Ord betalar ingen skuld

Så har det då kommit PISA-resultat som visar att inte heller när det gäller kreativitet och problemlösning når Sverige ens upp till par.

Det är intressant att studera reaktionerna i pressen.

I DN menar man att mängden reformer, och i viss mån innehållet i reformerna, är boven i dramat och att lösningen är att göra läraryrket mer attraktivt genom att förbättra utbildningen och höja lönerna. I SVD verkar man mena att det främst brister vad gäller elevernas vilja och/eller förmåga att anstränga sig. I Aftonbladet menar man istället att eleverna lämnas åt sitt öde medan lärarna istället för att undervisa ägnar sig åt att skriva rapporter. Man menar också att detta är Björklunds fel. I Expressen lyfter man att elever behöver undervisning istället för att lämnas ensamma att “forska”. Man menar också att politisk populism knappast löser grundproblemen.

Många pekar finger mot Björklund.

Men jag vill påminna om en sak: Det är inte Björklund som är skolans huvudman.

Att förbättra lärarutbildningen är naturligtvis viktigt, men för att uttrycka sig drastiskt så spelar det ingen roll hur bra eller dålig lärarutbildningen är om ingen söker den. För att folk ska vilja söka lärarutbildningen krävs att det yrke man utbildar sig för har en skälig lönenivå, och ännu viktigare – premisser för att göra ett bra jobb på anständiga villkor. Detta kan inte Björklund åstadkomma, det är upp till huvudman.

Huvudmannen måste ge lärarna chansen att använda sin skicklighet

Huvudmannen måste ge lärarna chansen att använda sin skicklighet

Att elever blir utan undervisning för att lärarna skriver rapporter istället är faktiskt en verklighet som jag inte känner igen. Elevernas undervisningstid finns garanterad i skollagen och jag tror faktiskt inte att det är här det brister även om inte alla huvudmän levererar den garanterade undervisningstiden. Istället tror jag att problemet är att huvudmännen har ökat undervisningstiden som läggs ut på varje lärare så att varje enskild lärare har mer lektioner i veckan samtidigt som övriga arbetsuppgifter ökat. Detta leder till att fler och fler lektioner måste genomföras utan att läraren getts möjligheter att planera undervisningen. Utan planering får eleverna ut sämre kvalitet i sin undervisning, samtidigt som lärarna dukar under av arbetsbördan och känslan av misslyckande när man tvingas genomföra undervisning som man vet inte håller nödvändig kvalitet. När usken var reglerad så fanns det ett visst skydd mot detta. Det är viktigt att komma ihåg att det skyddet inte var till för att hålla lärarnas bekvämlighet om ryggen som det ibland hostas om i debatten, utan för att garantera att det fanns tid över för lärare att planera, utvärdera och utveckla sin undervisning så att eleverna fick den undervisning de behöver. Nu är det helt upp till huvudman att ta ansvar. Det är sorgligt tydligt menar jag att detta ansvar konsekvent duckas. Ännu sorgligare att de kommunala huvudmännens intresseorganisation går ut och säger sig vilja ha tillit, utan att i handling göra sig förtjänt av den. Lärarnas löner har totalt urholkats, arbetsbördan skenat, friheten att göra professionella bedömningar kring yrkesutövningen begränsats genom implementering av AP-tid och semestertjänster t.ex. – allt detta har varit skolans huvudmans gärningar, inte Björklunds.

Eleverna behöver bättre kvalitet i undervisningen. Den enda som kan skapa förutsättningar för lärare att planera, utvärdera, utveckla och individualisera är huvudmannen. Den enda som kan ge lärare möjlighet att kontinuerligt få kvalitativ fortbildning är huvudmannen.

Läraryrket behöver bättre premisser och högre löner för att bli attraktivt. Den som är ansvarig för detta är huvudmannen.

Den som är ansvarig för hur reformerna implementerats och hur skolans resurser fördelas är huvudmannen.

Alltså, om vi ska kunna åtgärda de problem som lyfts, i studier och i media, så gäller i första hand att huvudmannen för skolan börjar ta sitt ansvar.

Eller, naturligtvis, att vi tar konsekvenserna av decennier av vanvård och brist på ansvarstagande och kompetens, och byter huvudman.

 

Pandarus: Med ord betalar man inga skulder,

gjord gärning skall det vara. (W. Shakespeare, Troilus och Cressida)

 

Kommentarer (4)

  1. Pekka Karvonen skriver:

    “…gjord gärning…”, ja den är bra.
    Huvudmannen anser säkert om sin insats att även halvgjort arbete är – arbete.

  2. Bernt A skriver:

    Tack! Äntligen någon som törs nämna problemet med den ökade undervisningstiden!

  3. Margareta Bergman skriver:

    Håller med. Det är alldeles för lätt att skylla på Björklund. Kommunaliseringen med borttagande av USK är en del av förklaringen.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)