Tonen i skoldebatten

Twitter har idag gått varmt med kommentarer kring det rundabordssamtal som nu flera av skolans intressenter ska samlas i.
Ämnet som ska avhandlas är tonen skoldebatten fått i sociala medier.

Vadan detta?

Själv har jag varit oerhört tacksam över att kunna få ta del av skoldebatten på Twitter, få tips om ny forskning, intressanta artiklar och evenemang, handfasta råd i lärarvardagen av det utvidgade kollegiet, ett begrepp som den kloka Anne Marie Körling myntade om just detta kollegierum vi kan få tillgång till via nätet. Jag har med glädje tagit del av samma generösa delande och stöttande i olika facebookgrupper för personer med olika perspektiv på skolan.

Mottagare och sändare - skulptur vid Katedralskolan i Skara

Mottagare och sändare – skulptur vid Katedralskolan i Skara

Men jag har också bevittnat hur kloka röster försvunnit ur etern, märkt hur andra dragit sig tillbaka, skapat avstånd mellan sig själva och diskussionerna. Min upplevelse är att debatten blivit fattigare av att människor har tystnat.

Varför tappar folk lusten att delta, varför tystnar kloka röster?

Denna fråga diskuteras nu under hashtag #tonen på Twitter.

Själv vill jag framföra att “högt i tak” som beskrivning av en debatt bör betyda att jag tänker bemöta dina argument sakligt och med respekt. “Högt i tak” bör innebära att jag i första hand tänker se till att jag själv är tillåtande och tolerant mot andra, att jag kanske inte tycker som du, men ändå tänker avstå från att vinna billiga poäng på din bekostnad genom att raljera och kasta ur mig ironiserande och generaliserande oneliners.

“God ton” bör innebära att jag finner mig i att vi kan vara oense i en diskussion, utan att för den skull förklena ditt förstånd, din moral eller din professionalism. “God ton” bör innebära att jag visar tillräckligt med respekt för att känna av när jag gått över den gräns där min meningsmotståndare inte längre uppfattar att jag talar i sak utan känner sig påhoppad som person. Att jag då respekterar den personens integritet och känsla.

Om jag vill diskutera brännbara frågor i sociala medier bör jag hålla väl i minne att bakom tweeten eller statusuppdateringen jag kritiserar finns en människa.

Vi måste kunna diskutera skola i det offentliga rummet, på nätet. Vi måste kunna ha en bred, öppen, tillåtande och respektfull debatt som bygger på såväl god vilja som mod och intellektuell hederlighet.

När det finns en god vilja, måste det gå att finna en god ton.

Kommentarer (6)

  1. jimmy skriver:

    Kan inte annat än hålla med! Skulle verkligen önska att sociala medier i större utsträckning handlade om konstruktivt idéutbyte och mindre om tvångsmässigt kastande av den första stenen.

  2. Peter Karlberg skriver:

    Klokt uttryckt, Ylva!

    Jag kommer att representera Skolverket på måndagens rundaborssamtal. Hoppas det blir ett intressant samtal där professionen representeras av lärarfacken, SKL kommer också. Inbjudan ser ut så här:

    Inbjudan till rundabordssamtal – yrkesetik i sociala medier
    Många lärare och skolledare ser en stor vinning i det utvidgade kollegiet på plattformar som bland annat Facebook och Twitter. Det bidrar till pedagogiska samtal och reell skolutveckling. ”Dela-kulturen” har vuxit fram sedan internet nått in i skolorna och det i sig har skapat förutsättningar för utvidgade kollegiet som ger så många lärare råg i ryggen att utveckla sin lärarroll tillsammans med andra.

    Men hur tar vi ansvar för det öppna samtalet inom professionen, och hur är vi förebilder i vårt egna an- vändande? Den senaste tiden har kränkande kommentarer och negativt ifrågasättande blivit allt vanligare. Professionella pedagoger, skolutvecklare och forskare tar sig rätten att urskillningslöst hänga ut varandra och misskreditera inför öppen ridå på de sociala medierna, ofta med skyddsdräkten ”jag utrycker bara mina personliga privata åsikter”. Det har blivit ett sätt att via sina positioner utöva makt över andra, kanske med syftet att visa ”vem som vet bäst”.

    Men kan man verkligen gömma sig bakom devisen ”jag uttrycker bara mina personliga och privata åsikter” när värdegrunden i läroplanen inte följs på nätets forum? Eller är det inget problem? Får den som ger sig in i leken leken tåla? Var går egentligen gränsen mellan privat och professionell förebild?

    Vi ser att många viktiga krafter för svensk skolutveckling tystnar av rädsla för att bli attackerad. Lärare och rektorer väljer att inte delta i debatten för att undvika påhopp och vad värre är stå upp för de som utsätts. Det finns naturligtvis en stor risk att enskilda lärare lär sig att ”stänga sitt klassrum” igen så att ingen ser vad man gör eller att lärare blir osäkra på om det är ok att testa nya pedagogiska grepp och utveckla det vi kallar ”beprövad erfarenhet”. Att vara lärare idag handlar mycket om att ständigt utveckla sin roll i förhål- lande till elever och att våga göra det systematiskt.

    Det utvidgade kollegiet måste därför på alla sätt vårdas och vi bär alla och envar ett ansvar här.

    RAU bjuder därför in de stora aktörerna i skolvärlden för att diskutera detta som inte bara är ett arbets- miljöproblem utan också problematiskt för svensk skolutveckling och demokratin i allmänhet. Syftet med mötet är att gemensamt uppmärksamma samt signalera inom respektive företag och organisation att detta är en viktig fråga.

    Datum: 4 maj
    Tid: 15.00.17.00
    Plats: Berghs School of Communication, rum 39.

    Agenda

    Intro: Vad händer när det etiska förhållningssättet falnar i sociala medier?
    Jörgen Lundälv docent vid Umeå Universitet och Göteborgs Universitet och författare till boken ”Blogga tryggt : Nya medier i tjänsten” som tar upp den alltmer aktuella frågan om yrkesetiska frågeställningar i hur olika professioner använder sig av sociala medier.

    Gemensam diskussion: Genomgång av respektive organisation eller företags bild av yrkesetiken i sociala medier. Hur ser era erfarenheter ut?

    Kaffe och tårta

    Sammanfattning: Hur kommer vi vidare? Vad tar vi med oss av detta till våra organisationer eller företag? Vad kan vi samverka kring yrkesetiska ställningstaganden i framtiden?

    Varmt välkomna!

    • Ylva Pettersson skriver:

      Tack Peter!

      Utifrån inbjudan hoppas jag att ni får en givande dag med konstruktiva samtal. “Hur kommer vi vidare? Vad tar vi med oss av detta till våra organisationer eller företag? Vad kan vi samverka kring yrkesetiska ställningstaganden i framtiden?” – just där måste vi ju börja. Lycka till 🙂

  3. Therese Mabon skriver:

    Tack Ylva, för dina kloka tankar och förklarande i denna kanske knepiga fråga.

    Tack Peter, för delandet av hur mötet ska se ut och innehålla.

    Spännande att få följa utvecklingen!

  4. Åsa Söderström skriver:

    Kloka ord, som alla borde kunna ställa upp på. Att frysa ut människor genom att blockera är också ett sätt att tysta debatt och att tysta människor, som förorsakar onödigt lidande.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)