20 maj, 2013

Mer krävs för att minska lärarnas arbetsbörda i Stockholms stad

Innan den gångna helgen presenterade skolborgarrådet i Stockholms stad, Lotta Edholm (FP), ett första förslag på vad som ska tas bort för att minska lärarnas arbetsbörda. Något staden tvingats till av Arbetsmiljöverket, på grund av Lärarnas Riksförbunds anmälan.

Nu ska vissa prov och moment strykas från lärarnas officiella att-göra-lista, men det räcker inte på långa vägar, menar Ragnar Sjölander, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Stockholm.

Efter Arbetsmiljöverkets kritik och viteshot på två miljoner kronor har skolborgarrådet lagt fram några första förslag på hur lärarnas arbetsbörda ska lättas. Till ABC säger hon:

”Det är till exempel att se över alla dessa prov som kanske inte behövs, se över om det finns möjlighet för annan administrativ personal att föra in provresultat, istället för lärarna. Vi kan också se över mötesstrukturen. Det finns mängder av åtgärder vi kan vidta i Stockholm.

Att ta bort vissa av momenten är bra, men det räcker inte, menar LR Stockholm. Att lärarna ska ägna sig mer åt faktisk undervisning måste bli tydligare.

”Det som saknas är en tydlig inriktning, att man är beredd att ta väldigt stora tag bland de arbetsuppgifter lärarna utför idag för att får ner de till en rimlig nivå”, säger Ragnar Sjölander. Han menar att lärare måste få fokusera på undervisning, som de är utbildade för att göra.

Se inslaget som sändes i ABC-Nyheterna här, scrolla fram 5:44 in i sändningen.

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
16 maj, 2013

Arg lärare – med rätta

Gymnasieläraren Ola Håkansson har fått nog. Han arbetar till vardags på Marina läroverken i Danderyd och har följt debatten om skolan och alltmer känt frustationen stiga. Och en dag kände han att nu fick det var nog med svartmålning och skuldbeläggning av lärarna.

Han skrev ett debattinlägg som publicerades i SKL:s tidning Dagens samhälle. En tidning som läses av alla makthavare och beslutsfattare i det kommunala världen, och därmed av de som idag styr svensk skola. Ja, även utbildningsminister Jan Björklund och rikspolitikerna läser nog Dagens Samhälle, som en gång hette Kommun-Aktuellt.

Artikeln börjar så här:

”Jag kommer ut nu. Som lärare, alltså. Jo, jag är en av dem. En av alla de lärare det skrivs om i tidningarna när krisen i skolan behandlas.
Du kanske har undrat om vi egentligen finns. Jag menar, det är så många som uttrycker sina åsikter om skolan i dag, så många som vet hur skolan ska skötas. Men från oss har du inte hört så mycket. Det är inte ofta de vänder sig till oss som arbetar med att utbilda era barn inom en skola som enligt mediers beskrivning är i fritt fall. Nu vet du. Vi finns. Och vi är många som är arga.”

Ola intervjuas äveni Dagens Samhälles senaste nummer som utkommer i sin pappersutgåva idag och där också en förkortad version av artikeln finns. I intervjun säger han:

”Jag tror att förklaringen till att så många har läst och röstat är att det är många lärare som känner igen sig. Det är mest forskare och fackförbundsföreträdare som kommer till tals i media om skolans kris, men vi vanliga lärare får inte göra vår röst hörd”.

Just nu har 37 000 personer läst debattartikeln på nätet och där har över 21 000 har hållit med Ola. Alla som angett vad de tycker om artikelns budskap har faktiskt hållit med, 100%.

Överhuvudtaget har läsarna av Dagens Samhälle en mycket stor förståelse för lärarnas argument och stödjer lärarnas budskap. I nytillträdde LR-ordföranden Bo Janssons artikel, Skolan kräver starkare nationell styrning, också den i sensate numret av Dagens Samhälle, är stödet också väldigt högt. Nästan 90 procent håller med om det.

Förhoppningsvis får inlägg som Ola Håkanssons, och även  Bo Janssons, till följd att fler lärare reser och säger: ”Nu räcker det!”

Rätt riktad ilska är aldrig fel. Och att stå upp för sitt yrke är nödvändigt för lärarna i dag.

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
15 maj, 2013

Skolvärlden belönas

Lärarnas Riksförbunds medlemstidning fortsätter att utmärka sig i olika tävlingar.

Nu har uppdragspublicisternas tävling Guldbladet, som utdelas för 13 året i rad till de bästa svenska produkterna inom redaktionell kommunikation, tilldelat Skolvärlden Silverbladet för Bästa Webbkommunikation.

Dessutom har Skolvärlden tilldelats Silverbladet för bästas nyhetsbrev. Det är Skolvärldens digitala nyhetsbrev som fallit juryn på läppen.

Det kan vi läsa i marknadsförings- och medietidningen Dagens Media i dag.

Grattis, Skolvärlden!

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
13 maj, 2013

Läraren har alltid fel?

Förra veckan skrev bloggen om lärare som pressas att sätta högre betyg av elevers föräldrar, men också av skolledningar och tjänstemän. Men lyssna också på reportaget i programmet Kaliber om problemet med påtryckningar på lärare. Här beskrivs också hur ledningar och tjänstemän egentligen ser på lärarna.

Lyssna här och fundera vart detta leder. Scrolla cirka 24:55 min in i programmet där Härnösands nuvarande förvaltningschef, Birgitta Wigren, säger en hel del häpnadsväckande saker.

Hon menar att lärarna är de enda som avgör resultaten. Inga andra faktorer verkar påverka.  Inte resurser för undervisning, inte elevernas förutsättningar eller annat. Det enda som är godtagbara skälen till lägre betyg är elevens frånvaro…

Birgitta Wigren menar att det har skett en förskjutning av föräldrarnas makt. Föräldrar väljer nu vilken skola man går i, och därmed i princip at man kan välja lärare för sina barn.

Plötsligt säger hon:

”För mig är ju också de betyg som lärarna sätter, ett betyg på lärarna själva.

Hur menar du då?

Ja, läraren sätter betyg på sin egen undervisning, eftersom man enligt läroplanen har skyldighet att nå eleverna där eleverna står och kan man då inte hitta det som den här eleven behöver för att klara att få ett betyg, då har man inte hitta tillräckligt många möjligheter

Så det är lärarens fel om en elev blir underkänd?

Ja, en del utav det. Sedan har vi elever som inte går i skolan.  Men finns du i skolan då har läraren skyldighet att hitta alla möjliga metoder att hitta den lärstil som den här eleven har.”

Det är inte förvånande att Birgitta Wigren säger att hon varit med om att ändra lärares betyg efter påtryckning från olika föräldrar. Det är lärarens fel om eleven blir underkänt

Birgitta Wigren medger att detta beror på ren och skär föräldrapåverkan.

”Föräldrarna har rätt. När vi ändrat oss har vi (hon menar skolan) gjort fel…”

Men om föräldrarna alltid har rätt ligger det inte långt bort att tro att lärarna alltid har fel…

Men är detta rimligt?

 

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
10 maj, 2013

Lärare pressas att sätta högre betyg

Lärare pressas av skolledningar att sätta högre betyg än vad de tycker att eleverna förtjänar. I P1-programmet Kaliber kommande sändning berättas att elever och lärare klagar till rektorer som är rädda att förlora elever.

I P1-morgon samtalade Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund och Matz Nilsson, ordförande för Sveriges Skolledarförbund, om detta. Se

Sedan decentraliseringsreformerna inom det svenska utbildningsväsendet i början av 1990-talet — kommunaliseringen av skolan, valfrihetsreformen och friskoleetableringarna — har elevernas faktiska kunskapsprestationer sjunkit, samtidigt som betygsmedelvärdena stigit. Ofta har ansvaret för denna betygsinflation ensidigt lagts på lärarna. Men sällan har de betygsättande lärarna tillfrågats om vad som påverkar själva betygssättningen — utöver de formella kriterierna och kunskapskraven.

Enligt en undersökning som Lärarnas Riksförbund gjorde 2011 har var femte lärare utsatts för påtryckningar från sin rektor att sätta högre betyg än vad eleverna förtjänat.

”Detta är oacceptabelt. Föräldrar och skolledning måste hålla armlängds avstånd till betygsättningen”, menar Metta Fjelkner.

Läs undersökningen som Lärarnas Riksförbund gjort, ”Betygsättning under påverkan”.

 

 

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
6 maj, 2013

Förbisedd fråga om varför ämneskunskaperna glömdes bort

Den erfarna läraren Maria Settergren skriver klokt om skolans kris under rubriken ”Arbetslagen i skolan är dödsstöten för ämneskunskaperna” på debattsajten Newsmill.  Läs denna artikel. Läs den noga och betänk vad goda föresatser utan kunskap leder till. Jo, en skola vars kris belyses i nyheterna nästan varje dag.

Maria Settergren beskriver de allmänna arbetslagen som kommunerna införde, som ”en av de allra mest kraftfulla åtgärderna för att avhända lärarkåren dess självständighet och kunna genomföra den effektivisering som man ansåg nödvändig för att få en mer ‘lönsam’ skola, har ännu inte hamnat i rampljuset.” Hon gör ett berömvärt försök att belysa detta.

”När den svenska ungdomsskolan kommunaliserades, organiserades lärarna i alla kommuner i s.k. ”arbetslag med blandade kompetenser”. Det skedde inte över en natt, utan gradvis, eftersom lärarna i allmänhet bjöd motstånd. De mest ”progressiva” och ”förändringsbenägna” gick i täten. Avsikten var att den pedagogiska eliten i stat och kommunförbund ville att lärarna skulle arbeta på ett nytt sätt, vilket innebar att de skulle få en ”helhetssyn” på eleverna. Detta skulle ske genom att ämneslärarna slutade att samarbeta. I stället skapades arbetslag med en lärare i varje ämne runt varje elev och klass. På lägre stadier skulle förskole-,låg- och mellanstadielärare bilda arbetslag. Man ville att lärarna skulle samarbeta mera men inte om VAD eleven ska kunna, utan hur eleven rent socialt fungerar.”

Läs sista meningen igen. Det handlade alltså inte om skolans kärnuppdrag, utan om relationerna, om fostran. Att då fråga sig varför elever idag läser och skriver sämre, eller är sämre i matematik, är närmast överflödigt. Maria fortsätter:

”Man ville att lärarna skulle arbeta ämnesövergripande i tema och projekt. Gränserna mellan ämnena suddades ut med motiveringen att ‘det ju inte finns några ämnen i naturen. Det är en konstruktion’. Genom att sudda ut dessa gränser trodde man att eleven skulle ‘se samband’ bättre och att lära sig att tänka kritiskt! Detta kunde genomföras med hjälp av lönemoroten.Lärarna fick individuell lönesättning.”

Att kraven på behöriga lärare nonchalerades av de skolansvariga i kommuner och friskolor känner vi väl till. Och även att ekonomin blev de enda som räknades. Läs sedan avslutningen och stäl frgan vem som tjänar på dagens system. Inte är det eleverna eller lärarna. Möjligen kommunpåvar och friskoleägare. 

”Om den svenska skolan och för den delen hela den offentliga, skattefinansierade verksamheten inte ska göra landet till en demokratur, i förlängningen diktatur, och ett fattigt utgårdarike, där begreppet ‘välfärd’ är ett minne från fornstora dagar, krävs att staten ansvarar för landets kärnverksamheter under regeringens och riksdagens ledning. New Public Management är en katastrof för vårt land. Det regionala och kommunala självstyret måste kraftigt inskränkas så att makten åter hamnar i regeringskansliet. Då kommer medborgarna att kunna tydligt se vilka de röstar på, vad de lovar och vad de utför. Vi kan inte ha 300 småfurstendömen i landet. Inte heller ett antal regioner som i allt högre hastighet avskaffar all privat verksamhet.”

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
2 maj, 2013

SKL räds nödvändig debatt om ansvar

Återigen går SKL:s företrädare ut och oroas av att debatten om ansvaret för skolan nu pågår för fullt.

Efter en intensiv debatt på olika tidningar och forum så kan man visserligen förstå att den som idag har ansvaret för skolan oroas av all kritik. I en debattartikel i sin egen tidning Dagens Samhälle, ”Förlamande debatt om skolans huvudmannaskap”, går radarparet när det gäller att försvara kommunskolan, Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, och Maria Stockhaus, ordförande (M) i beredningen för utbildningsfrågor, SKL ut. De går tyvärr som vanligt in i en försvarsställning och vill motarbeta en nödvändig debatt.

De skriver:

”Så länge som partierna och de fackliga organisationerna inte kan ena sig om formerna för skolans ansvarsfördelning så hämmas skolans möjligheter till nödvändig utveckling.”

Men istället borde SKL, och alla skolengagerade kommunpolitiker, gå in i debatten och föra fram vilken roll de ser för sig och kommunerna i ett nytt huvudmannaskap. Ett nytt ansvar för skolan där rätt resurser och rätt styrning säkras till alla olika skolformer.

Sanningen är ju nämligen den att till skillnad från många andra länder, så har Sverige lyckats med konststycket att satsa på okänd styrning av skolan som ledde till sänkning av resultaten. Detta trolleritrick har helt enkelt varit möjligt genom att laborera med ett huvudmannaskap som gett usla förutsättningar för svenska skola att nå de högt ställda målen.

Så kan det inte fortsätta! Och vad är då SKL:s lösning? Jo, man talar om mer ”utvecklingsarbete” och mer lokala initiativ. Precis det som sänkt svensk skola neråt med stor precision.  

Vi läser vidare i Knape och Stockhaus artikel:

”Det vore befriande om vi kunde lämna diskussionen om huvudmannaskapet bakom oss. Stanna upp och tänk tanken, att vi tillsammans också koncentrerar oss på elevernas behov och skolans stora framtidsfrågor. Visst vore det fantastiskt!”

 Ja, visst vorde det fantastiskt om kommunerna kunde koncentrera sig på elevernas behov av kunskap och framtidens frågor, det har de haft tjugofem år på sig att göra. Men ett kvarts sekel har inte räckt. Kanske ska man då fundera på att göra om – och göra rätt?

 

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
24 april, 2013

LR och Mentor: Unga behöver tillit och självkänsla

I en debattartikel som publicerats i UNT, ”När vuxna skolkar mår unga dåligt” kan man läsa att en del av orsaken till att många unga mår mycket dåligt i dag är bland annat bristen på kontakt med vuxna i samhället och skolans tillkortakommanden. Vi måste ge ungdomar tillit och självkänsla, skriver Metta Fjelkner och Karin Jordås.

De menar att en kombination av frånvarande vuxna – pressade föräldrar och en skola med stora problem – är en av förklaringarna till att unga människor mår så dåligt i dag. Och de skriver också:

”parallellt med ökat engagemang och ansvar från föräldrar och vuxenvärld behövs ett tydligare statligt ansvar för skolan, inte minst för de utsatta eleverna. Vi behöver en starkt kompensatorisk skola med fokus på trygghet, ordning och studiero, med respekt för alla elevers olika förutsättningar. Det måste till resurser att ge varje elev tid och stöd så att ingen slinker igenom och lämnas ensam. Att bli sedd och få hjälp att gå vidare i sitt liv är grundläggande för den goda skolan. Då blir skolan en del av ett engagerat samhälle med vuxna, företag och organisationer som tar ansvar.”

Fjelkner och Jordås menar att det behövs insatser på särskilt två områden från våra politiker:

  • Satsa på skolhälsovård – säkerställ att de ungdomar som behöver någon att prata med får det. Det kan inte vara lärarens uppgift.
  • Kommunerna bör satsa på kostnadsfria fritidsaktiviteter ungdomar med olika intressen.

Förbundets samarbete med Mentor utgår från förbundets engagemang och kontakter med Mentor. LR gör Mentor känt i våra kanaler. Vi är dock inte ute som mentorer. Däremot kan våra medlemmar kanske tipsa Mentor om elever som behöver kontakt.

Skyddsfaktorer när det gäller att välja bort våld och droger är tillit till vuxna, skolmotivation, att klara grundskolans mål och att ha en god självkänsla.
I ett pressmeddelande säger Metta Fjelkner att:

”Skolan har en avgörande roll för om ungdomar lyckas, men ska skolan vara framgångsrik måste den få vara en del av ett engagerat samhälle med vuxna, företag och organisationer som tar ansvar. Staten måste också ta ansvar för en nationell kunskapsskola för alla elever. De utmaningar som ungdomar ställs inför idag kan inte lösas av skolan ensam, utan vi måste tillsammans hjälpas åt och göra skillnad.”

 

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
22 april, 2013

SOM-institutet visar att svenskarna mot vinst i välfärden

I en nyhetsartikel i Kristianstadsbladet, ”Folket är emot vinster i skolan”, läser vi idag om svenskarnas inställning till bland annat vinster i skola och välfärdsektorn.

Den årliga undersökningen från SOM-institutet i Göteborg, som mäter attityder och inställning hos den svenska befolkningen i olika samhällsfrågor, visar att bland över 6 000 svarande ansåg 62 procent att man inte ska tillåta vinstutdelning inom vård, omsorg och skola.

Det är kanske inte så förvånande uppgifter med tanke på att debatten har varit rätt intensiv och att många har uttryckt misstro och varit avvisande till att ekonomiska vinstintressen ska styra skola, vård och omsorg.

Visserligen är de rödgröna väljarna mer angelägna om att förbjuda vinster, men även hos de borgerliga väljarna är det fler som inte vill att vinster ska kunna betalas ut till dem som driver skolor. Exempelvis säger sig varannan person som sympatisera med  moderaterna att det inte ska vara möjligt att plocka ut vinster från tillexempel fristående skolor.

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut
14 april, 2013

Dags för politikerna att lyssna nu

Söndagens ledare i Expressen förtjänar många läsare. Återigen sätter Anna Dahlberg, chef för Expressens ledarredaktion fingret på den så uppenbara ömma punkten. Hon påpekar hur våra politiker gör allt för att slippa ta itu nmed den strukturella problemen och blundar för behovet för nödvändiga systemkorringeringar.

I ledaren ”Sätt Björklund i skolbänken” skriver Anna Dahlberg bland annat utifrån Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet: Svensk skola i fritt fall” (Leopard förlag):

”Fram till 1990 gick den svenska och finska skolan hand i hand. Skolresultaten var goda och likvärdigheten i skolan var hög. Efter det har Sverige och Finland gjort helt olika vägval.

Finland fortsatte som tidigare, eller som finländare tydligen brukar säga när de möter sina svenska kollegor: ‘Vi kopierade allt som hände i svensk skola, men slutade med det 1990′.

Sverige däremot inledde ett skolexperiment med dramatiska och ideologiskt motiverade reformer. Skolan kommunaliserades. Timplaner, behörighetskrav och andra regelverk skrotades till förmån för målstyrning. Ovanpå det kom friskolereformen 1992 som skapade världens mest marknadsanpassade skolsystem.”

Dahlberg påpekar att i inget annat västland sjunker kunskaperna i matematik och läsning lika snabbt som i Sverige. Hon konstaterar att den svenska skolan inte längre utjämnar inte livschanser, ”utan cementerar dem.”

Samtidigt tävlar nu de politiska partierna om att profilera sig i skolfrågan. Men utan att vilja lyfta blicken.

”Jan Björklund (FP) lanserar den ena reformen efter den andra, men blundar helst för problem som är kopplade till friskolereformen. Socialdemokraterna å andra sidan bråkar gärna om läxhjälpen, men vägrar ifrågasätta den egna kommunaliseringen.”

Dahlberg talar om politisk prestige och understryker att det som sticker ut mest ur ett internationellt perspektiv – lärarkrisen och revolutionen av skolsystemet – är det som diskuteras minst av våra politiker. Hon avslutar:

Vi har inte råd med dagens politiska låsningar. Det är dags att tillsätta en skolkommission bestående av svenska och internationella experter med uppgift att nagelfara det svenska skolfiaskot. Låt Pasi Sahlberg, Finlands ledande skolnestor, leda kommissionen.

Björklund och hans meningsmotståndare får snällt sätta sig i skolbänken och lyssna.”

Ja, kanske är det dags för politikerna att lyssna nu. Och lyssna noga.

Dela med andra:
Tipsa en vän Skriv ut