Läraren och de akuta situationerna

Barn- och elevombudet har skrivit en krönika som retweetas av Skolinpektionen.
Krönikan heter Spott hamnade i lärarens ansikte, och handlar om ett par rättsfall där lärare agerat i akuta situationer. I det ena fallet gäller det en lärare som handgripligen avlägsnat en elev från klassrummet efter att denna våldfört sig på inventarier i klassrummet och stört arbetsmiljön för klasskamraterna som skrivit prov, trots flera tillsägelser och anmodan att självmant lämna klassrummet. I det andra fallet gäller det en lärare som blivit spottad i ansiktet och, enligt rätten, reflexmässigt givit den spottande eleven en örfil. Läraren som släpade ut en elev friades i rätten då man ansåg att läraren endast använt det våld situationen krävde medan läraren som gav en elev en örfil fälldes för ringa våld, dock utan att eleven fick rätt till skadestånd då läraren alltså ansågs ha reagerat reflexmässigt.

Barn- och elevombudet är i krönikan upprörd över dessa båda domar, som hon har överklagat utan framgång, och menar att barn och ungdomar aldrig ska utsättas för våld och kränkningar i skolan.

Jag håller med. Vi bör självklart ha en skola där inga barn eller unga någonsin blir kränkta eller utsatta för våld.
Vi bör också ha en skola där inga lärare eller andra vuxna utsätts för kränkningar eller våld.

Vi bör ha en skola där samtliga bemöts med respekt, och där arbetsmiljön för alla präglas av ro och hänsyn.

Som så många talat om i anslutning till de här händelserna, är det förebyggande arbetet essentiellt. Det kontinuerliga och konsekventa arbetet med fostran, med gruppdynamik, med värdegrunden är mycket viktigt och ett uppdrag där vuxenvärlden – skolan, föreningslivet och, självklart, föräldrarna måste bilda enad front och naturligtvis föregå med gott exempel när det gäller samarbete och ömsesidigt förtroende.

Men vad gör man då i den akuta situationen? När det ändå har uppstått en situation där läraren känner sig hotad, upplever att andra elever är i fara eller arbetsmiljön på annat sätt blivit olidlig?

Foto:Richard Pettersson

Foto:Richard Pettersson

Vad gör läraren som får en spottloska i ansiktet?

Vad gör läraren som inte får en elev att sluta vandalisera möblerna i klassrummet medan övriga elever försöker skriva prov?

Nödvärn har naturligtvis lärare rätt till, liksom alla andra.

En lösning jag annars skulle vilja anbefalla, där alltså inte akut nödvärn gäller, är att lärare ska ha självklar rätt, precis som skyddsombud, att ställa in arbetet. I ett klassrum där möblerna blir vandaliserade och där andra elever får sin arbetsmiljö förstörd ska läraren kunna ställa in lektionen och befria eleverna från arbetet. I en miljö där läraren känner sig hotad, eller där läraren bedömer att arbetsmiljön för eleverna inte är säker och acceptabel, ska läraren också helt enkelt kunna avbryta verksamheten. Vid varje sådant tillfälle ska det då bli rektors och/eller huvudmans direkta ansvar att ordna ev. tillsyn samt underrätta vårdnadshavare om att verksamheten fått avbrytas. Man får sedan i samarbete mellan skolledning/huvudman, lärare, skyddsombud och elever och vårdnadshavare göra upp en plan för hur verksamheten ska kunna återupptas och hur den arbetstid som gått förlorad ska kunna hämtas in. På så sätt skulle risken för lärare att hamna i situationer där ingripanden är av nöden minska. Ansvaret i den akuta situationen skulle hamna hos huvudman, inte hos den enskilda lärare som varken har befogenheter eller resurser att förändra eller förbättra det som är den egentliga orsaken till att sådana här situationer uppstår. I vissa grupper kan detta få till konsekvens att verksamheten ställs in flera gånger i veckan. Och det är precis därför jag anser att denna åtgärd är den rimligaste. Det blir då uppenbart var resurser och hjälp måste sättas in för att en grupp ska kunna utveckla en dynamik och arbetsformer där samtliga kan få åtnjuta en god och trygg arbetsmiljö.

Jag skulle vilja göra ett litet tillägg till krönikan av Caroline Dyrefors Grufman, som avslutas med orden “Det är förbjudet att kränka barn och elever i skolan. Alltid!”

Det är förbjudet att hota och utöva våld mot lärare och annan personal i skolan. Alltid!

Kommentarer (4)

  1. Pekka Karvonen skriver:

    Det borde vara enligt lag tillåtet att släpa ut en sprattlande elev ur ett klassrum så att övriga skötsamma elever kan få sin lektion slutförd.
    En eloge till domstolen i ovan beskrivna fall.
    Att anmäla en lärare som löser problemet så borde vara straffbart.
    DET är nämligen kränkande.
    Ställ som krav på den störande eleven att för fortsatta studier på skolan ställa upp någon gång med att assistera med städningen, gärna tidigt som fan och instruerad av lokalvårdaren som kan få vila sin värkande kropp. Eller att eleven tvingas skala potatis till några luncher.

    Man måste dra en gräns för hur mycket tid man kan ägna åt att prata om självklarheter. Eller att låta alla drabbas av katastrofen och bryta hela klassrummets aktiviteter, som måste tas igen på tid som inte finns. Låt ovan beskrivna konsekvenser av elevens ogenomtänkta handlingar vara den pedagogik som får myntet att trilla ner. Och i den mån facket har synpunkter på elevens “arbete” då denne genomför sitt straff – gör det möjligt att läsa upp en ny lagstiftning för dem som är annorlunda än dagens.

  2. sören holdar skriver:

    Ditt förslag är genialt enkelt och rimligen behövs inga ändringar i vare sig lagar eller förordningar; läraren kan helt enkelt göra som du föreslår, traska till ansvarig skolledare och meddela att hon/han inte behärskar situationen. Därefter skrivs en incidentrapport.

  3. Johan skriver:

    En stor bov i sammanhanget är att begreppet “kränkning” inte är definerat. Det är en personlig upplevelse och allt för lätt för barnen att dra till med. Jämför exempelvis med Misshandel eller ofredande, det är inte misshandel om det inte är uppsåtligt och smärta uppstår. Det är inte ofredande om man inte faktiskt blir störd. Klart och tydligt definerat.

    Vad är då en kränkning?
    Skolverket skriver om ( http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/krankningar-och-mobbning ) slag eller knuff. Det faller under brottsbalken som misshandel och/eller ofredande alltså är det ett annat brott och bör för diskussionens skull särskiljas. Vidare pratar man om “att uppleva sig oskyldigt anklagad ” och “känner sig orättvist behandlade”. Det är alltså en upplevelse eller känsla, grundad eller ogrundad som vi ska kunna värja oss mot.

    Det här är ett juridiskt elände..

  4. Thomas skriver:

    Vilket skämt barn- och elevombudet är.

    Hon kan gärna hävda sin ståndpunkt när det handlar om barn som klättrar upp på bänkar och gallskrikande och skrattande hoppar från bord till bord för att komma undan när vuxen går för att lyfta ner hen. Eller när barnet slår andra barn och går runt och river ner böcker, stolar och bänkar när vuxen försöker stoppa hen. Eller när elev tar med kniv nästa dag pga hen känt sig förorättad när hen blivit ordentligt tillsagd pga fullständigt oacceptabelt beteende mot personal och andra elever. Det är fortfarande denna elevs upplevda kränkthet som inte får hända enligt barn- och elevombudet.

    Inget annat än ett skämt som är fullständigt verklighetsfrånvänt.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)