Överenskommelse om ny regering innehåller förberedelse för statlig skola

I förslaget till överenskommelse som tagits fram av S, C, L och MP och som innehåller över 70 punkter finns det nio viktiga punkter om skolan. Och glädjande nog ska ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för statligt huvudmannaskap för skolan tas fram.

Detta har fått Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén att gå ut i  ett pressmeddelande , “Seger för Lärarnas Riksförbund” där hon konstaterar att överenskommelsen innebär att man enats om att ta fram förslag om hur skolan ska förstatligas.

“Det verkar nu finnas en bred förankring för vårt mångåriga krav om att staten måste ta ansvar för svensk skola. Blir det verklighet att ta fram ett sådant förslag är det en stor framgång för Sveriges lärare och en viktig seger för Lärarnas Riksförbunds mångåriga kamp för förändring”, säger Åsa Fahlén.

“Att kommunerna misslyckats med att åstadkomma likvärdiga förutsättningar står nu utom allt tvivel. Det är hög tid för staten att ta ett betydligt större ansvar för svensk skola. Vi medverkar gärna till att ta fram ett förslag om hur ett modernt statligt ansvar för skolan ska se ut. Ett första steg togs genom Skolkommissionens arbete. Det är nu hög tid att gå från ord till handling.”

Här kommer punkterna om skolan:

Sverige ska ha höga ambitioner som en kunskapsnation. Vi står för en kunskapsskola som sätter den enskilda elevens kunskaper och ansträngningar i fokus. En politik ska föras som förbättrar skolresultat, stärker ordning och reda i klassrummen och ger mer likvärdiga förutsättningar för alla elever att klara skolan.

49. Förbättra kunskaperna i skolan. Läroplaner och kursplaner ska revideras i syfte att stärka betoningen på kunskap och faktakunskaper och för att uppmuntra flit och ambition. (Uppdrag till Skolverket hösten 2019) Möjligheterna för Skolinspektionen att stänga skolor med stora brister, såväl fristående som kommunala, ska öka (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning 1 januari 2022). Lika villkor ska gälla för både privat som offentligt drivna skolor. Höga kvalitetskrav ska vara styrande (Utredning om kvalitetskrav 2020-2022). Ytterligare insatser kan prövas för att undvika betygsinflation, som externa examinatorer. Lärarna ska ges det bedömningsstöd de behöver för att betygen ska vara rättvisa och likvärdiga i hela landet. De nationella proven ska digitaliseras och ska rättas centralt (Uppdrag till Skolverket 2019) för att stärka likvärdigheten och öka attraktionskraften i läraryrket.

50. Skolor som vill ska kunna införa betyg från årskurs fyra. Reformen införs första juli 2020, då det nuvarande försöket upphör.

51. Tioårig grundskola. Regeringen ska bereda möjligheten att införa en tioårig grundskola och återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

52. Ge rätt stöd i tid. Nyanländas barn ska ha rätt till en obligatorisk språkförskola från tre år med minst 15 timmar i veckan inom ramen för den vanliga förskolan. Förverkliga läsa-skriva-räkna-garantin. Inför läxhjälpsgaranti och prioriterad timplan för barn som riskerar att inte bli behöriga till gymnasieskolan. Mer tid måste ges till de nyanlända ungdomar som kommer sent till Sverige för att klara skolan genom förlängd skolplikt och kortare sommarlov. Det ska vara möjligt för högstadieelever att läsa kurser på gymnasial nivå och som gymnasieelev att läsa högskolekurser. Förhöjd studietakt ska kunna ges till elever som snabbare når kunskapsmålen. Inkluderingstanken har gått för långt: gör det lättare att få särskilt stöd i mindre undervisningsgrupp (Uppdrag till Skolverket hösten 2019). Resursskolor ska utvecklas. Insatser görs för att stärka särskolan. Öka skolans kunskap och stöd för barn med neuropsykiatriska svårigheter. Specialpedagogik för lärande byggs ut. Fler speciallärare och lärare i svenska som andraspråk ska fortbildas. Investera i goda lärmiljöer och små grupper i förskola och fritidshem.

53. Skapa studiero. Genomför en nationell plan för studiero och trygghet i skolan. Mobilförbud införs i klassrum, med rätt för rektor/lärare att bestämma att mobiler kan/ska användas vid olika tillfällen med bestämda syften (Ds hösten 2019. Ny lagstiftning från 1 januari 2021) Resurser tillförs för att anställa fler lärarassistenter. Nationella riktlinjer tas fram för hur lärarassistenter, socionomer och andra yrkesgrupper ska kunna avlasta lärarna (Uppdrag till Skolverket efter vårändringsbudgeten). Elever som hotat eller utsatt andra för våld ska lättare kunna stängas av eller omplaceras (Samma Ds som mobiltelefoner)

54. Ge likvärdiga förutsättningar. Arbeta vidare med förslag från Skolkommissionen för att öka likvärdigheten i skolan med bland annat regionaliserade skolmyndigheter samt införande av ett professionsprogram för lärare och rektorer med grund i SOU 2018:17 (Färdigt under 2019). Det statliga stödet för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling förstärks. Fler karriärtjänster inrättas i utanförskapsområden. Lagen om tillgång till elevhälsa ska definiera vilken tillgång som är en acceptabel lägstanivå (Utredning 2020-2021. I kraft 2022). Förslagen i 2018:57 genomförs (Proposition våren 2020). Alla barn ska ha goda möjligheter att gå i kulturskola. Ett beslutsunderlag som kan skapa förutsättningar för statligt huvudmannaskap för skolan tas fram.

55. Nya betyg i gymnasieskolan. Övergå till ämnesbetyg på gymnasiet och reformera betygssystemet genom att justera reglerna för sammanvägningen av olika delmoment inom ett betyg i ett ämne, så att ett enstaka lägre resultat i ett delmoment i ett ämne oftare kan kompenseras med goda resultat i andra delmoment. Denna förändring ska ske utan att utlösa en ny betygsinflation (Utredning 2019-2020. I kraft 1 juli 2021).

56. Reformera lärarutbildningen. Kraven på utbildningen skärps. Intagningskraven höjs. Fler lärarledda timmar införs och kopplingen mellan teori och praktik stärks och fokus på metodiken ökar Förutsättningarna för akademiker att välja läraryrket underlättas. Längden för Kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) kortas ner och studietakten höjs. Möjligheterna att jobba på en skola och studera till lärare parallellt förbättras. Sex och samlevnadsundervisning ska vara en obligatorisk del av lärarutbildningen liksom kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. (Genomförs från 2021).

57. Ett etableringsstopp införs för fristående grund- och gymnasieskolor med konfessionell inriktning. Befintliga skolor med konfessionell inriktning ska kontrolleras bättre. En utredning ska först definiera avgränsningar.”

 

Staten går in – men behöver ta helhetsansvaret för skolan

I veckan kunde vi läsa om att för första gången har staten gått in och tagit över en skola. Eller som det heter på byråkratsvenska, gjort en “statlig åtgärd för rättelse”.

Det gällde en skola i Botkyrkas som underkändes och där staten valde att gå in. Det borde ske i många fler fall där skolor inte håller måttet.

”Vi ser ju att man måste se över hela skolsystemet i Sverige för att garantera alla elever, oavsett var man bor samt bakgrund och hemförhållanden, ska ha rätt till en bra och trygg skolgång. Här tror vi att man måste ta ett nationellt ansvar”, sade Åsa Fahlén till nyheterna i Sveriges Radio P4.

I pressmeddelandet ”Sluta lappa och laga i ett trasigt skolsystem” sade Åsa Fahlén vidare:

”Det är hög tid för staten att ta ett betydligt större ansvar för de skolor som idag är kommunala, men också för den enorma skolsegregation som tillåtits växa fram. Det handlar om resurser, men framför allt om hur resurser används, liksom möjligheten att garantera alla elever god undervisning. Det är inte hållbart med den typen av hårt segregerade skolor som vi har idag. Det funkar inte med att lappa och laga i ett system som faktiskt havererat. Hur många bränder ska inspektionen släcka innan politikerna inser att det är systemet det är fel på?”

Skolvärlden skriver också om det fall, Staten tar över problemskola: ”En viktig markering”.

Där säger Peter Bergander, som är kommunombud för Lärarnas Riksförbund i Botkyrka, att han tycker att det är rimligt beslut som fattats av Skolinspektionen.

”Jag tror att det här är en viktig markering. Får man som elev inte särskilt stöd och inte kan känna sig trygg i skolan så är det allvarligt. Det har inte fungerat på skolan, så är det bara.”

Skolinspektionen kan inte stänga en kommunal skola, däremot besluta om så kallade statliga åtgärder för rättelse. Det har nu alltså skett för första gången. Däremot förekommer det att fristående skolor stängs. Det har skett 21 gånger sedan 2010.

“En förklaring kan vara att kommuner oftast har större resurser att sätta in när vi kommer med förelägganden. Mindre friskolor kan ha begränsade resurser och mindre erfarenhet av skolverksamhet och lyckas inte rätta till problemen inom rimlig tid”, säger Jukka Kuusisto på Skolinspektionen till TT.

Hot och våld i skolan

Vårterminen har startat i med att frågan om säkerheten i skolorna åter blivit aktuell.

Metalldetektorer i skolan?
Efter gårdagens händelse i Tyresö där två elever på Engelska skolan knivskurits av en annan elev tog Sveriges Radios P1-Morgon idag upp diskussionen om vi ska ha metalldetektorer i våra skolor. Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén och Lärarförbundets Johanna Jaara Åstrand gav sin syn på saken.

Åsa Fahlén menade att metalldetektorer bör sättas in när situationen är akut på en skola och man misstänker att det finns vapen och knivar i omlopp. Johanna Jaara Åstrand höll med. Men båda menade att det långsiktiga arbete måste rikta in sig på andra åtgärder.

Men mot bakgrund att alltfler händelser med knivar eller vapenliknande föremål anmälts till Arbetsmiljöverket, måste man rikta in sig på säkerhet i första hand. Dessutom har elever och personal dödats i knivattacker bland annat i Trollhättan 2015.

Ökning av anmälningar om hot och våld i skolan
Igår medverkade Åsa Fahlén också i SVT när nyheterna lyfte fram problemet med den oroande utvecklingen av hot och våld i skolan och man berättar att antalet anmälningar om hot och våld fortsätter öka i skolan. Och SVT berättade bland annat om att lärare knivhotats av en elev.

Fakta säger att 2017 anmäldes 755 incidenter till Arbetsmiljöverket, vid terminsslutet 2018 var det 845. Under förra året anmäldes 54 händelser där kniv eller vapenliknande föremål, såsom t.ex soft air guns, använts. Det är det högsta antal som kommit in till Arbetsmiljöverket de senaste fem åren. Majoriteten av alla anmälningar om hot och våld rör skolpersonal.

Vad ökningen beror på är oklart, enligt Arbetsmiljöverket. Det går inte att säga om situationen på skolorna förvärrats eller om anmälningsbenägenheten ökat.

Varnat för länge
Denna utveckling har Lärarnas Riksförbund varnat för och berättat om länge. Ända sedan 2002 har förbundet gjort återkommande arbetsmiljöundersökningar som bland annat tittade på förekomsten av hot och våld. (Den senaste arbetsmiljörapporten kom 2015.)

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén säger till SVT att skolorna måste bli bättre på att arbeta med de här frågorna.

– När man pratar med andra personer i samhället så tror dom inte det är sant. Inte sjutton skulle man acceptera att folk slåss ute i korridoren eller att någon kallar dig nedsättande saker på något annat jobb. Men på något sätt så gör man det i skolan.

– Jag tycker det är fruktansvärt att man på sin arbetsplats ska behöva utstå dödshot, knivhot, överhuvudtaget känna sig osäker, sa Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén till SVT.

Skolan avgörande
I går publicerades också debattartikeln ”Skolan avgörande i kampen mot kriminaliteten”på SVT Opinion. Där skriver Åsa Fahlén att:

”Den gemensamma nämnaren för många av dem som hamnar i brottslighet är ett skolmisslyckande. Så skolan är samhällets bästa chans när det gäller att förebygga kriminalitet.

Då krävs kraftfulla insatser för att öka antalet vuxna på skolor med de tuffaste utmaningarna, fler erfarna och legitimerade lärare, fler lärarassistenter och förstärkt elevhälsa.”

Förutom bättre så kallat “skalskydd” på skolor med akuta problem krävs det också en rad samverkande åtgärder.

Till exempel ett utvecklat samarbete mellan hem och skola, men också tid för se och även tala om eleverna, samt resurser – tillräckligt med personal och möjlighet till stöd och extraresurser. Men också till akuta åtgärder när hot och våld ägt rum.

Skolledningen måste agera
För makthavarna i skolan, våra politiker och skolhuvudmännen, kan det vara värt att läsa den debattartikel Åsa Fahlén hade på SVT Opinion förra året, ”Våld och hot accepteras i dag indirekt i den svenska skolan”, där skriver hon bland annat:

Många lärare känner sig osäkra på hur man kan markera gränser för sina elever. Det finns en oro att man ”tar i” för mycket och då riskerar att bli tillrättavisad av arbetsgivaren, eller till och med avstängd från arbetet.

När elever med olika svårigheter och särskilda behov placeras i vanlig klass är det nödvändigt att det följer med resurser och kompetens.

Den enskilde läraren skall inte behöva få höra att han eller hon misslyckats med dessa elever, när det egentligen handlar om att huvudmannen som har ansvar för skolan har brustit i sitt ansvar med att ge särskilt stöd.

En viktig sak är som sagt att rektor och skolledning inte får tveka om att flytta på eller stänga av elever som är hotfulla och våldsamma. Det skall vara nolltolerans när det handlar om hot, våld och trakasserier i svensk skola. Också när lärare utsätts.”

 

 

 

Distans- eller fjärrundervisning – orealistisk mirakelkur?

Frågan om distansutbildning på grundskola/gymnasium har varit aktuell i media i veckan. Ekot uppmärksammade i tisdags att Skolverket vill att regeringen ska överväga att tillåta fjärrundervisning i fler ämnen och i lägre årskurser.

I Skolvärlden kommenterade Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén:

”I den här lärarbristsituationen måste vi hitta lösningar på kort och lång sikt.”’

Fjärrundervisning innebär att en lärare undervisar på distans med hjälp av digital utrustning och är uppkopplad mot en eller flera elevgrupper i andra skolor. Nio procent av gymnasieskolorna och sju procent av grundskolorna bedriver någon form av fjärrundervisning, främst i modersmål.

Lärarnas Riksförbund och Åsa Fahlén är positiv till att alla elever ska mötas av en legitimerad lärare i undervisningen, samtidigt som man ser att det finns problem med fjärrundervisning.

”Som det fungerar i dag så fungerar det okej inom moderna språk. Jag vet att för många skolor, särskilt i glesbygden, så är fjärrundervisning nästan det enda sättet att få ihop tillräckligt stora grupper och att det blir en legitimerad lärare som håller i undervisningen – på så sätt är tekniken en fördel.”

Åsa Fahlén påpekar att man som lärare kan få svårare att se varje individs behov när man inte är på plats i klassrummet fysiskt.

”Det ställer nästan ännu större krav på att lärare får förbereda sig, efterarbeta och får möjlighet att prata med eleverna individuellt än när man undervisar i ett klassrum. Med tanke på möjligheterna för lärare i vanlig undervisning att faktiskt förbereda lektionen så är det klart att man blir lite fundersam på hur man ska lösa det.”

På Expressens ledarsida skrev man i veckan att: ”Fjärrundervisning i grundskolan är okänd mark. Men det kan bli nödvändigt i lärarbristens tid”.

Man lyfte fram att en utredning från 2017 konstaterade att:

“Det finns tyvärr mycket lite forskning kring det vi kallar fjärrundervisning.
Inget land använder fjärrundervisning brett på grundskolenivå. När den används är det oftast på gymnasie- eller högskolenivå.
Utredningen nämner dock en amerikansk metastudie där det fastslogs att “det behövs mycket mer forskning om den här typen av undervisning innan den byggs ut ännu mer”. Och “det finns tydliga frågetecken kring kvaliteten på undervisningen”. Närundervisning verkade ge bättre resultat än fjär.”

Tidningens ledarsida varnade för ökad segregation:

”Men ingenting är enkelt i svensk skola. Vi har en skolmarknad där i praktiken vem som helst har kunnat starta vinstmaximerande friskola. Risken finns att oseriösa skolor satsar på fjärrundervisning hellre än att leta efter dyra lärare.”
/…/
I den bästa av världar blir fjärrundervisning ett komplement som förfinas med tid och erfarenhet. I värsta fall leder de allt knappare resurserna till ännu mer segregation: Bra medelklasskolor lockar behöriga lärare medan glesbygd och stökskolor får nöja sig med e-fröknar.”

Samtidigt passade Dagens Industris ledarsida på att ta läraren Magnus Ehingers arbete med en amerikansk metod som han kallar “flippad undervisning” som intäkt för att fjärrundervisning skulle vara framtiden. Man menade att lärande på distans kan öka kvalitet.

”Lärarens kompetens tas bättre till vara. Dessutom har den digitala publiceringen gjort att elever över hela landet tar del av Sveriges kanske bästa undervisning i kemi och biologi. Denna spridningspotential måste utnyttjas bättre framöver.”

Men Magnus, som är lärare i kemi och biologi vid gymnasieskolan Spyken i Lund, reagerade med att skriva i ett blogginlägg där han tvärtemot DI menar att flippat lärande inte är en form av distansundervisning.

”…jag kan inte nog poängtera att flippat lärande och distansutbildning är två helt olika saker. I flippat lärande händer det viktigaste, nämligen när eleverna lär sig något, i det fysiska klassrummet, tillsammans med läraren. I distansutbildning är läraren i regel tillgänglig vid två, och endast två tillfällen: När inläsningsanvisningar delas ut, och när elevernas kunskaper ska utvärderas.”

Och han avslutade sitt debattinlägg med att konstatera:

” när man hör politiker som säger att ’vi måste vända på varje sten’ för att lösa det här problemet, då undrar jag: Varför vänder du inte på stenen som det står ’lärares lön och arbetsvillkor’ på?”.

Vill du läsa Lärarnas Riksförbunds hela remissvar över betänkandet ”Entreprenad, fjärrundervisning och distansundervisning”(SOU 2017:44) så har du länken här.

 

Lärarlegitimationen fungerar

Syftet med lärarlegitimationen är främst att lyfta kraven på lärarkompetensen. Därför beslutade Riksdagen för sju år sedan att införa krav på lärarlegitimation tillsammans med skärpta behörighetsregler.

Lärarlegitimationen innebär ett starkare personligt yrkesansvar, vilket bland annat innebär att en lärare kan få sin legitimation indragen, alternativ bli varnad, ifall denne brustit i sin yrkesutövning.

Sedan den 1 december 2013 krävs lärarlegitimation för att tillsvidareanställas, undervisa och sätta betyg inom så gott som hela det offentliga svenska skolväsendet.

Skolans huvudmän måste ta sitt ansvar
De skärpta behörighetskraven signalerar även vikten av lärares ämneskunskaper, vilket flera studier visar är en av de en av de enskilt viktigaste faktorerna för vad som utmärker god undervisning.

Med legitimationsreformen blottades bristen på utbildade lärare som funnits i flera decennier. Skolans huvudmän har misskött den centrala uppgiften – nu kan de inte det längre. Det ska vara höga krav för att vara lärare.

”Lärare som kränkt eller begått brott mot elever kan få behålla sin lärarlegitimation”, rapporterar Ekot i Sveriges Radio. Det kan verka upprörande i det enskilda fallet, men på en systemnivå har lärarlegitimationen lyft fram lärarnas ansvar och gett en väg att hantera lärare som brister allvarligt i sin yrkesutövning.

Påpekas bör att detta endast gäller legitimerade lärare. De obehöriga som finns i skolan och arbetar som lärare har man mindre koll på – där är det helt upp till arbetsgivaren att ta sitt ansvar.  Genom legitimationen har arbetsgivarna, huvudmännen, fått en hjälp, men det fråntar dem inte från ansvar.

Lärarlegitimationen kan återkallas
När en lärare anmäls kan Skolinspektionen yrka på att lärarlegitimationen ska återkallas eller att personen ska få en varning. Det är Lärarnas Ansvarsnämnd, LAN, som fattar det beslutet. Ekot har granskat samtliga av nämndens beslut gällande lärarlegitimationer fram till slutet av 2017. Av nästan 900 anmälningar mot legitimerade lärare har legitimationen återkallats tio gånger. Betydligt vanligare, cirka 50 gånger, är att läraren får en varning.

Sara Svanlund, andre vice ordförande i Lärarnas Riksförbund, medverkade i P1-Morgon på tisdagen och kommenterade frågan om lärarlegitimationer som dras in.

Hon slog fast att: ”Är man inte lämplig ska man inte arbeta i skolan” och fortsatte:

”I en del av fallen har man fått en påföljd, en varning och det är en ganska allvarlig påföljd. Men vi vill inte ha sådana här situationer där det kan uppstå kränkande behandling eller andra situationer, både mot elever och lärare.”

Sara Svanlund menade också att:
”Det gäller att arbeta med förutsättningar. Vi lärare vill arbeta med undervisning, vi vill ha förutsättningar att göra ett bra jobb. Det viktiga är att vi inte får sådana här situationer i skolan. Vi måste arbeta med förutsättningarna, så att vi har fler vuxna i skolan och att vi får tid till för- och efterarbete så att vi kan undervisa. Det är klart, vi ska inte ha olämpliga personer i skolan. Sådana här saker ska inte få hända!”

Sara Svanlund påpekade att det är Lärarnas Ansvarsnämnd som gör bedömningen av de anmälningar som kommer in.

Borde regelverket se annorlunda ut?, frågade programledaren Anna Hernek.

”Det får man titta närmare på. Vilka beslut har fattats och vilka konsekvenser får det?”

Ett sätt att ta mer ansvar
”Lärarlegitimationen är i grunden bra genom att kunna ha en legitimation som kan återkallas så tar vi lärare ett större ansvar för undervisningssituationerna. Det är inte ett mål att bli av med legitimationen, utan det är en konsekvens av ett handlande.

”Lärarlegitimation är ytterligare ett ansvar, en lärarexamen kan man inte bli av med. Men om man tar en legitimation så är det ett sätt att visa ett ansvar för yrket.”

Programledaren undrade också om det inte varit för mycket fokus på ämnesbehörighet och för lite på lämplighet och bemötande av elever.

”Våra yrkesetiska principer, läraretiken, är viktigt som komplement till kraven på ämneskunskaper. De säger vilka relationer vi ska ha och hur vi ska ha relationer till både elever och föräldrar. Vi behöver ha ämneskunniga lärare. Vi vet att den starkaste framgångsfaktorn för eleverna är behöriga lärare med ämneskunskaper. Vi behöver fokus på båda sakerna”, förklarade Sara Svanlund.

Skolsegregationen i Sverige

I veckan arrangerades ett viktigt seminarium om skolsegregationen i Sverige. Det bekräftade vad Lärarnas Riksförbund fört fram länge och arbetat med inom ramen för exempelvis Likvärdighetsagendan.

Det påpekades att skolsegregationen syntes redan i Skolverkets första rapport om detta 1993. Man såg då att elever med liknande socioekonomisk bakgrund samlas i samma skolor.

Detta har alltså fortsatt och en ny rapport, ”Ett söndrat land – Skolval och segregation i Sverige” har satt nytt ljus på frågan. Seminariet utgick från denna rapport och anordnades av Arena Idé.

Rapportförfattarna German Bender och Per Kornhall presenterade sina resultat. Något de också gjort på DN Debatt, ”Skolsegregationen har spritt sig i hela landet”.

Övriga medverkande som diskuterade var professorn i nationalekonomi vid Stockholms universitet Jonas Vlachos, ordföranden för kommunstyrelsen i Södertälje Boel Godner (S),  samt Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén.

Arena Idés nya rapport visar att skolsegregationen är utbredd över hela landet. Av 30 granskade kommuner fanns segregation i 28. Och kommunerna kan inte själva avskaffa segregationen. Så länge skolvalsystemet är utformat som det är måste kommunerna se på medan ojämlikheten ökar.  Två parallella skolsystem har vuxit fram, där välutbildade och svenskfödda familjer väljer bort skolor med barn till lågutbildade och familjer med invandrarbakgrund.

”Svensk skola sorterar våra barn”, konstaterade German Bender inledningsvis och lyfte fram följande faktorer som påverkar: skolvalet, etableringsrätten, skolpengen och det obegränsat vinstuttaget i aktiebolagen i skolan. Han förde fram fyra punkter när han kort presenterade rapporten:

1 Etnisk och socioekonomisk segregation är väl belagd i forskningen.
2 Svenska skolan motverkar inte detta.
3 Den negativa effekterna förstärks istället av det svenska skolsystemet
4 Segregationen har flera andra negativa effekter – förutom på kunskapsnivån och utbildningen.

Segregation negativ för landet
Ökad segregation påverkar bland annat vilka yrkesval man gör och leder till att människor av olika bakgrund möts i allt mindre utsträckning, vilket skapar färre möjligheter till utvecklande samarbeten och förståelse för varandra. Dessutom leder det till kriminalitet, utslagning och arbetslöshet.

Rapporten visar som sagt det Lärarnas Riksförbund har sagt länge, nämligen att den svenska skolans kompensatoriska uppdrag motverkas och att skillnader inte utjämnas utan förstärks.

Detta måste motverkas. Förutom samarbetet i Likvärdighetsagendan har Lärarnas Riksförbund har bland annat fört fram förslag på en ny finansiering av skolan i rapporten ”Från byråkrati till undervisning”.

Lärarnas Riksförbund anser som bekant att finansieringsansvaret för skolan på sikt bör flyttas från kommunerna till staten. Sverige behöver en skola på stark och statlig grund. I en rapport som förbundet presenterat för några år sedan visades att kunskapsklyftorna ökade i svenska skolan. Skillnaderna mellan de svagaste och starkaste har ökat med trettio procent under en tioårsperiod. Skillnaderna mellan hur kommunerna lyckas är dessutom stora.

Södertälje kommuns erfarenheter – satsa på lärarna
”Vi vet att föräldrar väljer vilka barn som egna barnet ska umgås med, vilket inte är konstigt”, konstaterade Boel Godner och lade till att: Sverige måste bestämma sig vilket samhälle vi vill ha – ett samhälle som segregerar, eller inte.”

Insikten från Södertäljes kommunalråd var befriande, då hon sa att det som gjort verklig skillnad var när kommunen satsade på lärarna.

”I skolan finns vår möjlighet att skapa likvärdighet för våra kommuninvånare. Vi har prövat allt tidigare, men nu har vi satsat på våra lärare. De ska vara bra och behöriga och se alla barn. Och det har lyckats väldigt bra!

Professionellt friutrymme

Åsa Fahlén beskrev en väldig tuff situation idag för förbundets medlemmar i landets skolor.

“Segregationen gör skolsituationen i visa skolor näst intill omöjlig. Det är blir en övermäktig frustration – man orkar inte jobba i utsatta skolor.”

Vi måste få en mer likvärdig skola för lärarnas och elevernas skull – och för Sveriges skull. Man måste ha en plan på både lång och kort sikt. Det handlar om både lön och arbetsmiljö.

“För att locka fler till läraryrket måste vi få en mer likvärdig skola.”

”Vi lärare behöver ett professionellt friutrymme. Vi behöver möjlighet för att ge välstrukturerad och väl förberedd undervisning. Det gynnar framförallt de elever som inte har de bästa förutsättningar. Kvalitet i undervisningen kräver också tid till att förbereda och efterarbete undervisningen.”

Åsa Fahlén menade att vi behöver göra tre saker: Ändra finansieringen samt justera skolvalssystemet och etableringsrätten. Hon förklarade att skolan har en särskild roll i vårt land. Vi har både en rätt och en plikt att gå i skolan. Våra lagstiftare har slagit fast att skolan ska vara likvärdig.

Det är alldeles riktigt som Per Kornhall sa: ”Det handlar om det demokratiska fundamentet för ett samhälle att medborgarna blandas. Det offentliga ska vara tillgängligt för alla.”

Gå gärna in på sidan om Likvärdig skola på LR.se. Där kan du bland annat läsa om Lärarnas Riksförbunds modell för ett ökat statligt ansvarstagande för grund- och gymnasieskolan. Den innebär att staten finansierar och fördelar resurserna till landets samtliga skolor. Där kan man också läsa “10 svar om Framtidens skola”.

Skolvärlden har skrivit om seminariet.

Hela seminariet kan ses på Facebook.

Höjda betyg ger högre lön?

I dag läser vi om ett häpnadsväckande fall där frågor väcks om det kan förekomma koppling mellan lön och betygsättning i svensk skola.

Det är tidningen Skolvärlden som berättar om att läraren Christian Jensen i Ljusdal efter sitt medarbetarsamtal fick ett mejl från sin rektor som kopplade hans betygssättning till löneförhöjning.

Under höstterminen 2017 hade Christian Jensen, lärare i Ljusdal, ett medarbetarsamtal med sin rektor. Det ledde inte till det lönepåslag som han hade hoppats och Christian bad om en motivering.

Så här skrev rektorn i mejl till Christian Jensen där han motiverar den nya lönen:

”När jag bedömde din prestation fram tills dess, så lade jag stor vikt vid en sak vi pratat om hösten 2017. Då både utmanade jag och uppdrog jag dig att utveckla slöjdämnet för att dels få fler elever att klara grundläggande kunskaper och dels fler elever att nå högre betyg. Vi pratade om vikten av att skapa motivation och intresse, om ökad variation på arbetsuppgifterna och lyhördhet för elevernas idéer. Min bedömning är att det sammantaget inte blev tillräcklig förbättring och därmed ett lägre lönepåslag än det annars skulle ha blivit.”

Förvånad och uppgiven
Christian Jensen understryker att hur väl han lyckas med att ge eleverna kunskaper är en diskussionen han inte har något problem att föra med sina chefer.

“Men jag har problem med en diskussion om hur jag sätter betyg, för att det är jag och ingen annan som gör det. Inte någon rektor. Det blir helt fel om betygen ska dikteras uppifrån./…/”Jag blev förvånad och uppgiven att det kom från just rektorshåll. Men man blir ju faktiskt lite luttrad eftersom att jag i mitt fackliga uppdrag som kommun- och huvudskyddsombud för LR har tagit del av hur det är för andra lärarkollegor”
, säger Christian Jensen till Skolvärlden

Tidigare har Skolvärlden berättat att en majoritet av lärarna är missnöjda med hur rektorerna utövar sitt pedagogiska ledarskap och hur den lokala lönesättningen går till.

Skolvärlden har bett Per Måhl, lärare och betygsexpert kommentera fallet.

”Den här rektorn har handlat på ett sätt som jag uppfattar som regelvidrigt. Om det här förekommer oftare än vad vi vet så är det klart att det är ett stort problem. Det är en sorts korruption, för det handlar ju om att betala för en myndighetsutövning som är juridiskt reglerat.”

Nyligen publicerade ekonomiprofessor Jonas Vlachos en studie som visar att friskolor sätter glädjebetyg i högre utsträckning än kommunala skolor. Kanske har vi här fått bevis för att problemet också finns i den kommunala skolan?

Tidigare i år konstaterade Skolverket att friskolelever får högre betyg – men klarar sig sämre på högskolan.

Rektorer som agerar som i Ljusdal skadar förtroendet för skolsystemet och även mot hela lärarkåren. Det enda som lärare kan göra är att agera som Christian Jensen och lyfta detta offentligt och sätta ansvariga vid skampålen.

Undervisning i källkritik granskad

Skolinspektionen menar att undervisning i källkritik är otillräcklig på flera skolor i landet. En ny granskning presenterades i förra veckan där man tittade närmare på 30 skolor i årkurs 7–9 och hur undervisningen kring digital källkritik fungerar. Läs hela rapporten ”Undervisning om källkritiskt förhållningssätt i svenska och samhällskunskap Årskurs 7-9.”


Roger Thuring
från Skolinspektionen är projektledare för granskningen. Det finns olika bilder av hur bra elever är på att själva kunna avgöra vad som kan betraktas som trovärdiga digitala källor, berättar han för Skolvärlden.

”I våras kom en rapport som tydde på att elever i stor utsträckning läser nyheter från etablerade nyhetssidor, vilket får ses som positivt. Samtidigt framkommer det i andra rapporter att många elever har svårt att veta och se skillnad på en vanlig artikel och en reklamartikel.
Konsekvenserna av att inte veta vad som kan betraktas som en pålitlig källa är att man riskerar att oreflekterat konsumerar alternativa medier och därigenom får ett begränsat, och i värsta fall felaktigt, perspektiv på omvärlden.” 

I en debattartikel i Dagens Samhälle menar Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, och Roger Thuring, att elever måste lära sig bättre källkritik. De skriver att en välutvecklad undervisning i källkritik rör i dag inte bara text utan även bilder.

Att utveckla undervisningen i källkritik är inte något som lärare bör lämnas ensamma i. Tvärtom är det centralt att huvudmän och rektorer ger rätt förutsättningar för kompetensutveckling och lokal utveckling. Flera statliga myndigheter har också ett viktigt ansvar att ge vägledning. Däribland Skolinspektionen genom att vi belyser utvecklingsområden och även positiva exempel. Vi vill även hänvisa till Skolverket som på flera sätt ger stöd, information och vägledning. 

Att utveckla förståelse för det som följer i spåren av ett förändrat medie- och informationslandskap är nödvändigt. Om undervisningen i källkritik inte är tillräckligt uppdaterad finns risk att elever tar del av vinklad information utan redskap att stanna upp och reflektera. Vi vill därför i dag – utifrån vår rapport – lyfta den nyckelroll som skolan har och vikten av bredd, aktualitet och en gedigen utveckling i arbetet med källkritik.”

Även Åsa Wikforss, som är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och skrivit boken ”Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender” anser att svenska skolor måste bli bättre på att jobba med hur fejkade nyheter och tvivelaktiga källor ser ut, och inte bara reflektera kring den källa man har använt.

“Reflektion är ett bra första steg, men det räcker inte för att klara av att avgöra om en källa är helt opålitlig. Elever skattar sig själva högt men är inte särskilt bra på det”,
säger hon till SVT.

Åsa Wikforss pekar på att man hittills har fokuserat för mycket på att hitta eventuella motiv och politiska färgningar hos källan. Att vara medveten om att vissa medier har en politisk agenda är en sak, men att i största allmänhet lära eleverna att vara skeptiska till vad som står i dagstidningar eller det som forskare presenterar är ingen bra idé, anser hon.

”Det föder den här misstron mot etablerade kunskapsinstitutioner som populismen lever av. Jag är väldigt kritisk mot det sättet att lära ut källkritik och det finns i skolan, det är ingen tvekan. ”

Hon anser att alla måste lära sig att använda etablerade källor. Det vill säga att hålla sig till seriösa nyhetskanaler och dagstidningar:

”Så fort man är ute själv och försöker hitta alternativa källor, då är det riskabelt och mycket svårt att avgöra vad som är pålitligt. I etablerade medier blir det fel ibland, men det finns inget medvetet fejkade nyheter och det är den stora skillnaden.

Det är viktigt att träna på att känna igen fejkade nyheter. Och det finns vissa egenskaper som fejkade nyheter har som jag tycker att man ska lära alla i elever.”

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén, som också är samhällskunskapslärare, har flera gånger lyft betydelsen av källkritiken i skolan. I en debattartikel som hon skrivit med Ola Rosling och andra från Gapminder, ”Skolans källkritik bör utökas med självkritik”, påpekas just att skolan är den givna platsen för att träna vanan att ödmjukt ställa källkritiska frågor som: ”Stämmer det? Hur vet vi det?” Och till detta självkritiska frågor som till exempel: ”Varför tenderar jag att tro på ett påstående men inte på ett annat?”

Man skriver vidare:

”Elever i svenska skolan bör lära sig att värdesätta slutsatser som bygger på fakta. De bör lära sig de viktigaste globala proportionerna och långsamma trenderna som aldrig nämns i medier. De bör lära sig att utgå ifrån att fakta ofta är en färskvara i en föränderlig värld och att en faktabaserad världsbild ständigt måste uppdateras.

De bör förstås också lära sig att skilja på känslor, åsikter och fakta. Känslor och åsikter är som de är. Fakta är påståenden som låter sig granskas.”

I en annan artikel, ”Skolan måste stå upp för demokratin”, skriver Åsa Fahlén:

”Det är viktigare än någonsin att skolan ger unga människor verktyg för att förstå och hantera såväl fakta som känslomässiga argument. Kritiskt tänkande och källkritik har sedan länge en central roll i skolans arbete. Det är helt avgörande för att bygga en beredskap för att stå emot extrema och hatiska budskap.”

Ja, de finns mycket att göra för skolan inom detta område, som blir allt viktigare för alla i det alltmer digitaliserade mediesamhället där informationen finns en knapptryckning eller en fingersvepning bort.

 

 

Missförstånden fortsätter om PISA

Idag ser vi att den statistikintresserade managementkonsulten och läkaren Lars-Bertil Arvidsson skriver om PISA-undersökningarna i debattinlägget ”Ska Excel bestämma den svenska skolans utveckling?” på Dagens Arena.

Där ifrågasätts om Sveriges fall i PISA verkligen var så allvarligt. Efter att ha gjort en hemmasnickrad analys konstaterar skribenten att ”Raset visar sig alltså vara en liten krusning på ytan men leder till krav på stora förändringar i skolan.”

Vad ska man säga om detta? Kanske påminna om vad som skrivits för att bemöta dessa felaktigheter?

I Pontus Bäckströms blogg om svensk skola i forskning, utredning och debatt bemöttes redan 2013 sådana invändningar och talet om att tappet kanske inte var så oroväckande.

Han går i blogginlägget ”Om PISA-resultat, betyg och raka felaktigheter” igenom och förklarar grundläggande varför invändningar likt de som Lars-Bertil Arvidsson för fram är felaktiga. Gå in och läs! Pontus Bäckström avslutar sitt inlägg med följande tänkvärda ord:

 ”I grund och botten är väl detta en fråga om tycke och smak. Sifforna är vad de är, oavsett i vilken form de visas. Det viktiga enligt min åsikt är dock att vi inte förminskar innebörden av den resultatnedgång som syns för svensk del, samt att vi förstår den i rätt perspektiv. Inget annat land uppvisar en lika negativ trend som Sverige över tid och det är en viktig indikation på att något inte står rätt till i det svenska skolsystemet.”

 

 

Olika syn på Skolverkets nya råd om betygssättning

Under veckan har man kunnat följa hur Skolverkets nya allmänna råd om betyg och betygssättning har tagits emot. Det är det första sammanhängande förtydligande som verket gjort kring betygsättning. De kan beskrivas som att man vill att lärarnas egen yrkeskunskap ska väga tyngre när betygen sätts och överdriven dokumentation kan rensas bort.

Men Skolverkets nya råd delar betygsexperterna och skoldebattörerna.

Å ena sidan finns skeptiska reaktioner från ledande betygsexperter som Per Måhl som tycker att ”Råden är väldigt allmänt hållna, man blir inte mycket klokare av dem”.

Men Per Måhl gillar ändå det som skrivs om dokumentation och att lärare ska slippa lägga för mycket tid och kraft på den.

Å andra sidan finns mycket uppskattande kommentarer från läroplanshistorikern Christian Lundahl, som tycker att nu får lärare mer att hålla sig i.

”Det blir tydligare hur man ska tänka kring B- och D-betygen och att man ska vara holistisk i tänkandet kring sin betygsättning. Tidigare har det upplevts stressande för lärarna att elever kan straffas hårt för sin sämsta prestation. Här ges läraren större frihet att använda sitt omdöme och uppmuntras att tänka lite bredare”, säger Christian Lundahl till Lärarnas Tidning.

En annan mycket positiv reaktion kommer från den bloggande läraren Nicklas Mörk, som skriver på sin blogg:

”Med de nya allmänna rådens skrivningar och Skolverket i ryggen startar revolutionen mot överdokumentation och icke ändamålsenliga arbetsuppgifter. Allmänna råden har alla möjligheter i världen att främja lärares arbetsmiljö och även gynna eleverna då deras lärare kan ägna tiden till att förklara ett kunskapsinnehåll istället för att klicka i matriser. Låt oss ta den chansen, tillsammans! ”

I Skolvärlden intervjuas Niklas Mörk som utvecklar varför han tycker det är ett steg i rätt riktning:

”Det här ger läraren mandat att stå upp för sitt yrke, tror jag. Ett allmänt råd är ändå ett råd för att följa lagar, förordningar och så vidare. Följer man de allmänna råden har man gjort rätt. Det här gör det lättare för lärare att ha råg i ryggen och säga att man har gjort rätt.”

En betydligt mer kritisk inställning har Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi med stort intresse för skolan. Han menar att Skolverkets nya råd inte kommer att leda till ökad likvärdighet i betygssättningen.

”Det stora likvärdighetsproblemen är dels att det är väldigt svårt för lärare att veta hur bra deras elever förhåller sig i förhållande till några kunskapskrav, därför att kunskapskrav efter sin natur är väldigt svåra att förhålla sig till. Lärare vet vad som är ganska bra och ganska dåligt, men det är i förhållande till någon allmän bild av hur det kan se ut. Det går inte att sätta på pränt på ett sätt som gör att alla lärare kommer att förhålla sig lika till det. Det är omöjligt.”

En annan mycket kritisk röst är Johan Kant, den bloggande rektorn, skoldebattören och deckarförfattaren. Han skriver i ett blogginlägg:

Skolverket uttrycker att skolsverige ska lita på lärarkåren, men det har Skolverket uttryckt många gånger, inte minst generaldirektör (GD) Peter Fredriksson sedan har tillträdde. Men det är en sak att säga och en annan sak att göra. Ord betyder inte så mycket om handlingen innebär något annat. Sett till Skolverkets historia har verket i sina handlingar inte visat sig tycka att skolsverige ska lita på lärarkåren.”

Det är onekligen intressant att höra hur flera engagerade och kunniga personer landar i så olika slutsatser. Eller kanske har det mer olika tyngdpunkter i frågan?

Läs och döm själv. Den intresserade rekommenderas särskilt att läsa Mörks och Kants två blogginlägg.

Läs också Lärarnas Riksförbunds remissvar över Skolverkets nya råd. Man välkomnar att Skolverket tagit fram nya råd och tar ett samlat grepp kring betyg och bedömningsfrågor, som ju till största del är gemensamma för alla skolformer.

Men förbundet understryker vikten av att den av Skolverket nyligen beslutade översynen av kursplanerna i grund­skolan som ska komma under 2019 verkligen leder till positiva förbättringar för lärarkåren. Inte minst krävs ett rejält omtag kring kunskapskravens utformning.
Man trycker också på att det krävs förutsättningar för samråd mellan lärare kring betyg och betygssättning.

Lärarnas Riksförbund påpekar att verket inte tagit hänsyn att det på många skolor finns lärare som är ensamma i sina ämnen och att det på vissa små skolor finns få lärare generellt, vilket försvårar eller omöjlig­gör samråd. Dessutom saknas ofta de tidsmässiga förut­sättningarna då många lärare redan har en väldigt ansträngd arbetssituation och har svårt att hinna med planering, genomförande och efterarbete av den egna undervisningen.

Därför menar man att ”det måste föras in allmänna råd som markerar att rektor och huvudman måste ge lärare de praktiska förutsättningar som krävs för att samråd ska kunna genomföras utan att det går ut över lärares befintliga arbets­belastning. Många mindre huvudmän saknar i dag de resurser som krävs för att möjliggöra detta, vilket kräver samarbete mellan huvudmän och att staten tar ansvar för att tillföra de ekonomiska resurser som krävs. Annars riskerar de allmänna råden i dessa delar bli verkningslösa”