Utveckla språk i ämne

Många elever brottas extra mycket med historieämnet, inte för att stoffet eller teorin är oöverstigligt komplicerade, utan för att de saknar ett tillräckligt språk för att ta till sig facktext, och uttrycka sina analyser. Språket kan vara en barriär mellan eleven och innehållet, inte ett stöd.

Historia är ett ämne som oundvikligen ställer krav på den som studerar att kunna ta till sig större mängder skriven text i olika former. Man måste också kunna formulera sina tolkningar, slutsatser och argument. Historian bärs av språket.

I ämnesplanen för historia framgår också att centrala begrepp är en omistlig del av det centrala innehållet. Eleven ska kunna använda relevanta begrepp och applicera dem på resonemang utifrån olika former av källor, och koppla innehållet till historieteori. Eleven ska kunna redogöra för sammanhang, och förklara samband. Allt detta ställer stora krav på elevens språk, att eleven kan förstå källor från olika tider och kulturer, att eleven ska kunna förklara abstrakta begrepp och förhålla sig till avancerade teorier. Min erfarenhet är tyvärr att själva den språkrelaterade delen av arbetet och kraven kan bli det stora hindret för många elever, de har helt enkelt inte den vokabulär, den textrörlighet och den litteracitet som krävs för att arbeta med stoff och analys i historia.

By Moise Nicu (Own work) [CC BY 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/3.0)], via Wikimedia Commons

By Moise Nicu (Own work) [CC BY 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/3.0)], via Wikimedia Commons

I sin De Oratore skriver Cicero att en talare måste vara förtrogen med ett ämnes hela innehåll, alla nyanser och perspektiv, för att väl kunna beskriva det i ord. Jag instämmer. Tyvärr är det också så att för att kunna bli förtrogen med ett ämnes hela innehåll med alla nyanser och perspektiv måste du ha det språk som låter ämnet få gestalt – i detta finns en form av paradox, ett moment 22. (Läs bara detta stycke – man måste känna igen en latinsk sentens och förstå dess innebörd, man måste förstå ordet paradox och man måste ha en referensram för den litterära syftningen i begreppet moment 22 för att kunna tolka bara dessa två meningar!)

Cicero, liksom så många av historiens största retoriker, använde sig ofta av metaforer, allegorier och liknelser för att förtydliga betydelsen, den innersta kärnan, i vad han ville att åhöraren eller läsaren skulle få insikt i. Att liknelser alltid har varit så gångbara tror jag beror på den dubbla nyttan i att låta upphovsmannen konkretisera knäckpunkten i det man vill framföra, samtidigt som de låter mottagaren få en bild av det innersta i kommunikationen.

Som en brygga mellan två platser i verkligheten är metaforen när den är som bäst. Plötsligt får man syn på något som aldrig tidigare varit i världen, det är ingen bild och det är inte kunskap – det är, i ordets mest bokstavliga mening, skapande. Något nytt träder fram i det verkliga, vidgar tanken, säger: det ryms mer. – Victor Malm i Expressen

Utifrån ovanstående har jag låtit eleverna träna på att analysera historia med hjälp av allegorier, metaforer och liknelser.

Uppgiften för eleven består i att komplettera inledningen på satser så att de bildar en liknelse, en metafor eller en allegori.

Exempel:

*Att jämföra den franska revolutionen med den industriella revolutionen är som att…

*1800-talets urbanisering är en/ett…

*Att utgå från Pravda som källa till Sovjets 1900-talhistoria är som att….

*En statsbildning är en/ett….

Dessa övningar kan göras såväl individuellt som i grupp. Uppgiften lämpar sig självklart väl för ett samarbete med svenskämnet. I arbetet tränas elevens förmåga att konkretisera begrepp och använda dem i nya sammanhang, att tolka och ompröva, och att kommunicera.

När eleverna löser uppgifterna i grupp hör jag hur de resonerar för att hitta vad problemet är med det som ska gestaltas. Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan den franska och den industriella revolutionen, vilka begrepp förklarar dessa skillnader, hur kan de begreppen relateras till företeelser som kan ingå i en liknelse? Övningen låter eleverna plocka isär företeelser, granska, stöta och blöta dem för att sedan sätta ihop dem i ny form där man måste både konkretisera och dra paralleller.

När eleverna löser uppgifterna individuellt ser jag hur de använder sina egna referensramar för att analysera och sätta fingret på relevansen i den historia de studerar. De arbetar på så sätt riktat just mot det historiemedvetande som framhävs som ämnets syfte i kommentaren till ämnesplanen.

Att sakna förankring i historian är som att vakna varje morgon utan minne, utan förmåga att använda erfarenheter för att göra dagen begriplig. Till och med ljuset, solens strålar in bakom rullgardinen, blir oförklarliga om du inte kan minnas vad sol och ljus är. Utan historia blir visserligen varje morgon början på ett nytt liv, men en morgon för ett barn, ett nyfött barn, inte en morgon för en vuxen människa med mognad, visdom och förmågan att självständigt ta ställning till allt man sedan kommer att få uppleva under dagen. – Estetelev, åk 2.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)