Till flickebarn, anställ en dygdig amma!

Jag har tillbringat ganska mycket tid de senaste åren med att besöka mässor och konferenser för pedagogisk personal. Med tanke på kvinnodominansen inom läraryrket är det inte särskilt förvånande att även de flesta mässor och skolkonferenser präglas av en stark övervikt av kvinnor. Även bland talarna på de större skolmässorna i Sverige är kvinnorna i majoritet.

Nyss har en stor grupp företrädare för svensk skola, skolledare, förvaltning, huvudmän, IT-personal och lärare, besökt BETT i London för att ta del av utbud och utveckling inom teknik och teknologi för skola, såväl i Sverige som internationellt. Enligt statistiken så är ca 75% av lärarna i grundskolan idag kvinnor, och på gymnasiet är man på väg åt samma håll. Studerar man de svenska arrangörer som ordnade resor till BETT i år, ser vi dock att plötsligt är en majoritet av talarna och programhållarna män. Vad kan detta bero på?

Kod - ett språk för alla?

Kod – ett språk för alla?

Kan det finnas fog i misstanken att när det gäller billigare mässor som SETT så satsar man på kvinnor, medan när kostnaderna stiger avsevärt som på BETT så satsas det plötsligt företrädesvis på män? För det kan väl inte vara så att man fortfarande ser innovativ teknik och innovativ teknikanvändning som ett mer manligt område?

Det vore intressant att se hur könsfördelningen var mellan de svenska deltagarna i dessa resor till BETT, jag har inte kunnat hitta någon sådan statistik.

Som besökare på själva BETT-mässan var dock mitt intryck att könsfördelningen mellan besökarna var ganska jämn. Med tanke på att även UK har en sned könsfördelning i lärarkåren liknande den svenska är dock detta egentligen anmärkningsvärt.

Extra uppenbar blev frågan om könsfördelning när man kom till den del av BETT-hallen som var ägnad åt kodning och programmering. Där hittade man dag efter dag nästan enbart män, bara någon enstaka kvinnlig besökare letade sig in.

Under renässansen debatterades livligt huruvida historia var ett ämne lämpat för kvinnor att studera. Många traditionalister menade att syftet med historiestudier var att utveckla ledaregenskaper, förmåga till självständiga slutledningar, manliga dygder och strategisk tankeförmåga, samtliga förmågor inte bara olämpliga utan närmast skadliga för kvinnor. De humanister som öppnade upp för kvinnors tillgång till akademiska studier, t.ex. Vives, Erasmus och sir Thomas More, var fortfarande tveksamma till huruvida historia och retorik var lämpliga ämnen för kvinnor.

Som lärare på det Estetiska programmet är jag i min vardag ytterst medveten om hur olika ämnen fortfarande ses som ”kvinnliga” eller ”manliga”, och lockar elevgrupper med mycket olika könssammansättning.

Jag är ingen expert på genusfrågor, långt därifrån, och jag hoppas att jag inte tagit upp frågan här på ett felaktigt sätt som kan uppfattas som destruktivt. Men jag kom hem från BETT med bilder av män kring montrar med robotar på näthinnan, och en gnagande fundering i bakhuvudet.

Det finns många initiativ idag som verkar för jämställdhet och könsoberoende strukturer inom kultur och utbildning. Verksamheter som Geekgirl meetups är viktiga och framgångsrika. Men på organisations-, ämnes- och strukturnivå kanske vi i skolan fortfarande har en lång väg kvar att gå?

(Citatet i titeln kommer från Juan Luis Vives On the Education of a Christian Woman Vives menade att flickans utbildning var ämnad att göra henne till en dygdig hustru, medan pojkar skulle utbildas att utveckla samhället. )

Lämna en kommentar

  • (will not be published)