Om Pisa

Jag har varit i Pisa en gång.

Pisa - en detaljbild.  Av: Stephan M. Höhne

Pisa – en detaljbild.
Av: Stephan M. Höhne

Det var fantastiskt att få se det lutande tornet på riktigt, en bild man så ofta mött i böcker och tidningar – att få se den bilden i verkligheten och få infoga den i den egna erfarenheten var en mäktig upplevelse. Det lutande tornet står där som en symbol över hur vackert det kan bli när vi försöker skapa, även om vi inte lyckas få det att bli perfekt.

Men Pisa var också en besvikelse. Billiga souvenirer trängdes med svindyra restauranger som serverade undermålig mat. Vi beställde en lasagne som visade sig vara microvärmd färdigmat. Från Sverige. En väldig besvikelse samtidigt som det naturligtvis är trevligt att se att svenska produkter lyckas på en svår internationell marknad. Vi är duktiga på många saker i Sverige.

Vi är uppenbarligen inte lika duktiga på allt, åtminstone inte enligt Pisa som visar på att våra niondeklassares kunskaper i t.ex. matematik och läsförståelse faller.

Jag känner att jag måste fundera mer på de resultat som påvisas, försöka analysera dem och sätta dem i relation till mina egna erfarenheter. Jag lovar att återkomma till ämnet längre fram. Något som väcker min nyfikenhet är att pojkarna enligt Pisa tappar mest i kunskaper, medan Skolverket presenterar statistik som visar att pojkarnas betygsresultat i förhållande till flickornas stiger. Hur tolka detta?

För den som i nuläget vill läsa mer om mina funderingar kring Pisa vill jag hänvisa till den intervju som publicerades idag i Skolvärlden. Där kan ni även läsa kloka reflektioner från Anna Kaya och min kollega här på LRbloggar, Magnus Blixt.

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)