Jobbar du i en skola som sviker barnen?

Svenska skolan sviker våra barn, förklarar Frida Boisen i en krönika i Expressen.

Krönikan handlar om de nedslående resultat den svenska matematikundervisningen visar upp i internationella jämförelser.

I slutstycket vänder sig krönikören till politiker i allmänhet och utbildningsministern i synnerhet med en vädjan om att ta efterfrågan på matematikkunskaper på allvar.

Jag kan inte låta bli att undra varför Boisen skriver “Svenska skolan sviker våra barn”. Varför inte “Svenska politiker sviker våra barn”? Kan det vara så att det smäller högre att skälla på den svenska skolan, än att ifrågasätta de politiska beslut som ligger bakom struktur, innehåll och resurser till skolan?

När det gäller antalet timmar som våra barn och ungdomar får undervisning vill jag stillsamt påpeka att de beslut som slår hårdast mot varje barn i skolan som behöver undervisning och stöd inte fattas på riksnivå, utan av politiker och andra huvudmän lokalt. Det finns i skollagen ett mått för garanterad undervisningstid, men i praktiken finns det en mängd beslut som leder till att barn och ungdomar inte får ut den undervisningstid de behöver, har rätt till eller vårdnadshavare tror att de får.
I grundskolan finns en fastslagen timplan som ska garantera att varje elev får ett visst antal undervisningstimmar fördelat på olika ämnen. I den timplanen har man dock valt att slå samman flera ämnen i block, t.ex. kemi, biologi, fysik och teknik. Här visar det sig att skolor anpassar innehållet efter de lärarresurser man har att tillgå och det kan innebära att elever får försvinnande lite undervisning i t.ex. fysik och teknik medan istället timmarna läggs ut i biologi och kemi. På en annan skola händer motsatsen. Vissa elever får nästan ingen undervisning i historia och samhällskunskap, utan istället används majoriteten av timmarna till undervisning i religion och geografi.Sedan kan också en skola ansöka om att få bedriva utbildning utan att tillämpa timplanen. Där kan sedan undervisningen planeras utifrån arbetspass eller studiepass där eleverna arbetar tematiskt med roterande lärare utifrån en egen timplan. Att detta kan användas för att få utbildningen att passa resurserna istället för att få resurserna att passa utbildningen kan var och en begripa. Jag har också undrat hur man från myndighets- och politikerhåll ser på själva undervisningen i sådana skolor som arbetar utan timplan med studiepass eller arbetspass – vem är behörig och legitimerad att bedriva och ansvara för undervisningen i “arbetspass”?

Vad har de i bagaget?

Vad har de i bagaget?


I gymnasiet finns ingen timplan av det slag grundskolan har. Det finns en garanterad undervisningstid, som är lägre för de högskoleförberedande programmen än för yrkesprogrammen. Varför elever på högskoleförberedande program behöver mindre undervisning än elever på yrkesprogram är en fråga som jag anser har hamnat i oförtjänt bakvatten! Dock finns ingen timplan som säger hur den garanterade undervisningstiden ska fördelas mellan ämnen. Det finns inte längre något som säger att antal poäng i en kurs ska förhålla sig till antalet undervisningstimmar. Här kan alltså huvudmän och rektorer bestämma sig för att lägga ut mer tid i vissa ämnen än i andra, man kan t.ex. bestämma att 100p i svenska ska läggas ut i tjänstefördelning och schema med 40 timmar, medan man lägger ut 120 timmar för 100p idrott. Att detta kan användas för att få utbildningen att passa resurserna istället för att få resurserna att passa utbildningen kan var och en begripa. Att man sedan oftast också tjänstefördelar och schemalägger utifrån den lägsta garanterade undervisningstiden istället för utifrån behov och resultat innebär ett ytterligare hot mot elevernas rätt att utvecklas så långt som möjligt i kunskaper och färdigheter. Hur många skolor i Sverige tror ni, som schemalägger utifrån den lägsta garanterade undervisningstiden, låter inte en enda lektion utgå vid lärares sjukdom, lucia, friluftsdagar etc.?

Därtill kommer den brist på likvärdighet som finns vad gäller huvudmäns tolkningar av begreppet “undervisningstid”. Skollagen säger att “Undervisningstid är tid för arbete som planerats av lärare och elever tillsammans och som eleverna genomför
under en lärares ledning”. Men vad innebär det? Vi har sett att det kan innebära t.ex. att en stor mängd elever sätts i en studiehall eller motsvarande där de sedan ägnar sig åt en form av självstudier i ett stort antal olika ämnen, medan en lärare cirkulerar och försöker hjälpa till så gott det går utifrån den ämneskompetens man har. Att detta kan användas för att få utbildningen att passa resurserna istället för att få resurserna att passa utbildningen kan var och en begripa.

Är det då skolan som sviker barnen?

Är det den svenska skolan som misslyckas?

Vi ska naturligtvis fortsätta att förbättra undervisningen, självklart. Vi som arbetar i skolan ingår oftast i ett ständigt pågående utvärderings och utvecklingsarbete – det är viktigt.

Men – jag vill hävda att det är politiken som sviker barnen. Skolan gör, faktiskt, för det mesta sitt allra bästa för att kompensera för den resursbrist, de strukturfel, de svagheter i styrning och förutsättningar som finns.

Kommentarer (1)

  1. Outi Frisk skriver:

    Tack, Ylva, som skriver om detta. I min förra skola gick mina elever miste om över 20 % av sin garanterade undervisningstid för allehanda aktiviteter. Jag försökte att få skolledningen att förstå problemet. När det inte gick, gick jag till kommunledningen. När det inte gick, anmälde jag skolan till skolinspektionen. Alla instanser svarade bara, att det är rektorn som bestämmer. Men ingen förstod att vår rektor inte kunde räkna.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)