Hur kan man straffa kritiska lärare?

Vi har i år tvingats se hur en kommun försökt avskeda en medarbetare efter att denne framfört kritik och åsikter kring skolans kvalitet och utveckling.

Per Kornhall fick besked om att han sagts upp, vilket väckte en storm av reaktioner runt om i skolsverige. 

Per Kornhall har senare tack och lov fått rätt gentemot arbetsgivaren.

I sociala medier diskuteras hur öppen en lärare eller person på annan befattning inom skolan tillåts vara när det gäller kritik mot den egna eller närliggande verksamhet.

I offentlig verksamhet finns ett meddelarskydd. Tyvärr kommer det fram att lärarkåren som helhet inte litar på det skydd som meddelarskyddet förmedlar. Det är ofta svårt att helt anonymisera en källa, och många är de personer som riskerat, och ibland också upplevt, repressalier efter att offentligt blivit “visselblåsare” för att värna om verksamheten eller eleverna.

Det behöver ju inte gå så långt som till avsked när man vill straffa en “besvärlig” lärare. Det finns en mängd åtgärder en skolledning eller huvudman kan vidta för att disciplinera lärare som ställer jobbiga krav på att arbetsmiljölag, skollag eller liknande ska efterföljas, som för fram kritik mot huvudman eller skolledning internt eller externt.  Vilken sorts åtgärder?

10287018_10152329685903592_6254997198595119527_o-1024x678

* Använd tjänstefördelningen för att bestraffa. Utöka mängden undervisning. Ta ifrån läraren ämnen och kurser den brinner för eller lagt lång tid på att bygga upp och utnyttja att personen har andra behörigheter för att kunna göra flytten. Ge läraren bara ett enda av de ämnen han/hon är behörig i så att läraren får en mer enformig tjänst och går miste om glädjen i att utnyttja sin kompetens. Om det går att ge någon bara svenska t.ex. kan man ju också se till att läraren får nationella prov i varje kurs i tjänsten. Man kan också lägga tjänstefördelningen så att läraren lyfts bort från de kollegor den helst samarbetar med.

* Tvinga personen att byta arbetslag. En person som brinner för ett visst program kan bestraffas genom att plötsligt tvingas byta till något helt annat. En svensklärare t.ex. som har kommit att tillhöra säg fordonsprogrammets arbetslag för att han/hon anordnar programmets cruisingmässa varje år, älskar att samarbeta med fordonslärarna kring vetenskapligt skrivande och som lagt åratal på att bygga upp ett mycket speciellt arbete med bloggar för fordonseleverna som kan användas som CV:n när eleverna ska börja söka jobb kan enkelt straffas genom att man flyttar läraren till ett annat program mot lärarens vilja.

* Ge läraren låga eller inga lönelyft.

* Neka läraren individuell fortbildning.

* Tvinga läraren att byta arbetsrum, isolera personen.

* Ta ifrån läraren ansvarsområden. De flesta lärare har frågor eller arbetsuppgifter som man brinner extra för, och där man kan ha lagt år på att bygga upp en verksamhet i verksamheten. Det kan handla om att utveckla internationella utbyten i moderna språk, arbeta med IKT, planera friluftsdagar eller ingå i gruppen som planerar fortbildning. Att ta ifrån lärare som har ett starkt engagemang i, och stor stolthet över, en mödosamt uppbyggd verksamhet är ett effektivt sätt att slå någon hårt på fingrarna.

* Ge läraren konsekvent sämsta tänkbara schema.

* Använd varje tillfälle då t.ex. någon elev för fram kritik mot läraren (vilket händer de flesta av oss om vi t.ex. har satt ett betyg en elev är missnöjd med, har tillrättavisat någon e.dyl) för att ifrågasätta lärarens lämplighet.

* Ignorera åsikter, förslag m.m. som kommer från denna lärare. Osynliggör honom eller henne.

De flesta av dessa åtgärder är enkla att genomföra, går att maskera som annat än repressalier och går svårligen att bekämpa fackligt.

När åtgärder i stil med dessa vidtas blir det inga rikstäckande kampanjer, ingen storm.

Men för den enskilda läraren kan effekten vara lika smärtsam och nedbrytande som att få sparken.

Jag hoppas naturligtvis att det jag beskriver är ovanligt. Men:

När vi diskuterar lärarnas mod och vilja att vara visselblåsare, lärarnas styrka och möjligheter att frankt och öppet föra fram kritik för att skolan ska kunna bli bättre, anser jag att det är viktigt att vi också vågar vara ärliga om att det kan finnas ett pris att betala.

Vi borde kämpa för att minimera risken för lärare som vågar lyfta en öppen debatt om svagheter i den egna verksamheten.

Kommentarer (22)

  1. Drabbad skriver:

    Precis så här går det till. Det är viktigare att hålla de anställda på plats än att utnyttja all kompetens hos personalen till elevernas fromma. Dessa trakasserier bekostas av skattepengar.

  2. Inga Olausson skriver:

    En jätteviktig text! Allt det som nämns kan absolut hända. Och det räcker “gott” med en av punkterna för att sänka en lärare.
    Man får bara hoppas att en drabbad lärare har tydligt stöd från sina kolleger!

    Inga Olausson

  3. Anna skriver:

    Jag och mina kollegor utsätts för detta, och mer. Facket kan inget göra, och många byter jobb men det är oftast inte så stor skillnad dit man kommer.

  4. Ebba Bäckström skriver:

    Bra skrivet!
    Som ombud har jag fått många medlemsärenden som handlar om repressalier av den typ du listar och det tråkiga är att rektorerna inte förstår att de använder sig av nästan olagliga metoder. Dessutom hålls en del om ryggen av sina chefer trots upprepade påtalanden om deras metoder.

  5. Ulrik Borg skriver:

    Det skrämmande är:
    1. Att dessa åtgärder faktiskt används, det har jag sett flera exempel på och
    2. Att det ju faktiskt är eleverna som drabbas mycket hårt (och andra kollegor också), för jag som anställd säljer ju till syvende och sist min arbetskraft för lön och får finna mig i rätt mycket.

    En skolledare som gör så tappar min respekt och andras direkt, eftersom de bryr sig mer om att straffa en lärare än att tänka på skolans kvalité och elevernas bästa. En sådan skola går ofta väldigt snabbt åt helvete och får dåligt rykte, ÄVEN om lärarna kämpar på.

  6. Diskvalificerad skriver:

    Efter flera års motarbetande fick min skolledning mig att söka annat jobb. De diskvalificerade min insats genom att ge högre lönepåslag till en kollega som inte ens var där under året. Heja, heja, heja! Nu har jag fått ett annat arbete där mina meriter, kunnande och erfarenheter uppmärksammas, uppskattas och värderas med en rejält högre lön.

  7. Lena Björkhagen skriver:

    Detta tror jag inte alls är ovanligt, det sker i mer eller mindre sofistikerade former. Värst är när det sker nästintill omärkligt… Obehagligt!

  8. Ännu en drabbad... skriver:

    Härskartekniker i stor skala inom ett väsende som borde veta bättre..
    Småpåvar till rektorer som vill idga makt för att hålla lärare nere.. Då syns inte deras egna tillkortakommanden…
    Totalt fel ledarinställning. Icke demokratisk.. och befrämjar inte elevernas bästa.. som nån skrev.. ta tillvara allas egenskaper och förmågor..
    Förmågor… är det inte det vi ska bedömma???!!!

  9. Eleonora skriver:

    Detta är ett problem. Jag har haft liknade händelser. Du kan få kritik på ex lönesamtal att några elever har åsikter, dock får du inte reda på vad det gäller. Sedan att du har strålande anonyma klassutlåtande gäller inte. Du är helt klart mest meriterad , men når inte ända fram till förste lärartjänst. Du får ingen mer konkret återkoppling och önskar du mer feedback så är du bara besvärlig och bitter. Om du är kroniskt sjuk och behöver ex schemaanpassningar så är det att vara jobbig , som rektorer tydligt visar med suckar m.m, trots lärarintyg. Tyvärr, listan kan göras lång. Frågan är hur skall vi få en förändring. Jag älskar mitt yrke och har ett engagemang för mina elever.Dock tär detta och skapar en olust att få til jobbet. Slutligen mycket bra att denna fråga lyfts.

  10. Kärstin Hultman skriver:

    Man behöver inte vara visselblåsare för att bli behandlad på det sätt, som beskrivs. Det räcker att rektor av någon anledning vill bli av med en lärare och därför mobba ut honom/henne

  11. Inger Rova skriver:

    Både som facklig, kollega och själv, har jag sett och upplevt delar av detta. Ibland tror jag att det är i okunskap om hur den drabbade upplever det som sådant sker, ibland en medveten balansgång för “någon måste ju vara längst ner för att andra ska få det lite bättre..”. Men, det är ett tydligt tecken på att dialog saknas. Lärare är utbildade och erfarna handledare i hur man bäst kan motivera och utveckla individer, de ser och förstår men “varför” motiveras sällan tydligt. De chefer som behandlar sin personal på detta vis förlorar dock mer än de vinner. Personalen blir osäker, individuella handlingsplaner saknas. Men, facket ser både helheten och individen! Frågan är om det är fackets roll att vara kommunikatörer för ledningen vid brister i arbetsmiljön eller ska LR blåsa i den berömda visslan, kanske aktivt stötta de som kritiserar eller istället vara en strategisk medspelare och sikta framåt? Allt är ändå endast tecken på bristande kommunikation!

  12. Håkan Friberg skriver:

    Detta är tyvärr alltför vanligt. Jag har själv blivit av med jobbet pga av för mycket intern kritik. Jag hade ett “vikariat” (utan att någon var ledig eller sjuk) på ett år. Var kritisk mot flera saker under året, fr a arbetsbelastningen. Alltid väl underbyggt (jag tror det var det som var problemet). I slutet på året lystes ett nytt vikariat ut för nästa år. En nyutexaminerad lärare utan legitimation och erfarenhet fick jobbet i stället för mig (som har 15 års erfarenhet, skrivit läromedel, tagit fram kursplaner, etc). Själv fick jag inte ens reda på att jag skulle sluta förrän datorkillen ville ha min dator. Helt klart en bestraffning för min kritik.
    Jag kände att min erfarenhet, mina kunskaper och min självsäkerhet var i vägen för skolledningens behov av att styra verksamheten i enlighet med sina egna mål. Skolledningen klarar inte av att leda verksamheten om de hela tiden skall behöva hålla på och försvara det de gör mot lärare som vet mer än de. Då är det lättare med unga, oerfarna, smidiga lärare.
    Dessutom är så många skolledare lättkränkta. De har svårt att fördra lärare som inte respekterar dem. Vi behöver skolledare som är kompetenta pedagoger och inte är rädda för kompetenta lärare.

  13. Lotta skriver:

    På den skolan som jag jobbade i fyra år så pågick detta ständigt. Vi hade en rektor som gav represalier till lärare som satte låga betyg och höjde lärare som satte snällbetyg.

    Rektorn valde vid en konflikt mellan mig och en väldigt instabil kollega att straffa mig. Trots att den här kollegan lät sin depression och ovilja till samarbete gå ut över mig. Jag blev ifråntagen ett ämne och jag fick inte vara i närheten av den här kollegan och blev helt isolerad på arbetsplatsen. Mina andra kollegor blev upprörda och sa ifrån att det inte fick gå till på det sättet.

    I samma veva så skulle rektorn utreda hur jag hanterade mina klassrumssituationer. För elever som inte hade klarat sitt betyg i mitt ämne på grundskolan skulle sitta med i samma klassrum som de som hade gjort det. Och då tyckte det att det var fel att vi hade gymnasieundervisning i mitt ämne under lektionstid. Och mitt förslag var att ge dessa elever ytterligare tid på schemat med mig för att komma ikapp. Men det ville rektorn inte bevilja.

    Sedan skulle jag lösa en kurs i Engelska B på 1 pass (60 minuter) i veckan medan min kollega fick 2 pass (60*2) till Svenska B.

    När den rektorn slutade och en annan tog vid så fortsatte denne med samma attityd. Och efter semestern fick jag veta att min tjänst skulle sänkas till 70% trots att facket hade förhandlat min tjänst under sommaren.

    Rektorn valde därefter att “lösa ut mig” från skolan med munkavel.

    Visst är det härligt med friskolor!

  14. Outi Frisk skriver:

    Det är skrämmande att detta bloggpost, som någon trodde vara ett skämt har fått så mycket spridning och så många kommentarer av folk som är drabbade. Det tyder på en stor brist på professionalitet, kunskap och rentav intelligens hos våra ledare. Hur ska skolan kunna bli bättre om den leds av icke kompetenta rektorer?

  15. Maria Settergren skriver:

    Tack Ylva!
    Detta händer mer eller mindre i alla kommuner. Det är inte ovanligt. Eftersom skolan styrs efter budget och bokslut i kommunala koncerner, där chefer är chefer på samma sätt som i den privata sektorn, kan inte arbetarna ha meddelarskydd. Man måste vara lojal på samma sätt som inom vilken industri som helst. Inga politiska partier diskuterar New Public Management. Lärarens uppgift är, att likt en arbetare, följa arbetsgivarens instruktioner för maximal effektivitet och vinst. Folk tror att “vinster i välfärden” är något som riskkapitalister i friskolesektorn ägnar sig åt. Det är flugskit jämfört med de vinster kommunerna plockar ut i skolorna. Varje dag omvandlas skolpengar till hyror, arenor och andra lönsamma, kommunala investeringar som fritidspolitikerna finner roligt för att få en “lönsam kommun”. Kommunfullmäktige är bolagsstyrelser vars nämnder har resultatansvar. I varje nämnd sitter en VD.
    I Vänersborg skenade ett arenabygge iväg från 140 milj. till 300. Detta fick skolnämnden betala med en 20%-ig besparing på lärare. Därför presterar Vänersborgs skolor bland de sämsta i landet. I ljuset av detta har lärarna tystnat. Ett land som håller sig med tysta, lydiga lärare är dömt att gå mot diktatur.

  16. Maria Settergren skriver:

    Outi Frisk: Rektorerna är mycket kompetenta; De måste vara lojala och tänka på sin tilldelade budget. Därför tillsätts bara de som lydigt gör det politikerna och överordnade chefer beordrar och beslutar.

  17. Maria Settergren skriver:

    Kan inte facken göra något då? frågar man sig.
    Eftersom lärarnas fackföreningar har oskadliggjorts genom att två fackföreningar blivit en (Samverkansrådet), gör den som andra fackföreningar; gör låglönesatsningar, vilket resulterat i att de högst utbildade fått de största reallönesänkningarna, vilket lett till en utveckling med skenande lärarbrist högre upp i skolan. Vidare har facken totalt misslyckats att ge lärarna högre lön och bättre arbetsvillkor utan förvandlats till vänliga pådrivare och politiska lobbyister. Lärarförbundet delade ut knappar på min skola med slagordet: “Skolan först”. Det skulle väl vara “Lärarna först”. Det enda en fackförening ska bry sig om är lön och arbetsvillkor. Skolan får politikerna ta hand om. Facken har nu överlåtit åt staten att skapa bättre löner genom 1:e-lärarreformen. Det finns inte en suck av kampvilja. I min kommun är det lönekriterium att vara medlem av facket. ” Du hade fått 400 kr mer i lön om du varit fackligt ansluten”, sa min rektor till mig. I själva verket är arbetsgivaren beroende av lärarfackens lojalitet, precis som i alla diktaturer.

  18. Jennie skriver:

    Alla ovanstående punkter förekommer på min skola och jag ger upp läraryrket nu, dels på grund av detta och dels på grund av arbetsbelastningen. Jag beundrar alla er som orkar vara kvar! Ni är hjältar!

  19. Lena Torp skriver:

    Min chef gillar inte raka personer.
    Därför har jag fått genomgå och genomgår alla ovan nämnda bestraffningar utom uppsägning. Jag har påtalat bestraffningarna och undrat vad jag har gjort för att få utstå rättegångsliknande elevklagarmöten med elever som skolkat mycket eller varför jag i höst har 9 olika kurser varav jag är bekant med 3 varje vecka.
    -Men han nekar till att han straffar.
    Han föredrar mina kollegor som talar bakom ryggen och ögontjänar så jag mår illa.
    Han går i pension i höst, hoppas på en duktig ledare.

  20. Ann skriver:

    Skolan har kanske först och främst en skolledarkris? det verkar vara svårt att tillsätta kompetenta rektorer när det inte finns något vettigt urval. De flesta lärare som förstår verksamheten och skulle kunna utveckla den söker inte ledaruppdrag inom skolan, det är bara de som inte ser någon annan “karriär”, saknar relevant utbildning eller gillar att utöva makt över andra människor som söker rektorstjänster nuförtiden.
    Den individuella lönesättningen bäddade för just detta, tyvärr!
    Alla bestraffningsåtgärder enligt artikeln har jag på något sätt kommit i kontakt med de senaste två åren, det är en total katastrof för arbetsmiljön. Det går inte ihop att först “härska och söndra” och sen kräva samarbete. Rektorer som inte kan stå för sina beslut utan skyller på kollegorna hmmmm….

  21. Eva skriver:

    En superviktigt fråga som ständigt är högaktuell att lyfta och som kan vara ett av skolans stora problem idag när det gäller skolans utveckling. Har sett problemet på nära håll vid flera tillfällen och tänker att det är alldeles för lite kunskap och psykologi, krishantering, självreflektering, och om hur vi förhåller oss till varandra i mänskliga möten i rektors utbildningarna. Är ofta ett alltför aktoriärt ledarskap där högt i tak, öppenhet går förlorat vilket påverkar skolans utveckling och trivsel negativt. Dessutom lär vi i vårt uppdrag eleverna om hur demokatri,
    yttrandefrihet, mobbing och kränkningar, om hur man ska vara mot varandra, konflikthantering. Verkar bara gälla eleverna och inte oss vuxna i skolans värld, konstigt nog.

    Inte många som “vågar ?” gilla den här inslaget på FB

Lämna en kommentar

  • (will not be published)