Timplanslöst- bra för vem?

Jag hör ibland röster i skoldebatten som hyllar den timplanslösa skolan.

Man lyfter aspekter som elevers möjligheter att påverka undervisningen, bättre möjligheter att anpassa efter varje elevs behov och förbättrade möjligheter till ämnesövergripande samarbeten.

Jag tror säkert att det finns skolor som lyckats uppnå dessa fördelar med hjälp av timplanslös undervisning.

Men jag är övertygad om att timplanslös undervisning också har varit förödande för många elever.

Vem vet vad som ingår i undervisningen på arbetspass?

Vem vet vad som ingår i undervisningen på arbetspass?

Jag har t.ex. hört att den timplanslösa skolan har lett till att vissa ämnen, såsom teknik, har fått stryka på foten. Jag har sett skolor där schemat helt enkelt består av långa “arbetspass”, utan att några ämnen anges. I dessa arbetspass arbetar elever från olika årskurser som alltså har mycket olika behov och förkunskaper samt mognadsnivå tillsammans med projekt – så här uttrycks det på Skolverkets hemsida: “I skolor utan timplan har alternativa studieområden som ”friskvård och kultur”, ”mentorstid”, ”normer och värden”, ”metodanvisningar”, ”social samspelstid” eller ”rekreationstid” en viktig plats på schemat.”

Social samspelstid. Rekreationstid.

Nog så viktigt. Men ska det ha “en viktig plats på schemat”?

Och vilka leder dessa arbetspass?

I skollagen slår man fast   13§ Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.

Vem är behörig att bedriva undervisning i “Social samspelstid”? Vem är behörig att undervisa i “arbetspass”?

När man låter samtliga elever i åk 6-9 arbeta 10 veckor med temat Latinamerikas ursprungskulturer, i arbetspass, är verkligen bildläraren, idrottsläraren, matteläraren o.s.v. behöriga att bedriva undervisningen bara för att man kallar den “arbetspass”? Och vem kontrollerar detta?

Jag har skrivit till Skolverket och ställt frågan: Vem är behörig att undervisa i “Arbetspass”. Det ska bli intressant att höra vilket svar jag får. Om jag får gissa kommer de att svara med att citera paragrafen ovan om behörighet, och sedan hänvisa till skolinspektionen. Och skolinspektionen kommer att hänvisa till Skolverket. Been there done that.

Och under tiden får mängder med elever undervisning i Latinamerikas ursprungskulturer av den obehöriga bildläraren och fritidspedagogen. I årskursöverskridande storgrupp. I arbetspass.

Jag såg häromdagen på Twitter en framstående person i skoldebatten hävda att en timplanslös skola bör användas t.ex. för att flytta resurser/tid från elever som inte behöver hjälp till elever som behöver hjälp.

Jag har starka invändningar mot detta.

För det första: Det finns inga elever som inte behöver hjälp. Jag anser att eleven med särbegåvning som behöver extra utmaningar har precis lika stor rätt till hjälp som elever som behöver hjälp att nå de grundläggande målen. Den tysta eleven som inte gör sina behov hörda lika tydligt som den elev som är utagerande och krävande har samma rätt till bekräftelse och hjälp. Varje elev har rätt att få sina behov tillgodosedda, att bli utmanad och få utvecklas utifrån sina förmågor och förutsättningar. Att ställa elev mot elev med hjälp av en timplanslös skola är direkt osmakligt, och i strid med läroplanen och skollagen.

Jag förstår, och sympatiserar med, tanken om en timplanslös skola. Men jag anser att det är naivt att tro att huvudmän är utopiska och använder den timplanslösa skolan för att öka den faktiska undervisningstiden för eleven, öka resurserna, öka mängden behöriga lärare per elev.

Att använda timplanslöshet för att kompensera brister i resurser och brist på behöriga lärare är naturligtvis frestande för skolor som lever med alltför små anslag eller vinstkrav från ägarna.

 

Kommentarer (6)

  1. Sonja Andersson skriver:

    Tack för att du tar upp sådana vansinnigheter! Vad ska man med lärarlegitimation till om vem som helst kan komma in i skolan och undervisa i “flum-ämnen”? Skärpning, verkligen! Ska vår svenska skola bli ännu sämre i kommande PISA-mätningar?
    Man måste ställa krav, krav på god undervisning och krav på utbildade lärare! Där måste föräldrar sätta ner foten så att deras barn inte blir förlorare! Vilken kommande utbildning klarar ett barn/en ungdom, om man satsat på “flum”? Upprätta svensk skola och svensk lärarkår, så fler vill bli lärare! Inte håller länder,som lyckas med sin skola, på med “flum”! I dessa länder har också lärare status som auktoriteter och kunniga i sina ämnen! Här i Sverige är vi en massa annat såsom allas tjänare, vi ska sköta administration, vi får fungera som vaktmästare och i vissa fall som städpersonal och en massa annat…Hur vore det om vi fick arbeta med det vi är utbildade för? Att undervisa och vara med elever så de klarar sin utbildning. Nu idag är lärare sönderstressade! Hur orkar man? Många gör det inte! Många byter yrke och många väljer att hoppa av utbildningen till lärare. Vi har ju fått stå i press och medias skottglugg! Hela samhället har anklagat lärarkåren för elevers sämre resultat! Men här krävs ett helt samhällsengagemang med föräldrar, politiker, media, Skolverk och skola i spetsen för återupprättande av svensk skola! Bötfäll skolor som sysslar med “flum”! Vi måste ställa krav! Skolan är ett hårt arbete! Inte “flum”, om man ska lyckas!

  2. Heléne Johannesson skriver:

    Timplanelös undervisning kan fungera helt fantastiskt bra, elever måste givetvis få mentorstid varje dag där de tillsammans med sin mentors tränas till att planera sin undervisning efter sina behov i gällande tema. Skulle temat vara som ovan “latinamerikanska kulturer” så förbereds elever med en inspirerande uppstart, lärarna har förstås funderat över vilka övergripande mål de skulle kunna arbeta med i respektive ämne, allt förutsätter en samsyn och att lärarna i olika teman ser hur ämnen överlappar och stödjer varandra. Arbetssättet innebär att elever får en möjlighet att se till sitt behov och det kan variera inom olika arbetsområden – i vissa teman behövs mer språk, vissa mer teknik/slöjd osv. Det viktiga är att undervisningen verkligen blir individbaserad och inte styrd enligt ett system som bygger på homogena grupper. Det innebär också en gemensam bedömning där lärare tillsammans diskuterar vad de har noterat inom olika områden (dessa bedömningsområden presenteras för elever och bedöms formativt under pågående teman) – helt fantastiskt lärande som ger mersmak, energi, motivation och helhetssyn

    • Ylva Pettersson skriver:

      Jag förstår och sympatiserar som sagt med den smått utopiska grundtanken bakom timplanslös undervisning. Tyvärr ser jag i verkligheten mest hur systemet används för att slippa ha tillräckligt med behöriga lärare, för att dra ner på undervisningstid, för att slippa ha undervisning i ämnen man saknar personal till och på andra sätt dra ner på resurser till eleverna. Jag ser också hur den enskilda eleven fullständigt kan försvinna i enorma storgrupper där det går att vecka efter vecka komma undan med att göra ingenting medan obehöriga och annan personal cirkulerar för att se hur eleverna planerar eget arbete efter inspirationslekar och youtubeklipp.

  3. Kathleen Andersson skriver:

    Jag vill ha tillbaka timplan för gymnasiet, ser man hur vi har det där skulle man aldrig ens acceptera timplanslös undervisning på grundskolan. Vi har sett att det är ett sätt att lägga ut färre timmar per kurs – 60 h för en 100 p kurs i moderna språk räcker INTE – på det sättet kan man lägga ut fler kurser per lärare men eleverna får inte tillräckliga undervisningstimmar samtidigt som skolledningen talar jämt om måluppfyllelse! Det går inte ihop!

  4. Karin Nygårds skriver:

    Jag önskar mig verkligen sådana pass, där jag skulle kunna jobba tillsammans, ämnesöverskridande med mina kollegor, just för att ge eleverna kompetenta lärare, även när vi jobbar lite “flummigare”. Med min undervisning i Digitalkunskap är jag hela tiden ute och svajar i andras ämnen och där skulle det vara en stor hjälp om vi istället för att varje lärare sitter i sitt klassrum, kunde hjälpas åt och tillgodo se elevernas behov och se till att de få kompetent bedömning i varje ämne. Så jag, jag hade önskat mig just det där, ämnesöverskridande och inte så förbaskat uppdelade schemat, för elevernas skull, så att de får ett bättre sammanhang.

    • Ylva Pettersson skriver:

      Jag förstår precis! Själv har jag bara kurser tillsammans med minst en annan kollega, jag har flexibla, långa arbetspass i ett periodiserat schema för ämnesövergripande samarbeten, kappsäckar med bokningsbar tid och obegränsade möjligheter till samarbete i digitala rum – TACK VARE en timplan som ger en minimiram att ta avstamp i, tillsammans med kollegor som är behöriga i sina ämnen så att varje elev alltid får ut maximalt. 🙂

Lämna en kommentar

  • (will not be published)