“Så här gör vi i Sverige” – att möta nyanlända i klassrummet

Jag såg ett inslag i Jon Stewarts The Daily Show som handlade om Sverige. Man drev med ett amerikanskt perspektiv på svensk kultur, svenskt samhälle. Inslaget om Sverige sa mig inte mycket om Sverige, däremot mycket om vilken infärgning som ligger bakom de fördomar som kan finnas om Sverige i den amerikanska kulturen. Jag märkte också att eleverna kunde använda inslaget för att nyansera och fördjupa en diskussion om kulturskillnader. Genom att beskriva vad man ser, kan man ge andra en uppfattning om vilka kulturella glasögon man tittar genom. I min skildring av andra kan mina egna perspektiv synliggöras.

Denna viktiga premiss var ett av de teman som berördes av dr. Victoria Showunmi när vi fick förmånen att lyssna på henne då vi under vår resa till BETT deltog i ett besök vid UCL, University College London. Dr. Showunmi forskar inom intersektionalitet och har specialiserat sig på hur kön, etnicitet och samhällsklass påverkar ledarskap. Mycket av hennes forskning berör de undermedvetna fördomar vi alla bär på, unconscious bias. Enligt dr. Showunmi är identitetsperspektivet essentiellt för att vi ska kunna närma oss en förståelse för undermedvetna fördomar, och bästa sättet att kunna få en intuitiv insikt i en annans utgångspunkt och unconscious bias är genom att få synliggjort den andras perspektiv på dig.

Mina elever njuter av Europas största mässa för digital utveckling av skolan - BETT.

Mina elever njuter av Europas största mässa för digital utveckling av skolan – BETT.

Detta är ett oerhört intressant perspektiv. Relevant för mig i min yrkesutövning blev det direkt när Victoria Showunmi drog paralleller till hur vi lyckas, eller misslyckas, med att bygga en stabil grund för integrering i bemötandet av nyanlända. Dr. Showunmi har arbetat i t.ex. Pakistan och Tyskland, och hon säger att det vanliga vi gör när vi vill lägga en grundsten för att låta nyanlända få insikt i hur det nya samhället fungerar, är att vi börjar berätta om detta samhälle. Så här fungerar det i Sverige. Så här gör svenskar. För att väcka insikter om våra normer, vår kultur och vår unconscious bias vore det istället effektivare om vi började med att beskriva hur vi ser på de nyanländas olika kulturer, samhällsstrukturer etc.

Detta synsätt känns först en smula märkligt, och förmätet. Ska jag undervisa nyanlända om Somalias historia, Afghansk konst eller Islam? Själva tanken är obekväm, för det känns, ja förmätet. Men när jag hunnit låta idén landa så förstår jag perspektivet. Javisst, mina normer och ideal tydliggörs genom att ge den jag möter möjlighet att få en uppfattning om vilka kulturella glasögon jag betraktar världen genom. En rak beskrivning, utan några av de ironiska drag som präglar Stewarts film om Sverige, ger fortfarande en tydlig ingång till mina värderingar. Och istället för att se det som förmätet, menade dr. Showunmi att det uppfattas som förtoendeskapande och intresserat, om det görs på ett initierat och respektfullt sätt. Det ger också människor en möjlighet att ställa frågor om, och analysera, mina kulturella värderingar och normer ur en jämlik utgångspunkt, istället för en utgångspunkt där endast mina, och det samhälles jag representerar, ideal är i fokus.

“…individuals whose personal beliefs are relatively free of prejudice or bias are susceptible to stereotypes in the same ways as people who hold a personal animosity towards a specific group.” skriver dr Showunmi i en studie utförd tillsammans med dr Haines. Genom att konkretisera och verbalisera vår syn på andra, kan vi inte bara ge dem en möjlighet att få en inblick i vår livsåskådning, vi kan även få en möjlighet att granska våra egna normer och värderingar ur andras ögon.

I kommentaren till ämnet historia för gymnasiet framhävs att ämnets syfte är att ge elever möjlighet att utveckla sitt historiemedvetande. Eleven ska “ges möjlighet att utveckla sin förståelse av hur olika tolkningar och perspektiv på det förflutna präglar synen på nutiden och uppfattningar om framtiden.” Verktyg för att utveckla det här historiemedvetandet är t.ex. att arbeta konsekvent med källkritik, historiebruk och historiesyn. Min tanke är att dr. Showunmis påpekanden kring perspektiv, och att låta mina idégestaltningar av andra kulturer bli synliga och granskas vore ett sätt att bidra till just detta. Jag inser dock att det krävs en stor portion mod blandat med omdöme och kunskap för att våga sig på detta tillvägagångssätt. Men visst är det väl just dessa egenskaper som bär vår profession?

Kommentarer (4)

  1. Agneta Karlsson skriver:

    En mycket spännande text med intressant perspektiv! Jag kan dock inte låta bli att undra över “vi”. Vilket “vi” är det som ska beskriva “våra” normer? I övrigt så håller jag med om att det är oerhört viktigt att våga skifta perspektiv, och respektfullt mötas i nyfikenhet kring varandra. Stort tack för detta!

    • Ylva Pettersson skriver:

      Hej Agneta – kul att se dig här! 🙂 Med vi här avses som jag ser det hela lärarkollektivet, eftersom vi alla utgår från den tydliga värdegrund som finns i läroplanen. Så egentligen kan man säga att “vi” representerar våra styrdokument, där ju värderingar och normer återfinns i såväl läroplan och skollag som i respektive ämne och kurs.

  2. S T skriver:

    Intressant – men svårt. Kan det inte bli fel om vi ska värdera andra kulturer? Känns som om detta verkligen kräver mycket kunskaper och omdöme. Samtidigt uppskattar jag alla försök att lämna ett eurocentriskt vo oben perspektiv. Det gynnar ingen.

    • Ylva Pettersson skriver:

      Nej, man ska inte gå in och beskriva sina värderingar av andras kulturer. Jag hoppas verkligen att texten inte uppfattas så. Det jag skriver om, och som föreläsningen tog upp, var att om vi i undervisningen behandlar fakta, så som syrisk arkitektur och konst eller afghansk litteratur så gör vi oundvikligen det med våra kulturella glasögon på, utifrån vår skolas värdegrund och styrdokument. I historia kan endast det faktum att vi eftersträvar en neutral och “objektiv” historieskrivning upplevas som märkligt av elever från skolsystem där monumentalistisk historieskrivning råder, där tex det egna landets historia beskrivs i syfte att hylla ett visst styrelseskick eller en viss ideologi. Detta leder oundvikligen till att de elever du möter kommer att uppfatta ditt perspektiv, ditt förhållningssätt. Det är detta synliggörande som avses, inte att någon ska hålla föreläsningar om kulturers värde.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)