Lärares lika eller olika förutsättningar?

Skolinspektionen har, som ni säkert vet, kommit med en rapport där de menar att ett stort problem i skolan, kanske det största, är lärarnas brist på skicklighet.

Rapporten har fått kritik, bl.a. från representanter för LR.

Anne-Marie Begler svarar på kritiken den 2 april i Skolvärlden, och håller fast vid att det inte i första hand är förutsättningarna som brister utan lärarnas varierande, och alltför ofta bristande, kompetens som är problemet. Hon skriver där:

Det är ju helt självklart att ansvariga politiker, huvudmän och rektorer ger olika förutsättningar för sina lärare att lägga upp undervisningen på bästa sätt. Detta har jag och Skolinspektionen lyft fram många gånger.

Ett faktum är dock att det finns stora skillnader i hur undervisningen läggs upp i en och samma skola. Det har då inte handlat om olika förutsättningar utan om olika sätt att undervisa.

Detta uttalande visar enligt min mening en skrämmande brist på insikt gällande läraryrkets problematik och utövning.

Höga krav på alla som arbetar i skolan... (Ur Dalpilen: 1898-02-15)

Höga krav på alla som arbetar i skolan… (Ur Dalpilen: 1898-02-15)

USK:en är som vi vet borta. Men informellt finns den kvar, och de flesta skolor gör fortfarande en tjänstefördelning utifrån en schablon, är min erfarenhet. Denna schablon är ofta betydligt högre vad gäller undervisningstid för den individuella läraren än vad det tidigare USK-systemet tillät. Detta har naturligtvis slagit mycket hårt mot kvaliteten på undervisningen, mot eleverna.

I gällande avtal står att AG ska individualisera tjänsterna, vilket ska ske bl.a. genom en uppdragsdialog. I verkligheten är det dock ofta schabloner som gäller bl.a. avseende undervisningstid. På de flesta skolor har alltså alla lärare eller lärargrupper ungefär samma undervisningsskyldighet i tjänsten. oavsett förutsättningar vad gäller ämne, elevgruppssammansättning, nationella prov, gruppstorlekar etc.

Detta innebär de facto att “samma förutsättningar” i realiteten kan innebära “extremt olika förutsättningar” – när det gäller hur väl man hinner och har möjlighet att planera, individualisera och utveckla undervisningen.

Slutsatsen att alla lärare på samma skola har fått samma faktiska förutsättningar att nå kvalitet i undervisningen är alltså okunnig, och visar på en anmärkningsvärd brist på insikt.

När vi hade en USK med ett rimligt tak, fanns det förutsättningar för alla att göra ett bra jobb. Idag, med en arbetsbörda som ofta är direkt grotesk, så har naturligtvis fältet splittrats – inte p.g.a. brist på skicklighet hos lärarna skulle jag vilja hävda, utan p.g.a. den oförmåga att leda och fördela arbetet som präglat skolans utveckling de senaste decennierna, och den brist på vilja att satsa på skolan på det sätt som skulle krävas för att ge rimliga förutsättningar för alla lärare att låta sin yrkesskicklighet komma eleverna till godo..

Bara en sådan enkel sak som att alltfler skolor introducerar 1:1, eller annan digitalisering av undervisningen kan leda till att lärare tvingas sätta av olika mängd tid till förberedelser och efterarbete. Då många huvudmän satt av ingen eller obetydlig tid för fortbildning för lärarna i att hantera digitala verktyg, och då tiden för egen planering eller learning by doing krympts eller eliminerats av arbetsgivarna (för lärarna ska ju ständigt finnas tillgängliga för att möta eleverna, eller hur? Att lärare behöver tid att planera, utvärdera, utveckla och kontinuerligt fortbilda sig glöms ofta bort när politiker eller representanter för arbetsgivarna med tindrande ögon talar sig varma för att lärare måste tillbringa mer av sin tid med eleverna…) har ju lärarkåren inte givits någon möjlighet att utvecklas till en någorlunda jämlik förtrogenhet med verktygen, utan var och en har lämnats att försöka simma i land på egen hand. Tidsåtgången, och möjligheterna att använda verktygen för att utveckla undervisningen, har därmed präglats av en enorm brist på likvärdighet.

I detta, liksom i så många andra aspekter av vårt yrke, leder alltså något som kan se ut som samma förutsättningar till extremt ojämlika förutsättningar.

 

Kommentarer (8)

  1. Pekka Karvonen skriver:

    Tänk om alla i skolfrågor pseudoinsatta tillsynsmyndigheter och politiker under ett år kunde kliva tillbaka och låta de mest drivna tänkarna ute på skolorna forma skolan.
    Vilket föredöme Skolsverige skulle kunna bli för omkringliggande länder.

  2. Carl Eliasson skriver:

    Mycket bra synpunkter, men jag skulle gärna vilja lägga till en sak. Många lärare arbetar mycket mer än sin arbetstid och det är en faktor det inte talas så mycket om. Om en lärare uppnår bättre resultat och har väldigt hög kvalité på sina lektioner tack vare att de arbetar mer än sin arbetstid ger det en väldigt skev bild av lärarnas olika förmåga att bedriva undervisning. Det borde skolinspektionen också ta i beaktande.

    • Ylva Pettersson skriver:

      Helt rätt! Jag har också påpekat det i tidigare inlägg. Tack för din kommentar!

  3. Lina Andersson skriver:

    Jag blir orolig för vad följade citat innebär?

    “Ett faktum är dock att det finns stora skillnader i hur undervisningen läggs upp i en och samma skola. Det har då inte handlat om olika förutsättningar utan om olika sätt att undervisa.”

    Menar skolinspektionen att det finns ett undervisningssätt som passar alla grupper och individer? Eller har man kontrollerat att vissa lärares undervisning ständigt ger sämre resultat oavsett vilken elevgrupo hen undervisar?

    • Ylva Pettersson skriver:

      Håller med – det är mycket oroande!

  4. carin nicklasson skriver:

    Precis som i alla andra yrken är lärare olika. De flesta är normalduktiga pedagoger och vissa är superpedagoger. Idag duger bara superpedagogerna. Om bara dessa superpedagoger skulle vara lärare hur många lärare skulle det då finnas att tillgå. Inte så många. Prestationen hos normalbra lärare duger inte vilket tär på självförtroendet och gör att många vill lämna skolan. Alla vill ju känna att man duger om man gör så gott man kan. Det borde alla veta som någon gång fått ett betyg som inte var det högsta.

  5. Agneta van Toor skriver:

    Usken är en viktig faktor. Trodde mina kollegor skämtade när de berättade att den tagits bort medan jag var tjänstledig. En annan lika frustrerande omständighet är närvaron i skolan vare sig man har lektion eller inte. Arbetsrum skall finnas så man kan förbereda och efterarbeta sina lektioner på plats. Det har jag aldrig kunnat göra. Har aldrig begripit att en särskild lokal har betydelse för mitt tänkande, planerande. Fortsatte med det hemma som förr. Lugnare och bättre. Intellektuellt arbete kan förekomma överallt och när som helst! Arbetslag med av rektor bestämda kollegor kan fungera men samarbete med kollegor har vi alltid haft på eget initiativ.
    Kompetens – livsavgörande om man skall var en bra och intressant lärare. Har inte fått någon betald fortbildning sedan -98. Men dyr och irrelevant sk utbildning om hur man tex arbetar i arbetslag har varit populärt.

    • Ylva Pettersson skriver:

      Ja, AP-tiden är sannerligen kontraproduktiv. Ska försöka skriva ett eget inlägg om det!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)