Studie- och yrkesvägledning hela skolans uppdrag

Jag vill börja det här inlägget med att tydliggöra att studie- och yrkesvägledning går att särskilja i två olika ”typer”. Den första ”typen” är att bedriva vägledning i vad som brukar kallas snäv bemärkelse. Med snäv bemärkelse så menas den vägledning som studie- och yrkesvägledaren erbjuder i enskilda samtal eller i gruppvägledning. Detta är den i Sverige idag vanligaste formen att bedriva studie- och yrkesvägledning på i de allra flesta skolor. Den andra ”typen” av vägledning är vägledning i vid bemärkelse och innefattar den vägledning som individen får, eller bör få, av alla i organisationen som ett led i att förberedas inför framtida studie- och yrkesval. Vägledning som ges i vid bemärkelse kan bli en del i det som är tänkt att vara hela skolans ansvar, nämligen att eleven utvecklas i sin studie- och yrkesorientering (SYO – därav den gamla betäckningen SYO-konsulent).

Som jag tidigare nämnde så är det framför allt den snäva typen av vägledning som bedrivs idag. Det är problematiskt av flera skäl.

Ett tydligt problem är att den vägledning som eleverna erbjuds oftast koncentreras till senare delen av högstadietiden, ibland enbart i direkt anslutning till gymnasievalet. Hur ska en insats som är tänkt att förbereda elever för framtida studie- och yrkesval och dessutom hjälpa dem att välja i enlighet med sina intressen kunna ha någon större påverkan om den kommer så sent i processen? Studie- och yrkesvägledaren ska enligt uppdraget även arbeta för att valet inte ska reproducera de hinder som finns utifrån ett köns-, klass-, och etnicitetsperspektiv och bidra till att vidga elevens möjlighet/handlingshorisont så att denne ser fler möjligheter än tidigare. Med denna ganska digra önskelista, hur ska vägledaren kunna leva upp till förväntningarna genom att ha ett enskilt samtal, en gång, på kanske 40 minuter? På vissa skolor finns det möjlighet för eleverna att träffa vägledaren mer än en gång, ibland erbjuds också samtalen tidigare än i nionde klass. På dessa skolor finns så klart då en större chans att vägledaren kan bidra med lite av det som finns i ovan nämnda önskelista.

Tyvärr är vägledningen ibland oerhört nedprioriterad (det är inte helt ovanligt att se lediga tjänster som studie- och yrkesvägledare med en anställningsgrad på runt 20 procent) på vissa skolor och i vissa kommuner, och det enda som erbjuds är det där korta samtalet i direkt anknytning till gymnasievalet. Det hjälper säkert vissa elever i deras val och det kan fungera som en utloppsventil för vissa elever att prata igenom sin oro inför valet med en vuxen person.

Frågan kvarstår dock: Är det verkligen att betrakta som en vettig insats som kan leva upp till de förväntningar som finns på studie- och yrkesvägledarna och vägledningens förväntade effekter?

Om vi i Sverige menade allvar med att ha en högkvalitativ studie- och yrkesvägledning så finns det ett par saker som jag tror skulle bidra oerhört mycket för professionens status och för de positiva effekter jag tror det skulle medföra för eleverna om de fick en studie- och yrkesvägledning värd namnet.

För det första behöver alla lärare, rektorer och vägledare läsa och ta till sig av Skolverkets allmänna råd för studie- och yrkesvägledningen. I denna publikation finns klara riktlinjer, utifrån skollagen, kring vem som har ansvar för olika delar av den vägledning som eleverna har rätt till utifrån vägledning i vid bemärkelse. För att höja kvaliteten måste studie- och yrkesvägledningen börja betraktas som hela skolans ansvar, för som jag redogjort tidigare i texten kan en enskild vägledare omöjligt göra det jobbet själv.

För det andra måste kommuner och skolor på många platser i landet utöka studie- och yrkesvägledarnas anställningsgrad. Jag tror personligen det vore lämpligt om statliga riktlinjer togs fram där ett maximalt elevantal per tjänst, såsom exempelvis 300 högstadieelever per heltidsanställd vägledare.

Hur ska vi då arbeta rent konkret för att leverera vägledning i den vida bemärkelsen? Det första är att lärarna och vägledaren på skolan börjar samarbeta med varandra. Kanske kan vägledaren bjudas in till att bli en del av lärarlaget? Lärarna arbetar, kanske utan att vara medvetna om det, ofta redan med vägledande insatser. Här kan vägledaren vara ett stöd i det arbetet. Det kan vara enkla saker som att under en kemilektion lyfta frågan kring vilka yrken som behöver eller använder den typ av kunskaper som just nu diskuteras. I samhällskunskap/svenska/historia och så vidare finns massor av möjligheter att flika in små vägledande insatser, exempelvis arbetsmarknadskunskaper/CV/historiska arbeten, som sätter igång tankar hos eleverna kring deras egen framtida karriär vad gäller yrken och studieval. Detta skulle kunna kombineras med exempelvis en så kallad karriärportfölj där eleverna under skoltiden har små reflektionsuppgifter och liknande som handlar om framtidsdrömmar, olika yrken och studiemöjligheter och så vidare. Dessa karriärportföljer skulle vara ett enormt stöd för eleverna i den snäva vägledningen, alltså i enskilda samtal och gruppvägledning. Detta skulle vara ett bra första steg i att öka elevernas valkompetens.

Glenn Rafors

Kommentarer (10)

  1. Lotta Lindström skriver:

    Vi måste vara envisa och lyfta fram de goda exemplen t ex Hovsjöskolan i Södertälje där Lotten Johansson är studie- och yrkevägledare som ligger bakom en genomtänkt plan för SYV från förskoleklass till 9n.

  2. Ingegerd Eriksson skriver:

    Känner att jag under mina 33 Syv-år har verkat för att Syv ska gå som en röd tråd genom hela skoltiden och är allas ansvar. Skönt att Skolverket har satt focus på Syv. Det ger förhoppningsvis en press på kommunerna att ta Syv på allvar. Vi måste “ta plats” och tala om vår kompetens.

  3. Lena Stålklint/SYV skriver:

    “Övrig personal” och framför allt lärarna i hela grundskolan gör mycket mer än de tror som har med studie- och yrkesvägledning att göra och har nog alltid gjort! Man behöver bara åskådliggöra detta för dem så att de inte slår ifrån sig och säger att “nu hinner vi inte med mera”! Sen måste vi ju hela tiden se framåt och förändra hur vi arbetar för att hänga med i och med att samhället förändras.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)