Grej of the year!

Man kan ibland få känslan av att skolan rider på en snuttifieringsvåg.

Detta i sin tur skulle kunna ses som en del av en snuttifieringsvåg i samhällskulturen.

Ungdomar idag väljer youtube-klipp före långfilm, blogginlägg och texter i sociala medier framför romaner. Det ska gå snabbt, det ska vara enkelt. Många lärare i Sverige använder idag metoden att flippa klassrummet. Där får vi veta att den “gyllene regeln” är att en flippfilm, d.v.s. en filmad genomgång som eleven får i läxa inför en lektion, helst ska vara 5-10 minuter lång. Om filmen är längre sjunker antalet elever som ser filmen, eller hela filmen, och elevernas förståelse av innehållet.

Äldre sociala medier som facebook får ge vika för ännu snabbare, ännu enklare verktyg. Snapchat, Kik och Instagram där man kommunicerar med bild, några få ord, blir allt populärare medan ungdomar tycker att facebooks längre statusuppdateringar är mindre lockande.

Snabbt, enkelt och ansträngningslöst ska det vara. Snygga, kick-utformade fyrverkeriupplevelser föredras framför det som ger vinst på lång sikt, genom hårt arbete.

Det är den som står upp på slutet som vinner matchen.

Det är den som står upp på slutet som vinner matchen.

Snabba wow- upplevelser finns som grund i många “innovativa” undervisningsmetoder. Det lustbaserade, lättillgängliga framhävs. Detta sker naturligtvis inte nödvändigtvis på de utvecklande långa linjernas och processernas bekostnad, men som jag ser det finns en uppenbar risk att vi tappar i att utveckla elevernas förmåga att tänka en tanke till slut, fullfölja ett längre och utvidgat projekt, arbeta igenom ett rikt och omfattande material, om vi i skolan bygger lärandet på snabba kickar, korta, enkla och hippa upplevelser.

Om en gymnasieelev idag visar sig “bara” kunna ta till sig en flippfilm med en genomgång som är ca 5-10 minuter lång, sedan tappar man koncentration och förståelse – bör då verkligen skolans svar på detta vara att göra 5 minuter långa flippfilmer? Eller bör man istället konsekvent arbeta på att utveckla elevens förmåga att ta till sig allt längre genomgångar med bibehållen koncentration och behållning? Om elevernas förmåga att ta till sig texterna i ett läromedel i historia sjunker, är då rätt svar att i nästa utgåva av läromedlet ha kortat ner texterna, förenklat språket och tagit bort stycken som var “alltför avancerade”?

Om detta talade jag med en kollega efter att vi varit på en fortbildningsdag fylld med appar, fem-minutersfilmer och dagens grej. Hur ska samhället få maratonlöpare, om vi bara tränar dem i att springa 100 meter?

När nu undersökningar visar att skolelever i Sverige brister i de förmågor som bygger på stadig och långsiktig progression: läsförståelse, matematiskt och logiskt tänkande och kreativ problemlösning, kan det vara så att de snabba fyrverkeriernas pedagogik måste få vara, inte bärande väggar men fristående komplement till en pedagogik som tränar elever i att arbeta med allt mer komplext och omfattande material, att tänka en tanke till slut – även om vägen dit är lång och ibland ansträngande?

Vi kom fram till att vi vill presentera den pedagogiska idén:

Grej of the year.

Macrolektioner istället för microlektioner. Läsårsteman, romaner – ja hela författarskap. Följ en tråd till dess slut, spring hela maran.

Att ha höga förväntningar på elevernas lärande är den främsta framgångsfaktorn för att nå goda resultat genom undervisning.

Att klara mer än vad man trodde sig om, är vad som ger eleverna den främsta känslan av utveckling och stolthet över den egna prestationen.

Kommentarer (17)

  1. Andreas Johansson skriver:

    Really well done – I totally agree. I hadn’t thought about it that way before, where we as educators are actually reacting to our students ‘new’ preference for shorter, more whizbang stuff, and instead of steering them back to longer, more in depth material, we simply follow along. It’ll be interesting to see what education looks like in another 10 years or so…

  2. Gabriella Millo-Tramark skriver:

    Intressant läsning Ylva. Håller helt med dig att elever behöver klara av att förstå längre och mer abstrakta texter. Det dagens elever behöver i ett allt mer komplext textflöde är att lära sig strategier för hur de bryter ner texter, förstår dessa och gör innehållet till sitt. Att läsa en text är en sak men att verkligen förstå vad den vill berätta är något helt annat.
    Många av de elever jag möter i min skolvardag har svårt att exempelvis skilja på olika textgenrer. De har överhuvudtaget svårt att ta sig igenom en text utan att få en kraftfull förförståelse av texten.
    Målet måste vara att eleven på ett självständigt sätt dels förstår vilken texttyp det handlar om, dels har redskap för att bryta ner och förstå texten. Sådant tar tid att lära sig och det behövs “mekaniska förebilder” (läs pedagoger) som lär hur eleverna ska göra.

  3. Micke skriver:

    Jag kan inte tala om hur tacksam jag blev över att läsa denna text.

    Vi är många som ser hur elevernas förmågor sjunker, samtidigt som hypade innovativa flugor prisas och sprider sig som löpeld. På min skola fick vi ett underlag till medarbetarsamtalet där vi skulle kryssa i om vi använt google, flipped classroom, grej of the day os.v.. Hur illa är det inte i svensk skola om min skicklighet och min lön ska mätas utifrån huruvida jag använder 5 minuters PPT varje dag för att ge ungarna superytliga kunskaper om random stuff.

    Självklart ska man kunna lyfta in lust och roliga grejer i skolarbetet. Men basen måste ändå vara forskningsbaserad metodik. Just nu är det bara fokus på glitter och julgranskulor – man glömmer granen.

    Stort tack för denna extremt bra text!

  4. Tatjana Karlsson skriver:

    Jättebra inlägg!

    Det är så viktigt det du skriver, att det ena inte utesluter det andra. Att det lustfyllt fyrverkeriartade ska och måste kompletera det långsiktigt brinnande. Tack!

    Det är trist att det finns sådana som inte kan läsa en sån här text och förstå den. Jag ser nu att det finns personer som tror att texten tar ställning mot GOTD och annan innovativ fyrverkeriteknik. Tydligen behöver dessa personer lästräning. Det står i texten att de här metoderna “måste få vara fristående komplement”. Hur kan de undvika att se detta?

    Det är synd när folk är så rädda om sina heliga kor, att de inte förmår se när nån försöker sätta in dem i en större hage – inte sparka på dom!!

    Jag vill verkligen tacka för detta fina inlägg, och för att du har modet att ta i en fråga som är så känslig för en del högljudda röster.

  5. jan bidner skriver:

    Hallå!? Ser inget motståndförhållande mellan dessa saker men det känns nästan som att du vill göra en grej av att “snuttifieringen” – som du omnämer den – skulle ha dåligt inflytande på “hederligt hårt skolarbete” som i inlägget lyfts fram som ett föredöme i skolan. Jag tycker det känns lite gammalt. Håller med om att läsförståelse är viktigt men förstår inte varför smarta sätt att lära sig saker lustfyllt som flipped classroom och grej of the day ska behöva ställas i motsats till läsförståelse. Som att jämföra gofika på fredagar med lunchen. Gofikat ser man ju fram emot hela veckan. Och gofikat minns man till skillnad från de utantilläxor vi trattar in inför prov och sen glömmer bort. Jag tycker det finns en demokratisk och väldigt värdefull aspekt i att skapa den här typen av inte bara överblickbara men också lustfyllda format. Sätten att lära utvecklas. Sätten att lära är inte statiska. Och sätten måste varieras. Olika form för olika innehåll. Vi behöver fler lustmotorer i skolan och inte större fokus på hårt arbete! Då tappar vi. Att ungdomar inte kan hålla fokus beror inte på “snuttifieringen” tror jag. Det är rätt talande att omnämna Kik som “kvik” och påståendet: “Äldre sociala medier som facebook får ge vika för ännu snabbare, ännu enklare verktyg. Snapchat, Kvik och Instagram där man kommunicerar med bild, några få ord, blir allt populärare medan ungdomar tycker att facebooks längre statusuppdateringar är mindre lockande.” känns helt taget ur luften. Moralpanik? Vad är poängen med inlägget? Kommentarerna verkar ta den som en bekräftelse på att de nya metoderna är dåliga flugor. Ska vi avveckla “snuttandet” till förmån för långsiktigt hårt arbetande skoldisciplinerande? #Skolvåren

    • Ylva Pettersson skriver:

      Hallå -ja? Har du ropat förr och inte hörts?

      Jag tror att du har hittat polarisering i texten, som faktiskt inte finns där. Kanske jag kan få föreslå att du läser en gång till, eventuellt efter en lugnande gofika?

      Tack för påpekandet om Kik – säger nog mer om mitt undermedvetna och mitt intresse för badrumsinredningar i nuläget än om något annat. 🙂 Jag har ändrat.

      Att facebook tappar unga finns gott om underlag för, du kan helt enkelt googla så ser du att det inte är taget ur luften.

      Jag tycker att det är svårt att bemöta när du argumenterar mot saker som jag faktiskt inte framfört. Svårt och kontraproduktivt.

      Men tack så mycket för att du läst min blogg!

  6. braneback skriver:

    Nu är iofs tanken med en flippfilm inte att det ska vara hela innehållet (eller tillsammans hela innehållet) i olika kurser/teman eller ämnen. En flippfilm är en ingång och det är allt. Det ger en möjlighet till att använda lektionerna till mer diskussioner och elevaktivt arbete. Dessutom finns det mer sätt att flippa på än att använda film. Om man hakar upp sig på filmen så blir fokus helt fel. (Och jag vet att du Ylva vet mer om flippat än så.) Själv har jag aldrig förespråkat att alla ska flippa eller att allt ska flippas. En lärare som flippar allt är inte en bättre lärare än den som inte gör det. (Även om det ibland verkar vara som om många tyckte det.) Det är också en av anledningarna till varför jag har tackat nej till att skriva en bok om flippat. Jag gillar inte idén att flippat kan användas som ett ABC om hur man exakt ska göra.
    En bra lärare väljer metod efter det behov eleverna och klassen har. Flippat klassrum är en bra ingång för den lärare som inte vet hur hen ska göra för att använda digitala verktyg på ett bra sätt.
    Flippat klassrum är inte en optimal lösning på allt för att få elever att lära sig mer eller fler saker. Flippat är en av många möjligheter.

    • Ylva Pettersson skriver:

      Tack Karin – precis så!

      Som du vet så arbetar jag själv med det flippade klassrummet (har gjort sedan 2007), ofta med film men även med annat. Inte minst har jag lärt mig mycket av dig! Jag ser flippen som ett av många effektiva verktyg en lärare kan använda för att hjälpa elever till lärande. Ja – flippen är definitivt ett effektivt verktyg som, precis som du säger, en skicklig lärare förmår anpassa efter behov. Det finns mycket fantastiskt bra flipp-material därute, och många skickliga lärare som använder metoden med goda resultat. Och elever som utvecklats tack vare detta.
      Min åsikt, som jag framför i inlägget, är att det är oroande om elever inte förmår koncentrera sig och ha behållning av en filmad genomgång som är längre än 5-10 minuter. Min erfarenhet är att en genomgång med substans, även i buljongtärningsform, ofta kräver mer tid än så. I takt med att elever utvecklas och mognar borde de kunna träna upp en förmåga att koncentrera sig och ta till sig ett material som är mer omfattande än 5-10 minuter. En gymnasieelev borde ha möjlighet att träna upp en förmåga att ta till sig en genomgång på 20 minuter och mer, om den är välgjord, stringent och relevant.
      Jag vill verkligen inte avskaffa fyrverkerierna i klassrummet – men jag anser att vi måste använda dem för att tända en låga som klarar att brinna klart mycket längre.

  7. Håkan Fleischer skriver:

    Du har en mkt klar poäng. Från min forskningshorisont ter sig snuttifieringen mycket bekymmersam, inte minst ur ett bildningsperspektiv.

  8. Eric Lundmark skriver:

    En våg av glädje har gått genom skolsverige tack vare denna artikel – du har åstadkommit något fantastiskt! Och alla som förstår att bildningsideal främjas av att lärare använder ett brett och djupt verktygsskåp håller med dig till punkt och pricka.

    Att det sedan finns personer ( lärare verkar det som) som inte klarar att läsa en sån här text och förstå den är djupt bekymmersamt.
    Du skriver så bra Ylva och du har verkligen blivit en av de skarpaste, skickligaste och mest relevanta rösterna i skoldebatten idag!

  9. Ingela Hellqvist skriver:

    Mycket insiktsfullt skrivet,Ylva.Jag har tänkt ungefär på liknande sätt .Så bra du formulerat det!Tack.Håller med dig fullt ut!!!

  10. Bernt A skriver:

    Min reflektion är att vi lärare befinner oss i underläge, eftersom vi är skyldiga att se till att eleverna klarar kurserna vare sig se sistnämnda anstränger sig eller inte. Naturligtvis skall vi göra kurserna och lektionerna roliga, om det bara går, men ibland behövs uthållighet utan lustifikationer. Om elever inte klarar att koncentrera sig mer än 5-10 minuter får det konsekvenser i resultaten. Jag vet vilka som får skulden för det.

  11. Lennart Svensson skriver:

    Jag håller med om att förmågan att ta till sig långa texter är viktig. Däremot tror jag inte att oförmågan att lyssna på långa föreläsningar och filmer är någonting nytt utan helt enkelt någonting som de flesta är dåliga på. Själv undervisar jag för huvudsakligen för 5-årsstudenter på högskolor och universitet och de klarar inte heller av att lyssna koncentrerat mer än kanske max 10-15 minuter.
    Vad jag försöker säga är att jag håller med om att studenter på alla nivåer behöver träna sig på att koncentrera sig långa stunder (ett viktigt läromål som normalt inte får plats i någon enskild kurs) men hellre i form av att de läser, skriver och löser problem än att de tvingas titta på långa filmer.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)