Ni underbara lärare!

Jag har haft den stora glädjen att få undervisning av många otroligt bra lärare.

Från lågstadiets Marianne Bladh till högstadiets Helena Sjölund fick jag möta många lärare som tyckte om oss elever, som mötte oss som individer, som kunde sina ämnen och som hade förmågan att väcka vårt intresse, att få oss att känna oss trygga och nyfikna.

Jag minns fortfarande vissa lektioner väldigt tydligt, spännande och roliga lektioner som fastnat i mitt inre som små skådespel. Är det fler med mig som minns stunderna då läraren läste högt som några av de mysigaste på grundskolan? Tordyveln flyger i skymningen, Den Hemliga trädgården och Sunshine var fredagsläsning – blundande lyssnade vi på berättelsen, på läraren som läste för oss. Jag är tacksam för de stunderna.

 

Skolan där jag gick i gymnasiet finns inte längre, men den låg här bredvid Folkungavallen.  Foto: Kruosio och Mannen av Börd

Skolan där jag gick i gymnasiet finns inte längre, men den låg här bredvid Folkungavallen. Foto: Kruosio och Mannen av Börd

De lärare som kom att bli mina starkaste förebilder mötte jag på gymnasiet.

Edgar Almén – briljant och krävande. Han handledde mitt specialarbete och fick mig att skriva en uppsats som jag har kvar, och faktiskt har nytta av ibland. När jag var färdig frågade han om han fick använda den som diskussionsunderlag med de lärarstudenter han då undervisade i religion på lärarhögskolan i Linköping. Han tog med mig dit, och jag fick gå igenom den på ett seminarium med hans studenter. Det var en otrolig känsla att en lärare jag hade en sådan respekt för visade tilltro till min förmåga på det sättet. Det fick mig att växa.

Karin Sundström hette min fantastiska tysklärare. Hon gav skrivningar tjocka som bibeln och lämnade alltid tillbaks dem dagen efter, med kommentarer där hon t.ex. kunde påpeka att jag gjort samma misstag med satsförkortningar andra läxförhöret i tvåan. En kille i gruppen riskerade att bli underkänd i tyska. Hon frågade om det stämde som det såg ut i schemat att han hade sovmorgnar på torsdagar. När han sade ja, svarade hon – Det har du inte längre! Och hon hjälpte honom att bli godkänd. Han sade efteråt att han aldrig fått ut sitt slutbetyg utan Karin. Hon kom ihåg allt om varje elev, och visade hela tiden just vad jag var tvungen att utveckla.

Den lärare som kanske blev allra viktigast för hur mitt liv skulle bli var min latinlärare, Kerstin Bergman. Kerstin lyckades göra latinet till ett levande språk och hon väckte min kärlek till språket som nyckel till djupare förståelse. På hennes lektioner blev antikens kejsare levande gestalter, Catullus och Juvenalis blev röster som kommenterade vår verklighet. Odo et amo – tack vare Kerstin öppnades mitt hjärta för antikens kultur och det blev till en livslång kärlek.

Utan Kerstin Bergman, Karin Sundström, Edgar Almén och alla andra fantastiska lärare jag fått ha hade jag inte varit den lärare jag är idag, den människa jag är idag.

Tack!

Jag hoppas att de åtgärder som nu föreslås från politiskt håll för att förbättra lärarnas arbetsförhållanden och lön får önskad effekt. Jag hoppas att man återställer läraryrkets frihet och att arbetstid, arbetsuppgifter och lön kan bli rimliga. Jag hoppas att läraryrkets attraktionskraft stiger och lärarutbildningarnas kvalitet stärks, så att även våra barn i framtiden kan få kunniga, skickliga, engagerade lärare som kan utöva sitt yrke utifrån pedagogiska prioriteringar och utifrån tilltro till lärarnas professionalism.

Jag hoppas att våra barn också kan få möta en Karin, en Edgar och en Kerstin.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)