Varför lärplattform?

Av: Juha Sillanpää

Av: Juha Sillanpää

Den senaste tiden har frågan: Varför skola? ställts i debatten mellan lärare – frågan har varit ett försök att lyfta kunskapssyn och didaktik ur nya perspektiv.

En fråga som jag skulle vilja sätta ljus på är: Varför lärplattform?

Själv använde jag tidigare en lärplattform då den erbjöd obegränsade möjligheter till uppladdning. För ett arbetslag som flippar klassrummet och dessutom använder film som redovisningsform, verktyg för bedömning samt marknadsföring av sceniska produktioner var möjligheten att ladda upp allt detta material värdefull.

En plattform av det slag som är oftast förekommande, som endast tillåter ett mycket begränsat uppladdningsutrymme, är i princip värdelös för mig och många kollegor. Allt filmmaterial måste laddas upp i andra molntjänster och länkas in i plattformen. SMS funktionen i plattformarna fungerar sällan tillfredsställande, ofta kopplas de bort. Det finns exempel på att underlag till utvecklingssamtal som mödosamt lades ut i lärplattformen inte alltid gått att läsa av elever och mentorer – av okänd anledning. (Dessutom kan man inte låta bli att fråga sig varför varje enskild lärare måste lägga oändlig tid på att skapa terminstider för kurs, manuella bedömningsmatriser för kurs o.s.v. i 10-11 steg innan underlagen kan föras in i plattformen.) Lay-outen är ofta trist (DDR-estetik kallade en elev looken!) med gammalmodiga widget-funktioner. Kommunikationen med hjälp av lärplattformar är dålig då eleverna naturligtvis inte befinner sig där – vem hänger i en lärplattform?

Instruktion - hur man lägger in omdöme

Instruktion – hur man lägger in omdöme

Till yttermera visso är plattformarna instabila. Du kan inte lita på att de fungerar som de ska.

Är det någon som känner igen sig?

Otaliga är de kollegor som ventilerat sin frustration över de undermåliga lärplattformarna som varken erbjuder stabilitet, goda kommunikationsvägar eller funktioner som stämmer överens med moderna verktyg och pedagogiska metoder som vetenskap och beprövad erfarenhet visat vara framgångsrika. Oräkneliga är de elever som svurit över gammalmodiga funktioner, svåröverskådlig information och obegripliga inbyggda hinder i dessa lärplattformar.

Ändå fortsätter skolans huvudmän att investera i lärplattformar. Varför?

Jag tror att det finns en mängd skäl som samverkar till bevarandet av plattformar där bevisligen mycket ringa lärande sker.

För det första har många huvudmän investerat i datorer till personal och elever utan att investera i en genomtänkt strategi för pedagogisk användning av datorerna, många erbjuder också undermålig eller ingen fortbildning i pedagogisk användning av datorerna för personalen. Att tänka plattform blir då ett alternativ till att tänka kreativt, modernt, pedagogiskt, vetenskapligt baserat användande av tekniken. “Titta hur vi satsar på moderna lösningar och helhets-tänk: Vi har ju investerat i en lärplattform!”

Många huvudmän är också dåligt insatta i alternativen och vet inte vad man går miste om när man låser in elever och personal i en plattform. De känner ofta inte heller till den forskning, t.ex. Bamford, som visar att arbete i verkliga media och kommunikationskanaler med en verklig publik och ett visst mått av risk är vad som ger resultat för elevernas lärande. De tror ofta på fullt allvar att man lär sig lika mycket av att steppa i garderoben som av att framföra sitt nummer på The Met.

I många kommuner sitter också en IT-enhet från anno dazumal som grundar sitt existensberättigande i tekniska lösningar, gärna väldigt underhållskrävande sådana. Dessa är ofta understödda av så kallade IT-strateger eller IT-pedagoger som fick sina tjänster med nedsatt undervisning under ITiS-dagarna. Ibland har de kompletterat med en fortbildning i t.ex. PIM eller – guess what – någon lärplattform. När nu ITiS och PIM somnat in är en lärplattform bästa sättet att fortsätta hävda sin särställning. Dessa IT-enheter har därmed ett enat behov av att elda på huvudmännens instinkt att vilja binda upp skolan i lärplattformar.

När personalen väl har tvingats in i en lärplattform finns en inneboende psykologisk tröghet som innebär att det är svårt att avbryta beroendet av plattformen, oavsett hur undermålig den visar sig vara. Hundratals lärare har ju lagt tid och möda på att lära sig de komplicerade funktionerna och har även laddat upp stora mängder material som man inte vill ska gå förlorat. Därmed kan lärplattformarna leva vidare, långt efter att alla som använder dem har slitit ut sin sista hårtuss i förtvivlan.

Kan vi hoppas på en tid då vetenskaplighet och beprövad erfarenhet samt personalens bedömningar av vilka verktyg som ger eleverna bäst möjlighet att i ansvarig frihet utvecklas mot sin fulla potential kan få vara vägledande istället?

Texten har tidigare publicerats på min blogg: https://edwiz.wordpress.com

Kommentarer (14)

  1. Malin Söderberg skriver:

    Hej Ylva Umeå är just på väg in i lärplattformsvärlden… Edwise tror jag att systemet heter. Hoppas att det är kompatibelt med andra system! Ett faktum är dock att många som jobbar i skolan gillar slutna system. Om man har upptäckt kraften med det publika skrivandet känns det som en tillbakagång att stänga in sig igen…

    • Ylva Pettersson skriver:

      Hej! Jag förstår värdet av ett slutet system för vissa administrativa funktioner. Att slutna system skulle vara plattformar för lärande vill jag dock ifrågasätta!

  2. Peter skriver:

    Huvudet på spiken!
    Det är en dum strävan med dessa plattformar att innehålla alla funktioner från det rent undervisningsmässiga till närvaro och omdömen. Sedan skall de låsas in bakom inloggning med bankid. Helt galet. Det eleverna producerar är inga hemligheter det tål att läsas av alla. Lås sedan in det som kräver integritet. Närvaro och bedömning.
    Jag tror också många förvaltningar fastnar i att man skall i digitalt lagrad info om utvecklingsplaner mm. Det är dokumentationshysterin samt hängslen och livrem som drivit utvecklingen hit. Sedan att “oj eleverna kan lägga upp dokument” blir en bonus är bara dumt. Tack för ordet.

  3. Pekka Karvonen skriver:

    Det borde ha skapats en plattform av Skolverket, gratis för alla skolor.
    Får en sådan rejäla resurser och fortlöpande förbättras genom feedback från användande skolor, blir den snabbt populär. Då är chansen stor att du slipper lära dig ett nytt system då du byter arbetsplats.

  4. Helena skriver:

    Jag har arbetat på 3 IT täta skolor och kan inte annat än att hålla med. På
    Skola 1 gick vi igenom 3 plattformar på 3 år (!), all tid vi la på att bara sätta oss in i dem. På skola nr 2 hade vi Edwise som, då i alla falla, fall inte var kompatibelt med plattor eller smartphones – katastrof i dagens verklighet.
    Skola nummer 3 har vi ett OK system (är på 5:e så tycker jag kan avgöra) – MEN huvudmannen betalar inte för alla funktioner som behövs….. Parallellt använder vi därför google drive mm – som i och för sig fungerar bra.

    Men jag måste säga att närvaro, sammanställning av ämnen mm verkar fungera mycket mer effektivt än på analoga skolor. Så nig finns det fördelar. Dock borde pedagogernas behov styra innehållet mer.

  5. Jessica skriver:

    Har arbetat med två olika plattformar och kan se både för. & nackdelar. Det är definitivt en fördel att ha ett ställe att lägga upp material på & planeringar finns enkelt kvar till nästa år. Sen finns det nackdelar också, men min syn är inte lika nattsvart som din. Skulle vilja ha fler funktioner, och möjligheter att koppla in t.ex.

  6. Johan skriver:

    Lärplatformar är ett elände. I Luleå har vi Edwise och det är en total katastrof, det känns som en betaversion från 90-talet. Instämmer helt i inlägget ovan. i stort sett använder jag bara Edwise till att föra in närvaro på eleverna, allt annat sköter jag i den riktiga världen på Internet, Facebook-grupper, mejl och annat.

    • Ylva Pettersson skriver:

      Hm, jag vet inte riktigt hur det känns att framtiden beskrivs i en post som är över 4 år gammal 🙂

  7. Enil skriver:

    Jag förstår inte riktigt vad som är poängen med artikeln. Säger du att alla lärplattformar är kass och vi borde sluta arbeta med dom? Förstår ej poängen. Några synpunkter:
    1. Vad ska ersätta dom?
    2. Vad ska man kalla denna nya plattform?
    Frågan ifall en läroplattform hjälper till eller inte, hör väl ändå till kvaliteten på den specifika plattformen? Det är som att säga att all öl borde avskaffas för att du drack ur en avslagen folkis?

    • Ylva Pettersson skriver:

      Plattformar är bra att ha för administrativt arbete. Frånvaro, IUP, underlag till utvecklingssamtal t.ex. Sådana uppgifter kan hanteras inom en plattform. En administrativ plattform. Om man vill kalla det plattform.
      De plattformar som nu finns och som kallas “lärplattformar” (ett löjligt namn – man lär inte i en plattform) har ofta dubbelt fokus – pedagogiskt och administrativt. Oftast läggs dock tyngdpunkten på det ena. Jag talade med VD:n för ett av plattformsbolagen förra veckan och han sa själv att bedömningstrådarna bara fanns som bihang, fokus hade man helt och hållet på de pedagogiska funktionerna. Jag har själv använt 7 olika plattformar, testat många fler, ingen av dem har haft goda funktioner inom både pedagogiska verktyg och administration. Dessutom finns det inget plattformsföretag som kan konkurrera vad gäller funktion, utseende och säkerhet med de stora jättarna som Google – som å andra sidan inte är framme juridiskt. Så ja, jag säger att alla “lär”plattformar jag hittills stött på är kassa, och jag anser att vi bör sluta betala för dem och vi bör sluta tvinga folk att använda dem till sådant de inte är bra för. Jag hoppas att detta är tydligt nog för att du ska förstå poängen.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)