Välkommet uppvaknande

Nu har också Svenskt Näringsliv upptäckt att den svenska skolan är ojämlik. Nyligen har man uppmärksammat att rapporten, Mer än tur i struktur – en ESO-rapport om kommunal effektivitet” från Studier i Offentlig ekonomi, visar att effektiviseringar i skolan kan spara miljarder.

Svenskt Näringsliv vill delta i diskussionen om hur de stora resurser som tillförs skolan ska kunna användas på bästa sätt. Man påpekar att Sverige tillhör de länder som lägger mest pengar i världen på skolan, men det är stora skillnader på hur mycket skolelever kostar. I vissa kommuner är kostnaden dubbelt så hög som i andra kommuner.

Denna diskussion lyfte Lärarnas Riksförbund redan för sex år sedan i den uppmärksammade rapporten ”Från byråkrati till undervisning”. Den presenterades också på DN Debatt.

Budskapet var, och är, att Sverige behöver en ny modell för finansiering av skolan. Genom att skära ned på byråkratin och satsa på undervisning – skolans kärnverksamhet – så skulle eleverna kunna få mer specialundervisning och framför allt mer tid med väl förberedda lärare. Lärarnas Riksförbunds rapport visade att om man skulle arbeta effektivare och bara skära ned på kommunernas skolbyråkrati så fanns det redan då nära 5 miljarder kronor som kunde läggas på undervisningen.

I den nya ESO-rapporten pekar författarna på att landets kommuner har olika förutsättningar att uppfylla kraven på en likvärdig skola. Man ser att det bland annat med benchmarking mellan kommuner finns möjligheter till effektiviseringar på 8 miljarder kronor.

Men att bara skjuta till mer pengar är inte lösningen på sikt. Vi måste också se till att pengarna används rätt, alltså till att ge alla elever undervisning av hög kvalitet. Vi kan inte fortsätta med dagens skolsystem där resultaten sjunker. I rapporten från 2010 föreslog därför förbundet följande:

  •  Begränsa skoladministrationen. Ansvariga politiker har ett direkt ansvar att begränsa byråkratin och övriga resurskrävande kringuppgifter för skolan.
  •  Prioritera undervisningen, skolans kärnverksamhet. Skolverket och Skolinspektionen bör regelbundet belysa hur skattebetalarnas resurser används i skolan.
  •  Flytta finansieringsansvaret för skolan från kommuner till stat. Överflyttningen ska ske via en skatteväxling, förslagsvis genom förändringar i det kommunala utjämningssystemet.

Lärarnas Riksförbund menar att de kommunala skolorna och friskolorna ska ha samma villkor med en resursfördelning som är jämlik och även medför samma skyldighet att ta emot elever. Ett första steg är att man fördelar resurserna på ett klokare sätt. Finansieringsansvaret för skolan bör flyttas från kommunerna till staten.

Här är Svenskt Näringsliv välkomna som en medspelare i den förändring som är nödvändig.

 

Är aktiebolagen problemet i välfärden och skolan?

Debatten om vinster i välfärden har rasat intensivt inför ett utredningsförslag som kommer snart . Där ingår också frågan om det verkligen är bra eller dåligt att Sverige som enda land tillåter aktiebolag i skolan? Men den frågan har regeringen valt att inte röra i.

Regeringens särskilde utredare Ilmar Reepalu kommer om några veckor lämna sitt förslag på hur vinster i välfärdsbolagen ska begränsas. Det som läckt ut från utredningen har gjort att Svenskt Näringsliv och företrädare för företagar-Sverige rasar.

Den intresserade rekommenderas följa debatten i DN efter Reepalus första debattartikel i våras. Där diskuteras synen på vinster och driftsformer från olika håll.

Nyligen publicerades dock ett synnerligen intressant inlägg, ”Problemet är aktiebolagens närvaro”, i Sydsvenskan/HD av den före detta moderata riksdagspolitikern och nationalekonomen Anne-Marie Pålsson.(Läs förresten gärna henne uppmärksammade uppgörelse med rikspolitiken i boken ”Knapptryckarkompaniet : rapport från Sveriges riksdag”.)

Aktiebolagsformen problematisk
I sin krönika menar Pålsson att problemet visserligen inte är vinsten i sig:

”Vinster kan uppstå i alla organisationer av en slump eller som följd av en medveten plan. Problemet är aktiebolagens närvaro.”

Förvånande nog har detta inlägg inte diskuterats eller debatterats alls. Det är märkligt eftersom vi nog behöver mer samtal och dialog mellan de olika lägren i denna fråga, och mindre av fundamentalistiskt övertygelse utan vilja till dialog.

Anne-Marie Pålsson är mycket tydlig i sin hållning:

Logiken för aktiebolaget är marknadens: bara lönsamma kunder är intressanta, resten sorteras bort. Så måste bolagen agera, eftersom aktiebolagslagen kräver att de ska ha som enda syfte att bereda ägarna vinst. Och det är just kravet på vinstmaximering som är oförenligt med produktion av välfärdstjänster.
Utmärkande för välfärdstjänsterna är nämligen att de ska vara tillgängliga för alla på samma grunder. Ingen får exkluderas!”

Svårt att se resultat i verksamheten kopplat till vinsten
Pålsson menar också att vinsten är ett dåligt mått på effektiviteten i verksamheten och hon lyfter svårigheten i att mäta output. ”Kunderna” efterfrågar ju inte alltid det som är själva beställningen från riksdag och regering och exempel ges från skolans värld.

”I frånvaron av objektiva och nationella instrument för att mäta elevers kunskaper säger betygen inget om skolans prestation eller elevens, möjligen bara något om skolans betygspolicy.”

Och hon avslutar uppfordrande:

”Den som på allvar vill ta itu med problemen i välfärdssektorn ska alltså sätta stopp för de bolag som har vinsten som enda mål för verksamheten. Inte så att de måste upphöra med sin verksamhet, bara att de måste driva den i någon annan driftsform, kanske som stiftelse eller kooperativ.
Och de som inte vill det får vackert underkasta sig vinstrestriktioner precis som de tvingas till i alla andra länder. Det skulle göra Sverige till ett land som alla andra och inte till en reminiscens från Sovjettiden, som näringslivet söker skrämmas med.”

Få motinlägg från näringslivet
Vårdföretagarna har gått ut och svarat detta inlägg. ”Nej, Anne-Marie. Aktiebolagen är inte problemet.” De tillbakavisar Pålssons inlägg helt och listar olika argument och fakta och menar att huvudorsaken till att nästan alla väljer driftsformen aktiebolag är att det ”helt enkelt en tryggare och säkrare bolagsform, det gäller i denna bransch som i alla andra”.

Några andra invändningar eller motinlägg från exempelvis Svenskt Näringsliv eller Friskolornas Riksförbund har ännu inte dykt upp.

Arbetsmiljö med hot och våld ökar lärarbristen

I Gefle Dagblad kan vi i dag läsa en dyster historia om en lärarkandidat som lämnar yrket efter att ha misshandlats av en elev.

Lärarkandidaten Alexander var nästan klar med lärarutbildningen. Han arbetade deltid på en gymnasieskola i Gävle, anställd via ett bemanningsföretag. En dag blev han misshandlad av en elev. Händelsen polisanmäldes, och det slutade med att eleven dömdes för misshandel. Men Alexander tyckte sig inte ha fått tillräckligt stöd från skolledningen och valde att lämna läraryrket.

Vi läser att det senaste året har sju procent av utbildningsförvaltningens personal i Gävle blivit utsatta för våld på jobbet, och knappt sex procent har blivit hotade, enligt årets medarbetarundersökning.

– Det är inte acceptabelt, siffrorna är för höga, säger Lena Orest Fröjd, huvudskyddsombud på Lärarnas Riksförbund i Gävle till tidningen.

Tidningen sätter frågan om hot och våld mot lärare i ett större sammanhang när man också granskar lärarbristen ur ett lokalt perspektiv.

För att fler ska välja att utbilda sig till lärare eller återvända till läraryrket behöver det ske förbättringar i arbetsmiljön med mindre stress och rimligare arbetsbörda. Men också en nolltolerans mot hot och våld på jobbet måste till. Detta är arbetsmiljöproblem som gör att människor väljer bort läraryrket.

Lärarnas Riksförbund har granskat förekomsten av bland annat hot och våld i sina återkommande arbetsmiljöundersökningar. Läs mer här.

Se också denna video på Gefle Dagblads hemsida som går igenom lärarbristen och den allvarliga situationen för skolan för Gävleborg, men läget är detsamma i hela landet.

 

Statsbudgeten och skolan

Det har väl inte kunnat undgå någon att regeringen har presenterat statsbudgeten i veckan. Många passar på att kommentera vad de saknar eller vad de skulle velat se i budgeten. Så också Lärarnas Riksförbund.

Regeringen konstaterar själv i sin budgetpresentation att den svenska skolan befinner sig i ett allvarligt läge. Kunskapsresultaten faller, läraryrket har låg attraktivitet och ojämlikheten ökar.

Det var därför mycket bekymmersamt och (kanske) något överraskande att SKL gick ut bara några dagar innan budgeten presenterades och förklarade att de tio nya välfärdsmiljarderna som regeringen aviserat redan intecknats av kommunerna. De var alltså ”försvunna” redan innan de presenterats.

Oacceptabelt, tyckte förstås Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén och krävde att pengarna skulle fram, oavsett hur och från vem.

”När SKL går ut och säger att pengarna inte kommer att nå verksamheten så är det tyvärr en tydlig signal till kommunerna. Det är nu fritt fram att låta regeringens välfärdsmiljarder trilla ner i kommunernas svarta hål och lärare och andra som arbetar inom välfärden i bred mening ska bara hålla tillgodo med dessa prognosmissar.

Regeringen kan inte låta detta flaggskepp av löften gå i kvav för att kommunerna inte kan göra hållbara prognoser. Självklart har regeringen också ett ansvar för att satsade resurser ska hamna där man sagt och inte försvinna på vägen.”

Egentligen är det ett bra läge för svensk ekonomi och för de offentliga finanserna. Regeringen bedömer att konjunkturläget i den svenska ekonomin förbättras de kommande åren. Främst beror det på en starkare utveckling i omvärlden, det går bra för de svenska företagen alltså. Det är således läge att investera i skola och utbildning.

Regeringens fokus för skolan är att höja resultaten genom tidiga insatser, höja attraktiviteten i läraryrket och öka jämlikheten i skolan. Alla rätt när det gäller ambitionerna alltså.

Men Lärarnas Riksförbund menar att investeringarna i skola och utbildning måste bli betydligt större. Därför pekar man på att halva det tillgängliga reformutrymmet på 14 miljarder som regeringen nu angett borde avsättas till skolan.
I en debattartikel i GP inför budgeten beskrev Åsa Fahlén att det handlar bland annat om att bredda och fördjupa lärarlönesatsningarna för att mota lärarbristen. Men också om att investera i annan administrativ stödpersonal. Lärare ska slippa vara tusenkonstnärer som förväntas fungera som vaktmästare, städare, kuratorer och administratörer. Administrativ stödpersonal borde anställas som handleds av skolledningen men som kan vara lärarna behjälpliga med administrativa uppgifter så att lärare kan fokusera på sitt huvuduppdrag – undervisning.

När väl budgeten presenterats så varnade Lärarnas Riksförbund för att ”de lovvärda satsningarna riskeras nu sedan Sveriges Kommuner och Landsting sagt att 10 miljarder inte alls räcker till förbättrad kvalitet genom fler lärare och andra kommunanställda. Regeringen måste nu se till att den förstärkning som regeringen utlovat verkligen kommer till stånd och inte försvinner i det kommunala slukhålet.”

Återstår att se om de pengar som behövs för att skolan ska kunna leverera och klara att, bland annat, ge alla nyanlända möjlighet till etablering, samtidigt som den svenska skolan lider av akut lärarbrist och sjunkande kunskapsresultat.

Låt oss hoppas att såväl regering som opposition tar till sig Åsa Fahléns ord:

”Det är nu hög tid att insikten om lärarnas avgörande betydelse för elevernas resultat blir till en gemensam kompass för Sveriges beslutsfattare. Vi förutsätter därför att det går att skapa en bred politisk enighet kring en fortsatt framsynt satsning på utbildning genom höstens budgetprocess.”

Läs mer om hela statsbudgeten här: Budgeten på fem minuter

 

 

 

Fria skolvalet kritiseras

I Dagens Samhälles senaste nummer – som har tema skola – presenteras en enkätundersökning som visar att hälften av kommunernas ledande skolpolitiker vill begränsa fria skolvalet.

I artikeln ”Varannan skolpolitiker vill begränsa skolvalet” läser vi att 47 procent av alla ordförandena i kommunernas utbildningsnämnder som besvarat Dagens Samhälles enkät, vill begränsa elevers och föräldrars rätt att välja skola.

Motståndet är störst inom Socialdemokraterna, där tre av fyra vill sätta gränser för det fria skolvalet. Man anser att det fria skolvalet ökar klyftan mellan bra och dåliga skolor och gör det svårare att integrera nyanlända.

Samma problem ser även Skolverkets generaldirektör, och tillika Skolkommissionens ordförande, Anna Ekström. Hon får frågan i artikeln om vilka problem hon ser med det fria skolvalet som det fungerar i dag?

Svaret är tydligt.

”Skolsegregationen har ökat, i synnerhet när det gäller elever med utländsk bakgrund. Bakom detta ligger en ökad boendesegregation, men en bidragande orsak är också det fria skolvalet. Jag är orolig över den utvecklingen.”

Lärarnas Riksförbund har tillsammans med Lärarförbundet och LO sedan en tid ett samarbete för en likvärdig skola. För att skapa perspektiv och tryck i frågan har de tre fackliga organisationerna beslutat att samverka i ett flerårigt projekt för att ge skolorna mer likvärdiga förutsättningar.

Läs den debattartikeln i SKL:s tidning Dagens Samhälle, där de tre fackliga organisationerna förklarar varför man gått samman; ”LO och lärarfacken: Så får alla elever samma chans”

Läs också  de debattartiklar som publicerats på DN Debatt och där de rapporter som de hittills tagit fram presenterats ; ”Skolvalet leder till segregation” och ”Få skolor tar emot nyanlända”.

Vi kan se fram mot mer diskussioner och nya inlägg i debattan om det fria skolvalet och hur det kan begränsas eller förändras så att de negativa följerna minskas.

Hot, våld och stök i skolan – vad kan vi göra?

I går skrev Emma Edeslätt, grundskollärare och medlem i Lärarnas Riksförbund, ett mycket läsvärt debattinlägg i Expressen, ”Våldet i skolan är inte barnens fel”.

Det kan tyckas självklart, för den som tänker efter, att ansvaret ligger hos vuxenvärlden, hos föräldrar och ansvariga för skolan och dess arbetsförhållanden, men det är värt att understryka. Emma som själv utsatts för våld i skolan skriver bland annat:

”Min upplevelse av elever i skolan i dag är att många barn inte lärt sig var gränsen går för lek och allvar. Framförallt ser jag många elever som inte känner sig trygga. Jag tror att detta kan vara en av anledningarna till att våldet i skolan ökar.”

Och hon lägger ansvaret där det ska ligga. Givetvis har rektorer och ansvariga huvudmän ett stort och avgörande ansvar för arbetsmiljön i skolan. Men Emma har ett annat fokus i sin artikel:

”Jag tror i stället att vi måste fokusera på att skapa en ansvarskultur och ha ett gynnsamt förhållningssätt, både i sort och smått. Vi måste hjälpa våra barn och elever att ta ansvar, både gentemot varandra och mot omvärlden.

Då får vi det hållbart tillsammans. På riktigt.

Utöver det måste vi acceptera och förstå att det tar tid att uppfostra barn. Både våra egna, men även andras. Och vi behöver hjälpas åt. Det vi behöver ge våra barn är inte en säck med pengar, den senaste mobilen, guldkort på Grönan eller vad det nu kan vara. Vad vi vuxna måste ge till våra barn är tid, tålamod, ansvar, respekt och kärlek.

Det är inte barnens fel, det är vuxenvärldens fel.”

Frågan om stöket i skolan återkommer med jämna mellanrum. Den senast tidens uppmärksamhet kring stöket men också hot och våld riktat mot lärare började med att Lärarnas Riksförbund i Stockholm gick ut och larmade om arbetssituationen i skolan med alltfler hot och anmälningar när lärare griper in. Det följdes av nyhetsinslag i SVT, ”Var tredje lärare är rädd att bli anmäld” och i Dagens Nyheter, ”Hot och anmälningar ökar – lärare skräms till tystnad”. Tidningen lyfte fram Lärarnas Riksförbunds undersökning ”Du ska få ångra det här i resten av ditt liv”, som visar att var tredje lärare är rädd att bli anmäld av elev eller förälder. 38 procent har blivit hotade och nästan hälften anser att hoten ökat de senaste åren.

Till DN säger Bo Jansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund, säger:

”Även om lärarna agerar helt rätt och blir friade, kan de vara körda ändå. Många rektorer väljer att omedelbart lyfta bort anmälda lärare från undervisningen. Skolan har blivit en marknad och tyvärr beter sig många rektorer som att kunden alltid har rätt. De är rädda att förlora elever och står därför inte upp för lärarna i deras arbete med att upprätthålla ordningen.”

Men redan tidigare under våren gick Lärarnas Riksförbund ut i frågan om ordningen i skolan och krävde tydligare ordningsregler. ”Lärarnas riksförbund kräver större mandat”

Nu veckan gjorde TV4 en serie uppmärksammade inslag som granskade förekomsten av hot och våld i skolan. Ett var ”Så många lärare sjukskrivs av kaoset i skolan”.  Lärarnas Riksförbunds  Bo Jansson medverkade i nyhetsinslag TV4 Nyheterna, ”Ta tillbaka klassrummen”, men också i ett samtal i Nyhetsmorgon där han stöttade läraren Lars Rignell som utsatts för våld men inte fått tillräckligt stöd från skolledningen.

Många har reagerat på den verklighet som nyhetsrapporteringen visar.

Den skarpa ledarskribenten Ann-Charlotte Marteus på Expressen skriver drastiskt under rubriken, ”Kränkhetskulturen hotar hela skolan”:

”Detta är galenskap. Maktbalansen i skolan måste förändras till lärarnas fördel. Inför nolltolerans för våld mot lärare. Stäng av elever så det sjunger om det. Ta in väktare så fort det behövs.

Och framför allt, lägg ner BEO eller stryp anmälningshysterin och kränkningsfebern med andra medel.

Tre av fyra lärare funderar på att sluta. Så kan vi inte ha det.”

Och även Naomi Abramovicz ledarskribent i Göteborgs-Posten, skriver under rubriken ”Lärare får inte stödet de förtjänar”, och varnar för rädslans kultur som sprider sig när inte lärare har stöd från sina chefer.

”Rädslan har tagit kontroll över många skolor och förlamat lärare och rektorer. Så länge lärare inte kan vänta sig stöd från ledning eller föräldrar blir det omöjligt för dem att göra sitt jobb. För att använda en av utbildningsminister Gustav Fridolins (MP) favoritfraser: ’Låt lärare vara lärare’.”

Även Studio Ett har uppmärksammat frågan.

Läs också Bo Janssons blogg Sanningar om skolan, ”Det krävs handling och attitydförändring”, där det finns fler länkar.

Fridolin vill se ökat statligt ansvar för skolan

Skolminister Gustav Fridolin vill se ett ökat statligt ansvar för skolan. I en intervju i Norrländska Socialdemokraten idag berättar han att han vill att skolstrukturen i Sverige förändras i grunden. Han förklarar:

”Problemet i dag är att det är så otydligt vem som har ansvar för vad. Jag är övertygad om att kommissionen kommer komma fram till att staten ska ta ett mycket större ansvar, men framför allt kommer det handla om att bli mycket tydligare.

Sedan tidigt 1990-tal har skolan styrts alltmer från en mellannivå i ett luddigt system där alla nivåer har fått ut något av den oklara styrningen och ansvarsfördelningen. Oika nivåer och instanser har helt enkelt kunnat skylla på varandra, ingen har behövt ta det slutgiltiga ansvaret. Allas ansvar är ingens ansvar.

Till slut blev det ohållbart sedan det visade sig att Sverige föll kraftigt i internationella kunskapsmätningar som PISA.  Och OECD som särskilt granskade det svenska skolsystemet konsterade att den diffusa styrningen och ansvarsfördelningen är ett stort problem för svensk skola.

Det är många insiktfulla och kunniga personer i Skolsverige som de senate åren har fört fram att en tydligare statlig skola skulle ge förutsättningar för att klara de utmaningar som svensk skola står inför.

En slags vattendelare var när Per Thullberg, Skolverkets uppskattade och aktade generaldirektör, efter sin avgång skrev en debattartikel som publicerades i DN 2012, ”Det är dags att förstatliga den svenska grundskolan”. Han var starkt kritisk och menade att kommuner och friskolor inte hade klarat av att ansvara för skolans verksamhet.

”Själva motivet för kommunala huvudmän är lokal variation och skillnader i utförande. Jag menar därför att grundskolan ska vara statlig. Vi bör aldrig acceptera att elevernas bakgrund och bostadsort avgör hur väl de lyckas”.

Och i en efterföljande debattartikel 2013 som Thullberg skrev med Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson på DN Debatt, ”Kommunerna har haft sin chans – staten måste ta över”, ansåg de att måttet var rågat och att det måste tillsättas just en Skolkommission.

”Det är nu dags att balansen och ansvaret mellan stat och kommun förändras. Staten måste kliva fram och ta över det nationella ansvaret. Kommunerna har haft sin chans under så lång tid och det har bara blivit sämre. Det kommunala ansvaret för skolan måste justeras.”

Och:

”Det räcker inte med allmänna formuleringar, det behövs precisa regleringar. Det handlar om att förändra en balans mellan stat och kommun till statens fördel. Kommunerna kan vi aldrig bortse ifrån, men de ska inte ansvara för undervisningen och kunskapsuppdraget i skolan.”

Mobbning: ”Skollagens krav går före det kommunala självstyret”

Idag läser vi en viktig debattartikel på Expressen Debatt.

Artikeln ”Det Måns utsattes för ska inget barn uppleva” är skriven av läraren – och föräldern – Claes Jenninger. Och efter att ha läst den kan vi också läsa hans bok om att det faktiskt finns en möjlighet att få skolan att bättre motarbeta utstötning och mobbning.

Boken ”En skola fri från mobbning” har fått stöd från bland andra Lärarnas Riksförbund och sprids till skolledare och skolhuvudmän, men är värd att läsa för alla andra. Kanske särskilt för föräldrar och för alla som arbetar i skolan.
I debattartikeln läser vi bland annat:

”Vi talar mycket om mobbning. Men blir det bättre? Det finns i dag skolor som lyckats riktigt bra med att skapa trygghet. Det finns tusentals lärare som kämpar mot kränkningar och övergrepp. Oftast som ensamma eldsjälar, utan stöd uppifrån. En del av dem får sparken för det.”

Här slås det fast, rakt och klart:

” Det är ägaren (kommunen eller friskolan) som är skyldig att ge tillräckliga resurser för att skolan ska följa lagen. Om skolans ägare är kommunen, är det de politiker vi valt, som har det ansvaret. De tror ofta att skolan bara är en del av kommunens verksamhet. Så är det inte. Skollagens krav går före det kommunala självstyret!”

I debattartikeln påpekas att det givetvis kostar resurser och pengar för att få en trygg skola. Den retoriska frågan ställs om vi har råd att avstå? Claes Jenninger förklarar vad som behövs för att vi ska få den trygga skolan:

”Goda kunskaper hos personalen om hur man ska agera vid mobbning.

Ett förebyggande arbete som ersätter stök, bråk, oro och mobbning.

Ett väsentligt mycket bättre samarbete mellan skolan och vårdnadshavarna.

En samsyn och tydligt agerande av all skolpersonal.

Ett omedelbart agerande från skola och vårdnadshavare när något hänt.”

Lärarnas Riksförbund ordförande Bo Jansson har skrivit debattartiklar tillsammans med Claes Jenninger. Bland annat i Göteborgs-Posten, ”Kräv aktiv antimobbning i skolan” och i Aftonbladet, ”Skärp kommunernas ansvar vid mobbning”.

I Lärarpodden har också boken ”En skola fri från mobbning” uppmärksammats. Lyssna till samtalet med Claes Jenninger.

Slutligen finns en mycket läsvärd intervju i Skolvärlden, ”Han skrev mobbningsbok efter sonens självmord”.

Arbetsmiljön får facket att agera

Lärarnas Riksförbund i Eskilstuna anmäler kommunen till Arbetsmiljöverket. Orsakerna anges vara politikernas nedskärningar i skolan med sänkt skolpeng. Det har bland annat lett till att sjukskrivningarna bland lärarna ökar.

”Just nu är det personalen som håller upp skolan, trots den slimmade budgeten. Men våra batterier tar slut”, säger Jessica Olsson, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Eskilstuna, i ett inslag i Sveriges Radio.

Hon konstaterar att situationen leder till större klasser, inställda lektioner och i slutändan sämre undervisning.

Även skolans likvärdighet försämras. Besparingarna drabbar särskilt skolor där elever han annat modersmål än svenska, men det drabbar alla skolor i kommunen.

Den pressade situationen i skolan syns också i Halmstad, och även där agerar Lärarnas Riksförbund.

Cheferna har naturligtvis ett stort ansvar när arbetsmiljön är så dålig”, säger Michael Anderberg, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Halmstad till Hallandsposten.

Personalens låga förtroende för de flesta i ledningen för den kommunala vuxenutbildningen förvånar inte Michael Anderberg.

”Siffrorna i medarbetarenkäten pekar på att det verkligen är så illa som vi fått signaler om från medlemmar”, säger han till tidningen och berättar att facket sedan i höstas haft täta möten med dem som jobbar på vuxenutbildningen.

Lärarnas Riksförbund i Lund har under lång tid agerat mot den tilltagande arbetsbelastningen, ökande stressen och försämrade arbetsmiljön. Det har vi tidigare kunnat läsa om bland annat här.

Kommunföreningen har nu lagt fram tio krav för en rimligare arbetsbörda. De tio kraven förs ut i en digital namninsamling.

Här gavs några exempel på vad som görs av Lärarnas Riksförbunds föreningar runtom i landet för att förbättra lärarnas arbetsmiljö och få arbetsgivarna, huvudmännen och kommunerna, att vakna.

Sedan Lärarnas Riksförbund i Stockholm anmälde Stockhoms stad till Arbetsmiljöverket 2012 har flera senfärdiga kommuner fått se sig anmälda till Arbetsmiljöverket av lokala kommunföreningar. I dag fyra år senare fortsätter kommuner att anmälas.

Det är både bra för skolan och lärarna att gränsen ändå dras, men  samtidigt sorgligt. Ännu tycks inte  många huvudmän ha lärt sig läxan för hur viktig arbetmiljön är.

Pengarna kommer inte rätt när mellannivån ska styra

Även Skolverket konstaterar nu att pengar för skolreformer inte kommer ut till skolorna

Detaljstyrning och ineffektiv fördelning av pengarna hindrar Skolverket att slussa vidare statsbidrag till kommuner och friskolor. För 2016 handlar det om en halv miljard.

Se där ett starkt argument för att det ska finnas en nationell finansiering av svensk skola. Pengarna måste hamna rätt för att stärka undervisningen och höja elevernas resultat.

Det är tidningen Altinget (kräver prenumeration) som skriver att Skolverket i sitt budgetunderlag tror att nyttjandegraden av statsbidragen blir mellan 90 och 95 procent. Man citerar Skolverket att det ”innebär att omkring 500 mnkr antingen inte kommer att sökas eller kommer att återkrävas från huvudmännen i enlighet med de olika förordningarna”.

I Altingets artikel läser vi vidare:

”Under 2016 ska Skolverket fördela över 12 miljarder kronor i statsbidrag till skolans huvudmän, alltså kommuner och friskolor. Det är drygt 60 olika bidrag som ska slussas vidare till huvudmännen. Hur och på vilket sätt huvudmännen ska få del av pengarna regleras i över 50 olika förordningar. Därtill kommer även andra så kallade sakanslag, som ligger utanför myndighetens förvaltningsanslag, som gör att verksamheten splittras.”

I Lärarnas Riksförbunds rapport ”Pengarna i sjön” som presenterade förra året beskrevs just detta problem med den svaga styrningen av resurser till skolan. Skolhuvudmännen visar att de inte förmår vare sig söka pengar eller använda dem rätt.

Det är uppenbart varför förbundet arbetar för en statligt, tydligt nationell samlad finansiering av svensk skola.