16 maj, 2012

Tvåfrontskriget mot den uppväxande generationens utbildning

Personerna bakom det uppmärksammade Läraruppropet Phillip Dante och hans kollega Lars-Göran Hultberg fick en artikel,”Höjd lön för alla lärare måste vara första prioritet”, publicerad på Newsmill i förra veckan.

Det är en utmärkt artikel, men det som fångar vårt intresse och som citeras nedan är en kommentar från läraren Johannes Westlund. Han skriver att:

”Den viktigaste garantin för hög kvalitet är lärarens utbildning och en arbetsgivare som värdesätter och belönar en god arbetsinsats. Genom kommunaliseringen av skolan förvandlades en yrkeskår av akademiker till ”kommunalarbetare”. Över en natt förvandlades skolan från nationell angelägenhet till en tummelplats för inkompetenta kommunpolitiker och riskkapitalister vars tvåfrontskrig mot den uppväxande generationens utbildning fortfarande rasar. Att så många högutbildade akademiker fortfarande står ut i denna arbetsmiljö är ett av de viktigaste bevisen för att lärare inte sätter den egna plånboken före sitt utbildningsuppdrag.

Att jag själv – med civilingenjörsexamen och dubbla gymnasielärarexamina – uthärdar förklaras med att de kollegor jag möter i mitt dagliga arbete besitter en mångfacetterad kompetens som ger mig den intellektuella stimulans som krävs för att upprätthålla min motivation att fortsätta arbeta i skolan.

När lärarna nu samlas kring en, i mitt tycke, rimlig lönenivå är inget annat än en varningsklocka som måste tas på största allvar. De lärare jag känner är engagerade, välutbildade, kompetenta och mycket tålmodiga. När tålamodet börjar rinna ut hos en grupp som denna har det redan gått alldeles för långt.”

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i Arbetsmiljö, avtalsrörelsen, grundskolan, kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, lärarlöner, likvärdighet, statligt ansvar för skolan, utveckla skolan | Inga kommentarer »

15 maj, 2012

En skola som vi kunde ha haft i Sverige

En av veckans viktigaste skolhändelser ägde rum på tisdagen på SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, under rubriken: ”Ett utbildningssystem för konkurrenskraft. Pasi Sahlberg om finska lärdomar”.

Frågan som ställts så många gånger de senaste åren var också här: Varför lyckas den finska skolan så bra i förhållande till den svenska? Handlar det om lärarna, eleverna eller kanske ägarformerna? Vad kan Sverige lära av vårt östliga grannland när det gäller utbildningssystemet? Och finns det en motsättning mellan kreativitet och traditionell kunskapsinlärning i skolan?

Det finska exemplet diskuterades när SNS Utbildningskommission arrangerade det som ska bli den första i en serie konferenser om det svenska utbildningssystemet.

Huvudtalare var alltså Pasi Sahlberg, som skrivit den internationellt uppmärksammade boken ”Finnish Lessons: What can the world learn from educational change in Finland?” Utvecklade sina tankar.

Idag är han generaldirektör för Cimo, en finsk expertmyndighet på utbildningsområdet. Sahlberg är utbildad lärare och disputerade på en avhandling om lärarrollen 1996.

Under rubriken ”Finska lektioner” underströk Pasi Sahlberg att kvalitet i undervisningen och likvärdighet hänger ihop. Genom att satsa på likvärdig undervisning så satsar man på kvalitet i undervisningen. En sanning som borde vara självklar, men som en och annan säkert har svårt att svälja…

Vidare berättade Pasi Sahlberg att hälften av alla grundskoleelever har fått någon typ av specialpedagogisk insats. Men det är inget konstigt eller stigmatiserande att få särskilt stöd i den finska skolan.

En skola som man börjar i vid sju års ålder. En skola där eleverna har färre undervisningstimmar än i andra länder i OECD. En skola där lärarna undervisar färre timmar än de flesta lärare i OECD-länderna. Men centralt är att de undervisningstimmar som ges är kvalitativa. Eller som Pasi Sahlberg sa:
”Less is more.”

Det visar sig att man också har en mindre mängd läxor i Finland än i Sverige. Och de hemläxor eleverna får är läxor som lärarna vet att alla elever klarar av. Inget nytt finns i läxorna. De är endast repetition. Pasi Sahlberg underströk att läxorna inte är avhängiga av föräldrastöd!

Vi vet att det är mycket attraktivt att läsa till lärare i Finland. Enligt Pasi Sahlberg är de främsta incitamenten för att bli lärare i Finland att man har passion för undervisningen. Det är inte lönen eller arbetsvillkor som lockar, även om både lön och arbetsvillkor är bättre än i Sverige.

Dessutom gallras rätt studenter fram genom olika test. De som söker måste visa sig lämpliga för läraryrket. Det krävs alltså både bra betyg och lämplighet för att komma in på den attraktiva lärarutbildningen. Visserligen är skolan kommunal i Finland. Men genom en högkvalitativ och krävande lärarutbildning ser staten till att standarden både på lärarna och på skolan är mycket hög.

Pasi Sahlberg visade bland annat ett schema där han jämförde vilken väg Finland valt och vilken väg andra, särskilt de anglosaxiska länderna, valt.

Ofta är det motsatta vägar. I Storbritannien har man satsat på att inspektera så mycket som möjligt och att låta eleverna ha många prov. Skolan är mycket toppstyrd. Det gäller både för lärare och för rektorer.

Finland har valt den motsatt väg. Med mycket stor frihet och förtroende för lärarna, som alla är behöriga i ämne och skolform. De finska kommunerna har inte tillåtits experimentera med behörigheten och låta vem som helst gå in i ett klassrum och börja undervisa. Systemet litar på att lärarna man utbildat är bra/bäst. Förtroende för och tillit till lärarna är nyckelorden.

Pasi Sahlberg noterade att Sverige är på väg mot det anglosaxiska hållet, dock kombinerat med tydliga marknadsinslag som inte hade någon anhängare i Pasi Sahlberg.

Slutligen gav Pasi Sahlberg fem finska lärdomar, eller lektioner:

1)      Likvärdighet och inte valfrihet.
Likvärdig undervisning ger kvalitet i undervisningen.

2)      Anpassad och inte standardiserad.
Eleven i centrum, men inte bara som individ.

3)      Förtroendebaserat ansvar och inte marknadsbaserat ansvar.
Inget behov av inspektioner och tester, det finns ett förtroende i grunden.

4)      Pedagogik och inte teknologi.
Det är pedagogiken som står i centrum inte tekniken. Tekniken är ett verktyg.

5)      Professionalitet och inte amatörism.
Lärarna är rätt utbildade och behöriga i ämne och skolform. Därtill är lärarutbildningen rätt dimensionerad efter behoven.  

 I stora drag kan man säga att man i Finland fortsatt utveckla den skola som Sverige hade innan kommunaliseringen och innan friskolereformen. Det kan ju kännas lite bittert att allt, alltså även barnet, slängdes ut med badvattnet i den svenska skolans reformiver på 1980- och 90-talet.

Pasi Sahlberg visade konturerna av en skola som vi kunde ha haft i Sverige.

 

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i läraryrket, likvärdighet, särskilt stöd, utveckla skolan | 1 kommentar »

15 maj, 2012

Löneuppropet når 25 000 namnunderskrifter

Det riksomfattande löneuppropet har tagit ett skutt uppåt i antal underskrifter. Insamlingen är avslutad men nya namn kommer in hela tiden. Över 25 000 namnunderskrifter för tillfället!

På uppropets hemsida konsterar man att:

”Räkningen fortsätter och nästa mål är 30 000…”

Läs vidare på den utmärkta hemsidan för uppropet. Där står bland annat följande programförklaring:

”Löneuppropet riktar sig till samtliga lärare i Sverige som är missnöjda med sin lön. Oavsett fackförbund, eller om man för den delen inte tillhör ett fackförbund, är vi lärare fortfarande en lärarkår, och tillsammans står vi starka!

Genom kommunaliseringen av skolan har man söndrat och härskat över lärarkåren. Det är betydligt svårare att ställa 290 huvudmän till svars istället för en – staten. Löneuppropet har för avsikt att ställa samtliga till svars för vårt missnöje som lärare!

Innan kommunaliseringen av skolan tillhörde lärarutbildningen den lilla skara av utbildningar som hade flest sökande per plats. Det var mer attraktivt att bli lärare än exempelvis socionom och jurist, och lika attraktivt att bli läkare. Idag kan flertalet högskolor, runt om i landet, inte ens fylla de platser de har till lärarutbildningen med studenter.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har misslyckats med sitt uppdrag att förvalta skolan. I två decennier har yrkets status och elevernas kunskapsnivå gradvis försämrats till den bottennivå vi idag befinner oss på. Ingela Gardner (ordförande i SKL) uttalar sig i Svenska Dagbladet den 8 april (Omöjligt ge alla lärare 10 000 kr mer i månaden) på ett sätt som visar att SKL inte ser sig själva kapabla att ta ansvar för Sveriges lärare och skolor. Löneuppropet uppmanar SKL att omedelbart inleda diskussioner med staten i syfte att finna lösningar för Sveriges skolor och lärarlöner.

Centerpartiet,Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna är de partier i vår riksdag idag som inte vill att staten ska ta ansvar för skolan, ofta med hänvisning till att skolan även hade brister när den var statlig. Må så vara, men de brister skolan hade då är inte i närheten utav de brister den svenska skolan upplever idag. Decentralisering i all ära, då makten flyttas närmare medborgarna, men den decentralisering som har skett för skolan har varit förödande för alla barns utbildning oavsett var man bor i landet. Är problemen idag inte stora nog för att dessa partier ska agera?”

 

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i lärarlöner | Inga kommentarer »

14 maj, 2012

Mer administration leder till stress och lägre produktivitet.

Så var det vetenskapligt bevisat, om nu någon tvivlat. Vetenskapsradion i Sveriges Radios P1 berättar att ”Pappersarbete och administration skapar stress”

Vi lyssnar och läser:

”Allt fler yrkesgrupper i Sverige får allt fler administrativa sysslor som de ska utföra vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter. Och även om tanken är att effektivisera och spara pengar så blir resultatet ofta det motsatta – stress och en försämrad produktivitet. Det visar en pågående forskningsstudie vid Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola.”

Nej, just det administration ökar inte effektivitet utan skapar stress. Det är något som de flesta lärare kan skriva under på. Anders Ivarsson Westerberg, en av forskarna bakom studien säger till Vetenskapsradion:
”Folk hinner inte med det de ska göra, för det är ju inte så att man tar bort motsvarande arbetsuppgifter när man lägger på administration, utan man förväntas klara av allting på samma arbetstid.”Det är den första sammanhängande studien över det fenomen som forskarna kallar för administrationssamhället. Samtidigt vet ingen egentligen vet vad administration är – det finns ingen allmängiltig definition. Det gör att forskarna inte kan säga exakt hur mycket den administrativa bördan har ökat. Men, säger Anders Ivarsson Westerberg, alla studier som de gått igenom visar att den har ökat.

Vetenskapsradion ställer det relevanta frågan och undrar:

”…kanske ligger det ett grundläggande tankefel bakom framväxten av administrationssamhället? Vi kanske inte ska styra mer om vi tror att något inte fungerar bra, utan tvärtom mindre, att helt enkelt minska administrationen och låta människor koncentrera sig på sina ordinarie arbetsuppgifter?”

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, Okategoriserade | Inga kommentarer »

14 maj, 2012

Lärare måste få mer tid till kärnuppdraget

Bloggen har missat en läsvärs artikel i som publicerades i Sydsvenskan i förra veckan. I ”Lärare tillbringar bara en tredjedel av tiden med eleverna” beskrivs bland annat hur lärare tvingas sitta i möten och göra annat än undervisa eleverna och förbereda samt efterarbeta lektionerna. Det som är lärarens kärnuppdrag.

Dessutom skriver artikelförfattaren professor Inger Enkvist att skoldebatten bör handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.

Enkvist har skrivit en rad böcker om utbildning och skola som är värda att läsa. I artikeln i Sydsvenskan påminner hon bland annat om att:

”Skoldebatten i Sverige förnekade under många år de problem som fanns i skolans värld. När det gick dåligt för svenska elever svarade till exempel Skolverket att svenska elever kunde andra saker än det som mättes i jämförelser.”

Minns ni det? Det var alls inte länge sedan.

Vidare skriver Enkvist:

”Läraryrket är inte vad det en gång var. Siffror visar att lärare numera bara tillbringar en tredjedel av sin arbetstid med eleverna. Övrig tid går åt till att skriva rapporter och sitta i sammanträde.

Tiden för att förbereda lektioner har minskat och många rektorer har dragit ner på lärarnas förtroendetid, det vill säga möjligheten att välja när och var lärarna vill utföra sitt förberedelse- och rättningsarbete. Den del av skolbudgeten som går till undervisning har minskat och svenska lärarlöner är låga i europeisk jämförelse.”

Enkvist gillar uppenbarligen de skolreformer som nu genomförs – och där ofta Lärarnas Riksförbund varit pådrivande. Enkvist skriver att det kommer att ta ytterligare flera år innan förbättringarna syns, men konstaterar att sättet att tala om utbildning är på väg att ändras i Sverige:

”På Lärarnas Riksförbunds nyligen avslutade kongress i Stockholm sade ett antal viktiga aktörer samma sak: Sverige måste prioritera skickliga lärare för att få upp kunskapsnivån och staten måste återta inflytandet över skolan. Det sade inte bara Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund som är ett av de två stora lärarfackförbunden, utan också utbildningsminister Jan Björklund, elevorganisationen SECO:s ordförande Samir El-Sabini samt socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven.

Och Enkvist avslutar med uppmaningen att:

”Skoldebatten bör nu handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.”

Hon får både medhåll och mothugg i kommentatorsfältet. Men låt oss citera särskilt ett inlägg från MG. Det är långt men värt att läsa för den som är intresserad av skolans problem:

”Jag räknade vid ett tillfälle förra året, under en femveckorsperiod (januari – februari), antalet olika arbetsuppgifter jag utförde (tiden räckte inte till att registrera hur länge varje uppgift tog). Antalet olika arbetsuppgifter var då 60. När jag i efterhand tittar på de 60 arbetsuppgifter är inte en majoritet av dem kopplade till undervisningen, tvärt om, det är en minoritet.

Sedan förra året har antalet arbetsuppgifter ökat i och med ny skollag, läroplan och kursplaner. Det har inte tilldelats mer tid utan det ska bara genomföras ändå. Det har inte tilldelats fler resurser vilket gör att kritiken är berättigad om att den nya skolreformen är underfinansierad. Resultatet blir en usel arbetsmiljö och utbildning.

Ett av de grundläggande problemen är just att skolan är kommunaliserad. Min käresta som är extremt skicklig controller kunde förklara sammanhanget med ett ord: Interndebitering. Kommunerna är duktiga på att dra resurser från skolan genom olika kreativa lösningar. Dessa lösningar är svåra att granska då de krävs ex högt utbildade ekonomer som kan förstå vad som händer.

I en glesbygdskommun, som ex, tar kommunen ut en hyra som i pris motsvarar vad affärerna i globen köpcenter får betala för sin verksamhet. Datoravtal som är långt över marknadspris till följd av att det är ett kommunalt bolag som interndebiterar verksamheten. Eller, generella sparkrav då kommunen inte klarar av att hantera ekonomin inom andra delar av kommunen. En skola jag arbetade på fick ett år ett sparkrav på sig om två miljoner kr trots att elevunderlaget inte hade minskat, det hade inte tillkommit några investeringsbehov etc i verksamheten. Däremot var det problem med ekonomin i en annan del av kommunen.

Resultatet bli att i slutänden handlar det inte om pedagogik, det handlar inte om utbildning, det handlar endast om, och endast, ekonomi. Det är i det sammanhanget begripligt att efter det att skolan blev kommunaliserad blev rektorernas roll som pedagogiska ledare i princip bortrationaliserad då det övergripande målet är, och förblir, ekonomi.

I det perspektivet är det föga förvånande att förvaltningschefen på ett möte ställer sig upp och säger att vi på skolan måste ”packa” våra klasser så att antalet elever uppgår till någonstans runt 34 – 38 elever. Har man erfarenhet att undervisa vissa klasser där problemen är stora vet man att resultatet av detta kommer att bli sparade pengar, sänkt utbildningsnivå och lärare som inte får möjlighet att göra ett bra arbete.

En annan aspekt av detta är att kommunerna inte har råd att betala den övertid som detta genererar. Det finns, på flera skolor, en tyst överenskommelse om att denna övertid kvittas om det någon gång skulle behövas gå en timme tidigare för ex läkarbesök eller dylikt. Detta innebär att den övertid som sker i skolan inte registreras vilket innebär att det merarbete som de facto sker inte syns. Detta medför två omedelbara konsekvenser.

Den ena är att kostnaden för skolan i vårt land är betydligt högre än vad den egentligen är samt att de som styr skolan men som aldrig är i kontakt med densamma, exempelvis nämndpolitiker, ekonomer med flera, tror sig se ett effektiviseringsutrymme som inte existerar. Resultatet blir att man lägger på skolan ytterligare arbetsuppgifter som det inte finns utrymme för och som förtar det som är skolans mål: Att utbilda elever! Resultatet blir att vi får sämre utbildade elever.”

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i arbetstid, kommunaliseringen av skolan, lärare, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade, skolans finansiering | 3 kommentarer »

13 maj, 2012

Tioårig grundskola på väg

Det finns en majoritet i riksdagen för ännu ett krav som Lärarnas Riksförbund driver, nämligen tioårig grundsskola. Det kan vi läsa om i lördagens Sydsvenskan, ”Majoritet för tioårig grundskola”.

Tidningen har frågat de åtta riksdagspartierna om vilka som är de viktigaste skolfrågorna de driver just nu. Tre av fyra allianspartier – Folkpartiet, Moderaterna och Centerpartiet – har tioårig grundskola på sitt program. De har också stöd av Sverigedemokraterna.

Förbundets ordförande Metta Fjelkner  har bland annat gått ut i en debattartikel i Göteborgs-Posten, ”Satsa på skolstart från sex års ålder”, och förordat en tioårig grundskola.

Läs här om vad  förbundet vill i denna fråga.

Även socialdemokraterna är positiva till tioårig grundskola. Den socialdemokratiske politikern Robert Noord har tidigare välkomnat Lärarnas Riksförbund utspel i media. Han påpekade på sin blogg att:

”En del av socialdemokraternas nya skolpolitik är att införliva förskoleklassen till en tioårig obligatorisk grundskola, så i Socialdemokraterna hittar Lärarnas Riksförbund många goda vänner.”

Snart kan förbundet bocka av ännu en viktig punkt på kravlistan som är på väg att bli verklighet efter långsiktigt påverkansarbete.

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i grundskolan, Lärarnas Riksförbund | 4 kommentarer »

12 maj, 2012

Att vilja se alla i skolan

Den bloggande ekonomen Danne Nordling (numera pensionär men med en bakgrund som mycket aktiv i Skattebetalarnas förening) har kritiserat Lärarnas Riksförbunds rapport ”En skola för alla eller endast för en del? ” och menar att den är innehåller faktafel.  (Se bl.a. blogginlägg den 4, 5 och 7 maj.)

På fredagen valde Lärarnas Tidning, som den enda etablerade nyhetsredaktionen, att uppmärksamma den obskyre ekonomens beräkningar, ”Kritik mot LR-utspel om kunskapsklyftor”. Även om reportern inte riktigt förstod Nordlings kritik så ville man skriva om den.

Eftersom någon kanske kan tro att det ligger något i kritiken så kan det vara på sin plats att tydligt förklara vad som är en korrekt bild av den svenska skola. Genom egna viktningar och exkluderingar kan man få fram en bild av skolan som kanske stämmer med den egna förutfattade synen. Men det är mer ärligt att vilja se alla i skolan och även erkänna deras rätt att lyckas.

Lärarnas Riksförbunds rapport vill lyfta fram även de som annars redan räknats bort på förhand.

1) Skolagen stipulerar att:
- alla ska oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet.
- utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.
- i utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Normen för likvärdigheten anges genom de nationella målen.

2) Skolan ska följaktligen agera kompensatoriskt.  Kommunerna har sedan kommunaliseringen haft tid på att åstadkomma en likvärdig skola via ett kompensatoriskt agerande, men utvecklingen sedan början av 1990-talet har gått mot ökande skillnader. Detta är en utveckling som stöds av officiell statistik.

3) Syftet med rapporten är att visa på skillnader mellan de sämst och bäst presterande eleverna, främst när det gäller kommunskillnader men också över tid. Syftet har varit att sätta fokus på de med allra sämsta förutsättningarna. Det är viktigt att närmare studera denna utsatta grupp som annars riskerar att hamna i skymundan när generella trender beskrivs.

4) Danne Nordling hänvisar mycket riktigt till att elever från övriga världen är de som är extra utsatta, men till skillnad från Danne vill LR just sätta fokus på denna utsatta grupp. Elever från bland annat Afrikas horn och Afghanistan är nämligen inte exkluderade när det gäller skolans kompensatoriska uppdrag.

5) Lärarnas Riksförbunds rapport skiljer sig något från Skolverkets när det gäller elevgruppsindelning.  Vi delar in föräldrarnas utbildningsbakgrund i 5 nivåer medan Skolverket har två nivåer. Till exempel så studerar vi elever vars föräldrar har en utbildningslängd som understiger 9 år. Detta är mycket medvetet och skälet är just att studera de extra utsatta eleverna. Om vi misslyckas med grundskolans elever så riskerar vi stora samhälliga kostnader i framtiden.

6) Samhällets krav på dagens elever är högre än vad det har varit tidigare. Detta betyder att det är ännu viktigare att skolan lyckas med det kompensatoriska uppdraget i grundskolan för att undvika framtida samhällskostnader. Andelen obehöriga till gymnasieskolan är allt för stor.

7) Att vikta ihop resultatet för olika elevgrupper ger en för generaliserande bild över svensk skola. Vi menar att vi måste göra en djupare analys för att kunna åstadkomma rätt lösningar för svensk skola. LR är och har varit under en längre period bekymrade över hur skolan lyckas med de allra svagaste eleverna.

8) I rapporten visar vi att det finns kommuner som lyckas bättre med det kompensatoriska uppdraget än andra. Vi har under en längre tid efterlyst en nationell styrd skola som på allvar och effektivt fördelar resurserna efter elevbehov – en resurstilldelning som inte ska styras av kommunala ambitionsnivåer eller efter konjunkturläge.

9) Att blunda för de allra svagaste elevgrupperna är en farlig väg att gå och är djupt orättvist mot de elevgrupper som detta drabbar. LR menar att en likvärdig skola ska gälla för alla och att det kompensatoriska uppdraget aldrig får exkludera elevgrupper.

10) Skollagen tar inte hänsyn till de konsekvenser som följer av konjunkturväxlingar och förändrade elevsammansättningar genom t ex ökad invandring, utan det kompensatoriska uppdraget och kravet på likvärdighet gäller alltid i skolan.

Kanske förvånar det någon att just Lärarnas Tidning väljer att lyfta fram Nordlings kritik. Tidningens chefredaktör kan lämpligen begrunda ovanstående tio punkter.

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, särskilt stöd | 2 kommentarer »

10 maj, 2012

Läraruppropet överlämnat ute i landet

Under denna vecka pågår slutspurten av Läraruppropet. I Skolvärlden, ”Politikerna måste ta det på allvar”, kan vi läsa mer om läraren Philip Dantes tankar, som är initiativtagaren till namninsamlingen.

Han planerar att åka till Stockholm så fort som möjligt för att lämna över kopior på namnlistorna till Sveriges Kommuner och Landsting och till utbildningsminister Jan Björklund. 

Philip Dante säger till Skolvärlden:

” Jag undrar vilken politiker som inte tar detta på allvar när så många lärare har skrivit på det här ganska så arga mejlet. Om politikerna inte lyssnar riskerar de att förlora ett brett stöd eftersom lärare finns i alla väljargrupper.”

I Stockholm stad överlämnades namnunderskrifterna med ordentlig mediabevakning, bland annat Svenska Dagbladet bevakade. Även Skolvärlden skriver om överlämnandet.

LR-Stockholms ordförande Ragnar Sjölander, vice ordföranden Irene Ziverts och styrelseledamoten Kristina Ringqvist gav den första bunten Lärarupprop med cirka 2000 underskrifter till Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm i Stadshuset.

(Foto: Marianne Bäckström, LR-Stockholm)

De betonade att många namlistor ännu kommer in från skolorna och hur väl uppropet ansluter till den lönekampaj som LR-Stockholm bedrivit på gator och torg sedan hösten 2011. De uttryckte sin besvikelse över hur lite Stockholms stad, trots vackra ord om lärare i de senaste årens budgetar, har satsat på lärarlöner. De uttryckte även sitt avståndstagande från den chefspolitik inom staden som verkar ha haft som ambition att hålla lärarnas löneökningar så låga som möjligt, även i fall där enskilda rektorer hade velat lägga större löneökningar på lärarna på vissa skolor.

Ragnar och hans kollegor framhöll vidare behovet att tydliga politiska signaler om att staden tänker satsa på lärarna, mot bakgrund av det enorma rekryteringsbehov som finns i Stockholm fram till 2020. Stockholms stad behöver nyrekrytera 5000 lärare enbart till de kommunala grundskolorna för att klara den omfattande expansionen och för att ersätta lärare som går i pension.

Överlämnandet av namnlistorna pågick i går runtom i landet och bevakades av tidningar, radio och tv.

 
Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i lärarlöner, Lärarnas Riksförbund | Inga kommentarer »

9 maj, 2012

Ilsken och uppgiven eller stridslysten

När vi läser i kommentarsfältet i Svenska Dagbladet i dag där man skriver om att lärarna lämnar skolan så ser vi flera inlägg som är såväl ilskan som uppgivna, eller stridslystna. Särskilt ett litet mer desillusionerat inlägg fastnar i minnet:

”Jag slutade som lärare för två år sedan, jag har under mitt trettio år långa arbetsliv i varierande branscher aldrig sett så uselt ledarskap som i grundskolan. De misslyckade lärarna som inte har ämneskunskaper eller undervisningsskicklighet får naturligtvis ingen respekt av eleverna och väljer istället att gå på de för tillfället politiskt korrekta fortbildningarna som t.e.x livskunskap. Dessa ursäkter till lärare, som för övrigt föredrar att kalla sig pedagoger, blir sedan biträdande rektorer. Resten är historia. Lycka till med en skola i världsklass!”

En anna lärare, Sorglig, skriver:

”Ärligt talat – ni har inte råd att INTE höja lärarlönerna – för min del är det för sent – så snart jag hittar något annat är jag också borta från den svenska skolan. Och det blir inte lätt för skolledningen att hitta en ersättare för mig som har läst engelska och tyska i fyra år i Lund plus den pedagogiska utbildningen. Fem av mina studiekamrater arbetar redan utomlands eller här hemma på olika företag. Vi som är kvar får utföra fler och fler administativa uppgifter samtidigt som skolledningen på min egen skola ökar på vår undervisningsskyldighet eftersom usken togs bort för ett antal år sedan och då finns det ingen övre gräns längre! Medarbetarsamtal är ett skämt – man får ingen uppskattning för det pedagogisa arbetet – det viktigaste är att marknadsföra skolan! Min enda tröst är att ingen av våra tre barn har valt läraryrket!”

Det vittnesmål som ”fd lärarinna” ger är också värt att citera i sin helhet:

” Jag var glad när jag var färdig lärare. Första jobbet, på en friskolekoncern så fick jag undervisa 30 timmar i veckan, vara med i obligatoriska personal och planeringsmöten 8 timmar i veckan. Dessutom fick vi höra att om dessa 2 kvarvarande timmar av vår semestertjänst inte räckte till för rättning, planering och elevmöten så var vi ineffektiva. Övertid var förbjudet. 5 veckors semester gällde, och när eleverna inte var där under sommaren så målade vi väggarna, städade och polerade golven, och skötte om gräsmattan. Allt för att skolan skulle kunna spara pengar. Lönen var 18500 kr i månaden och studielånen 300.000

Jag bytte arbetsplats, och försökte påverka min situation. Jag förstod att jag inte skulle orka i längden. Jag insåg att även här var bördan för hög, men ingen lyssnade. Ändringen av antalet kurser jag skulle undervisa i kom först när schemaansvarige protesterade. Han hade inte plats för alla mina kurser i schemat under elevernas ordinarie skoltid, ens om jag inte fick en enda lunchrast under veckan. Schemat var ett problem som måste lösas. Min arbetsbörda var inte något att bry sig om. Min lön var nu 20 500kr i månaden efter 6 års arbete som utbildad lärare, och jag hade blivit belönad för att vara en duktig lärare med en löneökning på 500 kr ett år, istället för de framförhandlade 150 kr i månaden.

Jag bytte skola igen, för tredje och sista gången. Jag stannade bara ett år till i läraryrket. Efter år inom den privata och kommunala verksamheten så orkade jag inte mer. Jag bytte yrke och ingenting kan få mig att vända tillbaka. Jag älskar fortfarande att undervisa, och jag vet att jag är en duktig lärare, saknad av eleverna för min förmåga att få dem att förstå och för att jag faktiskt brydde mig om dem.

Det talas så mycket bland kommentarerna här om elever med utländsk bakgrund, om föräldraansvar, och som lärare får vi höra att skolan måste effektiviseras av sittande skolminister. Elevers olika bakgrund och föräldrarna var aldrig ett stort problem, snarare en tillgång i de flesta fall. De stökigaste eleverna var svenska ungdomar som stökade för att vara coola, de duktigaste och flitigaste kom från andra länder.

Varför undviker man att tala om själva styrelseskicket av skolan, och det faktum att det inte finns något som reglerar hur många arbetsuppgifter och antalet undervisningstimmar en lärare ska ha? Eller att skolan är det som först sparas in på när kommunerna har ont om pengar, eller när friskolechefen vill kunna köpa sig en ny mercedes?”

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i arbetstid, avtalsrörelsen, lärarlöner, Okategoriserade | Inga kommentarer »

9 maj, 2012

Löneutveckling och arbetstid bakom lärarflykt

Idag gick de båda lärarorganisationerna, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, ut och lyfte lärares arbetsmiljö och det faktum att många välutbildade och erfarna lärare väljer att lämna läraryrket.

Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner intervjuades i Ekot och varnade för lärarbrist.

Hon säger där  bland annat:

”Allt fler utbildade lärare väljer bort läraryrket, enligt nya siffror. Samtidigt pekar flera prognoser på en brist inom lärarkåren framöver. De lärare som till exempel provar på ett annat yrke en tid kommer sällan tillbaka till skolan.”

Förbundet ser allvarligt på de siffror från SCB som redovisas idag över hur många lärare som lämnat yrket.

”Sverige kan vara är på väg in i en akut lärarbrist, vilket riskerar drabba skolans verksamhet allvarligt”, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner i ett pressmeddelande.

16 procent av lärarkåren har lämnat yrket och skolan. Det är drygt 37 500 behöriga lärare.

I en tidigare undersökning från Lärarnas Riksförbund för några år sedan visade det sig att 32 000 lärare lämnat yrket. Den siffran ökar nu kraftigt. Nu är det 5 000 fler som lämnat yrket. Samtidigt beräknas det vara en brist på 46 500 behöriga lärare om åtta år.

”Det är lärarna i grund och gymnasieskolan som lämnar yrket. Vi är mitt i en avtalsrörelse. Nu har skolhuvudmän och arbetsgivare som Stockholms stad ett stort ansvar att visa vägen för högre löner”, säger Metta Fjelkner.

Även kollegan Lärarförbundet är, som sagt, ute i samma fråga. I Svenska Dagbladet säger Eva-Lis Sirén att:

”Vi har ett löneläge som är avrekryterande. Det är också så att man måste rensa bland lärares arbetsuppgifter, och låta lärarna ägna sig åt läraruppdraget, inte minst för elevernas skull.”

Givetvis är frågan om lärarflykten komplex. Den handlar om både lön och arbetsvillkor som anses för dåliga.  Just nu talas det mycket om lön.

Kravet om att lärarlönerna måste upp är viktigt i det yrkande för kommunal sektor som överlämnats till arbetsgivarsidan av Lärarnas Samverkansråd. Men också arbetsmiljön är central. Yrkandet tar upp både lön och arbetsvillkor. Läs mer om yrkandets huvudsakliga innehåll.

Dessutom finns det förhoppningsvis ett samspel mellan underskott och högre lärarlöner. I de flesta sektorer brukar utbud och efterfråga vara viktiga som styrande faktorer. Men ibland kan man undra om det finns en vilja att tävla om lärarna. Förhoppningsvi kan lärarlegitimationen förbättra situationen.

Share
Tipsa en vän Skriv ut

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, avtalsrörelsen, lärare | 5 kommentarer »

« Äldre inlägg