Vad är viktigast när det gäller gymnasiet?

Den 14 oktober hade DN gjort en sammanställning där riksdagspartierna fick svara på tre frågor kring skolan och skolans utveckling. En fråga gällde gymnasiet: “Vad är viktigast när det gäller gymnasiet?”. Jag tog upp denna sammanställning i mitt senaste inlägg, där du även hittar en länk till artikeln.

Politikernas brist på engagemang i gymnasieskolan och avsaknaden av förslag och visioner gällande gymnasiet så som det framkommer i den artikeln är rent ut skrämmande.

Framtidens lärande i framtidens skola - hur ska den se ut?

Framtidens lärande i framtidens skola – hur ska den se ut?

Jag vill därför föra fram några egna svar på frågan “Vad är viktigast när det gäller gymnasiet?”.

* För det första måste gymnasieskolans band till forskning – universitet och högskola stärkas. Med en examen från ett högskoleförberedande program ska eleven vara redo att ta sig an akademiska studier med rätt kunskaper och färdigheter i bagaget. Varje gymnasium borde ha ett etablerat samarbete med högskola/universitet. Stoff, metodik, färdighetsträning och utveckling borde ligga till grund för kontinuerliga gemensamma samtal där gymnasiet och högskolan möts. Bedömning och betyg samt metoder för alignment borde också vara ämnen där vi samarbetar. Min åsikt är att ett sådant samarbete vore en win-win-win med eleven som den största vinnaren.

* Språkfärdigheten hos eleverna måste utvecklas. Förmågan att ta till sig mer avancerad text, fackböcker, tidningsartiklar och rapporter t.ex. måste utvecklas. Fortbildning i t.ex. genrepedagogik vore en möjlighet. En nationell samling kring ett ämnesövergripande språklyft med incitament för lärare och huvudmän att arbeta språkutvecklande bör prioriteras.

* Skolans demokratiuppdrag måste lyftas. Historieämnet har förstärkts men ytterligare satsningar på humaniora och samhällskunskap krävs för att sätta fokus på de delar av läroplanen som rör demokrati, kommunikation i ett modernt samhälle samt aktivt medborgarskap.

* Åtgärder för att komma till rätta med den tilltagande bristen på lärare inom vissa ämnen måste vidtas. Särskilda lönetillägg vore en möjlighet.

* Vi kan vara kritiska till karriärstjänsterna, men så länge de finns måste de styras upp av staten. Det måste tydliggöras vilket syftet och vilka förutsättningarna är. De viktigaste punkterna som måste åtgärdas är att inga huvudmän ska ha rätt att kräva semestertjänst eller annan ändring av arbetstiden för lärare som får karriärstjänst. Det ska också framgå att om ytterligare arbetsuppgifter tillförs så måste andra delar av tjänsten utgå.

* Lärarutbildningen måste kvalitetssäkras.

* Lönerna måste höjas.

* Ett tak för undervisningsskyldigheten måste återinföras. Det spelar ingen roll om ett eller annat formulär avskaffas så länge lärare kan tvingas undervisa allt fler grupper och större grupper utan gräns, av huvudmän som brottas med en tuff ekonomi och sjunkande elevsiffror.

* Förhandlingskonstruktionen måste göras om. En modell där majoriteten av gymnasielärarna är med i LR och en majoritet av grundskolans lärare är med i  Lf och vi tvingas förhandla tillsammans trots att vi är konkurrenter om löneutrymmet är absurd. Särskilt som Lf nästan alltid är i majoritet gentemot huvudmannen och därför kan gå vinnande ur varje situation där de båda facken ser olika på läget.

Som jag ser det finns det en åtgärd, en enda åtgärd, som skulle kunna ge utrymme för att förverkliga samtliga punkter ovan, och det är att förstatliga gymnasieskolan.

Lärarnas riksförbund har ställt sig bakom förslaget att förstatliga. Lärarförbundet är emot.

Det naturliga förslaget är då enligt min mening att förstatliga gymnasiet medan grundskolan får förbli kommunal.

På så sätt kan staten såsom huvudman för såväl gymnasium som högskola bygga upp samverkan mellan dessa utbildningsorganisationer så att samarbete kring forskning och metodik kan bidra till utveckling. Genom ett förstatligande kan även orter utan högskola beredas samma möjlighet att samverka som orter med egen högskola. Staten kan som huvudman visa att de i handling är beredda att förverkliga de vackra ord om höjda lärarlöner som politiker ofta svänger sig med i debatten. Det blir också möjligt för staten att se till att karriärstjänsterna tillsätts på så sätt att syftet kan uppnås.

Genom ett förstatligande av gymnasiet kan vi få bort den extremt olyckliga situationen att grundskolan och gymnasiet på ett lokalt plan tvingas kämpa om samma ekonomiska utrymme.

Ett förstatligande av gymnasiet skulle ge möjligheter att i högre grad verka för likvärdighet i bedömning och betyg. Från grundskolan går de flesta elever till lokala gymnasieskolor men från gymnasiet slåss eleverna om platser på universitet och högskola på ett nationellt plan. Det är därför rimligt att gymnasiet förstatligas. Detta skulle också innebära att man får möjlighet att verka för likvärdiga lärartjänster. När vi talar likvärdighet är det nästan uteslutande ur ett elevperspektiv, men lika absurd som bristen på likvärdighet i utbildning och betygssättning för elever är bristen på likvärdighet i hur tjänsterna utformas och lönesätts.

Genom ett förstatligande kan staten säkerställa att gymnasiets lärare får adekvat och relevant kontinuerlig fortbildning, något som sedan länge fallerat.

Ett förstatligande skulle kunna återupprätta rektors ställning som ledare för den pedagogiska verksamheten. Många rektorer tvingas idag att i huvudsak agera arbetsgivarrrepresentanter i ekonomiska effektiviseringsprocesser. Ofta lägger nu rektorer lika mycket eller mer tid på att sitta i kommunala möten om ekonomi, förvaltning och samverkansvinster som på att befinna sig i den egna verksamheten.

Ett förstatligande skulle kunna underlätta vad gäller planering och dimensionering av gymnasieskolan. Ett förstatligande skulle inte innebära att man inte samtidigt kan ha ett friskolesystem, förstatligandet skulle kunna gälla endast de skolor som redan har en offentlig huvudman.

Lärarförbundet har ställt sig emot ett förstatligande av skolan. SKL likaså. Man menar också att grundskolans lärare är emot ett förstatligande. Gott så. Låt då grundskolan förbli kommunal.

Förstatliga gymnasieskolan.

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)