Ok, då börjar vi!

Att arbeta i skolan innebär att jobba med människor som vill mer.

Mina kollegor, både här på skolan och i det utvidgade kollegiet, präglas av den här strävan – på gott och ont.

Vi vill utvecklas i våra ämnen, fördjupa oss och bredda oss. Vi vill bli skickligare lärare, följa med i forskning och lära oss nya verktyg. Vi vill lära av varandra genom att dela och diskutera. Vi bloggar och stöttar varandra i sociala medier.

Vi vill utveckla våra möten med eleverna och njuter av ögonblicken då det säger klick, när vi och eleverna upplever en gemensam glädje i nyvunnen kunskap och härligt utbyte.

Samtidigt kan vi fastna i den där fällan, den som nästan alla lärare känner till, att oavsett vad vi gör, hur bra det blir, så känner vi att vi alltid kunde ha gjort lite mer.

Vi är också omgivna av andra instanser som vill mer: skolledare, politiker, myndigheter. Ibland vill alla samma saker, ofta inte.  Viljan att komma längre backas inte heller alltid upp av förutsättningar som leder framåt. Lärare får ofta ta debatten, inte om hur vi vill använda vår professionalism till att göra jobbet på bästa sätt, utan om varför våra bedömningar överhuvudtaget ska vägas in i planeringen, styrningen och utvecklingen av skolan.

Och så har vi självklart eleverna.

Eleverna.

De som vill mer, och de som måste få möjlighet och lust att vilja mer.

Jag ska försöka skriva om skolan ur mitt perspektiv, om hur vi alla kämpar med vår verklighet – forskning, verktyg, inspiration, hinder, möjligheter – för att ge varje barn, varje elev det bästa vi förmår.

Välkomna till den här bloggen, bloggen om alla oss.

Vi som vill mer.

Kommentarer (2)

  1. Lena Niklasson skriver:

    Och vi som redan kan ner och gör mer när går vi mer i lönekuvertet?

  2. Lena Niklasson skriver:

    Och vi dom redan kan mer och gör mer, när får vi mer i lönekuvertet?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)