar så försvagas också demokratins grund. I Sverige och i världen.”

Idag har vi också kunnat se Åsa Fahlén i SVT där hon reagerar mot försöken att tysta lärare i Östersund.

”Här har vi en förtroendevald, en lärare på skolan som har genom organisationen och även personligen tagit upp missförhållanden på skolan. Man ser att elever mår dåligt och det har varit så under längre tid. man har lyft det i flera år och det händer ingenting. Och när man sedan får en fråga från media och påtalar det här problemet, då blir man i princip tystad av en förvaltningschef och det tycker jag är mycket upprörande.”

Detta beror på att kommunföreträdare inte vet vad de sysslar med. Att kommunerna är pressade kunde vi se i går. I Studio Ett berättades om närmast desperata åtgärder där Malmö stad och Helsingborgs stad letar efter lärare – i Holland. Något som ansvariga beskriver som ”långsiktig satsning”.

Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén förklarade bland annat att det som borde vara den långsiktiga satsningen från kommunerna/skolhuvudmännen är att fortsätta höja lärarlönerna och förbättra arbetsvillkoren. Då kan man få tillbaka en del av de tiotusentals lärare som lämnat skolan, men som kan tänka sig att återvända till yrket.

Sedan måste många andra saker göras. Att leta efter lärare i Holland hör till de mindre prioriterade sakerna…

Vuxenutbildning i svårigheter

Vuxenutbildningen i landet har svårigheter. Att upphandlingen och tillsynen av vuxenutbildningen sköts av varje enskild kommun är problematiskt. I media har vi nyligen kunnat läsa exempel från Komvux i Norrköping och där framträder en bild av en urholkad och försämrad vuxenutbildning.

Lärare i kommunen har reagerat över hur dåliga deras arbetsvillkor blivit och över hur hårt och orättvist konkurrensen slår när 50 % av verksamheten är i privat regi och insyn och tillsyn närmast obefintlig.

Drygt 20 talet lärare har sökt sig bort från Komvux i Norrköping i samband med övergång från ferietjänster till till semestertjänster .

I en debattartikel i Norrköpings Tidningar, ”Betyg urholkas inom vuxenutbildningen”, skriver Helena von Schantz, stridbar lärare och ombud för Lärarnas Riksförbund, om det larmrop från SVA1 lärare vid Komvux i Norrköping som ledde till en utredning av Eductus SVA 1 kurser, en utredning som visade på flera oegentligheter och lagbrott.

Helena von Schantz debattartikel har blivit mycket delad och lärare över hela landet bekräftar bilden som ges av en ruttnande vuxenutbildning med orättvis konkurrens, kontinuerlig intagning, kommunernas uppföljningsansvar, de korta kurserna och den infekterade arbetstidsfrågan.

Efter debattartikeln har också Norrköpings Tidningar skrivit flera nyhetsartiklar om att vuxenutbildaren Eductus bryter mot skollagen när eleverna inte genomför hela det nationella provet i svenska som andra språk och sätter glädjebetyg. Se länkar nedan.

Anmärkningsvärt är också att lärare vill vara anonyma när de blir uppringda av en reporter. Vilka signaler har kommunen skickat ut till sina anställda när dessa uppenbarligen är rädda för repressalier om de uttalar sig i media?

Skolan bröt mot skollagen

Eductus: ”Vi gör förändringar nu”

Elever: Fusket fortsätter på skolan

Regeringen verkar medvetna om problemen inom vuxenutbildningen och har tillsatt en utredning som leds av den tidigare statssekreteraren vid Utbildningsdepartementet, Roger Mörtvik, och som bland annat ska se över bestämmelser gällande urval, betygsskala, högskoleförberedande examen och särvuxelevernas möjlighet till utbildning efter sina behov och förutsättningar. Utredaren ska också se över om lärare inom vuxenutbildningen får tillgång till den kompetensutveckling de behöver. Utredaren ska lämna sitt förslag i augusti nästa år.

Skolans Dag – lärare och studie- och yrkesvägledare i fokus

Idag den 12 september firas Skolans Dag. Runtom i landet sätts strålkastarljuset lite extra på skolans lärare och vägledare just denna dag.

Skolans Dag instiftades av Lärarnas Riksförbund 2008 för att sätta skolan i centrum. På detta sätt vill förbundet uppmärksamma och betona allt bra som händer i skolan.

Lärare och vägledare har en viktig uppgift, och ett stort ansvar. Små mirakel händer varje dag i skolan, tack vare alla medlemmars insatser. Det vill förbundet lyfta fram.

Det bubblar på många håll.

Vi kan läsa om Skolans Dag i tidningar och i sociala medier som Facebook, Instagram och Twitter.

Bland andra Expressen uppmärksammar dagen med ett webb-tv inslag.

Lärare lyfts fram på många andra håll.

I Gävle kunde vi redan i går se att Gefle Dagblad uppmärksammade Skolans Dag

I Eskilstuna läser vi i Eskilstuna kuriren, i Örebro läser vi Nerikes Allehanda och i Varberg läser vi i Hallands Nyheter.

I år har också några passat på att vara med i tävlingen Årets lärarhjälte och årets vägledarhjälte.

I Enköping heter Årets lärarhjälte Nadja Larsson på S:t Iliansskolan och hon liksom många andra lärare runtom i landet idag fick ett diplom och blomsterbukett.

I Luleå prisades vägledaren Ingela Sörbrand som arbetar i gymnasiebyn i Luleå och läraren Jessica Rönnbäck vid Råneåskolan.

I Skolvärlden läser vi om Yvonne Romarker som prisas i Mörbylånga.

På Rudsskolan i Karlstad belönades Ann-Britt Skager, musiklärare som fick Lärarnas Riksförbunds pris som årets lärarhjälte. I NWT berättades om de lärare som belönades, ”Skolans hjältar firades av facket”.

Lärarnas Riksförbund i Karlstad har också varit aktivt och lagt ut bilder på Facebook.

Detta var bara några få axplock.

Nästa år, 2018, firas Skolans Dag den 4 september.

 

Råd till regeringen i budgettider: Satsa på skolan!

Idag samlas regeringen för överläggningar på Harpsund om statens budget. Läget är ljust för de offentliga finanserna och ekonomin växer med hela 4 procent.

Ett område som regeringen måste satsa på är skolan. I Dagens Samhälle går de två lärarorganisationerna Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet ut tillsammans med Sveriges Elevråd i en debattartikel, ”Snåla inte med unga människors framtid”, där man ger råd till regeringen på Harpsund och understryker att mer pengar till skolan har stor betydelse – om de används rätt.

När regeringen nu inleder sina överläggningar i Harpsund är det viktigt att inte villkoren i skolan hamnar längst ner bland regeringens prioriteringar. Att det nu finns ett stort intresse för säkerhetsfrågor är inte märkligt mot bakgrund av det senaste årens händelser och nu väntas också polisen få ett stort resurstillskott. Men ska man vara tuff också mot orsakerna till brott är skolfrågorna helt centrala. I skolan nås också de ungdomar som har en trasslig bakgrund eller som av en eller annan anledning lockas av hatbudskap. Kan man påverka ungdomar redan under skolåldern så kan mycket vinnas både för den enskilde och för samhället. 
Självklart kan mer pengar i en verksamhet vara ett problem om man är osäker på hur de ska användas. Men som representanter för elever och lärare har vi en mycket klar uppfattning om hur nya resurser till skolan ska kunna komma till god och meningsfull användning. Så skolan borde åtminstone få sin beskärda del av den höjning av kvalitén vi väntar oss på alla andra områden. Och det kostar pengar.

Ska regeringen få bäst utväxling på sin höstbudget så borde ytterligare satsningar på skolan vara givna.

Storbankernas ekonomer ger också sina förslag idag i SvD. Flera ser integrationen av invandrare som en av de största utmaningarna för svensk ekonomi.

Anna Öster, chefsekonom på Länsförsäkringar, lyfter i detta sammanhang fram utbildning som centralt.

”Utbildning är det viktigaste vi kan ägna oss åt för att vi ska långsiktigt kunna växa och vara konkurrenskraftig. Men jag tror inte att utbildning räcker. När det gäller integrationsfrågan så behövs det mycket bredare lösningar än så”, säger hon.

Samtidigt läser vi idag i Dagens Samhälle att kommunernas koncernresultat lyfter och man gör rekordöverskott. Orsaken är ett högt investeringstryck  som ökar på den svenska konjunkturen.

Det visar också att finns den politiska viljan så finns också möjligheterna att investera. Eller som Torkild Strandberg (L) säger. Han är kommunstyrelsens ordförande i Landskrona, den kommun som har störst överskott per invånare. Orsaken är främst en större bostadsaffär.

– Vi ville frigöra pengar för att på allvar kunna gripa oss an ett miljonprogramsområde som är urtypen för ett område med utanförskap med alla dess vidhängande problem./…/ Att förändra kommer att ta tid och kosta pengar. Men i slutänden blir investeringen god ekonomi, tror han.
– Gör vi inget blir de samhällsekonomiska kostnaderna stora. Det vore oförsvarbart. På sista raden kommer det att vara lönsamt, och ur ett mänskligt perspektiv är det nödvändigt.

Detsamma gäller för satsningarna på skolan.

Tunga röster för ny styrning av skolan

En rad tecken finns på att vändpunkten är nådd för dagens styrning av skolan. Inte bara OECD har sett hur diffust och oklart ansvaret för den svenska skolan är. Och inte bara Skolkommissionen förbereder att staten ska ta ett starkare grepp om skolan.

Inga bevis för att 90-talsprojektet lyckats
En del av bakgrunden till omsvängningen ges i en mycket intressant text i Expressen av politikjournalisten Torbjörn Nilsson. I ”Doldisen som drog igång välfärdsbråket laddar om”, berättar han om Laura Hartmans ”återkomst”.

Hartman var den som vid ett SNS-seminarium 2011 först pekade på att ”vi nästan inte vet någonting om hur Sverige har påverkats av de stora privatiseringsreformerna. Hon sa att det inte finns några bevis för att effektiviteten blivit bättre och att tillsynen är bristfällig.”

Det Hartman med kollegor skrev var att man utifrån forskningen inte kan dra slutsatsen att det blivit entydigt bättre efter konkurrensutsättningen. Hon ville lyfta frågan om styrningskedjan.

”Hur ser kedjan ut från ett riksdagsbeslut ner till en enskild läkare, lärare eller socialsekreterare som möter brukaren? Det är i de frågorna mycket att kvaliteten avgörs.”

Protester från professionerna
Vi påminner här om att två år senare, våren 2013, gick Lärarnas Riksförbund, Läkarförbundet och Polisförbundet ut och larmade i en debattartikel, ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller”.

Det som också kallas New Public Management (NPM) hade gått för långt: ”Att mäta tillsammans med professionen är bra, men utvärderingen har kidnappats av ekonomer och administratörer. Samhället måste lita till kunskapen hos de i verksamheten – en ödesfråga för välfärden.

De tre fackförbunden arrangerade samma år ett proppfullt seminarium i ett sommarfagert Almedalen. Det var som om korken flög ur flaskan; alla vittnade om hur NPM hade skapat förvandlats från nödvändig kontroll till skapare av byråkrati och ineffektivitet.

På hösten samma år gick Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven ut på DN Debatt och stödde lärarna, läkarna och poliserna. I ”Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter” skrev han att avprofessionaliseringen i välfärden måste stoppas.

”Människor som arbetar i välfärden har gått från att vara självständiga professionella till att vara detaljstyrda utförare. Vi vill etablera en ny syn där de får större frihet och kan utnyttja sin yrkeskompetens. Samtidigt vill vi ställa större krav på ansvar för utveckling och etik”

Regeringen vill reformera styrningen
Regeringen har som uttalat mål att förändra och förbättra styrningen av välfärden. Torbjörn Nilsson tar som exempel att regeringen låtit Ilmar Reepalu utreda ”marknadiseringen” och att Laura Hartman går igenom utreda ”företagiseringen”. Idag leder Hartman Tillitsdelegationen.

”Vartefter kommer Laura Hartman, hon som drog i gång debatten om vinsterna, leverera ny ammunition till Ardalan Shekarabi och regeringen. Lagom till valrörelsen faktiskt. Och det – en civilminister laddad med argument som det kan gå att bygga breda uppgörelser kring, skulle ju vara närmast revolutionerande.

Tänk om Shekarabi faktiskt kan få igenom något.”

Välgörande klarspråk i ESO-rapport
Samtidigt har Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO), som ligger under Finansdepartementet, släppt en ny rapport med sprängstoff som fått märkligt lite uppmärksamhet.

Rapportens författare Per Molander är ett mycket tungt namn. Han är teknologie doktor och har under många år arbetat med frågor som rör styrning av offentlig verksamhet, senast som generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen. Han var arkitekt bakom reformeringen av den statliga budgetprocessen under 1990-talet och har varit huvudsekreterare i bland annat Ekonomikommissionen.

”Erfarenheterna av de genomförda förändringarna är ofta negativa. Bland annat beror det på att privat och offentlig sektor skiljer sig åt i en rad viktiga avseenden, något som inte beaktats i tillräckligt hög grad.”

I rapporten diskuteras erfarenheterna från bland annat skolans, sjukvårdens och socialförsäkringens områden. Molander menar att de NPM-inspirerade reformerna inte har infriat vad de lovat. Därför är det är dags att ompröva de genomförda förändringarna.

Molanders slutsatser är att skolan bör förstatligas och att de privata skolorna och skolvalet avskaffas. Han konstaterar att:

Privatiseringarna inom offentlig sektor har gett blandat resultat, men generellt inte lett till de effekter som har eftersträvats. Inte heller har de näringslivsinspirerade styrningsmetoderna som tillämpas inom offentlig verksamhet (NPM) levererat förväntat resultat.

På väg mot ökad statlig styrning av skolan

Idag har regeringen fattat beslut om att tillsätta en utredning om hur skolmyndigheterna ska vara mer regionalt representerade. Man kan se det som ett direkt svar på Lärarnas Riksförbunds utspel i helgen när en stor undersökning presenterades i SVT.

Ingen logik
Den visade att det finns mycket stora brister i hur kommunerna fördelar pengar till enskilda skolor. Ja, den visade helt enkelt att det inte finns någon logik alls i hur pengarna fördelas. Det skrev Lärarnas Riksförbund ordförande Åsa Fahlén i en debattartikel på SVT Opinion.

Utbildningsminister Gustav Fridolin kom till SVT Agenda och förklarade tydligt: ”Det här är det största systemfel vi har – ojämlikheten i skolan. Vi tillför tio nya miljarder till skolan, och att då höra att rektor Ulla behöver skära ner fyra miljoner på en skola som verkligen behöver de här resurserna visar precis hur stort systemfelet är. Lagen är helt otillräcklig.”

Den som vill kan se hela inslaget i Agenda här  och scrolla drygt 18 minuter in i sändningen.

I Ekot idag säger utbildningsministern Gustav Fridolin att regeringen nu gör ”en bred myndighetsöversyn för att vi ser att staten inte i tillräcklig mån kommer in och jobbar på de skolor som har de tuffaste utmaningarna.”

Och han förtydligar att skolan måste få hjälp av staten. Även om det redan nu finns vissa möjligheter att få direkthjälp från staten med utvecklingsarbetet så vill nu regeringen utöka det statliga ansvaret och vara närmare skolorna så att fler skolor kan få del av de stöd som finns.

Ökad statlig styrning av skolan.
Den minnesgode vet att innan kommunaliseringen av skolan 1991 fanns så kallade länsskolnämnder. Även om beslutet inte ska ses som ett steg tillbaka till tiden när skolan i större utsträckning var statligt styrd så kommer tyngdpunkten kraftig förskjutas mot ett statligt nationellt ansvar.

Gustav Fridolin talar öppet om att detta innebär en ökad statlig styrning av skolan. Han understryker att det som tappades bort med de nya kommunala skolhuvudmännen på 90-talet var det nationella, statliga, ansvaret för likvärdigheten. ”Där behövs ett statligt ansvar och det här är en del av det.”

Samtidigt som alla tecken förebådar ett ökat statligt inflytande i och ansvar för skolan så går ett pressat SKL idag ut på debattplats i Svenska Dagbladet.

Man vill få uppmärksamhet för det arbete man gör med goda exempel och försök till uppmuntran av de kommuner som gör rätt.  Sanningen är ju att det tyvärr inte har räckt, utan alltfler ser de stora problemen med styrningen och finansieringen av den svenska skolan.

Men man kämpar emot intill slutet. Till förfång för skolans elever som i slutändan drabbas av svårigheterna att styra och leda skolan rätt.

Frågan SKL borde ställa sin innan man skriver ännu en artikel där man bönar om att få behålla ansvaret för skolan är att fråga sig: ”Vad har vi gjort för fel under de gånga årtiondena och hur skulle vi kunna få hjälp av staten för att lyfta skolan?”

Kanske skulle det vara bäst om kommunerna får sköta andra delar av skolan än de man ansvarar för idag? Kanske vore det bästa för alla om man tar ett litet steg tillbaka från klassrummen och ägnar sig åt att sköta andra viktiga delar i skolan?

Snart kommer Skolkommissionens slutbetänkande och då får vi se om det blir som SKL anar, att man föreslår en ökad statlig styrning av skolan. Och då kan SKL:s tal om fördelar med förankring i lokalsamhället ersättas med tal om fördelar för eleverna och kunskapsresultaten.

För det är väl ändå därför som vi satsar så mycket på skolan? Den bygger landets kunskapsgrund. Inte kommunpolitikers maktbas.

Källkritikens dag

Den 13 mars är det Källkritikens dag. Det är en dag som både är ett Facebook-event som vem som helst kan delta i och ett arrangemang på Kulturhuset i Stockholm, som har ett digert kvällsprogram med talare som på olika sätt har med källkritik att göra.

Bland annat medverkar professorer, folklivsforskare, psykologer och journalister och talar om konspirationsteorier och propaganda, bluffar och fejkade nyheter, myter och missuppfattningar.

Men framförallt är det en dag då man förhoppningsvis talar om källkritik på landets alla skolor.

Många medier uppmärksammar Källkritikens dag (fattas bara annat!).

Lärarnas Riksförbund ordförande Åsa Fahlén har en debattartikel på i Nyheter24 där hon påminner om att lärare behöver en fortbildning värd namnet: ”så att de själva får möjlighet att slipa sin förmåga att stå emot de nya hoten mot de solida kunskaper som de unga så väl behöver.

Kunniga lärare kan ge perspektiv och rusta eleverna. Ingen elev ska få gå ut skolan utan att ha fått ett källkritiskt sinnelag och kunskap om hur information kan manipuleras och hur rykten kan spridas.”

Åsa Fahlén medverkade också i ett samtal om skolans roll för att öka kunskapen om källkritik i Gomorron Sverige. (Inslaget efter ca 12 min.)
Hon deltog även i ett samtal om källkritik i Aftonbladet TV.

Dagens Nyheter har en intressant huvudledare idag, där man påminner om att det krävs kunskaper i grunden för att kunna vara kritisk.

”Som didaktiklektorn Thomas Nygren konstaterar (Lärarnas tidning 2/3) måste man känna till världen och förstå hur saker och ting hänger ihop för att över huvud taget kunna aktivera den kritiska blicken: ’Eleverna kan till exempel inte se om något är högerextremt om de inte vet hur högerextremism ser ut.’”

Och Svenska Dagbladet berättar i en nyhetsartikel om en satsning på Möllevångsskolan i Malmö på kritisk granskning från första skoldagen.

Metros Viralgranskaren har tagit täten i arbetet för att lyfta fram vikten av källkritik. Tillsammans med Internetstiftelsen i Sverige har man haft en aktiv roll bakom Källkritikens dag. Och på Metro.se kan man göra flera olika uppgifter som Viralgranskaren har konstruerat för att öva sig i förmågan att du att granska uppgifter på nätet. Metro har också tagit fram en lärarhandledning.

Den kan komplettera ett mycket användbart digitalt utbildningsmaterial i medie- och informationskunnighet som Statens medieråd tagit fram.

 

 

Mer källkritik efterfrågas

Källkritik är allt viktigare idag. Inte minst i en tid när sociala medier formar mer och mer av vår världsbild blir det nödvändigt att kunna värdera det man ser och läser. Lärarnas Riksförbunds företrädare har lyft fram hur viktig skolans och lärarnas roll är i detta.

Statliga utredningar har också tagit upp frågan. Framtidskommissionen menade att medie- och ­informationskunnighet och förmågan att navigera i medielandskapet är avgörande för medborgarnas möjligheter att tillvarata sina rättigheter och utöva sina skyldigheter i ett demokratiskt samhälle. Medie­utredningen förklarade att källkritik har kommit att bli en avgörande kunskap i samhället. Den sistnämnda utredningen menade att styrdokumenten för lärarutbildningen bör uppdateras och menade att kritisk granskning och källkritik ska ingå i det nationella skolutvecklingsprogrammet.

Idag ser vi att företrädare för nätverket Svensk lokalmedia tycker att källkritik ska vara ett eget ämne i grundskolan. Men frågan är om man kan bryta ut källkritik till ett eget ämne? Snarare måste väl källkritik ingå och genomsyra alla ämnen i skolan. Och det gäller att börja tidigt. Idag har elever redan från F-klass tillgång till iPads osv och läser och tittar på saker på nätet.

I helgen kunde vi läsa en artikel på DN Debatt från företrädare för Skolverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens medieråd, som just tog upp behovet av källkritik i skolan och att elever måste få bättre utbildning i detta.  Men de föreslog inte att källkritik ska bli ett eget ämne. De uppmanade istället ”rektorer, kommuner och ansvariga för fristående skolor att ge lärarna förutsättningar att utveckla sin kompetens och därmed förbättra undervisningen i källkritik.

Och de skrev vidare:
”Undervisningen i källkritik behöver ges större utrymme i skolan och unga behöver ges möjlighet att utveckla sin medie- och informationskunnighet. Det är mycket angeläget att det görs. Faktum är att det aldrig tidigare varit så angeläget som nu.”

Hur en lärare kan arbeta med källkritik kan vi läsa om i Skolvärlden. De har talat med Cecilia Jalkebo på Skogstorpsskolan i Eskilstuna som ser nätkritik som en självklar del av undervisningen.

Lärarnas Riksförbunds ämnesspanare Mikael Bruér, legitimerad högstadielärare i geografi, historia, religion och samhällskunskap, skriver och delar material om källkritik på bloggen.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén har skrivit om källkritik och om den kompensatoriska skolan som: ”…en plattform och en mötesplats grundad i faktabaserad kunskap och relevans. Kunniga lärare kan ge perspektiv och rusta eleverna./…/ Skolans roll är grundläggande också nu när vi utsätts för informationskrigföring och desinformationsaktioner. Ingen elev ska få gå ut skolan utan att ha fått ett källkritiskt sinnelag och kunskap om hur information kan manipuleras och hur rykten kan spridas.”

Åsa Fahlén skrev nyligen i en debattartikel om skolans betydelse för att sanning och fakta ska värnas i tider när lögner och ”alternativa sanningar” sprider sig.

”Eleverna letar efter fasta punkter i flödet, efter en bas att stå på.

Därför är lärarna och skolan så viktig i dag när vi står på randen till att lögner och osanningar styr världen. Undervisning i det digitala samhället ställer krav på hur lärare själva hanterar det nästintill obegränsade informationsflödet, men framför allt på att elever tränas i källkritik och värdering av information.

Lärarnas uppgift är att stå upp för kunskap och värden och därmed för frihet och demokrati varje dag, för varje elev, i varje klassrum, i varje skola.”

Statens medieråd har tagit fram digitalt undervisningsmaterial i media- och informationskunnighet.

Dagsheta skoldebatter

Man kan inte klaga på att skoldebatten är loj. Ständigt kommer det utspel från olika håll, och det finns otaliga debatter att följa. Ett axplock en vanlig dag: Vinster, religiösa friskolor, könsuppdelad undervisning och ansvaret för flumskolan.

Frågan om vinster i välfärden och i skolan är exempelvis ständigt aktuell. Idag skriver civilminister Ardalan Shekarabi i Expressen om Sverigedemokraternas häftiga omsvängning i den frågan.

I dag är också kollegan, utbildningsminister Gustav Fridolin ute Aftonbladet och vill ha hårdare kontroll av religiösa friskolor.
Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén var positiv till förslaget.

­”Jag tror att det med religiösa friskolor finns en överhängande risk att minderåriga utsätts för otillbörlig religiös påverkan. All sådan påverkan är oacceptabel inom ramen för det offentliga skolväsendet. Det gäller framför allt undervisningen, men även resten av skoldagen. Allt religiöst måste vara frivilligt och det finns en uppenbar risk att det inte alltid blir så, precis som ministern säger.”

Tidigare i helgen var Fridolin ute i Sveriges Radio där han sa sig vilja förbjuda könsuppdelade klasser där pojkar och flickor får sin undervisning skilda från varandra.

Han sa att: ”Alla skolor i Sverige ska jobba aktivt med jämställdhet och att pojkar och flickor möts i respekt för varandra. Man ska inte kunna undvika det jobbet genom att helt enkelt skilja pojkar och flickor åt i undervisningen.”

Fridolin har dock fått mothugg av exempelvis krönikören Alex Schulman som tycker det handlar om biologi och skriver att det finns mycket att göra för en jämställd regering. Men:Regeringens fokus är i stället riktat mot en handfull muslimska skolor som låter tjejerna slippa spela fotboll med killarna.

Men Shulman har själv fått mothugg av Sakine Madon på Vestmanlands Läns Tidnings ledarsida. Hon menar att det inte handlar om könsseparation utan  själva verket om samhället ska godta religion och kultur som argument för att separera barn.

”Schulman och Ung vänster är fria att applådera religiös konservatism. Skolministern agerar tack och lov klokare än så.”

Vi kan också notera att Expressens ledarsida tar idag upp frågan om det politiska ansvaret för skolans problem.

Expressen skriver:
”Det är ert fel! Nej, det är ert fel! Så brukar det låta när alliansen och de rödgröna ska debattera den svenska skolans många problem. Båda har rätt. Såväl borgerligheten som socialdemokratin har bidragit till att skapa det Jan Björklund (L) brukar kalla för flumskolan.”

Man har inspirerats av skolforskaren Johan Wennström som i senaste numret av Fokus gör en genomgång vad olika regeringar gjort och konstaterar att även de borgerliga partierna har ett mycket stort stort ansvar. Alla är lika goda kålsupare blir slutsatsen.

Men Wennström uttrycker det förstås lite elegantare. Han går först går igenom de borgerliga regeringarnas införande av konkurrens- och valfrihetsreformer, och så för säkerhets skulle en  decentraliserad betygsreform som underlättade betygsinflation.
Han konstaterar att bristerna i betygsystemet utan koppling till centrala prov kunde ha rättats till när Socialdemokraterna kom tillbaka till regeringsmakten 1994.
Men: ”I stället begränsade de den nya betygstrappan från sex till tre steg, för att garantera att betyg enbart blev ett urvalsinstrument för högre studier och inte en belöning för hårt arbete. På så sätt blev betygen bara ett slags valuta för att ta sig vidare i utbildningssystemet, vilket ytterligare stärkte skolornas drivkrafter att konkurrera med betyg snarare än med kunskaper.
Trots tolv år i regeringsställning gjorde Socialdemokraterna i praktiken ingenting för att förbättra skolkonkurrensen i detta avseende.”

Wennström påpekar att inte heller senare borgerliga regeringar försäkrade skolvalet mot fusk och missbruk.

”Betyg, kunskapsorientering, auktoriteterna i skolsamhället. Det var vänsterns hatobjekt. Med friskolereformen gav sig även den borgerliga regeringen på just de institutionerna. Oavsiktligt, men effektivt.”

Likvärdighetsagenda behövs för att nå en nationell kunskapsskola

Svenska skola har stora problem med likvärdigheten. Idag fördes den så kallade Likvärdighetsagendan fram på DN Debatt, ”Slopa köerna till friskolorna för att minska segregationen”.

Det fleråriga samarbetet mellan Sveriges två lärarfack och Landsorganisationen har varit en stor framgång och i dag presenterade de tre fackliga organisationerna 25 förslag som samlats under namnet Likvärdighetsagendan. Den kan läsas i sin helhet här.

Rapporten överlämnades till inte mindre än två statsråd idag; utbildningsministern Gustav Fridolin (MP) och gymnasieministern Anna Ekström (S), som sa sig vara mycket positiva till budskapet om starkare statlig styrning av skolans finansiering och även till förslagen om hur man skulle kunna minska segregationen i skolan.

I debattartikeln beskrivs tre övergripande förslag mer utförligt. Dessa är:
1. Skolvalssystemet behöver justeras, 2. Finansiering och styrning för ökad likvärdighet och 3. Insatser för skolor med särskilda utmaningar.

Lärarna anser att skolan behöver lyftas mot större likvärdighet och LO inser att det är deras medlemmars barn som missgynnas av att föräldrarnas utbildningsbakgrund och inkomst styr utbildningen och avgör skolgången. Segregationen måste motverkas och det duger inte att vänta till dess att boendesegregationen ska ändras.

Det är för att komma till rätta med de brister i likvärdighet som präglar dagens svenska skola som LO, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet sedan 2014 drivit det gemensamma samarbetsprojektet Ge alla elever samma chans!.

Man anser att de insatser som kan ha störst påverkan på likvärdigheten i skolan är att komma till rätta med de negativa effekterna av skolvalssystemet, att få en finansiering och resursfördelning av skolan som ger alla elever samma möjligheter att nå kunskapsmålen, och att skapa bättre förutsättningar för skolor med särskilda utmaningar.

Media har skrivit om rapporten och utspelet och det finns mycket att ta del av. Se bland annat dagens Studio Ett 17-timmen där LO:s förste vice förbundsordförande Terese Gouvelin möter vd:n för Friskolornas Riksförbund Ulla Hamilton.

Media har bevakat nyheten ordentligt och i Skolvärlden finns en bra sammanfattning.

Det finns de som reagerar över att bland annat det tydligt opolitiska Sacoförbundet Lärarnas Riksförbund samarbetar med LO. Men det är naturligt och nödvändigt att fackliga organisationer samverkar och samarbetar kring frågor som berör deras medlemmar. Skolan är onekligen ett sådant område.

En av svensk skolas stora problem, eller ”utmaningar” på nysvenska, är att likvärdigheten försämrats kraftigt, vilket bland annat OECD påpekat i deras utvärdering av det svenska skolsystemet. Från att ha varit i topp vad gäller likvärdighet har vi nu halkat ner och är ett mediokert land i detta hänseende. Och det oroande är att vi fortsätter minska i likvärdighet även när vi förbättrar resultaten som i TIMSS och PISA. Skolkommissionen har uppdraget att leverera lösningar som har ett brett stöd.

Vi väntar nu på debatt och diskussion. Friskoleföreträdarna kan välja att känna sig utpekade eller delta och ta sin del av ansvaret. Det behövs ett seriöst samtal och ärlig diskussion om vi ska kunna nå framåt och nå bättre resultat – för alla.

Tyvärr väljer ovannämnda Ula Hamilton att gå till angrepp på lärarna. Hon säger:

”Jag tycker att det är anmärkningsvärt att lärarfacken skyller ifrån sig och inte tittar på vad som händer i klassrummet. De borde ta detta på större allvar och titta på hur deras medlemmar jobbar. Men det andas de inte ett ord om.”

Det är vare sig klädsamt eller klokt. Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén kommenterar ovanstående påståenden från Hamilton:

”Klart att vi som lärarkår tar ansvar för vår undervisning. Får vi goda förutsättningar kan man absolut ställa krav på lärarna. Det är jag inte alls främmande för, men det är inte det som är problemet med svensk skola.”

Att som Svenskt Näringslivs Tobias Krantz välja att se en ”en extrem vänsteragenda”  är heller ingen framkomlig väg. Krantz har dock rätt när han idag skriver att:

”Skolan behöver långsiktiga blocköverskridande överenskommelser. Uppslutningen i samhället kring lösningarna måste vara bred. Det gäller inte minst en så viktig fråga som en mer jämlik skola.”

Men då behöver alla kasta sina ideologiska skygglappar. Skolan behöver mer av samverkan och samförstånd för att nå en verkligt nationell kunskapsskola på stark och statligt grund.

Svensk skola måste ge alla elever bättre förutsättningarna. Det är målet med dagens utspel.