Jag älskar böcker

Känslan när man öppnar en ny bok – doften av lim och papper, det glatta papperet under fingrarna. Jag älskar den känslan.

Jag minns i lågstadiet när vi fick nya böcker, vackra nya böcker med blanka sidor och glada färger. Fröken stod längst fram och visade hur man först öppnade boken i mitten och mjukt böjde ut pärmarna. Sedan tog man några sidor åt gången och tänjde ut boken fram emot första sidan. Sedan började man från mitten igen och gjorde likadant tills man gjort uppslag till den sista sidan. På så sätt skulle man undvika att ryggen bröts sönder, boken fick längre livslängd. Men det var också en ritual, en högtidlig ceremoni “Bokens öppnande”. Därefter tog man hem boken och slog in den i vackert omslagspapper som mamma tog med mig för att välja på Rosins pappershandel.

Foto: Mummelgrummel

Foto: Mummelgrummel

Att få gå runt på Bokmässan och titta på böcker är en njutning, en såväl intellektuell som sensuell upplevelse. Jag ser många böcker jag skulle vilja ha (jo jo, läromedel men jag ska erkänna att det jag faller för först är kokböcker och konstböcker), jag ser en glimt av Ian McEwan och minns hur jag av en slump hittade Atonement bland kvarlämnade böcker på hotellet där jag bodde på Kuba, och hur minnen av sand, värme och amerikanska bilar från 50-talet för alltid kommer att vara sammanlänkade med McEwans underbara bok i mitt sinne.

Jag ser kollegor som längtansfullt står och håller i böcker, pratar om hur gärna de skulle vilja ha referensex, klassuppsättningar. Jag ser hur de lägger tillbaka böckerna på utställningsborden, hör suckar om hur det inte finns några verksamhetsmedel till böcker, inga pengar till skolbiblioteket.

Jag önskar att alla elever finge känna glädjen i att då och då få hålla i en ny bok, och förväntan inför vad den kan innehålla. En vacker bok, utan hundöron och gamla understrykningar och trasig rygg.

Jag önskar att “Bokens öppnande” kunde högtidlighållas ofta, i alla klassrum.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)