Svar på Lärarförbundets och SKL:s frågor

600626_10150869548147761_1423937750_nI en debattartikel publicerad 2010 i DN som representanter länkade till igår på Twitter hävdar Lärarförbundet och SKL gemensamt att Sveriges grundskollärare inte vill ha ett förstatligande av skolan. Min första reflektion är att det framgår av formuleringarna som återges från enkäten att man kan ifrågasätta huruvida man ställt frågor som på ett rättvisande sätt givit utrymme för de deltagande lärarna att ta ställning till just frågan om huvudmannaskap.

Jag vill också tydligt uttrycka mitt  avståndstagande från rubriksättningen – hur kan man med att skriva att Sveriges lärare inte vill ha ett förstatligande, när det av artikeln sedan tydligt framgår att endast grundskollärare ingått i det diminutiva urvalet?

Nåja.

I artikeln ställs tre tydliga frågor. Eftersom de ståndpunkter som förs fram i artikeln fortfarande hävdas i debatten ska jag här försöka besvara dem.

För det första ställer man frågan:

• På vilket sätt blir en matematiklärare bättre på att undervisa och hålla ordning i klassrummet om kommunerna ersätts av staten som huvudman?

Svar: Kontinuerlig och kvalitativ fortbildning ger störst effekt när det gäller att göra lärare ännu bättre. Kommunerna har under lång tid visat sig ovilliga att satsa på fortbildning, särskilt ämnesanknuten sådan. Kvalificerad ämnesfortbildning hör ofta till de saker som lärare skarpast efterfrågar, men det förekommer sällan. Aulasittningar i allmänna ämnen förekommer, om än inte så ofta längre eftersom det kostar pengar. Vanligare är att kompetensutvecklingsdagar går åt till möten och konferenser, eller arbete på institutioner eller i tvärgrupper. Vissa huvudmän löser problemet med att fortbildning kostar pengar genom att helt enkelt göra fortbildningstiden till den enda tid då man tillåts ta ut kompensationsledigt. Med en gemensam huvudman blir det enklare att kräva koordinerad fortbildning, knuten till universitet och högskola med vilka man då skulle dela huvudman. Med en gemensam huvudman skulle också de orimliga skillnader i tjänsternas utformning som nu föreligger kunna arbetas bort, vilket skulle ge bättre utrymme för både ordning och kvalitet i undervisningen.

• Hur skulle samarbetet mellan lärarna förbättras?

Svar: I nuläget skadas samarbetet mellan skolor av den konkurrens som råder mellan huvudmän, och de enorma skillnader i förutsättningar som föreligger. Med en gemensam huvudman skulle vi istället arbeta för en gemensam sak, i en gemensam organisation. Självklart är detta gynnsamt för samarbete. Om gymnasierna fick ökad och likvärdig tillgång till utbyten med universitet och högskola skulle detta skapa ett fantastiskt forum för ökat samarbete och mer utbyte.

• Hur kan staten bättre än kommunerna förenkla för lärare som i större utsträckning vill anpassa sina undervisningsmetoder utifrån elevernas olikheter och behov

Svar. Mitt första, lätt raljanta svar är att man knappast kan lyckas sämre i alla fall. Men allvarligt finns det goda chanser för att ett förstatligande skulle underlätta för utveckling av metodik. Inte minst då ett förstatligande skulle kunna leda till, som jag varit inne på, ett formaliserat utbyte mellan gymnasium (kanske också grundskola) och högskolan under samma huvudman. På så sätt skulle kontakten mellan forskning och praxis – åt båda hållen! – kunna förstärkas vilket skulle ge lärare möjlighet att i samarbete med t.ex. lärarutbildningarna utveckla och befästa ny metodik och nya verktyg. Med staten som huvudman skulle även gymnasieskolor i kommuner som saknar högskola kunna få tillgång till utbyten, vilket skulle öka likvärdigheten. En stärkt rektor som med en tydlig delegation kan koncentrera sig på att vara pedagogisk chef och ledare istället för kommunal mellanchef i ständiga möten på kommunhuset skulle självklart ha ökade möjligheter att stödja lärarna i detta.

Följande anekdot kan förtydliga problemen med en kommunal skola, och visa på varför skolan ska ha statlig huvudman. Vid en gymnasieskola var lärarna i naturvetenskapliga ämnen oroliga över att skolledningen beslutat dra in gruppundervisningen i NO-ämnen, kommunens beslut att fortsätta neka skolan uppräkningar av skolpengen ledde till att alla grupptimmar som tillät laborationer togs bort. När lärarna försökte diskutera med skolledningen och hävda att man av säkerhetsskäl inte kunde genomföra laborationer i helklass fick man svaret att man kunde övergå till att gå igenom laborationerna teoretiskt. Redan efter en termin av detta system såg lärarna tydligt att elevernas möjligheter att nå målen i de naturvetenskapliga ämnena dramatiskt försämrats. Man bestämde sig för att lyfta frågan till barn och utbildningsnämnden. Lärargruppen tog med sig kursplaner och de resultat eleverna presterat och visade hur måluppfyllelsen var på väg att bli en ren katastrof. Politikernas svar blev att de inte kunde se några problem med detta. Elever som får fina betyg från naturvetenskapligt program lämnar ju bara kommunen med sin dyra utbildning för att läsa på universitet vilket gör att det är förlorade pengar för hemkommunen att satsa på dem, det är att elda för kråkorna.

Lärarna gick stumma från mötet. Efter sådana besked från kommunala skolpolitiker finns det ingen väg framåt.

Jag vet att detta exempel är extremt, men jag har tyvärr hört liknande berättelser från olika håll. Vi kan inte fortsätta blunda för detta. Det krävs ett förstatligande av skolan för att alla elever ska få en likvärdig utbildning och en likvärdig chans i livet.

Jag vill påminna om att en möjlighet faktiskt är att låta Lärarförbundet få sin vilja fram och grundskolan (om vi nu ska sätta tilltro till den undersökning som presenteras i artikeln) får förbli en kommunal verksamhet, medan gymnasieskolan förstatligas. Det är en naturlig väg framåt, både utifrån gymnasiets behov av utökat utbyte med universitet och högskola, det föreliggande behovet av att bättre förbereda våra gymnasieelever för vidare studier och arbete samt de önskemål som nu lyfts från verksamma i de olika skolformerna. Historien har visat att kommunerna ofta betalat satsningar inom grundskolan genom motsvarande neddragningar på gymnasiet, man har köpt majoriteten på minoritetens bekostnad.  Det valfläsk för grundskolan som nu utlovas av politiker gör därför ett förstatligande av gymnasieskolan ännu mer angeläget!

Gymnasiets förstatligande bör därför vara den främsta valfrågan!

Avslutningsvis vill jag framhäva att argumentet att ett förstatligande inte går att genomföra eftersom skolan, lärarna och eleverna, behöver arbetsro är direkt löjligt. Det är naturligtvis inte lärarna och eleverna som ska genomföra en övergång till ny huvudman. Jag tror inte ens att de personer som för fram det argumentet själva tror på det, så urbota dumt som det är. Men det låter bra. Arbetsro. Javisst.

Ge lärare och elever arbetsro med en statlig huvudman som äntligen kan börja arbeta på att återställa en likvärdig och kvalitativ skola för alla.

Kommentarer (7)

  1. Peter Gustavsson skriver:

    Nu blev jag något irriterad. Lärarnas Riksförbund är inget gymnasieförbund vad jag vet – och i Filipstad så är LR i klar majoritet på högstadiet. Så ditt raljerande om att göra gymnasieskolan statlig och låta grundskolan vara kommunal visar bara på att det fortfarande finns en snobbism hos vissa inom LR som tycker att gymnasielärare är något förmer än grundskollärare – Vi jobbar för ALLA lärare i skolan och ju fler vi blir, ju starkare blir vi! / Peter Gustavsson, grundskollärare 4-9 och Kommunombud/ordförande LR Filipstad

    • Ylva Pettersson skriver:

      Jag menar verkligen inte att raljera när jag föreslår att man i ett första steg bör förstatliga gymnasiet. Om du läst tidigare inlägg så ser du att jag motiverat varför det enligt min mening vore ett lämpligt sätt att inleda ett arbete med att förstatliga hela skolan. Du kan läsa t.ex. här: http://lrbloggar.se/ylva/vad-ar-viktigast-nar-det-galler-gymnasiet/ Jag är självklart för ett förstatligande även av grundskolan, men om det stämmer att en majoritet av grundskolans lärare i nuläget är emot det så är mitt förslag alltså att man börjar med att förstaliga gymnasiet.

      Att hävda att det är snobbism att mena att det kan finnas anledningar att respektera åsikter hos de lärare som är verksamma inom olika skolformer är enligt min mening ett mycket märkligt, och osakligt, synsätt.

      Om det är så att en majoritet av grundskolans lärare instämmer i kravet på förstatligande bör detta påvisas och tydligt understrykas i den offentliga debatten, och på varje skola, i varje kollegium, så att lärarnas samtliga fack kan samlas kring frågan. Det vore intressant att få veta hur detta arbete ser ut idag, då Lärarförbundet, som företräder en majoritet av grundskolans lärare, kan gå ut och i stort sett oemotsagda hävda att de lärare de representerar vill ha kvar ett kommunalt huvudmannaskap.

  2. Kristina Ringqvist skriver:

    Det stämmer inte att grundskollärarna skulle vilja vara kvar i kommunen, se LR:s egen undersökning. Du brukar skriva bra inlägg så jag blir ledsen när jag läser detta. Vi inom LR ska hålla ihop och glöm inte att många av LR: s medlemmar är av min typ, dvs ämneslärare utbildade för både högstadium och gymnasium. För oss är det ingen stor skiljelinje mellan grundskola och gymnasium.
    Kommunaliseringens främsta förlorare när det gäller arbetstid och lön var högstadielärarna och gymnasielärarna. Låt inte den förstnämnda gruppen förlora igen.
    I Stockholm, och troligen i alla andra kommuner, arbetar två tredjedelar av LR-medlemmarna i grundskolan. Svik inte oss!

  3. Peter Gustavsson skriver:

    Ok, jag kan medge att jag inte läst tidigare inlägg och att jag förstår att du kan tycka min kommentar om snobbism är att ta i, men för att använda ett citat från ditt inlägg:

    “Det krävs ett förstatligande av skolan för att alla elever ska få en likvärdig utbildning och en likvärdig chans i livet”.

    Det håller jag fullständigt med om, men det jag reagerade på var att du i nästa andetag menar att gymnasiets förstatligande bör vara den främsta valfrågan – när hela skolväsendet enligt min åsikt endast kan bli likvärdigt med ett statligt huvudmannaskap. Där är vi överens.

    Avslutningsvis: Det är klart att vi måste respektera andras åsikter, det är inte tal om annat. / Peter Gustavsson

  4. Evie Karlsson skriver:

    Lärarförbundet högg kniven i ryggen på LR med kommunaliseringen. Lärarförbundet är ansvariga för det vi nu sitter i. Adjunkterna på gymnasiet och högstadiet har fått betala för det sveket i varje avtal sedan dess. I den kommun där jag jobbar har Lärarförbundet sänkt oss genom att sälja ut oss till arbetsgivaren i varje fråga och varje avtal. Varje år har lönehöjningarna gått till lärarförbundets medlemmar mest låg mellan och yrkeslärare. Varje år har det lokala avtalet blitt att de grupperna ska prioriteras. Nu tjänar nya lärare på mellanstadiet mer än adjunkter på gy som med en fil mag i ryggsäcker har jobbat i 20 år. När det blev förstalärartjänster krävde Lr att de inte blev semestertjänster. Lärarförbundet sänkte oss och givk med på att ha semestertjänster om alla tjänsterna prioriterades till medlemmar i Lärarförbundet. Nu blev det så. Varje gång vi har lyft frågor eller velat göra gemensam facklig sak har Lärarförbundet sprungit och skvallrat till AG och fått lönehöjningar som tack och LR får inget. Tro fan att Lärarförbundet springer ärenden åt SKL – de organiserar ju arbetsgivarna också! Och de säljer ut LR år efter år och använder oss som godispåse att stjäla ur och slagpåse. Samtidigt som de gråter över att LR är snobbar som tror att en doktor i fysik har en utbildning som är värd högre lön än en lågstadielärare…Lärarförbundet visar hur dåliga vi är på facklig medvetenhet oc solidaritet. Men Lr är fruktansvärt dåliga på att ta kampen och låter Lärarförbundet köra över oss varje gång. Jag håller med dej om att en chans för oss skulle vara att förstatliga gymnasiet. Då tvingas lärarförbundet hålla sej till sin egen godispåse men det vill de ju inte och det är väl därför de är ute och sprider att lärarna vill vara emot återförstatligande. Men när någon vågar säga sanningen om hur Lärarförbundet beter sej så skriks det högt om att man är osolidarisk! Lr borde våga börja säga sanningen om det här öppet och inte bara bakom stängda dörrar.

  5. sören holdar skriver:

    Hej.
    Är personligen ingen av de som tror att ett “förstatligande” (skolan har egentligen aldrig varit statlig) löser alla bekymmer. Frågan är ytterst komplicerad och värd en egen mässa. I kolumnen ovan ges emellertid utmärkt starka argument för att ett stärkt statligt huvudmannaskap. Bra. Tack!

  6. Magnus Blixt skriver:

    Det stämmer förstås näppeligen att en majoritet av grundskolans lärare är emot en ökad statlig styrning bara för att en undermåligt utformad undersökning påstår det utifrån “som man frågar får man svar”. Vet att det skrevs en del om denna “undersökning” när den gjordes. Vill minnas att dels var urvalet skevt, dels var slutsatsen långt dragen från en öppen fråga typ “kryssa i rutan för det som ger störst effekt”, där detta var ett alternativ och man sedan drog det till att “man vill inte förstatliga”.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)