Om lärares brist på skicklighet

Enligt SVT så menar Skolinspektionen att lärarnas brist på skicklighet i undervisningen är en av anledningarna till att svenska elever lyckas sämre med sina studier än elever i många andra länder.

Om vi utgår från att det är sant att det är brister i metodik som är problemet, vilken är då anledningen till att undervisningen brister? Har vi helt enkelt en majoritet dåliga lärare i kåren, som inte har förmåga eller omdöme att möta eleverna i undervisningssituationen?

Nu har jag inte gjort någon vetenskaplig undersökning som kan stödja min tes, men jag vill ändå framföra min alternativa teori till Skolinspektionens slutsats att lärarna brister i “skicklighet”.

Det är förutsättningarna som brister.

Säg att jag ska påbörja ett nytt moment i kursen historia 2b, en kurs som är avsedd att ägnas åt tematiska fördjupningsstudier. Eleverna i klassen är politiskt intresserade och föreslår att vi ska arbeta med hur arbetarnas ställning i samhället utvecklats under 1900-talet. De vill dock inte fokusera på revolutioner eftersom de tycker att de redan kan mer om det än om mycket annat. En elev har sett filmen Billy Elliot och föreslår att vi ska studera viktiga strejker under 1900-talet och se vilka kort- och långsiktiga konsekvenser de fått för klassamhället. Gott så. Som lärare vill man naturligtvis bejaka elevernas förslag, och temat stämmer väl överens med ämnesplanen.

Hur många lärare kan de brittiska gruvstrejkerna under 1900-talet så väl att de kan börja undervisa om dem utan större ansträngning? Ärligt, hur många kan ens den svenska storstrejken 1909 tillräckligt väl för att utan förberedelser kunna lägga upp ett kvalitativt tema kring den?

Det här kortet har inget med texten att göra, jag bara kände att det var precis vad jag behövde.

Det här kortet har inget med texten att göra, jag bara kände att det var precis vad jag behövde.

Nej, det är dags att börja läsa på. Man får börja leta översiktsverk, ögonvittnesberättelser, fiktiva skildringar o.s.v. för att både skaffa sig tillräcklig kunskap för att kunna smalna av och bygga temats frågeställningar och för att kunna presentera ett utgångsmaterial som lever upp till ämnets krav på olika sorters källor. Man måste också snickra ihop en pedagogisk kick-off, fundera på lämpliga och varierande metoder, examinationsformer samt se över vilka elever man kan förbereda allmänt stöd för. I samarbete med kollegorna ser man hur temat kan berika och berikas av andras undervisning. Kanske går det t.o.m. att göra en gemensam planering tillsammans med svenskläraren, engelskläraren, samhällskunskapsläraren? Kanske bör då undervisningen utgå från en gemensam plattform? Kan vi använda lärplattformen för att bygga en gemensam bas? Kanske får vi skapa en annan plattform? Wikispaces? Ska vi förbereda ett material så att vi kan flippa klassrummet? Hur lägger vi upp temat så att varje lektion kan anpassas till varje elevs behov och förutsättningar, och dessutom upplevs som intressant och som en stimulerande utmaning? Det går 35 elever i klassen.

Det är fantastiskt roligt att vara lärare. Det är enormt stimulerande att utveckla och planera sin undervisning. Men jag hoppas att alla förstår att arbetet jag beskriver ovan är tidskrävande. Ämnet jag beskriver är hämtat ur min egen verklighet, samma sorts beskrivning vore tillämpbar på teman om franska dialekter, miljöcertifiering eller vardagsmatematik.

En lärare ska inte hålla en sådan lektion i veckan, utan kanske 15-25 stycken, av olika längd och med olika antal elever med olika behov. Efter varje lektion måste planeringen revideras eftersom en plan aldrig håller när man arbetar med människor. Därtill kommer sedan en lärares alla andra arbetsuppgifter, vilka har blivit fler och fler efter varje reform.

Säg att jag undervisar 23 timmar i veckan, lektioner och uppföljning med elever sammantaget – ren lektionstid kanske 19 timmar . Sedan har jag konferenser 3 timmar. Stöd till elever som vill ställa enskilda frågor eller samtala tar kanske 2-3 timmar till. Att kommentera arbeten och ge återkoppling tar vanligtvis 4-5 timmar i veckan. Dokumentation och uppgifter kopplade till mentorskapet tar 4 timmar till. Möten med kollegor kring institutioner, andra elever eller elevgrupper, skolövergripande frågor o.s.v. tar ca 2 timmar till. Sedan tillkommer alla uppgifter som varierar från vecka till vecka, marknadsföring, mail och post, kvalitetsrapporter, vikarietimmar, särskilda prövningar, skrivvakter, utvärderingar – minst 5 timmar i veckan går åt till sådana uppgifter.

Då finns det ingen tid kvar till planering av undervisning. Inget av det jag beskrev av planering inför en lektion eller ett nytt moment kan alltså genomföras på arbetstid.

Vi vet att de flesta löser detta genom att antingen jobba över utan ersättning, eller genom att tvingas prioritera bort nödvändiga arbetsuppgifter. Vad tror ni på Skolinspektionen – är det verkligen så att lärarna brister i skicklighet, eller kan det vara så att skickliga lärare inte ges tid och möjlighet att planera sin undervisning?

Jag vill hävda att många arbetsgivare kastar bort sina lärares skicklighet genom att inte ge dem tid att planera, utvärdera och utveckla sin undervisning. Kommer det att stå i Skolinspektionens rapport?

 

(Om någon blir sugen på att jobba med 1900-talets strejker så är sidan på Wikispaces öppen att kopiera. Kan också tipsa om Black Diamonds: The Rise and Fall of an English Dynasty av Catherine Bailey. Fascinerande bok som ger insikter i engelska gruvarbetares liv under 20- och 30-talen)

 

Kommentarer (24)

  1. Lars Örback skriver:

    Efter att ha jobbat på alla stadier och högskola så blir slutsatsen att det inte är möjligt, med alla arbetsuppgifter och individuella anpassningar av nivåer ofta vid samma tillfälle ,att få plats med detta under en 40 timmarsvecka. Efter att ha gjort enkäter bland kollegor där alla inslag tagits med hamnar man på 60-70 timmar. Tänk om politiker och höga tjänstemän kunde komma med en trovärdig analys till slut.

  2. Conny Eriksson skriver:

    Bara väntar på en reaktion från LR. Bra avvägd artikel. Att lägga skulden på lärarna för dålig måluppfyllelse var väntad. Frågan är vilket genomslag det får bland allmänheten. Avgörande

  3. laila skriver:

    Då jag har gjort en ‘snäll’ uträkning av min arbetsplatsförlagda tid har jag 13 minuter till för-och efterarbete per lektion. Det är lätt att förstå varför det pedagogiska arbetet blir lidande 🙁

  4. Jonas Segerström skriver:

    I Sverige är det fritt fram att skylla skolans brister på lärarna!!
    Tänk er ett scenario där skolinspektionen påpekar att kommuner och regering “Inte” tar sitt ansvar för skolan!! Att det saknas pengar och tid för lärare att göra det dom är bäst på!!!
    Undervisa………
    Och att “Alla” föräldrar. Och elever har ett gemensamt ansvar för lärandet!!!!
    Tyvärr verkar det inte finnas många människor med förmåga till självinsikt och ödmjukhet!
    SLUTA hänga ut Alla fantastiska och engagerade lärare. De som varje dag gör det omöjliga!!!
    Möter elever med olika behov och nivåer!! Och skapar hopp och tro på varje elevs förmåga.
    Trots ständiga nedskärningar…..
    Avsaknad av material och hela hjälpmedel!!!!
    Skolans personal är Hjältar!!!!

  5. Gun skriver:

    Så bra formulerat.
    Du beskriver precis hur det ser ut på skolorna. Visserligen arbetar jag i mellanstadiet, där inte riktigt samma djup krävs, men det är tillräckligt ändå. Att inte ha tid för ordentlig återkoppling (i alla ämnen!) till eleverna är frustrerande.
    Lektionerna blir alldeles för ofta paniklösningar.

    Härom dagen sa de på nyheterna att vi lärare är för dåliga på att individualisera oxå. Hus ska vi kunna det.

    Det är deprimerande och provocerande att skolministern (och övriga skolpolitiker) samt skolinspektionen inte känner till eller förstår hur vardagen ser ut på de flesta av landets skolor!

  6. Kristian Fredriksson skriver:

    Om det är en fördjupningskurs som eleverna själv får välja så är det väl bara att lämna över arbetet till dem så att de får göra ett individuellt arbete på just det de är intresserade av. Du kan ju inte förvänta dig att alla elever skall kunna enas om en uppgift och behandla samma område i just den här delen av kursen.

    Du behöver ju bara behärska de delar av kursen som är centrala själv. Det är ju en omöjlighet att förvänta sig att en historielärare skall kunna allt. Historia är inte som matematik där lärarna förväntas kunna allt en elev kan tänkas fråga om. Jag förstår inte problemet om jag skall vara ärlig.

  7. kristina Nyberg skriver:

    Många kloka inlägg ovan!
    En annan viktig del, som aldrig lyfts är de olika förutsättningar eleverna har med sig till gymnasiet och då särskilt de elever som har misslyckats i
    grundskolan. Jag har jobbat 39 år på gymnasiets alla program och de senaste 20 med resurssvaga elever. Egen arbetsinsats är ett mycket försummat kunskaps- och färdighetsområde och det hjälper inte om vi slår knut på oss med individanpassningar och häftiga lektionsupplägg – man måste lära IN inte bara ta emot att någon LÄR UT. Utländska analyser har ju också visat att de svenska eleverna inte har tilltro till sin egen insats och utvecklingsförmåga, utan förklarar alla svårigheter med nånannansitiska modeller; särskilt är det lärarnas fel. I andra länder säger elever att om jag bara arbetar bra, kommer mina lärare att hjälpa mig att lyckas!! Den här attityden att vi lärare är skuld till allt, understryks i media och inte minst av Skolikvisitionen, som med sina grova generaliseringar, oventenskapliga studier och allmänt nedlåtande tyckande inte driver någonting framåt. (Ok, nu tar jag i, men jag har en del på fötterna).

  8. Fredrik skriver:

    Kristina Nyberg:
    Amen to that!
    Jag har själv undervisat många år i ett av de länder som är i PISAs topp.
    Där hade eleverna en helt annan inställning till vad som krävs för att man ska lyckas i skolan.
    Tyvärr är det fult att tala om det egna ansvaret i Sverige och oavsett vad det är så är förklaringsmodellen alltid att ansvaret är någon annans.
    Tills Sverige har kommit över detta tänket kommer skolan att fortsätta rasa i alla tänkbara sammanhang.
    Baltstaterna, Polen mfl flåsar i baken nu och om utvecklingen fortsätter är det de som i en nära framtid flyttar tillverkning till låglönelandet Sverige och inte tvärtom.

  9. Kristian Fredriksson skriver:

    Kristina Nyberg, jag håller verkligen med dig. Jag har själv 25 år i yrket men gick vidare till annan verksamhet 2007.

    Problemet är nog det här med läxor. En del föräldrar tycker att det är lärarnas uppgift att lära barnen läsa, skriva och räkna i skolan. Det skall de inte behöva hålla på med på fritiden.

    Jag tycker det är en mycket märklig kulturell idé som de har fått för sig. Det är klart att färäldrarna både skal uppmuntra barnen att lära sig saker och att hjälpa dem på traven även på fritiden.

    Jag tror att om man gav varje barn i läxa att läsa en bok i månaden hemma med färäldrarna från och med första klass och vidare upp genom åren, så löser sig mycket av problemen. Nivån på böckerna bör respektive lärare välja beroende på vilken elev det rör sig om.

    Kan alla läsa flytande i årskurs 6 så tror jag mycket är vunnet. Det gäller att ge även de svaga eleverna självförtroende och tro på dem. För att det skall kunna ske måste de känna att de har lyckats lära sig något och nte är helt obildbara. Jag tror att många elever känner just så i dagens skola.

    Själv har jag alltid gett beting på gymnasienivå och det har fungerat utmärkt. Eleverna behöver bara lära sig att det är deras eget ansvar och ingen annas att de gör vad som förväntas av dem.

  10. kathleen andersson skriver:

    Kristina Nyberg – you took the words out of my mouth!

  11. Hans-Olof Söderberg skriver:

    Undervisar sedan 1979 inom naturbruk. Vid min anställning som behörig lärare krävdes då
    1.-Utbildning på universitetsnivå
    2.-Lärarutbildning
    3.-Fem års yrkespraktik
    4.-Man skulle kunna undervisa i branschens olika förekommande ämnen och arbetsuppgifter.

    Detta var för uppgiften, en gedigen grund och tillfredsställande grund för uppgiften.
    Varje år kompletterades denna grund med yrkesfortbildning 3-5 dagar i takt med de tekniska uppdateringar som skedde inom branschen.Till detta tillkom den pedagogisk fortbildning som skolöverstyrelsen (SÖ) förordade. Lön betalades efter en s.k lönetrappa där man fick högsta lönen först efter 10 år,
    I slutet av 80-talet upphörde denna yrkesfortbildning ungefär samtidigt so vi fick ett annat lönesystem . De lärare som efter 10 år nu uppnått högsta lön fick behålla denna,medan den lärare som befann sig på
    ex. nivå två fick nöja sig med den lönen .Och det tog lång tid innan denna löneskillnad någorlunda utjämnades.
    Krav att erhålla en relevant teknisk modern utbildning finns dock fortfarande kvar men i dag löser man detta så att man tar in duktiga och tekniskt uppdaterad personal (ibland en elev som gått ut gymnasiet för ett par år sedan ) från yrkeslivet, som ofta får möjlighet till en lärarutbildning och blir då behöriga lärare.
    Dom andra lärarna, de som inte fick möjlighet till uppdatera sin yrkesskicklighet får undervisa i andra, mera teoretiska kurser, de har ju sin pedagogiska skicklighet kvar. Men någon större status har de inte.mer än möjligtvis vid betygssättning där man måste vara behörig
    Förstelärare kan de heller inte bli, då dessa ju ska rekryteras bland de duktigaste lärarna.

    Jag skulle ha tillbaka den fortbilning som vi hade tidigare.och bör ha rätt till ,och även få tid för
    Nu är det naturligtvis stor skillnad mellan olika utbildningar, program, kurser och ämnen . Men de grundläggande problemen är väldigt lika

    1. Läraren måste få behålla den forna rätten att vara positiv, och hjälpa till att utveckla det som är bra för skolan elever och kollegor,samt få den tid som behövs till detta
    2. Lärarna måste också lära sig att säga ifrån om saker som är dåliga, samt få tid att utreda det.
    3. Alla lärare bör ha orden Logik och Sunt förnuft som rättesnöre.
    4. Vill någon krångla till saker och ting ska dom inte vara i skolans värld.

    Att ideligen tvingas att svälja skolpolitiker och skolverkets dravel,trams och dumheter och samtidigt vara positiv är naturligtvis helt åt helvete

  12. Elisabeth skriver:

    Jag har två lärarutbildningar Dels en praktisk-estetisk dels en adjunktsexamen. Jag har arbetat nästan 8 år i den ena och 27 år i den andra och är nu pensionär. Det är helt olika verksamheter. Pr-est kräver stor ämneskunskap, god planering och innebär mycket rörliga lektioner.
    Språklärare krävde betydligt mer planering på daglig även timlig basis. Diskussioner med eleverna – så här ser kursplanen ut , vad börjar vi med? Lektionerna kunde ofta vara lugna och ämnesinriktade.
    När jag nu följer debatten slås jag av att “lärare” anses vara en homogen massa. Skillnaden mellan en skicklig lärare i första klass med läsinlärning som specialitet och en mattelärare på gymnasiet är enorm och båda är lika viktiga.

  13. Jane Sjögren skriver:

    Kristian Fredriksson – din senaste kommentar visar att du inte har en aning om vad som försiggår i lägre klasser! Läsningen är väl det som satsas mest på under hela lågstadiet och jag garanterar att det inte finns en enda elev som inte har lässläxa!

  14. Bernt-Åke Bärling skriver:

    Om det bara handlade om att undervisa och om vi höll oss på den nivå vi hade under den s k usken, då kanske det fanns möjlighet både till anpassning och till att hantera akut uppkomna situationer, med elever som är ledsna, osams eller när det händer tillbud av något slag. Kanske vi till och med skulle hinna utveckla undervisningen. PISA-resultaten, om nu de är det enda som betyder något, sjunker i takt med att vi hindras från att utföra vårt huvuduppdrag.

  15. Jens Andersson skriver:

    Kristian Fredriksson, jag är varken för eller emot läxor, i en viss mån kan det säkert vara bra MEN det kan bli ett dilemma om man lägger för mycket läxor/ansvar på föräldrarna. För det första är alla föräldrar olika, har olika förutsättningar, de flesta av oss är vanliga dödliga, vi är inte utbildade på att lära ut. Sålänge det är något som eleven kan klara av själv utan att föräldern måste vara delaktig kan det säkert vara bra också, om du förstår vad jag menar. Menar inte alls att man som förälder skall strunta i barnet och läxorna men det skall inte hänga på hur bra föräldern kan lära ut en sak. Jag läser för mina barn varje kväll och vi tränar både alfabetet och räkna men ju äldre de blir ju svårare kommer jag ju att få. Rent naturligt får ju mina barn lära sig saker i skolan som jag kanske inte ens vet. Hur ska jag kunna vara till hjälp då? Jag är som sagt inte alls emot läxor men jag kan se ett klart dilemma. Om man dessutom kan hyra in och göra avdrag för läxhjälp blir det ju ännu ett dilemma dvs de barn vars föräldrar som har råd kan ge sina barn mycket mer hjälp, med våra gemensamma skattemedel. Fler lärare, mindre klasser, arbetsro åt både lärare och elever!

  16. Staffan Kemi skriver:

    När det gäller läsning så verkar det som att grundskolan missar en viktig del hos många elever. De kan läsa men de är så pass läsovana att de läser så fruktansvärt sakta så att de helt enkelt inte förstår vad de läser och kan därför inte ta till sig en text på ett par sidor, om ens en. Eleverna saknar de grundläggande läsfrågorna som “hur det jag läser nu hänger ihop med det jag läste nyss?”. De är kvar i läsnuet. Detta gör att vi på gymnasiet måste arbeta med de grundläggande detaljerna och hjälpa dem med studieteknik och studiestruktur. Det är knappt att vi hinner arbeta med det våra kurser egentligen ska handla om. Då tillkommer ett annat problem med tidsåtgång. På grund av att eleverna har blivit godkända i grundskolan trots brister likt ovan nämnda så blir det än mindre tid över till de kurser som vi ska betygssätta.

  17. Malin skriver:

    Hej,

    Jag arbetar med formativ bedömning i språk (svenska och engelska) och har drygt 200 mottagare som jag ska ge respons till. Tre olika årskurser och två olika ämnen för vilka jag skapar pedagogiska planeringar och formativa matriser. Allt för att mina elever ska kunna förstå och påverka sin egen inlärning och sina resultat och för att jag ska kunna bedöma kunskapsmålen så rättvist och professionellt som möjligt.

    Vad jag försöker säga är att jag arbetar ca 20-25 timmars övertid varje månad som jag inte får betalt för. Bara för att jag vägrar tumma på kvaliteten.

    Jag är en av de lärare som vill ha stämpelklocka. Pratade med en rektor igår och frågade hur många elever hon tycker är rimligt att man jobbar mot. Drygt 50 men inte mer var hennes svar. Först då blir undervisningskvaliteten högre och vår uppgift att se varje enskild elevs progression blir möjlig.

  18. Ulrika skriver:

    Tack för en bra artikel!
    Det var med en bitter smak och en något lägre självkänsla då jag stängde av Aktuellt i onsdagskväll (eller var det i tisdags?) efter att ha hört Skolinspektionens kritik mot lärarna. Jag kan inte förstå hur man kan uttala sig på det viset mot en hel yrkesgrupp (som jag själv tillhör) som redan nu har det hur tufft som helst.

  19. Cathérine Viotti skriver:

    Känner djupt för lärarkåren. Det är hela vårt samhälles fortlevnad som står på spel.
    Jag önskar verkligen vår lärarkår ett bättre arbetsklimat och att våra föräldrar låter våra lärare vara lärare, och zatt de inte också behöver vara föräldrar, kuratorer, sköterskor.

    Men samma stress i arbetet, ingen möjlighet till djupare samtal, tid till reflektion och fortbildning har drabbat många yrkesgrupper idag. Man minskar kringpersonal som gör att arbetsuppgifter, som egentligen bör utföras av annan personal, drabbar fel kategori. Skolsköterskor, skolkuratorer m fl har försvunnit i en tid då de kanske behövs mer än någonsin.
    Får man inte tid till fördjupning blir det risk för felbeslut, minskat intresse för det man gör, tendenser till “vidbrändhet”, vilket drabbat många kategorier av människovårdande yrken. Vi måste få tid till det som är vår uppgift, inte till allt möjligt annat som beslutats av personer som inte förstår den verklighet vi lever i.
    “Det är mycket enklare att besluta över en verksamhet man inte vet så mycket om” lär någon ha sagt.

  20. Cecilia skriver:

    Det var starkt skrivet! Cecilia, forskare pedagogik och fd gymnasielärare

  21. Åsa Olenius skriver:

    Allt du skrev var mitt i prick och allra bäst var din slutsats; “Jag vill hävda att många arbetsgivare kastar bort sina lärares skicklighet genom att inte ge dem tid att planera, utvärdera och utveckla sin undervisning. ”

    Jag håller helt med!

    Jag kände igen mig i det du beskrev om hur du lägger upp ett arbetsområde. När jag läste din beskrivning så kändes det som “väldigt mycket arbete”, men när jag själv gör likadant, så anser jag alltid att det är värt det, för jag får så mycket tillbaka av eleverna när de upptäcker och upplever i lärandet. Vi lär tillsammans och drar slutsatser om lärandet på ett metaplan. Det syns sällan i PISA-rapporter…

    Följ gärna min helt nystartade blogg! Vi är nog många som borde ta bladet från munnen och berätta om lärares vardag men också om det djupa engagemang många av oss känner för yrket! Mina beskrivningar kallar jag för #åserier.

    Mvh Åsa

Lämna en kommentar

  • (will not be published)