Låt han dö!

I ett av sina brev till Lucilius, prokurator i Sicilien, beskriver Seneca den yngre ett besök han gjort på gladiatorspelen. Han beskriver hur han hade hoppats på lite humor och underhållning (hur han nu hade tänkt sig detta, det känns lite som att hoppas på lätt komedi på en MMA-match) men istället hamnade i något som var rena slakten.

Gladiator och björn. (Foto:BS Thurner Hof)

Gladiator och björn. (Foto:BS Thurner Hof)

Förmiddagens spel var barmhärtiga jämfört med vad som kom senare. Då kastades männen till lejon och björnar – men på eftermiddagens utsattes de för det som är värre: publiken. Det fanns ingen flyktväg. Dräparna tvingades kämpa tills de blev dräpta. ‘Döda honom! Piska honom! Bränn honom levande!’ skrek man:’Varför är han en sådan feg usling? Varför kastar han sig inte mot svärdet? Varför faller han så ovilligt? Varför vill han inte låta sig dödas?’ Gå inte på gladiatorspel Lucilius, jag ber dig. Antingen blir du förråad och förstörd av publiken, eller – om du visar motvilja, så utsätts du för deras hat. Så håll dig borta! (Seneca d.y.)

Utifrån texten ovan tänkte jag att eleverna skulle diskutera historiens bild av romarnas kultur, hur generaliseringar alltid målar med allt för bred pensel, hur förenklade historiska förklaringar kring våldsromantik och ett folk som älskade att se människor slåss på liv och död, självklart brister när det gäller att förstå att även det antika Rom hade många som ansåg att de här spelen var avskyvärda, otäcka och motbjudande.

Eleverna gjorde dock snart en annan observation.
“Det är precis som häromveckan. Ni vet, när publiken skrek ‘Låt han dö’ när han Hammarby-spelaren blev så illa skadad.”

Diskussionen blev innerlig: Är det kulturen som förrårar människor, eller är det människor som förråar kulturen? Vad är bedrövligast, att man gör TV-program där folk får en massa sprit och gör bort sig, eller att folk tittar på det? Är vi bedårande barn av vår tid, eller skapar vi vår tid själva?

Ur Senecas text växte på detta sätt en diskussion om samspelet mellan människan och samhället, människan och historien. Vi läste och jämförde med Erik Israelssons brors blogginlägg om AIK-klackens skanderande.

Att på detta sätt uppfatta historia som en pågående process som vi själva berörs av och deltar i, är ett uttryck
för ett utvecklat historiemedvetande. Historia är ett aktualitetsämne som skapar sammanhang
mellan det förflutna, nutiden och framtiden. (Kommentar till ämnet Historia, Skolverket)

– Det är faktiskt himla läskigt, kommenterade en elev, att vi liksom inte kommit längre än så. Att den här killen lika gärna kunde ha kommenterat upplevelsen på en fotbollsmatch i Sverige 2015 som ett gladiatorspel i Rom ca år 60.

“Döda honom! Piska honom! Bränn honom levande!”

“Låt han dö!”

Lämna en kommentar

  • (will not be published)