Rektor bör få högre lön – men inte från min!!

Att vara rektor idag är ansvarsfullt, komplext och utmanande.

De flesta rektorer jag talar med beskriver en arbetssituation där man inte bara fattar avgörande beslut kring människors liv dagligen, utan man gör det under tidspress och med oerhört trånga ramar. Att skolan behöver skickliga rektorer med stark legitimitet är självklart. Att dessa ska ha en riktigt bra lön likaså.

Vems är då ansvaret för att rektorerna ska få den lön de förtjänar?

Vi har sett att lärarnas löner straffats katastrofalt av kommunaliseringen. Statistiken över lärarnas löneutveckling sedan 1991 talar sitt tydliga språk, värst av alla har ämneslärarna på högstadium och gymnasium blivit drabbade. Den sorgliga löneutvecklingen för lärarna är naturligtvis en av anledningarna till att skolan idag står inför en lärarkris, där en stor mängd elever saknar behöriga och legitimerade lärare. Men lönerna är inte huvudmännens enda misslyckande. Lärarnas arbetsmiljö har försämrats, vilket flera studier av LR påvisar.  Arbetsbördan har ökat drastiskt, och möjligheterna att göra ett bra jobb försämrats i och med att USK:en togs bort, mängden undervisning per lärare gick i taket, det kreativa utrymmet har minskat och lärarnas fokus i arbetet har splittrats från att planera, genomföra och följa upp undervisning till att lägga allt mer tid på socialt stöd och mentorskap, marknadsföring, konferenser och andra kringuppgifter.

Undrar hur fackförbund historiskt hade sett på att man tog av medel avsatta för lönelyft för arbetstagare, för att istället ge dem till arbetsgivarna? (foto: Anton Blomberg)

Undrar hur fackförbund historiskt hade sett på att man tog av medel avsatta för lönelyft för arbetstagare, för att istället ge dem till arbetsgivarna? (foto: Anton Blomberg)

I dessa försämringars kölvatten ser vi sjunkande elevresultat som en självklar följd. Huvudmännens sorgligaste misslyckande ligger naturligtvis i att elever inte får den utbildning de behöver.

Kommunerna kämpar för det kommunala huvudmannaskapet. Självklart. Skolan utgör ju kommunernas största budgetbuffert, som tillåter att man flyttar runt pengar, bl.a. med hjälp av lokalhyror, för att ro andra nödvändiga eller påhittade kommunala uppdrag i hamn. Att man misslyckas kapitalt med att ge alla elever en likvärdig och högkvalitativ utbildning samtidigt som man klagar över hur svårt och krävande huvudmannaskapet är, innebär inte att man är villig att avstå från denna skattkista. Istället knotar man över att staten kräver en motprestation när man investerar i den kommunala skolan.

Huvudmannens representant ute i skolans verksamhet, som ansvarar för att legitimisera och leda implementeringen av huvudmannens politik är rektor. Det är rektor som är arbetsgivarens representant, och rektor leder och fördelar arbetet. Att huvudmannen nedvärderat arbetstagarna och gjort sitt bästa för att förvandla läraryrket till ett ofritt låglönejobb är en sak. Att man inte heller ger sina arbetsledare och arbetsgivarrepresentanter en anständig lön är märkligare.

För mig är det ofattbart att man nu från statligt håll kan tänka sig att gå in och urskulda, täcka upp och även fortsättningsvis möjliggöra för huvudmännen att på detta sätt svika sina arbetsgivarrepresentanter genom att skjuta till det lönelyft som huvudmännen inte själva gett sina rektorer. Att man dessutom tänker göra det genom att ta pengar från den arbetstagarsatsning på lärarna som äntligen är på väg, och ge av dessa medel till arbetsgivarrepresentanterna är totalt obegripligt – och förkastligt.

Att sedan detta beror på att ett lärarförbund begärt att satsningen på lärarnas löner istället ska kunna ges till arbetsgivarna är, ja förlåt men jag kan endast beskriva det som makabert. Hur kan man som lärare vilja ha ett förbund som kräver att den satsning på min lärarlön som äntligen görs från statligt håll efter decennier av lönenedmontering från huvudmannen istället ska kunna gå till min chef, representanten för den arbetsgivare som är ansvarig för den katastrofala löneutvecklingen?

Detta visar också på det i grunden absurda med att ha ett arbetstagarfack som även organiserar arbetsgivarna.

Jag tycker att rektorer ska få högre löner – men inte genom att ta av min och andra lärares!

Kommentarer (7)

  1. Per Karlsson skriver:

    Fantastiskt bra Ylva – i vårt lärarrum står vi upp och hurrar!

    I över tio år nu har rektorerna suttit och försvarat våra usla lönepåslag. Varje år har vi fått höra att vi har rätt lön. Rektorerna har suttit och hållit på att huvudmannens budget för löneökningar är rättvis.

    Nu helt plötsligt säger de att de haft fel hela tiden!! Men inte för att ta ansvar för att de försvarat en amoralisk lönepolitik, utan för att försöka sno åt sig av kakan som äntligen skulle gå till lärarna – från staten inte från huvudmännen eftersom staten gett upp om att kommunerna någonsin ska ta sitt huvudmannaansvar.

    Det är totalt konstigt att lärare i Sverige är så blinda för hur fackligt arbete ska funka. Att vi ska värna om rektorerna för att vi jobbar i samma verksamhet.. Jag hade velat höra ngn säga det till gruvstrejkarna – att deras chefer borde få lönehöjningarna! Det är facklig idioti!

  2. Bengt Sjöberg skriver:

    Jag minns min gamle rektor för Falu Läroverk på 40-talet Anders Vikar. Han skötte hela skolan med mer än 600 elever med hjälp av endast en adjunkt som även undervisade. Hela skolan hade sedan 2 vaktmästare. Detta utgjorde hela administrationen! Det var en herrans tukt och förmaning och “Anders” injagade fruktan men innerst inne också uppskattning hos både elever och lärare.

    Anders skötte också skolans affärer. Den ägde skogar från vilka under krigsåren en massa ved kördes in och lagrades runt skolbyggnaden. Vi elever fick ta en del av våra uteaktiviteter på gymnastiktimmarna till att langa in ved genom källargluggarna för skolans uppvärmning. På våra idrottslov på skidor eller cykel var Anders ett stående, kontrollerande inslag som renderade mig ett par allvarliga “rektorsanmärkningar” med tillhörande utskällningar för att ha smitit hemåt för tidigt.

    Jag inser att sådana rektorer numera inte längre finns, inte heller sådan rationell frånvaro av byråkrati. Synd!

  3. Lars skriver:

    Skrämmande!
    Bra skrivit. Rektorer överlag är underbemannade men klagar sällan uppåt i hierarkin. De får driva sina egna frågor och inte plocka från andra grupper.

  4. Torbjörn Hanö skriver:

    Vi är många rektorer som ständigt hävdar att lärares löner måste upp, och det rejält. Det är tråkigt att ständigt bli ihopklumpad och kritiserad för vad vissa gör. Det hjälper ju inte riktigt att ni är några som vill göra oss till fiender. Vi rektorer är faktiskt också medarbetare.

    • Ylva Pettersson skriver:

      Hej! Jag hoppas att jag varit tydlig med min stora respekt för rektorers arbete, och deras svåra roll. Jag hoppas också att jag varit tydlig med att jag anser att rektorer ska ha en mycket bra lön.

      Rektorer är verkligen inte fiender! Men i lönefrågan representerar vi motparter.

  5. Torbjörn Hanö skriver:

    Jag håller inte med om att vi representerar motparter. Tillsammans, men i olika förbund, skulle vi bli starkare. Det räcker väl att andra söndrar oss för att härska, vi behöver inte göra det själva.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)