Vinterfunderingar

Efter att ha fått bytt arbetsuppgifter för tredje gången den här terminen blev jag besviken igen då jag såg att den 2% höjningen retroaktivt from juli som politikerna i Stockholms stad lovat oss uteblev.

Nästan alla inom skolan fick höjningen utom Studie -och yrkesvägledarna.
Många blev besvikna,särskild de som arbetar på grundskolan,då det skett en satsning med nätverk för att bygga upp stadens studie – och yrkesvägledning.
Alla hade suttit lugnt i båten då en tjänsteman på utbildningsförvaltningen hade sagt att höjningen även gällde oss.
Vi jobbar oftast ensamma och drar det tunga lasset själv och i “rök och damm” som någon uttryckte att pedagogerna gör. Vi har också en pedagogisk yrkesexamen.
Samt vi är ute i klasser och gör informationsinsatser för elever, föräldrar och fortbildar lärare och skolledare ibland om sånt som ingen annan håller reda på gällande antagning, gymnasiala och eftergymnasiala studier.
Får man vara bitter ,ja det tycker jag .En lite grupp som tror sig bli inkluderad med lärarna, men blir bortvalda.
Vi vet alla att vi gör ett bra jobb,som faktiskt ingen annan klarar av och vi får försöka släppa den bittra känslan och stå på oss.
Tala för oss i dessa bloggar, ute i kommuner ,friskolor , universitet samt alla andra ställen vi jobbar och verkar i.
Sträcka på oss , vi har inga förstasyvare, men vi är bra ändå.

Kommentarer (1)

  1. Margareth Hagberg skriver:

    Jag har en känsla av att det är vi som skall ta fram trollspöet när det inte har gått som det borde för vissa elever. Vi skall ha någon slags universallösning, vilket vi förstås, också ofta har, men inte får någon som helst uppskattning för. Jag känner mig ytterst bortvald och hade aldrig förväntat mig att jag skulle befinna mig i ett Ingemansland ute på grundskolorna. Jag är inte bitter, utan förbannad.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)